Är mer aktuellt än någonsin efter dödsskjutningen i Hammarby Sjöstad av den beundrade Svenne rapparen Einàr. Därför passar rubriken från Diamant Salihus bok perfekt, varje dag i Sverige.
”I Järvaområdet nordväst om Stockholm pågår en konflikt mellan gängen Dödspatrullen och Shottaz. De inblandade själva kallar det för ett krig, och i krig är allt tillåtet. Huvudpersonerna har helt saknat respekt för rättsväsendet, för vuxna, för kriminella hierarkier och för värdet av ett människoliv.
Men bortom den spektakulära fasaden av droger, vapen och rapmusik som visas upp på sociala medier hänger frågan obesvarad i luften: Varför mördar ni varandra?
”Tills alla dör” berättar om en förlorad generation unga män, om människorna som lever i den mest brutala konsekvensen av samhällets svek, och om några som vägrat ge upp hoppet.” Adlibris.com
De positiva recensionerna flödar från systemmedias kultursidor till SVT:s grävande journalist Diamant Salihu.
- En gedigen och banbrytande insats, Salihu släpper fram ett personligt tonfall av förtvivlan över en förlorad generation. SVT
- En djupt imponerande prestation. Expressen
- En oumbärlig bok för den som åtminstone vill försöka förstå varför pojkar skjuter varandra, DN.
Tyvärr konstaterar jag efter att ha tragglat mig igenom den känslomässiga boken, att varken författaren eller de lyriska recensenterna vill förstå varför de skjuter varandra. Om de skulle göra det och sätta det på pränt, ja, då skulle värdegrunden braka samman och HMF jägaren komma rusande.
Vi får följa en samling unga gangsters från Tensta, Järva och Rinkeby vars brottsturné går från Forex växlingskontor i Täby ner till Köpenhavn och till sista vilan på den muslimska delen av Sandkyrkogården i Tyresö.
Bytet från Forexkuppen under 2015 blir > 2 miljoner, några yngre vänner blir sura för att de inte fick vara med och på kvällen skjuts den 19-årige ledaren ihjäl på Rinkeby torg och två rivaliserande gäng uppstår som slåss, skjuter varandra, de som överlever åker ut och in på SIS och fängelser, där de vilar upp sig om de inte rymmer. Andra kompletterar brottskassan som rapartister där de hotar fiender, ja hela samhället till SVT:s, systemmedias och förortens beundran, samt miljoner lyssningar på Spotify.
Rapparen Yasin gjorde succé med låten ”Young and heartless.” för den prestationen belönades denna kriminelle brottsling med P3 Guld, Årets artist och pris på Grammisgalan. Den rödfärgade kultureliten visste knappt till sig i trasorna av beundran.
”Där ute kan jag lägga en polislön på ett par sandaler
Min gun har gjort att jag undvikit ett par skandaler”
I andra versen får den i Danmark mördade Franky beundran.
”Jag vet Franky kulle ha älskat denna vers om han var vid liv
Jag är soldier, plus jag är playboy
En fucking high roller, jag vet hur man gör pengar
Alltid beväpnad, jag gör vad jag måste.”
Natten till fredag fick föremålet för människorovet, gangsterrapparen och Årets artist 2019; Svennen Einàr ett skott i huvudet av hans kriminella antagonister. Hans brutala död i Hammarby Sjöstad kunde vara hämtat från hans låtar om gängvåld, som han både sjöng om och deltog i till kulturetablissemangets ohöljda beundran. En kille med mycket talang, förkunnades i statstelevisionens mysiga morgonsoffa.
Av annan åsikt är ”Det fria Sverige” som skriver ”Einàrs våldsamma död är kulturetablissemangets bröd”
Åter till boken.
Interjuver med polis, föräldrar, lärare, fritidspersonal, socialarbetare, stödpersoner slutar alltid med ett tamt jamsande att vi skulle ha gjort mer och ett tramsande om att det är samhällets fel. Hos föräldrar som är involverade i brottsligheten är tystnadskulturen ett måste, liksom hos majoriteten av förortens medborgare. Däremot är volymen hög när de demonstrerar för ytterligare resurser, som skall hällas över dem, senast I Järva, med inrikesminister Damberg som höll på att utplåna sig själv under sitt krypande. Han försäkrade att han skulle ha gjort mer, för att trygga regeringens röster, inte att majoriteten av demonstranterna skulle ha anpassat sig till värdlandets värderingar utifrån Svea Rikes lag.
Ja, visst är det samhällets fel. Svenskt rättsväsende är anpassat för svenska tjuvar, inte för migranters avkomma från dysfunktionella länder. Deras hemlands seder och bruk har formats av Koranen samt klanen och korrupta makthavare, som de med våra skattepengar har fått etablera i värdlandet. Skillnaden är stor från hemlandets brutalitet, här fjäskar, bortförklarar och daltar makthavarna med dessa unga bastarder utan personligt ansvar.
Det enda, enligt många poliser, hade varit att utvisa hela familjen, när den omhuldade sonen begår upprepade grova brott. Skammen inför släkten, som ofta skramlat ihop till smuggelresan skulle bli alltför stor, men det skriver inte Salihu. Han beskriver i stället känslosamt Vincent, Hamza, Karar, Izzy, Malsah, Atto, Nasser med flera krigarbröders ansträngande färd mot kyrkogården.
”Saneringsmord” som myntades i Veckans brott, är vad det handlar om, men gängen fylls hela tiden på nerifrån, av unga gossar som drömmer om att bli gatans kung med respekt, en BMW, guldkedjor och ett playboy liv med vackra kvinnors beundran. Men med Sveriges rekord i anhöriginvandring, kvotflyktingar, arbetskraftsinvandring och fjäskeriet för FN och EU så är risken minimal att alla kommer att dö, eftersom gangster paradiset hela tiden fylls på.
Om vår feministiska regering får fortsätta efter valet nästa år, så är risken stor att tyngda skattebetalare stryker med när de har oförskämdheten att vara på fel plats och på fel tid…
