månadsarkiv: juli 2016

EU:s maktelit klarar inte av flyktingar, terror, arbetslöshet, miljöfrågor och fredsarbete.

Mot förmodan blev Brexit verklighet och eliten reagerar som vanligt med stor förvåning, trots att opinionsundersökningarna visat på jämt lopp.

Europas elit frågar sig nu; Hur kunde det hända? Hjälp vad gör vi nu?

Motvilligt tycks de ta in att valresultatet framför allt var folkets protest mot eliten.
Tyvärr verkar eliten aldrig lära sig att medborgare ofta säjer det som de vet är socialt accepterat, men gör ett annat i valbåset. Enligt den finländske statsvetaren Timo Kuranen kallas detta beteende för ”social preferens” och tycks bli allt vanligare när invånarna i åsiktkorridoren (politiker, etablerade ledarskribenter, representanter från föreningslivet, offentlig verksamhet, kulturetablissemanget för att nämna några) bestämmer vad vi ska tycka utanför köksbordet.

Emu omröstning i Sverige under 2003 är att annat exempel på social preferens, samt flera av omröstningarna i EU:s nationalstater, som fått EU byråkraterna att rysa av förakt.

Orsakerna är flera till Brexits seger, till exempel stigande fastighetspriser, sviter efter finanskrisen och inte minst migrationen. Dessa faktorer är gemensamma i flertalet av EU:s 27 medlemsländer. EU har visat en stor oförmåga att hantera flyktingkrisen, terrorhoten, ungdomsarbetslösheten, miljöfrågor och fredsarbete, desto större förmåga har visats på detaljstyrning om gurkors utseende och snusets farlighet.

Nyckelorden i nej sidans kampanj för utträde var att ”ta kontroll” över handeln, ekonomin och inte minst över landets gränser.

Paul Scheffer, forskare, journalist från Nederländerna sätter huvud på spiken i sin bok ”Immigrant nations.”
Han skriver bland annat att ”det grundläggande dilemmat i vår tid är den växande klyftan mellan sociala eliter, som kan röra sig fritt i en värld med allt färre gränser och en växande andel av befolkningen som känner sig hotad av globaliseringen och vänder omvärlden ryggen.” De är förlorarna.

Samuel Huntington, amerikansk statsvetare, professor, författare som under början av sin karriär blev ifrågasatt, men som efter sin död betraktas som en av världens främsta tänkare och statsvetare skriver i boken ”The Davos man” från 2004:
”Den globala eliten har lite behov av nationell lojalitet, nationsgränser som hinder, som lyckligtvis är försvinnande och ser nationella regeringar som rester från det förflutna, vars enda användbara funktionär är att underlätta elitens globala verksamhet.”

Sociolog Manuel Castell stöder Huntingtons teorier och har myntat uttrycket ”Elites are cosmopolitan, people are local”

Globaliseringen medför negativa, sociala verkningar och migrationens stora sociala påfrestningar vilket innebär dystra framtidsutsikter för främst lågutbildade är samstämmiga resultat från andra ansedda forskare.

Tyvärr nöjer sig statsminister Stefan Löfven med Henrik Arnstads utsagor, trots hans mediokra och ifrågasatta CV.
Hur statsministern skall upprätthålla den svenska modellen utan att undvika lönedumpning, det är en gåta jag inte förstår, när arbetslösheten för invandrare ligger på över 20 % jämför med svenskföddas omkring 4 %.

Analfabeter och lågutbildade invandrare är dessutom mycket svårare att både integrera och rehabilitera än välutbildade, som tyvärr är i minoritet, det är min erfarenhet efter många års rehabiliteringsarbete.

Globaliseringens vinnare är välutbildade och bor i skyddade tillväxtzoner, inte minst våra politiker. De kan skörda vinsterna av ett framväxande herrskap och tjänstefolkssamhälle, men döljer detta faktum under sitt humana förkläde.

I SVT:s Godmorgon Sverige, dagen efter den brittiska folkomröstningen, var Birgitta Olsson, liberalerna, mycket upprörd, ja rent ut sagt förbannad över det vilseledda brittiska folket som röstat fel. Folkomröstningar stod inte högt i kurs. Demokrati, det vill säga folkstyre låter fint i teorin, men bara så länge folket röstar som eliten vill.

Varför kan inte dessa humanister förmå skatteverket att lägga till en ruta i deklarationen, där alla multikulturella förespråkare kan kryssa i ett extra % belopp i skatteuttag, som skall gå till invandringens skenande kostnader?
Fattigpensionärer, arbetslösa och sjuka borde få slippa kommande skattehöjningar i migrationens spår, som främst orsakats av lockropen från våra karriärtörstiga politiker.
Troligen skulle resultatet bli skralt, för min erfarenhet från arbetslivet är att dessa självgoda vänsterliberaler sällan eller aldrig bjöd på en bulle till kaffet!

