Ingen mångfald i svensk media!

Tyvärr är vi många som inte längre litar på SVT och gammelmedias selektiva nyhetsförmedling. SVT skall vara en objektiv kanal för kunskap, nyheter och ge nyanserad rapportering, men här saknas ofta objektiviteten. Lika illa är det med en stor del av journalisterna, som hellre vill uppfostra oss läsare med känslor, åsikter och ideologi, i stället för att ge oss fakta och underlag till rationellt och analytiskt tänkande. Ibland tror jag att myten om det ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” under 1987 för morgon-och kvällspressens redaktörer är mindre myt och mer av sanning. Enligt hörsägen bestämdes då att invandrare alltid skulle skildras i positiv dager, medan trista fakta skulle lämnas därhän. För mångfald gäller inte åsikter i Sverige.

Tyvärr brister svensk media i bakgrunds-rapportering till flyktingkrisen, ett exempel är rapporteringen efter lille Aylan Kurdis tragiska död i Medelhavet.
Enligt BBC och ansedd utländsk press hade Aylans föräldrar fått temporärt skydd i Turkiet under tre år, men efter avslag på ansökan till Canada där hans syster bodde, beslöt familjen att på nytt försöka att fly, nu till ett nordeuropeiskt land med bättre levnadsvillkor och bidragsmöjligheter. Familjen hoppades på Sverige eftersom pappan var i behov av tandvård och då alla asylanter här har rätt till sjuk- och tandvård ”som ej kan anstå” utgör detta också en sk. pullfaktorer till vårt land.

I svensk media är alla som kommer och vill komma till vårt land flyktingar, men det är inte sant. Daily Mail redovisade under hösten statistik från Eurostat att 80 % av syriska flyktingar varken är syrier eller flyktingar. De som flyr från kriget hamnar i flyktingläger, medan de andra är ekonomiska migranter. Majoriteten, mellan 70-80 % är unga män som hoppas på ett bättre liv i Europa. 

Migranter flyttar, medan flyktingar flyr var kontentan i ett inlägg nyligen i Svd (2015-12-05). I Sverige får i princip alla stanna om de bara säjer att de kommer från Syrien, där tillverkning av pass blivet en stor IS- industri.

Mikael Ribbenvik var tjänsteman på migrationsverket som tog detta drastiska beslut om PUT utan tillstymmelse till analys av framtida konsekvenser. Själv tror jag att han var ”målvakt” åt dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt, som var besviken över att så många svenskar hade röstat ”fel ”redan i valet 2010.

Att majoriteten av alla asylanter saknar pass/identitetshandlingar, enligt migrationsverket, är inget som bekymrat vår regering i sin iver att upprätthålla ryktet om vår humanitära stormakt. Men när världens flyktingar och migranter förstått budskapet med inbjudan, blev de för många och precis som den objudna trettonde fén i sagan om ”Törnrosa” blir de förbannade.
Men det är ingen rättighet att få skydd på falska premisser, vilket urholkar biståndet till de bäst behövande i flyktinglägren, kvinnor och barn.

Nu vill Sverige att övriga Europa skall ta ansvar för våra lockrops följder, men förmodligen tänker fler än Danmarks ledare ”att som man bäddar får man ligga” medan EU tvår sina händer över trilskande nationalstater. Nu skall minsann vår misslyckade asylpolitik och integration bli mer kostnadseffektiv enligt ansvariga ministrar, varför inte förut undrar jag?

Varför måste vi vara snällast?

Varför måste Sverige vara ”snällast” jämfört med alla andra länder, när det gäller invandringsvolymer och beviljandet av asyl är det nog många väljare som undrar?
Sverige är ett litet land som med humanitet och bistånd vill få en aura av stormakt. Denna hybris började redan under Olof Palmes glansdagar. Redan 1975 beslöt riksdagen, utan debatt och att frågan först fördes ut till folket, att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle. Således har invandrings/flyktingpolitiken ett stort demokratiskt underskott.

Årets nobelpristagare i ekonomi, Angus Deacon som forskat om konsumtion, fattigdom och välstånd, förkastar Sveriges höga biståndsnivåer, som mer stjälper än hjälper utveckling i fattiga och oftast korrupta länder. Men det är viktigare för dagens karriärpolitiker är att få visa både EU och FN hur god man är, än att ta del av trista analyser om dess konsekvenser. Omges dessa makthavare dessutom av fjäskande ja-sägare är det lätt att de tappar både verklighetsförankring och förmåga till framtidsorientering, inte minst när arbetslivserfarenhet utgör bristvara.

Bakom det humana förklädet finns mindre smickrande förklaringar till förd politik med ett alltför sent uppvaknande om egen naivitet. God hjälp med att föra ut budskapet om allas lika värde och mångfaldens berikning har eliten haft av lojal och loj media. Alltför många journalister filtrerar sina reportage och artiklar genom sin egen rödgröna agenda. Känslor, åsikter och ideologi i stället för kritiskt tänkande med fakta som utgångspunkt. Kanske bidrar gemensamt rosévinsdrickande i Almedalen till denna symbios?

Vänstern ser hur väljarbasen krymper, kollektiva anslutningar fungerar inte längre. Därför deras förkärlek för minoriteter och positiva inställning till invandring som kan öka antalet röster, allt enligt gamla Frankfurtskolan. Volymer och kostnader har varit tabu, det viktigaste för karriären är att positionera sig och framstå som god. Från denna moraliska pidestal kan man hota andra som inte gjort samma val. För främlingsfientlig och rasist vill ingen vara, därför är det bäst att hålla tyst för att inte störa elitens informationsövertag.

Högern ser sänkta löner när konkurrensen om jobben ökar och gläds åt spakare fack. Allt i Bilderbergsgruppens anda. Rut, Rot och ränteavdrag gynnar främst välbeställda, medan mindre bemedlade och fattiga får dammsuga golven och med mobilen i fickan vänta på mera timmar. Bankerna gnuggar händerna åt bostadsbrist som ger gigantiska lånevinster och rekordsnabb värdestegring för de som haft råd att köpa sin bostad. Smolket i denna glädjebägare är hot om bostadsbubbla, men med mäklarens glassiga broschyrer och löften om framtida vinst bleknar denna fara.

Flyktingindustrin blomstrar med asylbaronerna i spetsen, tätt följd av advokater och tolkar. Inflation råder i otaliga integrationsprojekt med stora brister i utvärdering och uppföljning. SFI bonus och etableringslotsar var utan effekt, men vad gör det när migrationsverket får nya miljarder utan protest. Sverige är det land i hela OECD som har minst låglönejobb och är sämst på integration. Skolresultaten sjunker som en sten på alla nivåer. Rekord finns däremot i ökningen av antalet fattigpensionärer, liksom beträffande löne-och klasskillnader. PRO protesterar lite lamt, medan LO nu kampanjar för att få trilskande medlemmar tillbaka. Dessa trista OECD fakta verkar vara utan intresse för våra riksdagsledamöter, de har ju sitt på det torra. Ingen pensionsbroms här inte och livslång försörjning om bara väljarna förstår hur de skall rösta. Medborgaransvaret verkar också vara på upphällningen, men nu får vi minsann ett unisont besked ”Det viktigaste är att vi får alla nyanlända snabbt i arbete!” Varför har politiker inte förstått det tidigare kan man undra?