Våldet eskalerar, men politiker förnekar och upprepar samma saker.

Hur ofta har vi inte fått höra av ansvariga politiker att brottsplatser är ”ett offentligt rum, vi vill inte stänga ute någon, alla skall känna sig inkluderade….”

Det kan gälla alla ytor utanför ditt hus eller lägenhet, där våra storstäder är värst drabbade.

Att säga till unga med bedrövligt beteende eller under brottslig handling gör knappast någon mer. Ingen vill bli nedslagen och riskera liv och lem, utan att få hjälp.

Straff undviks skickligt, det är bara att påstå sig vara under 15 år, så når förståelsen och daltandet nya höjder.

Att brottsoffer får fysiska men och några har misshandlats till döds är det inte så noga med. Det är smällar vi får ta för att asylrätten och värdegrunden skall må bra och dessutom står den internationella prestigen på spel.

Därför måste nu även statsministern hytta med näven åt de som säger som det är. Det verkar som media behöver eldunderstöd.

Jag undrar om Sveriges fikastrategi utmynnade i något konkret under Sveriges ordförandeskap i säkerhetsrådet denna månad?

Utrikesminister Margot Wallström kunde väl få prya med utsatta och trakasserade poliser i Nordstan, så kanske ett uns av verklighet kunde tas med till UD.

Inrikesminister Anders Ygeman är inget att räkna med, han har fullt upp att hålla rikspolischefen om ryggen och samtidigt tysta och förhindra BRÅ:s statistik om etnicitet vid brottslighet. Vid en Rapport intevjuv nyligen klämde han ur sig, att härkomst var ovesäntligt, för invandrarnas brott orsakades bara av socioekonomiska faktorer.

Underförstått, mer riktade bidrag, så säkrar vi röster och befäster att endast partibok räcker för toppjobb.

Bibliotek, tågstationer, väntrum, köpcenter, där Nordstan i Göteborg är extremt utsatt av ensamkommande  gäng, som trakasserar kvinnlig butikspersonal, förbipasserande och nu även polisen, är några exempel på offentliga rum. 

När skall dessa politiker vakna till och verkligen se vad de ställt till med?

Samma rabblande av innehållslösa floskler upprepas hela tiden, som en gammal grammofonskiva som hakat upp sig.

Har inte socialtjänst, skola, polis, föreningar, fritidsgårdar och alla goda krafter samverkat ihjäl sig?

Det blir ju bara värre, trots alla insatser och projektmiljoner.

Med partibok i bakfickan får asylstopp inte nämnas, det gäller det att hålla tungan rätt i mun, för att inte från riksdagslistan trilla ut.

För att dessa ensamkommande gossar skall känna sig inkluderade, så exkluderas vi andra från det offentliga rummet. Bortförklara och tona ner  kriminella gärningar är gängse mönster hos de som begravts i identitet.

Många kvinnor undviker att gå ut på kvällar, gamla är mest inne, men de blir i gengäld uppsökta av tjuven, företrädesvis ligor från öst, där romer är mycket fantasifulla, men det får ingen nämna.

Men förbjuda tiggeri, oh nej, det skulle nagga EU:s  friheter i kanten.

Kanske en sorts legitimation för tiggeri var det ett ljushuvé till politiker som föreslog, man kan bli svettig för mindre.

Hur länge kommer förnekelsen från politiker att fortgå?

Polis, brandkår, rättsväsende, vård, skola, omsorg och försvar knakar betänkligt.

När isen oroväckande knakar för skrinnaren, så kan han ta sig in mot tryggare ställen, men vad gör vi när offentliga rum har förvandlats till brottslingars vardagsrum, då hjälper inte ens vassa isdubbar?

Medborgargarden är usch och fy, när polis inte kommer, men miljarder finns det gott om till ensamkommande barn, som ofta rymmer från dyra HVB hem, för ett mer spännande liv på gatan. Bomber de säger sig ha flytt ifrån verkar inte finnas i minnesbanken.

I PK media krävs bara fler poliser, ingen analys över vad orsaken är, så vi får fortsätta att trösta oss med sociala medier, som skildrar verkligheten som den är.