Avgör nationalitet pressetiken?
Frågade jag i en insändare till lokaltidningen för drygt ett år sedan. Eftersom den ej publicerades så kan jag i dag svara ett obetingat ja, på min fråga från i fjol.

Jag förstår inte medias inkonsekventa rapportering när det gäller händelser av svenskfödda och icke svenskfödda personer.
I många länder är det praxis att vid grova brott och vid stort allmänintresse avslöja förövarens nationalitet och namn.

I Sverige tycks undantag råda så fort förövaren har annan etnicitet, då anser redaktören alltför frekvent att brottet inte är grovt och att förövarens etnicitet är utan allmänintresse.

Här kommer några enstaka exempel från min gamla backspegel.

– När en brutal gruppvåldtäkt ägde rum på en Finlandsfärja var medias rapportering initialt, att dådet utförts av ”svenskar.”

 

        Strax därefter avslöjades det på flera nyhetssajter att dessa ”svenskar” behövde tolk, eftersom de hade Somalia som födelseland.

Numera har flera våldtäkter ägt rum av asylrelaterade gärningsmän på finlandsfärjor, efter deras arabiska sed om våldtäktslek ”taharrush gamea”.

Det kanske vore något för FI:s frontfigur Gudrun Schyman att titta närmare på, men nu är hon fullt upptagen med att klä sig i burkini.

Däremot, när det är handlar om positiva gärningar och händelser då skrivs ursprungslandet ut med stora versaler, till exempel vid artiklar om det hyllade somaliska bandylaget, den tappra flickan från Sudan, den unge iraniern lärde sig svenska med fart, kvinnor från Irak bjuder på mat etc.

Underförstått, se vad berikande invandringen är. Ni får ju läsa varje dag om hur de tappert kämpar för att bli accepterade och bli nya svenskar.

Jag tvivlar inte på att det är vad många invandrare verkligen gör och vill, men andelen som inte gör det, utan behåller, och kämpar för genomförandet av, sharialag blir bara fler och fler, men det vägrar media att se.

– När en man med en liten son blev nerknuffad från en bro i Malmö under hösten 2013, skyllde pressen och SVT först dådet för ett hatbrott av svenska nazister, hatbrott stämde väl, men förövarna var av annan etnicitet.

I SVD 2013-09-11 skrev skribenten/debattören Daman Rasti om vikten av att motarbeta rasismen mellan invandrargrupper. Han skrev bland annat, att allt för många muslimer hatar judar och kristna, syrier ser ner på muslimer, eritrianier på somalier och att iranier är värst, för de ser ner på både turkar, araber, svarta med flera.
Tur att han har annan etnicitet, för om en svenskfödd hade gjort samma uttalanden så hade han/hon hamnat på Kumla anstalten efter klappjakt av pressen.
Daman Rusti avslutade sin debattartikel med ”När skall vi sluta med vår egen rasism?”

När Ahmed Rami i Radio Islam predikade om sitt hat till judar, då var vänstern med den moraliska eliten knäpptyst, till skillnad när de högljutt protesterar mot Avpixlat och dess krönikörer.

Att rasism är rasism oavsett avsändare vill inte media inse.

– När svensken Lars Wallin hade fuskat och sedan flytt landet med assistentersättning, så publicerades både namn och bild, vilket jag tycker var helt rätt, när skattemedel förskingrades.

Min övertygelse är att det största fusket inom assistentbranschen står våra utlandsfödda medborgare för, det är sannolikt orsak till att ersättningen nu kostar skjortan på ca 30 miljarder/år, samma gigantiska summa kostar också omhändertagandet av alla 35.000 ensamkommande barn som kom under 2015. (Varav ca 70 % anger fel ålder och minst hälften saknar asylskäl och skulle inte ha fått passera gränsen och de som ljuger om sin ålder får kostsam uppassning dygnet runt).

Redan för flera år sedan blev jag mycket upprörd när jag i Östgöta Correspondenten 091120 läste om hur en ensam vikarie på ett sjukhem i länet, ensam under natten fick ta hand om 38 gamla, sjuka och dementa vårdtagare, men dagen efter blev jag rent ut sagt förbannad.

