Först kommer några citat från utsatta socialarbetare från en en nyligen framlagd avhandling som visar hur socialarbetare förväntas hantera våldsamma möten utan tillräckligt stöd och skydd.

Jimmy Munobwa, nybliven doktor i socialt arbete vid Högskolan i Gävle, med egen bakgrund som socialarbetare samt chef på en socialförvaltning. Hon har i sin avhandling ”I know where you live”, undersökt arbetsskadeanmälningar från socialtjänsten och gjort djupintervjuer med aktiva socialsekreterare som arbetar med barn och ungdomar, missbruk och försörjningsstöd. Avhandlingen visar en tillvaro där psykiskt och fysiskt våld är en förväntad del av arbetsmiljön på kontoret, men också att jobbet ofta följer med hem, och därtill i värsta tänkbara skepnad; var tredje anmälan gäller hot utanför arbetsplatsen och i många fall även mot socialsekreterarnas familjer, skriver Tove Lifvendahl i SvD den 24 september. https://www.svd.se/a/O87dkk/socialtjanstens-medarbetare-behover-battre-stod-och-skydd

Exempel på återgivna situationer i avhandlingen:

”Klienten brottade ner socialarbetaren till marken, drog henne i håret, slog henne i nacken och sparkade henne i rygg och huvud.”

”En klient, till synes hög på droger eller alkohol, hotade mig och försökte attackera mig; han försökte sparka mig flera gånger men missade.”

”En ungdom sa till mina kollegor att han skulle kidnappa mig, slå mig och döda mig”

”Klienten sa till socialarbetaren som var gravid: Du kan inte göra något annat än att knulla och bli gravid, det vet du hur man gör.”

”Under ett telefonsamtal nämnde den upprörda klienten min hemadress och sa att jag skulle vara försiktig.”

”Efter att jag beslutat om tvångsvård för en klients barn fick jag anonyma telefonsamtal till mitt privata nummer dagligen kl 18.00 och 21.00. Den som ringde sa aldrig något när jag svarade. Samtalen pågick i två veckor fram tills jag bytte till hemligt telefonnummer.”

”Under ett telefonsamtal sa klientens partner: Bitch, vet du vad vi gör mot människor som inte gör som de ska? och lade sedan på.”

”En kund ringde mig flera gånger angående ekonomiskt bistånd; under det senaste samtalet sa han att han måste få pengar, annars… Han avslutade aldrig sin mening.”

En av Munobwas informanter, Kristina, utsattes kontinuerligt för verbalt våld från en pappa vars barn var taget i skyddsförvar, eftersom hon vägrade avslöja var barnet var placerat. Men det blev värre: ”Det värsta hände när klienten skickade ett sms till mig med ett foto som han tagit på mina barn och skrev ‘dina barn ser bra ut, du borde ta väl hand om dem’. Det var då det hela blev extremt tufft för mig.”

———————————————————————————————–

I vanlig ordning så undviker Livendahl att koppla hoten till etnicitet. Jag misstänker att det heller inte framgår i själva avhandlingen. Förslagna åtgärder blir verkningslösa om problemen inte adresserats till rätt person i dennes kontext. Där socialförvaltningar möts av aggressiva invandrare från förorten som stöds av Muslimska brödraskapet och vad värre är också av mångkulturens politiker via studieförbunden, som gjort många av dess korrupta ledare mycket välbeställda. Inte konstigt att vänsterliberaler skriker i högan sky om regeringens besparingar på studieförbund och folkhögskolor.

Svensk lagstiftning och socialarbetares utbildning är inte anpassade för utomeuropisk våldskultur, utan formad efter ett Sverige av i går samt kompletterad med värdegrund och det lika värdet, som innebär att socialarbetare snubblar runt och får bli bondeoffer för den humana stormaktens arkitekter.

Svaret på frågan i rubriken är nästan ingen. Idag har socialförvaltningarna mycket svårt att rekrytera personal. Krocken mellan Sverige och migranter från dysfunktionella länder är monumental. Samma problem med personal brist finns inom kommuners omsorgsverksamhet och i regioner, där hyrbolagen gör stora vinster, när kvalificerad personal lämnar kliniken, för att åtminstone få mer betalt för slitgörat på samma avdelning.

