Premiärminister Cameron sade i sitt påsk tal till de brittiska medborgarna ”Vi är ett kristet land och det är vi stolta över” han påtalade att kristna värderingar innebär ”ansvar, hårt arbete, välgörenhet och medkänsla”.
Han talade om kristna som förföljs i Mellanöstern och som brutalt mördas för sin tro av muslimska extremister och islamistiska terrorister. Han avslutade talet med att vi måste göra våra röster hörda för de som utövar sin tro (Fria Tider 2016-03-28).
Skillnaden i är tyvärr mycket stor hur kristna värderingar och medkänsla tolkas av kyrkans representanter här hemma.
Här gömmer kyrkan terroristsympatisörer, papperslösa, personer som inte har rätt att stanna i Sverige.
Kyrkan anser sig stå över svensk lag och regelverk och av gammal hierarkisk tradition vill den fortsätta att bestämma om vad som är ont och vad som är gott.
Tidigare ärkebiskop KG Hammar anser att skoningslösa IS terrorister skall bekämpas med fredliga medel.
Mona Sahlin har efter två år som extremistsamordnare fått en telefon linje på plats dit oroliga anhöriga kan ringa och berätta om eventuellt blivande IS krigare. Därutöver skall våldsbejakande unga omvändas genom samverkan med alla goda krafter i samhället som till exempel med genusutbildade dialogpoliser och korvgrillning.
Hemvändande terrorister skall belönas och omvändas med bostad och arbete, medan vi andra anser att straff med förlorat medborgarskap och utvisning borde vara det enda rätta.
Biskop Eva Brunes i Stockholm anser att alla kristna symboler i sjömanskyrkan skall tas bort, för att inte såra besökare med annan tro.
Ärkebiskop Antje Jackelins valspråk ”Allah Akbar” Gud är större, är samma stridsrop som IS krigare ropar innan de skär halsen av fienden och drar oskyldiga människor med sig i döden, när de skall få furstlig belöning av Allah.
Tyvärr är Sverige numera ett avskräckande exempel i utländsk press när det gäller invandring, integration och är dessutom hemvist för terrorister och deras sympatisörer.
Men för kyrkan och för en stor del av det globaliseringsvurmande etablissemanget är det viktigare att få framstå som god och få behålla sin tro/ideologi än att förstå och ta del av en förändrad verklighet.