”Kommuner vill ha snabbspår för nyanlända i bostadskön” skriver reporter Lisa Oversen på svt Nyheter Skåne (2016-05-20).
Nu är det snabbspår med förtur som gäller även på bostadsmarknaden, precis som på arbetsförmedlingen.
Det är lika bra att vi skattebetalare vänjer oss och ställer oss längst bak i kön till samhällets åtaganden, för undanträngningseffekterna kommer bara att öka med tiden.
Kommundirektör Jonas Rosenqvist i Ystad har inga som helst problem med att nyanlända enkelt får segla förbi i den långa bostadskön i Skåne.
Förhandlingar pågår med kommunens bostadsbolag och privata värdar, som givetvis har krav på att kommunen garanterar hyran, dvs vi skattebetalare.
Resultatet av denna generositet blir, som redan förverkligats i många kommuner, att kommunerna försöker klara budget genom försämringar på andra områden. Speciellt utsatta är våra gamla, där många saknar starka resurspersoner.
Att denna grupp arbetat hårt och slitet under hela sitt liv verkar vara totalt ointressant för dagens politiker. Sista utvägen är att höja skatten, som redan SKL har varnat för. Kanske lite trist för politikerna, eftersom det kan drabba den egna plånboken.
Hyresgästföreningen jamsar som förväntat med.
På gågatan i Ystad är dock meningarna mindre samstämmiga, men avvikande åsikter från mannen på gatan är utan betydelse, när humanitet och mångkulturens berikning impregnerat lokala mathavare från regeringsnivå.
Våra ministrar i regeringen kan med sina inkomster lätt köpa sig en bostadsrätt och håller man hårt i plånboken kan de vända sig till sina tjänstvilliga bröder i närstående fackföreningar, som till exempel kommunal.
I Norrköping eskalerar bilbränder och stenkastning i Hageby och Klockartorpet. Nu skall det tillsättas en kommission som skall komma fram till stävjande åtgärder, eftersom varken dialog, kaffe eller korvgrillning med polisen varit framgångsrikt.
Ingen kommer att nämna om elefanten i rummet, nämligen massinvandringen.
Det är Sveriges humanitära hybris som gjort att landet faller isär, ett flyktingstopp är nu absolut nödvändigt om inte välfärden helt skall eroderas.
Jag vill delge Er läsare sammanfattningen från en faktafylld och mycket klargörande skrivelse som jag fått från Håkan Karlberg, som tagit del av min blogg. Han planerar att sprida den till opinionsbildare såsom debattörer och redaktioner.

”FLYKTINGSTOPP FÖR ATT RÄDDA VÄLFÄRDEN
SAMMANFATTNING
Flyktingsituationens allvar har bara fragmentariskt trängt igenom hos pressen, man diskuterar som regel bara enstaka problem, inte helheten. (Flykting, alla som söker asyl)
Uppenbarligen har ingen av ”MSM-media” ännu modet, eller insikten, att berätta om hur illa det står till. Krismedvetandet är uppenbarligen lågt. Allt fler börjar dock förstå att mottagningen av flyktingar och migranter har gått över styr och att politikerna hamnat i panikläge.
Hur allvarlig är situationen och vilka är ”utmaningarna” (politikers ord för något som är eller gränsar till det omöjliga), dvs. vilka politiska beslut måste fattas och vilka förändringar måste genomföras, för att återfå kontroll över samhället? Kritiska samhällsområden är bostads- och arbetsmarknad, skolan, rättssystem samt samhällssystem för vård och omsorg.
Bostadsbristen är mycket stor. Det akuta behovet mot bakgrund av standardkrav, befintlig bostadskö, beviljade asyler och social rörlighet är 200000 lägenheter. Boverkets prognos för 2016 omfattar 100000 lägenheter, varav 50000 är planerade. Utveckling av en bostadsmarknad för ”sovplatser” hotar. Ledtiden för planering och produktion är ofta flerårig. Minst 50000 tillfälliga modullägenheter måste därför snabbt uppföras för hyresgäster som saknar möjlighet att betala de jämförelsevis höga hyrorna. Detta kräver åsidosättande av befintliga regler, snabbt iordningsställande av nödvändig infrastruktur samt att samhället står för hyrorna.
Jobbkön för lågkvalificerade med invandrarbakgrund är genom tillförsel av nyanlända 2015 ca 250000. Arbetsmarknaden för lågkvalificerade är EU:s minsta och omfattar ca 225000 arbetsplatser. Före ”flyktingkrisen” var situationen för personer med invandrarbakgrund att det tog 15 år för en tredjedel att få ett helårssjobb medan 60 % hade någon form av sysselsättning. Lagfästa ”lägstalöner”, som diskuteras av politiker, kommer att medföra en betydande ökning av klyftorna och utanförskapet. Vår höga teknologinivå kan naturligtvis inte med bibehållen konkurrenskraft avteknologiseras. Problemet förefaller sakna en realiserbar lösning.
Att skapa förutsättningar för den ”kunskapsskola”, som politikerna talar om men som enligt PISA-mätningarna har gått förlorad, kräver omfattande och komplicerade förändringar.
Första nödvändiga förändringen är lärartillgången. Regeringen har redan före flyktingkrisen fastlagt ett examinationsbehov av 107000 lärare under kommande 5-årsperiod.
Andra nödvändiga förändringen är att höja lärarkvalitén genom urval och utbildning. Detta kräver översyn av lärarutbildningen samt skapande av en attraktiv lärarkarriär genom förbättring av anställningsförhållanden, inte minst arbetsmiljö (arbetsro måste skapas,) och lönesättning.
Tredje nödvändiga förändringen är en ny evidensbaserad utbildningsstrategi grundad på lärarens auktoritet, kravställande och disciplin.
Rättssystemet är underbemannat. Polis, domstolar och kriminalvård är därför hårt ansträngda och har p.g.a. den stora mängden nyanlända begränsad förmåga att upprätthålla lag och ordning samt avvisning av illegala personer. Förutom rekrytering till polis och domstolar krävs akut nya arbetsformer för tryggheten på ”gator och torg”.
Det akuta rekryteringsbehovet till socialtjänsten, arbetsförmedlingen, vården och övriga samhällssystem är akut stort med anledning av befolkningsökningen och att de nyanlända generellt är mer resurskrävande. Kapacitetsförstärkningen skall dessutom motverka undanträngning av den inhemska befolkningen. Processen för resursförstärkningen är flerårig p.g.a. utbyggnad av högskolekapaciteten, examinationsbehov och kompetensinhämtning.
För att skapa balans mellan utbud och efterfrågan inom samhällssystemen krävs en uppbyggnadsperiod som är flerårig samt en kraftig begränsning av tillströmningen av asylsökande. Särskilt komplicerade förändringsbehov gäller sysselsättningen och skolan.
Sverige, 1,9 % av EU:s befolkning, tog 2015 emot 22 % av asylsökande till EU, vilket är 13 ggr EU-snittet i mottagning/capita. Sammanfattningsvis har Sveriges invandring nått en nivå långt över vår integrationsförmåga. Detta kan naturligtvis inte få fortsätta. Eftersom den svenska välfärdsstaten är allvarligt hotad krävs att politiker, media och allmänheten samlas kring en politik med sikte på att rädda Sveriges framtid som välfärdsnation. Ett första och nödvändigt inslag i en sådan politik är flyktingstopp så att den ansträngda situationen kan återföras till en situation, som är under samhällets kontroll. ”