”Kan samhällsutvecklingen som helhet påverkas om statsledning (regering och riksdag) samt en stor del av de statliga verkens chefspersoner och styrelser är intellektuellt svaga och kulturellt och bildningsmässigt undermåliga, och hur i så fall?” frågar sig Olle Ljungbeck i detta gedigna inlägg.
Han jämför Tage Erlanders omvittnade goda ledarskap med Stefan Löfvens bristfälliga, där hans svaga intellekt och bildningsnivå fått stora konsekvenser för hela samhället. Eftersom makten är socialdemokraternas enda mål, har Löfven låtit ett verklighetsfrämmande parti på knappt 4 % av väljarkåren styra, med katastrofala följder för hela samhället. Regeringens utnämningspolitik kan sammanfattas med att kaka söker maka, vilket medfört att kompetensen inom statliga verk, myndigheter sjunkit, medan deras förmåner/löner stigit till nya höjder.
Magdalena Anderssons generösa inställning till moral, när hon utnämnde sina ministrar, med narkotikamissbruk, obetalda räkningar och lust för tafsande, ger tyvärr ringa hopp om bättring.
————————————————————————————————-
”Regeringen har utnämningsmakten till flertalet höga tjänster inom statsförvaltningen. Detta ger den därför stor möjlighet att tillsätta chefer som delar t ex regeringens åsikter i politiska och andra frågor.
Är det t ex troligt att en så synnerligen intellektuellt uselt utrustad person som Stefan Löfvèn alltid gått på skicklighet och kvalifikationer?
Är det inte snarare sannolikt att den svagbegåvade Stefan Löfvèn valt individer till lediga tjänster, som han inte riskerar ”förlora ansiktet mot” då åsikterna skiljer sig åt?
Som en belysning av ovanstående är det därför lockande att göra en jämförelsemellan å ena sidan Tage Erlander och å den andra Stefan Löfvèn. Tage Erlander var ju en lysande begåvning och ansågs ha stora förutsättningar att bli en framstående forskare om han satsat på detta. En jämförelse mellan Tage Erlander och Stefan Löfvèn får ju den senare närmast att framstå som om han efter skoltidens slut lämnat en ”hjälpskoleklass”.
Tage Erlander
Inte minst skillnaden i deras utnämningspolitik var enorm. Medan Erlander alltid utgick från högt intellekt och betydande bildning och kultur, höll sig Stefan Löfvèn i sina utnämningar ofta under nödvändig kompetensnivå. Inte minst Löfvèns utnämningar av ambassadörer och generaldirektörer kan med fullt fog fastslås att ett flertal av dessa inte hade vare sig intellekt eller den bildning som krävdes för tjänsten. Denna skillnad berodde självklart på Löfvèns egen bristande begåvning. En person med hans låga intellekt var självklart rädd för att komma till korta mot de tjänstemän han tillsatte.
Stefan Löfven
Självklart fick Tage Erlanders och Stefan Löfvèns enorma skillnader rörande viktiga personliga egenskaper, konsekvenser för samhällets utveckling. Bl a har Stefan Löfvèns bristande begåvning medfört ett förfall inom statsförvaltningen som vi aldrig tidigare sett i modern tid.
Ja, ett förfall som skadat såväl medborgarna som landets utveckling. Jag nämnde ambassadörskapet som ett exempel. Men även i ett stort flertal av ämbetsverken har Löfvens utnämningsbeslut fått katastrofala resultat.
Jag skulle tro att en merpart av de generaldirektörer Löfvèn tillsatt inte skulle kommit i fråga under Erlanders tid. Man kan bara som exempel nämna några av Erlander utsedda tjänstemän som Torsten Nothin, Dag Hammarskjöld etc, etc. En fråga man därför måste ställa är;
Påverkas samhällsutvecklingen i någon omfattning som helhet om statsledning och en stor del av de statliga verkens chefspersoner är intellektuellt svaga och kulturellt och bildningsmässigt undermåliga, och på vilket sätt i så fall?
Regeringens utnämningsmakt till flertalet höga tjänster inom statsförvaltningen ger därför denna stor möjlighet att tillsätta chefer som delar t ex regeringens åsikter i politiska och andra frågor, men åsidosätter kravet på objektivitet och opartiskhet.
Väljer den intellektuelle, kulturelle och begåvade regeringschefen/ministern samma individer till höga tjänster som den vilken saknar de nämnda egenskaperna och förtjänsterna?
Är det t ex troligt att en så synnerligen intellektuellt uselt utrustad person som Stefan Löfvèn alltid gått på skicklighet och kvalifikationer?
Är det inte snarare sannolikt att den svagbegåvade Stefan Löfvèn valt individer till ledigatjänster som han inte riskerar ”förlora ansiktet mot” då åsikterna skiljer sig åt?
Självklart fick dessa båda personers totala skillnader på viktiga personliga egenskaper konsekvenser för samhällets utveckling. Bl a har Stefan Löfvèns bristande begåvning medfört ett förfall inom statsförvaltningen som vi aldrig sett tidigare i modern tid.
Jag nämnde ambassadörskapet som ett exempel. Men i ett stort flertal av ämbetsverken har Löfvèns utnämningsbeslut fått katastrofala resultat.