Jag kan nästan höra oron i Bryssel. Hur skall det nu gå med våra löner och förmåner, om krav på folkomröstningar upprepas?

EU har aldrig varit folkets projekt, utan elitens. Nyckelord är den ”fria rörligheten”, som förutsätter att EU:s yttre gränser kan kontrolleras. När både Dublin och Schengen avtalen brakade ihop, så var invasionen från Afrika och Mena länderna ett faktum.
Majoriteten som kom var starka, unga och friska män, fattiga kvinnor med barn blev kvar i flyktinglägren, dit elitens humanitet inte längre orkar fram, när biståndsbudgeten nu har plundrats på 33 %!
Enligt migrationsverket kom under fjolåret 162.000 tusen flyktingar till Sverige, utav dessa saknade 80.000 tusen asylskäl enligt internationella konventioner, men dessa fakta verkar nu vara både gömda och glömda, när vänsterns megafoner omöjliggör lagstadgade utvisningar.

Det humana förklädet har nu stora revor och allt fler väljare har upptäckt hur flosklerna om värdegrund och medmänsklighet varit byggda på lösan sand. Våra politiker har däremot fått skörda frukterna, när de nöjt fått skaka hand med världens stora i både FN:s och Bryssels korridorer, som tack för Sveriges fina värdegrund med gränslös flyktinghumanitet..
Jag anser att multikulturalism med stor invandring, försämrar ett lands gemensamma och historiska värdegrund och urholkar välfärden. Marknadsliberalism med fri rörlighet försämrar löner och arbetsvillkor för arbetarna och framför allt hos de som befinner sig längre ner i samhällstrappan.

Om vissa grupper får det sämre innebär det att andra får det bättre, så enkelt är det.

Vinsten av invandringen tillfaller bara ett fåtal, inte minst inom den skrupelfria flyktingindustrin.

Vad politikerna inte heller talar om är att svensk flyktingpolitik består av ett stort demokratiunderskott. Riksdagen har utan debatt och utan konsekvensanalys bara klubbat i genom att Sverige skulle förvandlas till ett mångkulturellt samhälle, redan 1975, troligen orsakat av nationell hybris under Olof Palmes glansdagar.

Min bror, långtradarchaufför med över 40 år bakom ratten kan berätta om hur den fria rörligheten har gjort arbetare från andra länder rotlösa, försämrat svenska chaufförers arbetsvillkor, dumpat löner, givet ökad stress och om åkerier som gör konkurs om de inte utnyttjar utländska chaufförer i dåliga bilar och med stora brister i erfarenhet av svenska vägar.
Men dessa petitesser är inget som oroar dagens unga karriärpolitiker. Oron är däremot stor om kraven på omröstning till EU medlemskapet ökar i styrka efter det förfärliga Brexit.
Hjälp vad gör vi då?

Denna insändare publicerades på Newsvoice.se 2016-07-05.

Newsvoice.se; en alternativ nättidning som vill skapa debatt

Newsvoice startade under 2011 och är en alternativ nättidning som samlar kunniga bloggare och analytiker på en plats.
Redaktör är Torbjörn Sassersson.

Newsvoice speglar ett “tankeskifte” i världen och vänder sig till de som är engagerade i samhällets utveckling och transformation.
Tidningen tar upp olika ämnesområden, omvärldsbevakar internationell media och vill skapa debatt som kan leda till förändring och nytänkande.
Den får både ris och ros i kommentatorsfälten, vilket hindrar förtvining av yttrandefriheten.
För “om alla tänker lika, tänker ingen alls.”

Elefanten i rummet som ingen vill se

Reaktionen efter sexuella trakasserier och våldtäkter på Bråvalla festivalen i Norrköping och på festivalen ”Putte i parken” i Karlstad följer samma mönster som efter nyårsnattens övergrepp i Köln.
Där media och makthavarna initialt försökte dölja förövarnas etnicitet.
När allmänhetens tryck blev för stort återstod bara för polismyndigheten att krypa till korset och förbundskansler Angela Merkel kanske ångrade sig att hon inte lagt till ordet ”nicht” efter tidigare stolta ”Wir schaffen das” till det tyska folket om invandringen.

Att majoriteten av sexuella övergrepp utförs av unga asylsökande män från Afrika och Mena länderna, det är något som absolut får inte nämnas i kulturrelativismens namn, där man systematiskt osynliggör eller bagatelliserar förtryck som sker av tradition eller religion.

