Nu förstår undertecknad att den svenska kyrkan kommer att rämna som förlåten i templet, när kyrkans kommunikationschef, Gunnar Sjöberg, anser att det kan vara ”Uppviglande att bära kors som kristen.”
För att det kan upplevas stötande för muslimska invandrare.

På DN debatt 2016-08-09 skrev ärkebiskop Antje Jackelén tillsammans med företrädare för judar och muslimer om att vi alla oavsett religionstillhörighet skall vara snälla och goda grannar.

Muslimernas företrädare var Mahmoud Khafi ordförande för svenska imamrådet och som hyser stor kärlek till det muslimska brödraskapet, som inte gjort sig kända för någon större grannsämja och snällhet.

Rubriken på debattartikeln var ”Ödesdigert möta terrorhot med upprop till kulturkamp.”

Vi får åter veta att islam är fredens religion och att det minsann också finns texter i gamla testamentet som förespråkar våld och död, allt för att eliminera islams blodiga historia och Koranens verser om otrognas död.

Inte ett knyst om att kristna inte vrålar ut Gamla testamentets våldsuppmanande texter, de våldtar, torterar och mördar inte oliktänkande, som Islamiska staten och dess förgreningar gör i parti och minut, innan de skär halsen av otrogna själar.
Oavsett om attentaten lyckas eller går åt helvete, så stundar belöning hos Allah och hans 72 jungfrur för dessa martyrer.

Författarna försöker övertyga läsarna med de gamla vanliga argumenten om att orsaken till terrorhandlingar är…”geopolitiska faktorer, kolonialism, vapenhandel, värderingskrockar, sociala klyftor och psykisk ohälsa.”
Kanske var syftet att vi läsare skall skämmas över vår syndiga historia, islams är förmodligen för blodig för att ens nämnas?

Ärkebiskop Antje Jackelén valde ”Allahu Akbar” till sitt valspråk när hon valdes till ärkebiskop under 2013.
Samma ord vrålar IS krigarna innan de torterar och skär halsen av kristna och andra otrogna.

Om hon bara var aningslös eller om hon bara ville ställa in sig hos den rödgröna politiska eliten, som ett tack för utnämningen, det vet jag inte, men min misstanke är stor.

Att hon hade rätt kön var förmodligen också en bonus för en regering med feministisk politik.

En politik som gör halt utanför förortens enklaver (till skillnad från FN:s korridorer) där kvinnor och unga hindras i sina livsval av ”skäggiga skuggor” och riskerar att falla ner från deras balkonger, när hedern skall bevaras.

Det skulle inte förvåna mig om våra feminister och rödagröna, unga karriärpolitiker kan börja mumla något om balkongbjälkars dåliga hållfasthet. I samma anda som deras förljugna förklaringar om att sommarens festivalers alla våldtäkter orsakades av varmt väder och ökad anmälningsbenägenhet.

Unga män från närbelägna flyktingförläggningar, impregnerade med generationers förnedrande kvinnosyn, finns inte i deras värld, där alla är lika mycket värda, oavsett förtrycket av din nästa.

Biskop Eva Brunne i Stockholm ville nog bara fjäska för sin överordnade, när hon för något år sedan gav förslaget att alla kristna symboler i svenska sjömanskyrkan skulle rensas bort för att de inte skulle såra besökare med annan tro.

Tidigare ärkebiskop K-G Hammar tycker att vi ska bemöta dessa Allahs krigare med fredliga medel.

Jag undrar om prästen i en kyrka i Normandie tyckte detsamma när han fick halsen avskuren den 26 juli?

Det var inte länge sedan den rödgröna majoriteten i Stockholms stad vill belöna dessa hemvändande krigare med jobb, bidrag och bostad, sedan de blivet rehabiliterade på sjukhusen inför nya terrordåd.
Cancer patienter får däremot snällt vänta i kön.

Dessa politikers tro på sin omvändelseförmåga är ofantligt stor, trots att deras analys av dagens verklighet nått bottenrekord.

I Sverige byggs moskéer på löpande band, medan kristna kyrkor bränns ner i deras hemländer. Kristna förföljs, torteras och mördas i muslimernas hemländer, men kyrkan är mycket motvillig till att benämna detta som folkmord. För islam är ju fredens religion…

Många troende lämnade kyrkan efter att kyrkans kansli med ärkebiskop K-G Hammar under 2004 uttalade sig om trosbekännelsen, den behövde inte längre tas bokstavligt utan kunde mer betraktas som poesi.
Det finns ingen anledning att vara med i en kyrka utan sanningsanspråk, då kan troende lika gärna vara med i en förening eller i en poesiklubb.

Det finns heller inget skäl att var medlem i en kyrka vars utveckling leder till förtunning och förflackning.

En kyrka som gömmer, stryker mördare och terrorister medhårs och sviker sitt uppdrag, saknar värde.

En kyrka vars företrädare slösar med församlingens pengar på lyxresor med goda middagar och inte märker att deras alibi om berikande samtal med sina bröder klingar falskt, tappar medlemmarnas förtroende.

Mantrat inom kyrkan liksom i det politiska livet lyder tolerans och mångfald.

I dag verkar det som om all tolerans förbrukats inför främmande religioner, för i vår egen svartlistas de som lämnar den politiskt korrekta åsiktskorridoren.

En träffande rubrik i en debattartikel nyligen var ”Förr lämnade medlemmar kyrkan för att de saknade tro, i dag för att de har tro.”

Förmodligen kommer den rödfärgade kyrkan att tappa ännu fler medlemmar.
De som inte är så tvärsäkra i svåra frågor med olika tolkningstraditioner eller som inte vill talas tillrätta, de får nog lämna den och sköta sin tro på egen hand eller bli medlem i andras samfund.

Islam, moskéer och imamer verkar ha stor lockelse för kyrkans högsta företrädare, som inte längre vill kämpa för att sprida sin egen religion, det kan bli mer ödesdigert för kyrkans framtid än att bedriva kulturkamp mot terrorism.

Kanske är prästerna avundsjuka på moskéers överfyllda golv, när kyrkbänkarna har få besökare?

Om inte ärkebiskopen och alla hennes vapendragare slutar att mässa om sin politiskt korrekta tro och börjar lyssna på oss tvivlare så kan jag bara utbrista ”Kyrie elesion – Herre förbarma Dig!”

Detta inlägg om kyrkans förflackning har publicerats under insändare på Avpixlat.se