”We shall overcome some day….oh, oh deep in my heart I will belivie you…” sjöng eleverna för full hals, som introduktion till redovisningen av sitt grupparbete.
Grupparbetet skulle handla om Martin Luthers teser och hans betydelse för reformationen.
…Snabb koll på nätet, ah, här finns en snubbe som heter Martin Luther, honom tar vi, så är vi snart klara. Vi kör med lite intro, så får vi nog fett grymma poäng…
Att det var fel Luther fanns det inte en susning om, för när långtidsminnet är tomt på fakta, då är risken stor att eleverna hamnar fel och inte kan skilja på 1500-tal och 1900-tal.
En annan gång när min dotter, med många års lärargärning bakom sig, skulle rätta ett arbete om Wasa ättens kungar, så fick hon in ett arbete som handlade om Wasa knäckebröd…

I boken ”Hets! En bok om skolan” av idehistoriker Sven Eric Liedman finns samma erfarenheter av brist på baskunskaper hos eleverna.

”Läraren: Sverige var inte alls så neutralt under kriget.
Eleverna: Vad är neutralt? Vilket krig?
Läraren: Gustav Vasa åkte nog aldrig skidor mellan Sälen och Mora.
Eleverna: Vem var Gustav Vasa?

Inger Engkvist, professor i Lund och författare, har under många år oförtrutet arbetat på att belysa förfallet inom skolan, som tog sin börja under 60-talets studentrevolt (då jag gick med plakat längs Avenyn och upp till Götaplatsen, där vi förkunnade marxismens löfte om en bättre värld…).
Inger Engkvist skriver regelbundet debattinlägg om skolan på Svd. Den 21/12 2014 var rubriken ”Man måste ha kunskap för att ytterligare få kunskap.”

Samma år kom boken ”Seven Myths about education” ut av Daisy Christodoalou, lärare, författare i Storbritannien.
Hon betonade samma sak, om vikten att ha faktakunskap. Utan fakta finns inget kritisk tänkande.

Dagens omhuldade projektarbeten, grupparbeten, som ibland även kallas för ”forskning”, förutsätter både breda och djupa kunskaper, därutöver krävs ett rikt ordförråd, som eleverna i denna snabbuppkopplade värld ännu inte har, eftersom långtidsminnet ekar tomt.
Korttidsminnet kan bara hantera ett par element i taget, övriga fakta för att förstå måste hämtas från långtidsminnet.
Ju mer kunskap som finns där, desto lättare är det att hämta in nytt stoff, som ökar möjligheter till analysförmåga och djupare förståelse.
Men skolans rektorer och lärare utgår inte från dagens hjärnforskning i sin pedagogik, utan från trendiga förslag från inkompetenta karriärnissar på skolverket och så självklart också från skolans ekonomi.
Projektarbeten, grupparbeten i stället för lärarledd undervisning är ett sätt att spara pengar och läraren kan tycka att det är skönt, att för ett tag slippa härja med odisciplinerade och bångstyriga ungar, som ständigt kommer försent och med sitt pladder kan förstöra en stor del av lektionen.

En debattartikel som nyligen fått stor uppmärksamhet kommer från Per Kedland som på Svd/debatt den 27 sept 2016 skrev ”Jag är läraren som gett upp” debattartikeln publicerades även på Svd.se.
Så här lyder hans förklaring till skolans enorma problem, med bortskämda, curlade ungar som varken vill lyda eller anstränga sig.

…”En stor förklaring till problemen i skolan är den svenska modellen som går ut på att inte ställa krav, inget skall hända när man gör fel, linda in det i bomull. I den svenska modellen är ideologin viktigare än resultatet och det är inte bara politikerna som kan lastas för detta, utan även föräldrar, lärare och skolledare driver den vidare….”

Tänk att det aldrig slår fel, så fort någon vågar ta bladet från munnen och pränta ner det som alla vet är fel, så är det någon fjäskpelle som kommer med motsatt besked.
Dagen efter skrev Fredrik Adolfsson på Svd.se/debatt ”Jag är läraren som inte gett upp”, kanske en förstelärare som inte är så kinkig med betygen till rektorns stora belåtenhet??
Det Pisa granskningen ansåg bekymmersamt var att svenska elevers betyg hade ökat, medan deras kunskaper hade sjunkit.
Höga betyg tycker skolledaren är bra, för det lockar fler elever med skolpeng, som han så gärna vill ha.