I stället smetar de rödgröna partiernas feminister ut detta förkastliga kvinnoförtryck på alla svenskfödda, vita män. Förklaringsmodellerna med strukturell diskriminering och patriarkaliska strukturer och rasism fortsätter att nå nya höjder.

Rekordet står nog Barbro Sörman för, hon är distriktsordförande för vänsterpartiet i Stockholm.
I går ”twittrade” hon följande ”Det är värre när svenska män våldtar än invandrare”!
När hon senare blev uppringd av en journalist klämde hon mycket motvilligt ur sig att det kanske var lite klumpigt uttryckt…

Dessvärre har vi en rikspolischef, som tror att ett “tafsa inte armband” skulle förhindra övergrepp. Förmodligen kom denna IQ befriande idé från någon sann feminist.

Även om dessa armband skulle underlätta för utsatta tonårstjejer att anmäla så hjälper det inte, när man inte vill se elefanten i rummet. Nämligen att majoriteten av förövarna är unga asylsökande män, som är uppfödda med medeltida sedvänjor och med uppfattningen att kvinnan är mannens ägodel.

Under förmiddagen den 2 juli kunde vi via nätet ta del av Karlstads polisbefäl Per Arne Erikssons raka och modiga redogörelse över att övergrepp och tafsande på unga flickors bröst och rumpor hade utförts av gäng som bestod av ensamkommande killar från ett boende i närheten.
Han skrev bland annat “Det här är ett helt oacceptabelt beteende och det är ingen tvekan om vilka som tar sig dessa friheter.”

Men under eftermiddagen var denna uppgift raderad på order av det PK förtjusta SR och kanske hade rikspolischef Dan Eliasson tagit Karlstads polisbefäl Per Arne Eriksson i örat. (Källa: www.varmland.polisen.se)

Att inte kränka och stigmatisera förövare med utländsk identitet är i det humana Sverige betydligt viktigare än att offren får se gärningsmännen inom lås och bom.

Jag skulle önska att statsministern följde twittrande medborgares samt ledarskribenterna i Expressen och Svenska Dagbladet, Anna Dahlbergs och Paula Neudings uppmaning att ge rikspolischefen sparken.

Men har man bara rätt partibok, trots skriande kompetensförlust, då är man klippt och skuren till att bli högsta hönset inom statliga verk och myndigheter.

Miljöpartiet, ett svekparti utan motstycke

Att miljöpartiets styrelse orkar se sig i spegeln efter alla brutna vallöften är för mig obegripligt.
Förmodligen har de också öronproppar eftersom de inte verkar höra mullret från sina gräsrötter.
Det är för mig en gåta att någon överhuvudtaget kan rösta på detta verklighetsfrånvända parti, som sviket majoriteten av sina vallöften.
Enda trösten är att partiet numera har sjunkit som en sten i opinionsundersökningar och ligger och dinglar runt 4 %.
Deras språkrör Isabella Lövin var mycket ordrik när hon skulle förklara partiets ja till Vattenfalls försäljning av tyska kolkraftverk,… efter moget övervägande och hänsyn till alla aspekter, som bolagets affärsmässighet och ….varför inte säja som det är:
Vi skiter i våra löften, bara vi får sitta med och regera.

Deras meritlista i svek är mycket lång.
Förutom att Gustav Fridolin nu har gömt kolbiten, som han tidigare så energiskt viftade med, så har partiet glömt bort att de före valet lovade:

-att aldrig göra det svårare för flyktingar att komma till Sverige

– att aldrig tillåta fler kärnkraftverk, eller upprustning av de gamla

– att Bromma flygplats skulle förvandlas till attraktivt bostadsområde

– att förbifart Stockholm skulle stoppas

– att skolminisistern skulle förbättra skolan på bara 100 dagar

Jag kan bara komma på att förslaget om höjd bensinskatt blev verklighet, dock i mindre omfattning än de önskat.

Tidigare språkrör Åsa Romson kanske har torkat sina tårar, när hon nu fick bli ordförande i EU-nämnden, efter att Carl Schlyter straffats ut, för att han röstade ja till värdlandsavtalet med Nato. Samtidigt kunde Fridolins samvete få lite avlastning för att han fick vara kvar, men partipiskan viftar han nu lika frekvent med som han gjorde med tidigare kolbit.

Tack och lov är tidigare bostadsminister Mehmet Kaplan för tillfället borta ur leken, han bara pratade och pratade om behovet av små, billiga hyresrätter, men konkreta förslag hur nu det skulle gå till fick vi aldrig veta.
Inte heller hur hans samtal löd på middagarna med hans fundamentalistiska vänner.
Glädjande är också att Yasri Khan blev avslöjad för sin kränkande hälsningscermoni för kvinnor, som gick helt på tvärs mot hyllad jämställdhet, innan han valdes in i partistyrelsen. Trots att Fridolin inte tyckte att det var så viktigt.

