I detta gästinlägg tar Olle Ljungbeck upp ”gratisåkarna” inom politiken. Samma seglats på en räckmacka återfinns inom kultureliten. Jag har ofta tagit upp ”giftiga ingiften” hos invandrare, men många avkommor inom partierna och kultureliten ligger inte långt efter med en kognition som har stagnerat.

”Med Erik Ullenhag som partiledare tänker Liberalerna fortsätta sin ökenvandring tills de går bort sig helt och försvinner.
Det finns ett antal politiker som i dag befinner sig på toppositioner  i politiken eller i den statliga administrationen. De har inte av egen kraft nått dessa positioner och skulle inte befunnit sig där de nu är om de inte haft hjälp. Två sådana typiska personer är bl a Erik Ullenhag och Mikael Damberg, den senare är socialdemokrat.
Båda har fått hjälp att komma dit de nått genom hjälp från nära anhörig som haft ställning och inflytande i deras partier.
Det ger tydligt intryck av såväl ideologilöshet  som meriter vilka kunnat förklara varför de befinner sig där de nu är.
Ja, de utstrålar en menlöshet och bristande handlingsförmåga som gör det lätt att i den övriga politiker- och tjänstemannakåren urskilja just dessa gratisåkare.
De som har för avsikt att rösta fram Ullenhag framför Nyamko kan inte ha någon som helst kunskap om människor.
Snarare verkar det som om de vill slå ut partiet.
Min trettioåriga bakgrund som personalrekryterare och personalchef gör att jag inte, om jag vore partimedlem i Liberalerna kunnat tänka mig Ullenhag som partiledare.
Inte heller som drivande kraft på någon chefspost i administration eller näringslivet.”