Man kan bara nämna några av Erlander utsedda tjänstemän som Dag Hammarsköld och Torsten Nothin etc etc. Ser man till Erlanders ministrar så var en stor del arbetare som snickare, murare etc. Men flertalet hade en begåvning som skulle inneburit möjlighet för ett flertal att erövra en professorstitel. Att de fortfarande var arbetare berodde på att deras möjlighet att studera i stort sett var obefintlig.
Jämför man ministrarna i Löfvèns regeringar, så har flertalet aldrig haft ett riktigt arbete. Många har vandrat från ungdomsförbundet (SSU) till moderpartiet där de sedan placerats på valbar plats till riksdagen för att därefter utses till ministrar. Sannolikt har vi aldrig tidigare haft så intellektuellt svaga men också i sådan avsaknad av arbetslivserfarenhet som Löfvèns ministrar.
Flera av de ledande verksmyndigheterna har nästan varje gång regeringen lämnat lagförslag för granskning anmärkt på att lagförslagen saknar konsekvensanalys. Detta är ju inget annat än ett tecken på deras bristande intellekt och kunskaper.
Ser vi till Sverige i dag så ökar förfallet inom nästan alla samhällssektorer. Någon har myntat begreppen ”Godhetssyndromet”, ”Tycka synd om” mentaliteten etc som exempel på att objektivitet, opartiskhet, saklighet etc har spårat ur och i stället ersatts av känslor. Några exempel på konsekvenser av Stefan Löfvèns ”ledarskap”.
– Kriminalitet. Här har ju regeringen totalt tappat kontrollen och de grova brotten ökar allt mer. Självklart skulle det gå att få slut på dessa om regeringen använde de”redskap” som krävs. Utvisning av alla som bryter mot svensk lag och där straffet är lägst fängelse skulle på ett halvår ha förändrat situationen radikalt.
– Sveriges television (SVT). SVT:s styrelseordförande utses av Sveriges regering. Även övriga styrelsemedlemmar utses indirekt av regeringen genom Förvaltningsstiftelsen för SVT, SR och UR. Därför är det inte underligt att Public Service allt mer kommit att bli språkrör för regeringen.
Men också med ett utbud som helt saknar kultur.
– En av de myndigheter som helt missuppfattat sin roll är Skolinspektionen. Myndigheten har i stället för att värna barnen blivit beskyddare av de muslimska friskolorna, hur dessa än missbrukar sin uppgift.
– Cementa. Vår byggindustri håller på att slås ut till följd av den Löfvènska regeringens kapitulation för ett 4 procents parti.
– Drivmedel. Bönderna, åkarna etc riskerar samma öde. Även i detta fall regeringens följsamhet mot ett parti
–Elen: En bristprodukt i dag trots att få länder har samma förutsättningar som Sverige. Även i frågor av sådan påstådd vikt (miljön) där regeringen anser sig behöva vidtaga radikala beslut måste denna om den inte helt saknar förnuft värna om en utveckling som inte slår sönder ekonomin, industrin, företagsamheten och medborgarnas möjligheter till drägliga livsmöjligheter.
Sveriges satsningar på miljön har för länge sedan överskridit en gräns där de påverkar miljön i positiv riktning. Risken är stor i dag att Stefan Löfvèn av maktbegär låtit ett fyraprocents parti styra för mycket av sådant som är livsnödvändigt för medborgarna. Detta enbart för att han skulle kunna behålla makten. Att företag slås ut av långa handläggningstider för miljötillstånd bekymrar inte regeringen, vars internationella framkantsvurm för migranter, klimatet och miljön håller på att sänka landet.
https://www.tn.se/hallbarhet/nio-ar-och-sex-miljoner-senare-miljotillstanden-sanker-deras-foretag/
–Feminism. Löfven har från det han tillträdde skrutit över att han leder en feministisk regering och själv är feminist. Inget kunde vara mer lögnaktigt. Hans regeringsperiod är vad gäller kvinnorna det största, inte bara svek utan det värsta brott någon regering utsatt dessa för. Var gång han beskriver sig som feminist är det ett fruktansvärt hån mot kvinnor. Aldrig tidigare har så många kvinnor blivit våldtagna och skändats under hans regeringstid.
– Jag skulle här kunna nämna minst 15-20 verk och myndigheter där kavalifikationer, saklighet och objektivitet helt saknas och som därför blivit bidragande till förfallet inom så gott som alla samhällsfunktioner. Inte minst företagen är i dag utsatta för en påtvingad förändringsprocess som kan slå ut ett stort antal alternativt att de lämnar landet.
Det som gjort Stefan Löfvén till en katastrof för Sverige är självklart han bristande intellekt. Men det som förvärrar katastrofen är hans maktbegär/galenskap. Därför är det inte fel att jämföra honom såväl med Hitler som Stalin. Hans eftergifter mot MP är på väg att slå ut Sverige om det råder ingen tvekan.Detta är endast exempel på det förfall Stefan Löfvén är orsak till. Om inte kraftfulla åtgärder sätts in med bl utvisning av minst 350 tusen migranter kommer Sverige att gå mot ett förfall som vi aldrig kan återhämta oss från.”
Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle