Eftersom vänsterns feminister solkat ner kvinnodagen den 8 mars, så lämnar jag i stället över ordet till Eli Göndör, författare och mellanösternvetare. Han skrev om identitetsaktivisters farliga och entoniga enfald i Östgöta Correspondenten den 2 mars.
Han är son till en överlevare och har en bakgrund som fallskärmsjägare, som kanske har bidragit till verklighetsbaserade krönikor i lokaltidningen, till skillnad från Bommersviks utbildade politiker och korrekta skribenter. https://sv.wikipedia.org/wiki/Eli_G%C3%B6nd%C3%B6r
Eftersom krönikan ligger bakom betalvägg så citerar jag en del av artikeln.
”En ny kategori av debattörer tar ett allt större utrymme i offentligheten. De utmärks av en extrem självupptagenhet. Hela samhället och dess institutioner prövas och värderas utifrån deras identitet och personlighet. De tål inte ifrågasättande eftersom deras identitet och deras aktivism är sammanvävda.
De kräver tolkningsföreträde för att de har en viss identitet. Inte för att de kan något. Om ett samtal om rasism eller diskriminering förs av personer som de anser inte har de attribut som krävs bryter de gärna in och kräver att just deras röst skall höras eftersom de är något eller har en annan hudfärg. Får de inte som de vill blir de antingen kränkta eller både och.
De driver ett ämne, en fråga och alltid med sig själva som utgångspunkt. De anser att deras erfarenhet bör göra dem till auktoriteter och ge dem tolkningsföreträde även i en rad frågor som inte har med deras erfarenhet att göra. Att ifrågasätta ders ståndpunkt blir således ett existentiellt för dem. I deras värld är svaren på orättvisor enkla och endimensionella. Men de gör anspråk på en moralisk kommandohöjd som gör det svårt för många att säga ifrån. För vem vill bli kallad både rasist och nazist samtidigt?………..”
För läsare av denna blogg är detta inte något nytt, men det nya är att respekterade debattörer allt oftare tar bladet från munnen, vilket får Löfvens trollfabrik att gå i spinn med allt högre röstvolym.
Istället för att spotta i nävarna och göra något nyttigt så har dessa vänsteraktivister med BLM i frontlinjen begravt sig i gårdagens och dagens orättvisor och svept in sig i kränkthet, samtidigt med hatiska utfall mot oss som både ser och avslöjar bedrägeriet.
Denna aktivism har trängt sig in i samhällets institutioner inklusive i akademin.
Kollektivet Brown Island uppror på Konstfack mot rasism och protest mot namnet Vita havet, en utställningshall är tidstypiskt, liksom röda SR journalister som krävde mer mångfald. En förklaring kan vara att professorstitlarna på Konstfack sällan bottnar i akademiska meriter, utan endast är en utnämnings titel.
Så nu väntar jag på att fler vitfärgade benämningar ryker, som Vita Huset, Vita havet, operetten Vita Hästen osv. Kanske kommunisten och vice presidenten Kamala Harris redan har lagt ett förslag på namnbyte?
Svarta, bruna eller röda huset eller salen borde passa bra för dessa rödfärgade politiska charlataner som dagligen eroderar demokratin med sina absurditeter.
Ps. När BLM löpte amok och överträdde corona restriktioner i fjol, då var polisen passiv, förutom den knäböjande poliskvinnan, men i går då vid Tusenmannamarchen då blev det fart på lagens väktare. De knivskadade offren i Vetlanda blev en bagatell jämfört över medias snyftande över skadade poliser med små blessyrer. DS.