Ett stort problem är att elevers och föräldrars inflytande har ökat i skolan och lärarnas har minskat i samma omfattning.

Allt ska vara roligt och lekande lätt, flit och ansträngning är ett gammalt sätt, som föräldrar med curlade ungar inte tycker är rätt.
Eget ansvar har fallit som en sten, för i vänsterns ideologi är tillkortakommanden och misslyckanden alltid någon annans fel, som när ungen i skolan inte når målen.
Självklart måste då mer resurser till.

Har någon hört att en skolminister, Björklund eller Fridolin någonsin sagt att ungen är bortskämd och lat och har föräldrar som inte sitt ansvar tar?

Det var dåvarande skolminister Göran Persson som breddade vägen för skolans förfall, när han 1989 fick riksdagen att klubba igen kommunaliseringen av skolan, trots lärarkårens starka protester. Om stolta, kunniga och protesterande lärare lär han belåtet ha sagt ”Nu har vi dom” som i en liten ask.
Kommunen hade definitivt inte kompetens för detta stora uppdrag, lika lite som medicinsk kunskap fanns när vården av gamla kommunaliserades.
Nu fick man makt att flytta lärare lite hit och dit, djupa kunskaper var det inte så noga med, men det var himla roligt att få vara chef, trots att många aldrig suttit en dag bakom katedern.
Många kände sig nog som ”han som bestämmer” vilket var omdömet från kommunpolitiker i Katrineholm om sin kollega Göran Persson.

Inger Enkvist lyfter fram boken ”Beyond the Classroom ” från 1996, av författaren, psykologen Laurence Steinberg i en ledare i Svd från den 12 dec 2013.
Hans råd lyder:
1. Återinför höga studiemål och acceptera inte att eleverna inte anstränger sig
2. Förmå föräldrar att ta ansvar för sina barns skolgång
3. Kräv goda skolresultat för tillträde till högre studier
4. Inför krävande gemensamma prov för hela nationen
5. Kraftigt minska elevers aktiviteter bredvid skolan

Detta framgångsrecept har Engelska skolan tillämpat under många år, kön till den respekterade skolan är lång. Många börsspekulanter gnuggade händerna över skolans börsintroduktion och dess grundare och rektor Barbara Bergström har blivit mångmiljonär flera gånger om, sedan skolan startade 1993.

Statsministerns tal om att 60.000 elever nu är till salu på börsen låter retoriskt bra, men varför inte introducera den framgångsrika skolans metoder med både pedagogik och disciplin i den kommunala verksamheten?
Engelska skolan har tre principer, som banat vägen för dess framgång.
1. Behärska engelska språket
2. En trygg och ordnad skolmiljö i vilken lärare kan undervisa i och elever lära.
3. Höga akademiska förväntningar och ambitioner

Men det förutsätter att statsministerns ideologi får stryka på foten och det går inte hans dåliga sällskap i regeringen med på.
I flertalet av landets skolor är engagemang för genus, rasism ,värdegrund och konsensusdialog på topp, medan disciplin och kunskapsinlärning ligger i botten.

Vad som nu är ännu mer alarmerade är att kunskapsnivån på våra universitet och högskolor också sjunker. Historiker, författaren Dick Harrison skrev bland annat så här i en krönika i Svd den 28/9 2016.
”…Studentkårer fungerar som fackföreningar och utövar press på institutioner för att sänka kraven och höja betygen. Studierektorer tvingar lärare att förenkla tentor i syfte att få mer pengar till institutionerna….”

Det största sveket drabbar arbetarnas barn, precis som i skolan, barn med välbeställda akademikerföräldrar klarar sig alltid.
Invandrarbarnen kommer sällan så här långt, de har stupat på vägen i denna förfallna skola.
Herre förbarma Dig över landets erodering som kunskapsnation!