Det måste ha varit ett tungt första halvår för journalisterna på SVT där 52 % röstar på partiet enligt undersökning från SOM-institutet i Göteborg.

Problemet som partiet har tillsammans med övriga röda är att de inte längre når fram till arbetarna, invandrarna har då blivet deras allierade i kampen mot borgerlig demokrati.
Ett annat stort problem som väljarna upptäckt är deras obehagliga moraliska överlägsenhet som är byggd på farlig faktaresistens.

Problem som är gemensamt för de rödgröna partierna är hur de skall få acceptans för homosexualitet, ateism och feminism bland invandrargrupperna och att islam bara är en av många religioner.
Fundamentalisterna inom islam, som sett det naiva partiet som bas, förordar enligt Koranens verser dödsstraff för homosexuella och andra otrogna själar.
Denna irrlära var utgångspunkten i terrordådet på en restaurang nyligen i Bangladesh, de som inte kunde rabbla ur Koranen dödades direkt.

Partiets största fattigdomsbevis är att de inte kunde hitta någon med mer förstånd än Gustav Fridolin, som nytt språkrör.
Nu har han fått sätta sprätt på ytterligare miljoner till ”brobyggare” till invandrartäta skolor.
Vad de ska bygga är ännu oklart, samverkan låter ju bra, men frågan är om vad och med vilka?
Vi får bara hoppas att brobyggeriet inte utvecklas till någon rekryteringscentral för blivande IS-krigare, för kanalerna till moskéerna är väl upptrampade och ett byggande med dubbla agendor kan ske på mindre än 100 dagar.

Nya bekymmer för EU:s federalister

En olycka kommer sällan ensam, tänker nog många av EU:s toppar.
Efter den förfärliga Brexit utgången, så måste presidentvalet i Österrike nu göras om.

Österrikes författningsdomstol godkände inte presidentvalet i maj, eftersom räkningen av poströsterna inte följde reglementet.
Bara 31.000 tusen röster skiljde vinnaren miljöpartisten Alexander Van der Bellen från frihetspartiets ledare Norbert Hofer. Den andra valomgången äger troligen rum i september och EU federalisterna får åter hålla andan.

Dessutom tar Slovakien nu över EU:s ordförande klubba, vars premiärminister Robert Fico klart har deklarerat att han vill minska EU:s makt.
Allt fler medlemsländer är på krigsstigen och protesterar mot att bara Frankrike, Tyskland och Italien skall hålla i taktpinnen.

Den som däremot har glada dagar, trots EU:s handelsrestriktioner, är Rysslands president Putin, som trots sitt pokeransikte säkert ler i mjugg åt EU:s utförsbacke.
Till råga på allt blev han nyligen inbjuden av Finlands president för att diskutera gemensamma frågor grannar emellan.
Sverige suckade och sa att så skulle aldrig vi göra och glömmer lätt att Finlands historia inte är vår.

Trots EU:s ilska och upprördhet lär federalisterna säkert få vänta på Storbritanniens ansökan om utträde enligt artikel 50. Stor turbulens råder om vem som ska få premiärministerposten efter Cameron, när den tippade efterträdaren Boris Johnson insåg att stödet inom det konservativa partiet var otillräckligt.

Det blir spännande att se hur EU kommission och parlamentet skall lösa denna kris, utan att deras ministrar helt tappar ansiktet.

Första steget är att inse att valutgången i Storbritannien var protest från en marginaliserad folkvilja. Inser man inte det utan bara fortsätter att skylla på främlingsfientliga, populistiska partier då är det kört.

Alla händelser har en bakgrundshistoria och precis som inom biomekaniken sker rörelser när krafter kommer i obalans.
EU borde långt tidigare ha förstått att de går i otakt med medborgarna, men sitter man på en tjock plånbok och ständigt omges av fjäskande ja-säjare, då är vägen till insikt mycket lång.

Förmodligen arbetar redan konsulter med frågan hur demokratin i nationalstaterna skall kunna urholkas, utan att väljarna märker det och bara blir mer förbannade.
Tidigare metoder med skrämsel, idiotförklaring och pådyvlad flyktinghumanitet gav inte avsedd verkan. Bakdörren med omval verkar också stängd.

Tänk om EU-topparna med Merkel och Hollande i spetsen kunde förstå att demokrati är rätten att få tycka och skall respekteras, även om makthavarna tycker att majoriteten röstat fel.