Jonas Andersson, riksdagsledamot för SD skriver på Facebook:
”Ska vi prata lite om vad en human flyktingpolitik är? Låt oss börja i den här änden:
Du har hundrafemti spänn över efter att räkningarna är betalda, maten inhandlad, barnen fått sina kläder och efter att du lagt undan en slant på banken för framtida behov – och du bestämmer dig för att lägga dem på ett humant ändamål.
Det finns några olika alternativ tillgängliga, och du vill absolut vara så human som möjligt!
1. Du lägger in stålarna till den lokala socialtjänsten, som använder dem till att betala för en timmes boende på HVB-hem för en ensamkommande 17-årig afghan från Iran. (Dygnspriset börjar oftast vid ca 3000:-)
2. Du ger pengarna till Migrationsverket, som tacksamt tar emot gåvan och omsätter den i två dagars dagersättning för mat och cigg till en 37-årig uzbekisk man utan ID-handlingar boende i statlig regi. (71 kr per dag).
3. Du köper ett gåvopaket från Röda Korset. Din gåva räcker till mat och vatten i en månad för en person, samt en värmande filt (133 kr).
4. Du kan hjälpa en flicka att slippa könsstympas. För bara 200 kronor får hon komma till ett tryggt läger under den period som övergreppet genomförs. Jag inser här att det fattas 50 spänn, och jag är beredd att skjuta till dem.
Vilket väljer du, vad är det mest humana valet. Du kan inte välja allt, för så funkar inte din ekonomi. Eller för den delen statens, man måste göra prioriteringar. Det man ger med ena handen, måste man ta från någon annan. Ingenting av värde skapas i tomma luften, allt kostar.
Betalar du för den där timmen på HVB-hemmet så får ett barn på flykt i Syrien gå utan mat och vatten och sova utan filt på natten i en månad.
Min gissning måste ändå bli att Annika Hirvonen Falk väljer alternativ ett eller två, eftersom det motsvarar den humana flyktingpolitik som Miljöpartiet vill ha. Bortsett då från att det är skattebetalarnas pengar som används, och inte egna privata surt förvärvade medel.
Man pratar gärna om att fler än någonsin är på flykt, men sällan om hur man på bästa sätt ska prioritera för att hjälpa så många som möjligt av dem. När Miljöpartiet pratar om en ”human” migrationspolitik, så använder man skygglappar. Alla som haft råd att resa genom alla säkra länder i Europa för att sedan passera gränsen till Sverige, det är där humanismen ska implementeras.
De utlänningar vi kan se framför oss är alltid mycket mer värda än dem vi inte ser med egna ögon – oavsett vilka som är flyktingar eller mest utsatta. Det blir ju inte alls lika roligt att vara human när vi inte ser resultatet. Ett resultat som hittills inneburit utanförskap, usla skolresultat, arbetslöshet, låg självförsörjning, trångboddhet, kommuner i konkursrisk, fattigdom.
En human migrationspolitik som gett oss en integrationsskuld som kommer att behöva betalas under decennier, även om vi mot förmodan skulle börja få igång återvändandet.
Det verkar heller inte spela någon roll att de som kommer i första hand är män, med tillräckliga resurser att betala flyktingsmugglare för dyra resor, med stark fysik för att ta sig hela vägen, med kontakter i hemlandet som kunnat hjälpa till. Det spelar ingen roll att de som blir kvar är dem som inte har råd, de fattigaste, de mest utsatta, kvinnorna, barnen. De som inte har råd att fly – eller kanske snarare flytta, för trots allt får ju de flesta ingen flyktingstatusförklaring.
De som flyttat hit, ska belönas på bekostnad av alla dem som inte tog sig hit. Även om du inte är flykting, så ska humana Miljöpartiet betala för din familjeåterförening. Ja, med skattemedel då förstås.
Skattemedel som alternativt skulle kunna läggas på livsnödvändig basal hjälp till hundratals eller tusentals nödställda i flyktingläger i närområdet till människors hemländer. Som skulle kunna läggas på vaccinationsprogram för malaria, världens dödligaste sjukdom (över 300 000 barn under fem år dog i malaria under 2016).
Om nu staten har pengar över, efter att räkningarna är betalda, barnen fått kläder, maten är inhandlad och vi lagt undan en liten slant för framtida behov. Som svensk politiker med mandat från svenska väljare måste jag prioritera samhällskontraktet först.
Sen är jag är mer än gärna med och skapar en human och hållbar flyktingpolitik, med hjälp i närområdet åt de allra mest utsatta, de som aldrig har en chans att ta sig genom hela Europa till Sverige. Kvinnor, barn, fattiga, handikappade, HBT-personer, kristna minoriteter etc, låt oss fokusera på att prioritera dem!
Det är en human migrationspolitik, i en värld där även svenska resurser är begränsade.”
Bilder kommer från Jonas Anderssons artikel ovan.
—————————————————————————–
Att jag inte har ett uns förtroende för MP har nog inte undgått någon läsare. Hycklande, verklighetesfrämmande och självgoda moralister, som blundar för hedersförtryck och barbariska seder i förorten, som förstör livet för unga flickor. Dessa väljare få ej störas, att ligga och dingla runt 4 % , då är inga offer för stora, bara det inte drabbar dem själva. Rekord i taxiåkning, buisness class på flyget och disel i i bilen är inga problem för dessa låtsas humanister.