Ett klargörande gästinlägg om socialministerns socialistiska dilemma, kommer här från Jan Ivarson.

”Socialminister Lena Hallengren (S) har tillsatt en utredare om köerna i
sjukvården. Hon hävdar att vården är en gemensam resurs som skall
ges efter behov och på lika villkor för hela befolkningen.

Det låter bra, men som så ofta innebär samhällstjänster långa köer.
Ministern tycker inte om att personer med goda inkomster har
försäkringar som berättigar till snabbare vård än offentlig.

Hon kan börja förbjuda privata vårdförsäkringar för politiker och statligt anställda.
Sedan vill väl inte socialistiskt styrda regioner och kommuner vara
sämre.
Min fru har tidvis svåra smärtor och kontaktade ett privat vårdföretag.
Hon avvisades. Vårdbolaget sa sig bara ta patienter som anvisas av
försäkringsbolag som de har avtal med. Hon fick inte betala privat om
hon kunde. Hon hade behövt ha en välbetald tjänst för trettio år sedan
med privat försäkring. Det var ovanligt då. Nu står hon inte ens i vårdkö
för operation. Hon anses för gammal.
Visst kan man känna olust över att medborgarvård heter pengar, men
privata vårdförsäkringar och vårdbolag avlastar den allmänna vården
som annars skulle ha ännu längre köer.

De rika betalar försäkringar både för sig själva och för att korta köerna i offentlig vård. Så är det på många andra områden som bostäder, låt vara att migranter kan ha företräde.

Hallengrens regering har inte byggt ut vården i takt med
folkökningens behov.

Vad vill Lena Hallengren åstadkomma?

Om hon förbjuder privata försäkringar ökar köerna än mer i offentlig vård. Hon kan införa ett statligt vårdanvisningsmonopol (ny myndighet) så att alla
vårdbehövande fördelas av staten till alla vårdutövare. Då finns inget
behov av vårdförsäkringar, utan skattkistorna får betala allt.
Hallengren brottas med ett socialistiskt dilemma. Förbjuder hon privat
betalning och privata vårdföretag, får hon ännu längre köer. Annars
tvingas hon hosta upp pengarna till privata vårdbolag som
försäkringarna nu betalar, om hon vill fortsätta nyttja privat kapacitet.
Har hon pengarna får hon kritik för att gynna privata vårdbolag.

Ni har väl hört devisen – Inte en skattekrona till privata företag.
Verkligheten tyder på att det behövs fler vårdbolag när vi nu har 70.000 inställda operationer. Förargligt när inte ideologi och verklighet går hand i hand.

Jan Ivarson, politiskt obunden