Denna debattartikel från GP är värd att återge, skribent är en klarsynt invandrare.
Utgångspunkten till hans artikel kommer från tidskriften Fokus som återger Mattias Gardells föreläsning om islamofobi, där han är riktigt i sitt esse om rasistiska svenskar, hans själsfrände Mirjam Haj Younes håller en workshop i samma offer anda Hon berättar om projektet “Motståndskraft mot rasism” som släppt en rapport om den upplevda rasismen i Göteborgs skolor. Ungdomar som aldrig hade upplevt sig rasistiskt behandlade fick lära sig att de visst råkat ut för det, bland annat genom så kallad “subtil rasism”. Det ges exempel, som när lärare har svårt att uttala elevens namn, eller när man blir tillfrågad om sitt ursprung, då skall man bli kränkt.
Vad säger man, att dessa rasistiska vänster idioter inte belagts med yppandeförbud är för mig en gåta. Nej, nu ljuger jag, detta budskap trummas ständigt ut från vänsterliberaler, som sitter högt ovan verkligheten på deras mångkulturella piedestal, som blänker av självgodhet.
—————————————————————————————————————————–
”Under min uppväxt fick jag lära mig att jag som invandrare är utsatt för strukturellt förtryck och diskriminering. Jag började se rasistiska mönster överallt; otrevlig butikspersonal misstänktes ogilla min hudfärg, komplimanger för mina språkkunskaper ansågs nedlåtande, och lärare som gav mig dåliga betyg misstänktes vara rasister. Men var detta verkligen rasism? skriver Mosa Mazroui-Sebdani, https://www.gp.se/debatt/sluta-se-bruna-m%C3%A4nniskor-som-offer-och-vita-som-f%C3%B6rtryckare-1.114267846
”…….I ett mångkulturellt land så finns det friktionsytor där missförstånd, (oskyldiga) fördomar och okunskap är naturliga. Det finns ingen strukturell rasism i Sverige, men rasism kan förekomma mellan individer. Rasism kan dock inte bekämpas med slagord eller socialt ingenjörsskap, utan enbart med mänskliga möten. Att indoktrinera invandrarungdomar i ett narrativ där majoritetssamhället är riggat emot dem bidrar till ett misstänkliggörande av svenskar som hämmar just nödvändiga möten. I en hälsosam kultur är frågan om ens ursprung ett tecken på intresse, en öppning för ett trevligt samtal, och ett sätt att lära känna en ny människa. I Sverige ses det som ett uttryck för strukturell rasism…..Utan att förminska det verkliga utanförskapet, bör vi fråga oss vad misstänkliggörandet leder till? I stället för att uppmuntra strävsamhet, pragmatism och öppenhet så indoktrineras invandrarbarn in i en offerroll där tillkortakommanden kan härledas till strukturellt förtryck, och att hårt arbete inte lönar sig. Konflikträdda svenskar väljer i högre grad att exkludera invandrare i rädsla för att råka säga eller göra något som kan uppfattas som rasistiskt. Resultatet blir det motsatta; Människor sluter sig i sina grupper…
Gardells antirasistiska kamp verkar gå ut på att vända invandrare mot svenskar, som i sin tur ska botgöra den inneboende rasismen de bär på.
Ett bättre sätt kunde vara att uppmuntra människor till att våga säga och göra fel. Man kan inte förvänta sig att interkulturella möten ska ske friktionsfritt. Vi kan skratta åt missförstånden, och debattera där vi inte kommer överens, men det är hög tid att sluta se bruna människor som offer, och vita som deras förtryckare.
Mosa Mazroui-Sebdani, systemutvecklare och debattör”
————————————————————————————————————–
Om invandrakillar tidigt hade fått denna insikt istället för Gardellska offerkoftor, så kanske fler hade varit systemutvecklare i stället för gängmedlemmar som riskerar att mördas eller att mörda i nätverkskrigen.
Fast då hade en mängd professionella tycka synd om experter, projektledare, utredare och fritidspedagoger blivit arbetslösa.
Bild från blogspot.com
