Ett meil från min syster
…”Samhället kan inte vara mer sönderslaget än vad det är i dag. Det känns bittert att allt som våra föräldrar har slitet och byggt upp nedvärderas och raseras
Min närmsta jobbarkompis hade en väninna på besök som tog bilen tidigt på morgonen för jobb i vården, då dök det upp tre mörkhyade män som drog i bildörrarna, men hon körde som en galning rakt ut mot rött ljus av rädsla, Detta är hemma hos mig i trygga Älta.
Mitt barnbarn som till hösten är utan fritids ska hon knalla hem själv med dessa galningar runt knuten?
Nej det är bara att som farmor ställa upp, med ursinne mot denna ansvarslösa politik som slukar allt…”
När konsekvenserna av Sveriges generösa asylpolitik nu syns i hela landet, även långt utanför belastade zoner, då börjar politikerna yrvaket förstå att detta måste man nog göra något åt.
Lönsamhet, berikning och mångkultur har tappat sitt värde, när folk dagligen ser att det är fara å färde.
Media bara fortsätter att snyfta efter egen agenda och ser inte att landet måste vända.
Journalisterna har svårt att förstå, att läsare inte längre litar på uppfostringstexter utan substans, när vi vill ha fakta, allsidighet och sammanhang.
Komplicerade sammanhang behöver belysas mer än av bara ett flyktingbarn som fryser.
Nätet konkurrerar, medan makten funderar på restriktioner och förbud, för makt är inget som man lämnar i från sig frivilligt.
Ett möjligt bäste bror samtal:
”Tänk om dessa trista fakta når fram till min fina port och om mina barns skola blir invaderad av nyanlända från annan ort, men fler vaktbolag runt knuten kan nog göra susen.
För då kan vi kan fortsätta att den fria rörligheten och asylrätten hylla, våra karriärer måste ju Europa få fylla.
Sänkta löner och flera röster är ändå bonus som ger förtröstan.
Vi måste nu nya slogans hitta på, som håller innanför folkets ridå.
Utvecklingsmoral lät inte så bra och effekten av Sverige tillsammans är ännu skral.
Men konsulterna kan nog detta fixa, så vi kan fortsätta att lönsamt trixa. Notan får ju folket ändå betala, när vi inte har pengar i våran lada.”
Nu åker partiledarna runt och letar efter goda exempel på integration och med säkerhetsmän i bilen bredvid sig, så behöver de inte vara rädda.
”Dåliga exempel på integration, ger oss bara huvudvärk och störd koncentration och är inget som skall uppmärksammas, media gör väl ännu sitt jobb, sovrar och skyler över?
Socioekonomiskt utanförskap låter fint, främlingsfientlighet skrämmer ännu och hjälper inte det, så tar vi fram järnröret som avskräckande exempel.
Blir vi sjuka så är ambulansen kvar utanför dörren, körduglig och fin mot privat sjukhuset utan väntetider.
Gräddfiler in till statens jobb skall vi erbjuda nyanlända, när näringslivet kinkar med utbildning och kompetens.
Poliser skall prioriteras som känner igen en mobb, från alla sidor, men helst från höger.
Resultatet av dialog, korvgrillning och samverkan med ”alla goda krafter” måste nog betraktas som skral, när bilar fortfarande brinner och stenar ryker kring räddningspersonal.
Kanske Monas terrortelefon kan rädda några själar, men tveksamt om de kan omvändas under Allahs stjärna.”
För att bli en sann demokrat tar minst tre generationer och kanske mer därtill på grund av vänsterliberalers överdrivna hänsyn till främmande kultur och religion, oavsett hur de stämmer med svensk lag och vår egen värdegrund.
All kultur och religion har för vänstern samma värde, det står i eldskrift på de godas panna. Medan vi andra som ser att det inte stämmer, bara blir förbannade.
En kultur från medeltida sedvänjor kan få god acceptans, medan protester för brott mot lag och ordning inte har samma relevans.
Om problem skall kunna rättas till, då måste politikerna först ta reda på varför det
gått så fel!.