Enligt pensionsmyndigheten har vi snart 250.000 tusen fattigpensionärer i landet, siffran ökar hela tiden.
Värst drabbade är kvinnorna, som utgör 70 %.
En del kvinnor har endast en disponibel inkomst på mellan 5.000 – 8.000 tusen att leva på, bostadsbidrag kan erhållas till en hyra på upp till 5.000.
Orsakerna är många, deltidsarbete, upprepad föräldraledighet, fel yrkesval ur ett ekonomiskt perspektiv och Göran Perssons lån, dvs. stöld, på sammanlagt 348 miljarder ur våra pensionsfonder, när landet var i kris i slutet på 90-talet, pengar som aldrig betalades tillbaka.
Bankerna räddades, för att sedan göra nya miljardvinster, att betala tillbaka var det aldrig tal om.
För riktiga pengar finns inte längre, när kopplingen till landets guldreserv inte längre gäller, till slut brukar förtroendet svikta hos marknadens aktörer över inflationen av ihåliga affärer och då står nästa kris för dörren.
Regeringen tittar nu lystet på pensionsfonderna, när pengar saknas till utlovade infrastrukturprojekt och så måste massinvandringen på något sätt betalas, så inte humanitetens gloria helt falnar.
Finansminister Magdalena Andersson fick nyligen ett lån av ECB på 160 miljarder för att nödtorftigt täcka massinvandringens skenande kostnader, kanske hon fick tipset på senaste Bilderbergmötet?
För att vara god är inte gratis!
Enligt Angelika Thelin som är forskare på Linnéuniversitetet, får många pensionärer välja mellan att ha råd att lösa ut mediciner, göra tandläkarbesök, äta näringsriktigt till priset av ett mycket påvert liv, där minsta oförutsedda utgift gör att medicinerna ryker.
Enligt EU är gränsen för fattigdom om man endast har 60 % av sitt lands medelinkomst.
Landets hjälporganisationer vittnar om samma sak, alltfler pensionärer väntar i kön på en tallrik soppa.
Dagens Nyheter oroade sig för en tid sedan över att invandrare skulle få en alldeles för låg framtida pension, men ingen oro framkom i artikeln över att alltför många av dagens pensionärer redan har betydligt sämre ekonomi är invandrare, som inte tillfört eller kommer att tillföra en krona till pensionssystemet.
Socialförsäkringsminister Annika Strandhall (s) svamlar om ett jämställdhetsprojekt inom pensionsgruppen, men kan inte svara på hur vi kan ha ett pensionssystem där majoriteten kvinnor blir fattigpensionärer och samtidigt ha världens mest generösa asylsystem.
Kanske var syftet med PRO:s rapport ”Ålderdom utan fattigdom” bara ett sätt att lugna sina medlemmar, det är svårt att vara verkligt radikal, när man sitter i knät på storebror.
Enligt SKL:s ekonomiprognos från maj i år, var framtiden mörk, på grund av befolkningsökningen, där migrationen står för > 70 %.
Skattehöjningar är att vänta, men regeringen bara slår sig för bröstet och upprepar ständigt nådegåvan på 10 miljarder, som inte på långa vägar kompenserar kommunerna för både nyanländas och gamla invandrares ofantliga kostnader. Det är som vanligt våra skattepengar, fast de kommer från ett annat håll.
Vad jag inte begriper är varför så många pensionärer fortfarande lägger sin röst på detta falska arbetarparti, som efter Olof Palmes internationella övermod, bara sviker och åderlåter sina egna medborgare på bekostnad av invandrare från andra länder?
De vill förmodligen inte förlora sin gamla tro om ett rättvist samhälle, där staten värnar om de värnlösa, de vill inte se orättvisorna och hur de smarta, ofta laglösa nu är partiets gullgossar.
Johan Westerholm (s) är en av få mer klarsynta socialdemokrater.
Han skriver på sin blogg ”ledarsidorna.se” om hur identitetspolitiken tagit fäste inom vänsterns och socialdemokratins Europa. Invandrarnas identitet, kultur, nationella tillhörighet är viktigare än värdlandets identitet.
Splittring och söndring hotar, när globaliseringens förlorare väljer bort svikande lauborparti i Storbritannien, demokraterna i USA och socialdemokratin med vänstern i Europa.
Massinvandringen med alla röstberättigade utgör unga karriärpolitikers framtida garanti för att få sitta kvar på sina taburetter och gillas också starkt av den globala finanseliten.
Politikerna skrockar nog förnöjt över att de inte längre behöver slösa sin attraktionskraft på arbetarna och landets pensionärer.
Enkelt uttryckt så kan de skita i oss gamla som slitet ihop till dagens välfärd, som urholkas alltmer, när invandrarnas röster är betydligt fler.
Sedan får det gå så länge det går, innan nästa finansiella kris står för dörren.