I Dagens Nyheter 091121 fanns ett reportage om 26 flyktingbarn i Övertårneå, som togs om hand av 20 personer som arbetade i skift….

En utredning pågår om de skenande assistentkostnaderna, men vis av erfarenhet vet jag att resultatet blir klent.
Rehabiliteringsåtgärder, som gör att patienten når en högre funktionsnivå, påverkar nästan aldrig någon sänkning av tilldelade assistenttimmar, eftersom de utgör anhörigas försörjning.
Inom vården är vi snälla för vi vill gärna prioritera vår patients intresse och glömmer lätt att konsekvensen av detta är att mer utsatta patienter tappar sin rätt.

Det finns många förklaringar till att väntetider till vårdens mottagningar blir allt längre, invandrare och nyanlända har stora behov, inkl. alla papperslösas rätt till ”vård som inte kan anstå”, en rättighet jag inte förstår.

-När vårt fina bibliotek brann ner till grunden under september 1996 upplevde jag samma sak att nazister initialt beskylldes för gärningen.

Eftersom min dotter var en av flera studentvärdar den aktuella kvällen och hon var en av de sista som tog sig ner för trappan (efter kontroll om att inga besökare fanns kvar på övervåningen) innan den rasade ner i eldhavet, var jag mycket engagerad i polisens arbete.

Mitt inlägg strax efteråt om att den skyldige lika gärna kunde vara någon förfördelad icke svenskfödd med anknytning till invandrarbyrån, som då låg i bibliotekets lokaler, publicerades självklart inte i lokaltidningen.

Min misstanke delades däremot av högsta polisbefälet i Stockholm, men bevis saknades och jag belades med munkavle i denna känsliga fråga.

Media har för länge sedan glömt bort sin pressetik, journalister sparkas som inte intar ”rätt attityd” i den känsliga invandrarfrågan. Förvanskning och filtrering av fakta sker regelbundet.

Inser inte redaktörerna och tidningens ägare att de själva har bäddat för tidningsdöden, när vi ständigt måste kontrollera journalisternas uppgifter med andra källor, som oftast finns lätt tillgängliga via nätet.

Flera opinionsundersökningar kommer med samma resultat, att i frågor som handlar om invandring är läsarnas förtroende skralt.

Media verkar ha samma tröghet i förståelse som kyrkan hade när den inte längre utgjorde samhällets mittpunkt.

Förstår inte ”den tredje statsmakten” att den numera har halkat långt ner på samhällets maktlista och att deras smutskastning av oliktänkande endast fått en bumerangeffekt?

I dagarna har det kommit ut en bok med titel ”Det är sant – det stod i tidningen” av Mattias Lundberg, docent i psykologi och Stefan Söderfjäll.

Deras uppmaning är att vi skall vara mer vakna, kritiska och ifrågasätta.

I en artikel i Östgöta Correspondenten 2016-09-01 säjer Mattias Lundberg bland annat;

……”När vi pratar generellt om källkritik och information i dag så är det ett väldigt fokus på internet och Facebook och andra sociala medier. Där skulle jag vilja att man styr tillbaka lite grann och inser att vi blir påverkade från extremt många av de ”gamla” hållen fortfarande”…….

Nätets alla medier, Facebook och diskussionsforum innebär att traditionell media inte får sitta i orubbat bo. Allt fler läsare frågar och konstaterar nu, ”I vilken tidning har du läst detta, jag har andra källor som säger så här….”

Så bästa bloggläsare, jag fortsätter att skriva och Ni fyller på med kommentarer, ros eller ris är inte det viktigaste utan att våra tankar får flyga fritt, för landningstillstånd får vi alltför sällan på traditionell medias landningsbanor.

Ps. Tidigare bloggläsare får ha visst överseende med att vissa fakta/händelser upprepas från gamla inlägg, men för nytillkomna läsare kan de ha ett värde. Alla kan inte läsa allt. Ds.