Först tänkte jag undvika denna dockhussåpa, men så läste jag en recension från ”Spiked” av redaktör Brebdan O´Neill, som jag gärna återger citat ifrån, eftersom han ser både längre och djupare än den vanliga fjäskande journalistkåren. Spiked är en brittisk internettidning som fokuserar på politik, kultur och samhälle.
Vänsterns byk med offer, kränkthet, identitet och rasism passar paret som handen i handsken. Deras stöd kommer från Joe Bidens sämsta anhang, de oerhört rika i Silicon Valley och bland Hollwoods kulturelit, som viftar med sina moraliska pekpinnar åt folket (the deplorable), där många knappt har mat för dagen.
Bakgrunden vet alla vid det här laget. Det var Oprah Winfreys intervju med prinsparet Harry och Meghan, som väckte stor uppmärksamhet världen över, precis som det kränkta paret kalkylerat med.
Det förorättade paret ville nu ge igen mot kungahuset Windsor och media. Först skulle de fly till Kanada, men hamnade i Hollywood och där tycks den mediala uppmärksamheten i stället bli eftersträvansvärd, för de gör miljard-dealar med Netflix och Spotify och blir sura över att inte samtidigt få ha kvar en fot i kungahuset.
Meghan hävdade hur det diskuterades vilken hudfärg deras då ofödda barn skulle få, till Oprahs förskräckta kroppsspråk som ökades på, när hon bredde på med, hur hon tidigare funderat på att ta sitt liv………..
”……..Uppställningen gränsade till illamående. Här var en hertig och hertiginna i de otroligt lyxiga omgivningarna i en kalifornisk herrgård som talade om hur svårt deras liv har varit. I ett land där 40 miljoner människor förlorade sina jobb till följd av lockdowns, stönade detta par som får betalt miljoner för att ha gjort naff podcasts till miljardären Oprah Winfrey om deras förtryck av etableringen. Meghan hade på sig en 4500 dollar klänning. Hon kommer antagligen aldrig ha den igen. Det är mer än dubbelt så mycket som desperata amerikaner kommer att få i sina stimulanskontroller för att hålla dem flytande de närmaste månaderna. Det är perverst!
Det var också ett groteskt skådespel – känslomässigt manipulerande, självbesatt och ett tydligt försök av Harry och Meghan att positionera sig som kungen och drottningen av offerpolitiken.
Sedan finns det hyckleri på integritetsfrågan. Harry och Meghan avskyr de invasiva medierna – de hänvisade till det som en ”monstermaskin” – och insisterar på att de bara vill ha ett privatliv. Ändå avslöjar de hela tiden allt. De har gett oss små detaljer om missfallet som Meghan drabbades av . I Oprah-chatten öppnade Meghan sig om sina självmordstankar när hon ” fastnat ” i kungafamiljen. Ingen invaderar Meghan Markles integritet lika mycket som Meghan Markle själv gör.
Problemet är inte vi, den smutsiga, tabloidläsande allmänheten, som plågar Harry och Meghan för information om deras liv; problemet är att de alltid fäster sina mest intima upplevelser i våra halsar. Vad sägs om att Ni lämnar oss i fred?……
Mer fundamentalt bevittnar vi en kulturkollision. En konflikt mellan samtida kulturer av offer- och identitetspolitik, som nu starkt representeras av Harry och Meghan, och de äldre idealen om plikt, självuppoffring, stoicism och att hålla din skit hemma, som förkroppsligas av drottningen, och som eftersträvas av de flesta britter under de senaste decennierna. …
Meghans vaga, obefogade hänvisning till en kungafamiljs undrande hur mörk hennes son Archies hud skulle vara. Vi har ingen aning om det här var en oskyldig, nyfiken kommentar eller en öppet rasistisk kommentar. Jag misstänker att det var det förra. Men det blir omedelbart infogat i berättelsen som bäst tjänar Harry och Meghans maktgrepp – berättelsen om att de är ”offer” för det gamla etablissemanget, för rasismskulturen, för de ”koloniala undertonerna” i de moderna medierna, som Harry uttryckte…..
……Harry och Meghan har framgångsrikt positionerat sig som nyckelpersoner i den nya feodalismen där kulturell makt ligger i händerna på ett litet antal mycket rika människor runt Silicon Valley och Hollywood, och där de små människors roll är att få moralisk instruktion från liknande av Facebook, Netflix, Oprah, Harry, Meghan …
Det är den stora ironin i att Harry och Meghan ställs inför monarkin och uppmuntras utan tvivel av vänstern för att göra det: dessa två beter sig på ett mycket mer gammalt monarkiskt sätt än drottningen gör.
Deras straff mot olydiga medier; deras övertygelse är att de måste instruera resten av oss om hur vi ska leva, hur man reser, hur många barn man skall ha; deras iögonfallande arroganta uppdrag att ”bygga medkänsla runt om i världen” – det får den verkliga brittiska monarkin, politiskt kastrerad av århundraden av politisk utveckling, att verka positivt ödmjuk i jämförelse.”
Källa: https://www.spiked-online.com/2021/03/08/the-unbearable-victim-complex-of-meghan-markle/
Politik genomsyrar allt och dessvärre är det postmodernismens identitetspolitik som vänsterns låtsasdemokrater anbefallt som smyger sig in överallt.