Att dessa karriär politiker skulle sätta ner foten mot styret i huvudstaden sker nästan aldrig. De ropar ständigt på mera pengar som ofta går till mer administrativ personal med coacher som skall föra ut de rätta budskapen från överheten, golvets personal har få talesmän.

Skydda socialarbetare mot de gränslösa uppmanar Livendal. Jag vill lägga till mot våra gränslösa politiker.

”En utbränd bil tillhörande Malmö stad utanför socialförvaltningens lokaler på Hålsjögatan i Malmö år 2020. Samtidigt hittades en brandbomb i form av en molotovcocktail utanför socialtjänstens kontor. Foto: Johan Nilsson/TT” Bild från artikeln.

——————————————————————————————————–

Patrik Engellaus artikel i DGS handlar om krocken mellan traditioner från utomeuropiska migranter och våra egna. Han utgår från FN konventionen att man alltid skall ha barnets bästa för ögonen. Men vad migranter ser som bäst krockar ofta med socialförvaltningens.
Vems ögon skall då få bestämma? https://detgodasamhallet.com/2023/09/26/patrik-engellau-kidnappning/#more-78644

Han konstaterar det ansvariga politiker vägrar inse om konflikten
”……Är inte detta just det som jag och många andra tjatat om i åratal, nämligen en svårundviklig konsekvens av den svenska mångfaldspolitiken inklusive de särskilda statsbidragen till invandrare som vill bevara och utveckla sina traditionella sedvänjor…..?

Liljedahl med hennes media vänner försöker nu sitta på två stolar samtidigt. Konsekvenser av icke integreringsbara migranter kan de inte längre förneka, även om de ännu undviker att adressera dem till etnicitet utan till svårigheter, problem med det klassiska ordet utmaningar, för att inte riskera stadsbidragen.

Invandrarkriminaliteten tycks komma från mars, utan bakgrund och offermentaliteten finns kvar, eftersom det välfärdsindustriella komplexet kräver offer, som Patrik Engellau i DGS ofta har påpekat.

Visst att argument om för få fritidsgårdar nu verkar passé, så hänger utanförskapet kvar, men vänsterns favorit förklaring är att det är få invandrare som missköter sig. Att vi idag har 30.000 kriminella i nätverk, klaner och att minst 1000 nyrekryteras varje år enligt polisen betecknas alltså som ”få”.

Tänk om fler kunde tala klarspråk om våldets bakomliggande orsaker som Richard Jomshof (SD) gjorde den 26 september i SVT:s Aktuellt i debatt med Ardalan Shekarabi (S) som har blivit Magdalena Anderssons gunstling. Där Jomshof förklarade att situationen vi har idag beror på en medveten politik från tidigare regeringar, medan Shekarabi tjatade om mer samverkan.
För vilken gång i ordningen vi skall spotta i nävarna har jag tappat räkningen på och politikers floskler rinner av på allt fler som tvingas betala för deras mångkulturella kalas.

I måndags den 25 september höll regionpolisledningen i Östergötland krismöte. Resultatet: Samverkan, samverkan och samhället måste göra mer. Men några konkreta besked blev det inte skrev Corren journalisterna, som även de börjar tvivla på samverkanskonceptet.
Dagen efter sprängdes en lägenhet i Ekholmen, eftersom aktörernas anhöriga nu också är i skottgluggen, dessutom har gängledare blivit förmögna och flyttat ut till andra områden och lämnat Berga, Ryd och Skäggetorp där basen för nyrekrytering finns.

Och natten till idag dog en ung kvinna i ett nytt sprängdåd i Uppsala och på en fotbollsplats i Fruängen och i Jordbro centrum söder om Stockholm har dödsskjutningar ägt rum under kvällen och natten. https://www.friatider.se/kvinna-dod-efter-kraftig-sprangning-tva-dodade-i-skjutningar

Är det inte dags för ansvariga politiker att lägga floskler om samverkan och utmaningar åt sidan? De måste inse att det mångkulturella samhället innebär undergång för värdlandet och omedelbart införa asylstopp och krafttag med utvisningar med obligatorisk återvandring för bidrags migranter som ej låter sig integreras.

Vid 76 år lär jag knappast få uppleva någon samverkanseffekt, mer än fortsatta vålds rekord och sorg över fosterlandet som politiker förrått.