Kategoriarkiv: Semester i hemlandet

Justitieministern till föräldrar i Linköping: Prata med era barn

Ledarkrönika i lokaltidningen den 3 april.

Gunnar Strömmer om kampen mot gängens rekrytering av unga. ”En förskräckande stor andel av föräldrar säger nej till insatser.”

Vilka föräldrarna är får vi lista ut själva.

Tror justitieministern att föräldrar till Muhammed, ALi och Amir som är på glid skulle gå till polisen eller socialen och berätta om deras aktiviteter, när det kan vara klanen och/eller de själva som är en del av gängens innersta kärna. Eller som en luttrad polis uttryckte det, vilken muslimsk mor skulle ange sin son, när han troget lägger några tusenlappar på köksbordet.

Men nu skall det bli andra bullar, dvs. desamma med hyllandet av förebyggande åtgärder, som inte leder till ett skvatt varken i praktiken eller i statistiken.

Polisen skall nu få tillgång till en 13-årings telefon om han är inne i kriminalitet! Så kom den vanliga harangen om allt som regeringen gör i det förebyggande arbetet med satsningar på en preventiv socialtjänst, satsningar på familjestöd, skolsociala team och ungdomspsykiatrin…

Inte konstigt att svårt sjuka jagas med blåslampa av FK! De skall tillbaka i arbete oavsett om benen bär eller inte.

Näringslivet varnar ”Rekordhög försörjningsbörda hotar Sveriges ekonomi – ”Finns ingen lösning.” Deras fokus ligger tyvärr mest på den demografiska utvecklingen med färre unga som skall försörja allt fler gamla. Invandringens stor ekonomiska börda vill de helst gå förbi, likaså de ökade välfärdsbrotten, där straffen har silkesvantar jämfört med lindriga skattebrott, de stora kommer inte skatteverket åt. https://www.tn.se/arbetsmarknad/42069/rekordhog-forsorjningsborda-hotar-sveriges-ekonomi-finns-ingen-losning/

Avslutningsvist får vi av Strömmer reda på att ”Det bästa för barnet är många gånger att dela information mellan olika aktörer som tillsammans kan förändra situationen så att barnet kan klara sin skolgång få bra kompisar och ett bra liv.”

Att skam belägga alla föräldrar är den vanliga taktiken, ingen skall känna sig utpekad, trots att majoriteten av etnisk svenska föräldrar inte hör till ”alla”.

Jag upprepar till leda att etnicitet och arvet, både det genetiska och kulturella är starka markörer för brottslighet i värdlandet, där straff uteblir under 15 år, därför är kön lång till mord uppdragen. Hänsynstagandet till muslimers otaliga krav har heller inget slutdatum.

Det enda som skulle hjälpa och det ganska omgående är om hela familjen utvisades efter sonens brottsliga gärningar.

Oförvitligt leverne skall gälla under hela livet, annars åker NI ut!
Skammen inför kvarvarande släkt som ofta finansierat ”flykting” resan skulle vara en mycket framgångsrik preventiv åtgärd. Deras ilska över att penningöverföringar från landets generösa bidrags-smörgåsbord upphörde skulle på riktigt och snabbt förändra barnets situation. Men då riskerar ju välfärds-och flyktingindustrin att avstanna, för att inte tala om vänsterns överblivna valsedlar i valbåset.

Asylstopp med återvandring får inte nämnas inte heller att majoriteten åker på ständiga semestrar till landet som de flytt ifrån. För de som arbetar, betalar sin skatt och sköter sig efter svensk lag och rätt är ett permanent medborgarskap helt rätt. Men både de och inflödet av nya migranter ökar bara klanens makt och med dessa dominerande släktbaserade nätverk så utgör alla oavsett vandel en stor fara som måltavla för sprängdåd, som drabbar grannar och omgivning likaså. Skulle någon stryka med, så tänds ljus och blommor skänks, sedan är det klart till nästa dåd.

Bild från mfg-oe.at

Billström har tröttnat på ”svenskar” i Libanon, men socialdemokraterna protesterar, valboskapen måste räddas

Trots upprepade uppmaningar från regeringens sida om att omedelbart lämna arablandet befinner sig fortfarande drygt 8.000 svenska medborgare i Libanon. Nu stänger Sverige sin ambassad i Beirut och hänvisar dessa personer till andra EU-länder för hjälp...”https://www.friatider.se/regeringen-slutar-hjalpa-svenskar-i-libanon

Men givetvis protesterar vänstern med Morgan Johansson (S) som talesperson

Socialdemokraterna riktar kritik mot regeringen och kräver att regeringen påbörjar ett samordningsarbete för att evakuera från krishärdar. Ett samordningsarbete som inleddes och fördjupades under just Socialdemokraternas tid vid makten vilket innebär även omfattande subventioner för de som trotsar eller negligerar UD:s reseråd. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson är kritisk till att Sverige valt att stänga ambassaden i Beirut, Libanon. Johansson menar i sin kritik i DN att
– Därmed överlåter man ansvaret för alla de svenskar som finns i Libanon till andra länders ambassader. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Sverige bör samordna med andra EU-länder och andra nordiska länder för att kunna ha en plan för en eventuell evakuering.…” https://ledarsidorna.se/sa-fungerar-sveriges-evakueringsarbete-vid-internationella-kriser/

Varför de ska evakueras begriper jag inte. Andra svenskar hörsammar UD:s uppmaning och tar sig i tid hem själva när krig hotar, men inte vänsterns valboskap.

Självklart kan inte den omfamnade valboskapen ta eget ansvar för hemresa. Här ska storebror bädda in dem i bomull från vaggan till graven. Dubbla medborgarskap är ett otyg som möjliggör öppen bidragskran oavsett var de befinner sig. Tänk så härligt att få komma till ett land som ger förturer och bidrag utan minska motprestation. Ett land där makthavare lägger sig platt för deras destruktiva religion och kallar etniska svenskar för rasister så fort de öppnar munnen om särrättigheter och orättvisor.

Det är bara att åka ut till Arlanda och preskribera det svenska medborgarskapet i köerna till Emirates, Qatar Airlines, Turkish Airlines så är det klart. Att semestra i hemlandet som de flytt ifrån borde räcka som grund.

– Vi har tydligt och återkommande förklarat att svenskar som trotsar avrådan inte kan räkna med hjälp vid ett ytterligare försämrat läge, säger utrikesminister Tobias Billström (M) till Ekot, som äntligen tycks ha vaknat till.

Bild från Emirates

Redan nu publiceras tårfyllda reportage om hur svårt det är att lämna vänner och släkt. En del har också etablerat sig som företagare, med medborgarskapet tryggt i fickan.