Stefan Löfvens brister i ansvar, hans naivitet och hans ”dödsänglar” på landets äldreboenden börjar äntligen uppmärksammas i media.
Alternativa medier har länge avslöjat hur selektiv värdegrunden är, främst från mångkulturella identitetspolitiker. Nu har behandlingen av coronasjuka gamla fått det lika värdet att rämna, precis som förlåten i templet. När tom systemmedia har synliggjort denna skandal med enbart palliativ vård i stället för en säng på intensiven med möjlighet till fortsatt liv, då blir det svårt för ”änglakören” att förvandla dessa fördömanden som högerextremism och rasism.
Vi får glädja oss åt, att några ledarskribenter i systemmedia nu fått klarsyn, om än begränsad, t.ex Ivar Arpi, ledarskribent i SvD skrev den 3 juni om ”Äldre som ges dödshjälp i stället för vård”, men utan att fråga sig varför.
”Morfin i stället för syrgas. Smittad personal som tvingas arbeta ändå. Begrepp som ättestupa känns vulgära att använda, men hanteringen av äldre under pandemin gör tanken svår att slå ifrån sig….”
Att efter avslöjande reportage analysera och synliggöra grundorsaken till att gamla inte får den vård eller behandling de har rätt till förbigås med tystnad i systemmedia. Politiker som bär ansvar, för sin mångkulturella gärning, förstår nu ingenting och om en smula insikt skulle tränga sig in, ja då skyller de ifrån sig, för övergripande ansvar för medborgarnas väl och ve har dunstat sin kos.
Kommuners ”fattigauktioner”, regioners neddragningar, skolans sjunkande resultat, (trots utrensning av lågpresterande invandrabarn i PISA undersökningen under 2019) ökad brottslighet, terrorism och samhällets upptrappade otrygghet förklaras mycket selektivt. I politikers synfält finns bara utanförskap och socio/ekonomiska faktorer som förklaringsmodeller, ansvar för sina handlingar är här inte comme il faut. Orsaken till Sveriges humanitära stormakt med dess globala socialbyrå är enbart hybris och förhoppning om lönsam internationell karriär. Folket som den politiska eliten skall tjäna är bortglömt i bäste bröders hägn.
Ve, journalister som i stället lägger fokus på alltför många muslimers förakt för värdlandets kultur, tradition och om vad som är rätt och fel enligt lagen. Att uppmärksamma att de höjer upp sin egen kultur och religion, som står över alla andras ger ingen uppskattning från medias redaktörer. Hedersförtryck, kusingiften ”giftiga ingiften” och könsstympning kuvar unga flickor. Underlivssmärta och ofrihet följer dem under livet, som de själva kan föra vidare i nästa led. Detta händer under den feministiska regeringens beskydd, som inte riktar sig mot unga kvinnor med utomeuropeisk hemvist, utan i stället mot patriarkatet i moskén för utbyte av röster. Därför äger heller inget förbud rum mot dagens muslimska friskolor, bara ett lamt förslag om förbud mot nya, där alla friskolor som önskar religiösa inslag ryker.
Tyvärr verkar statsministerns naivitet ha större spridningseffekt än Covid-19 viruset på regeringskansliet. Socialminister Lena Hallengren är nu svårt drabbad med borttappat ansvar som främsta symptom.
Varför skall medborgarna belastas med ministrar utan ansvar, undrar jag?
Föraktet för gamla är inget som har kommit plötsligt inom socialdemokratin, vars förkunnare brett på om allas lika värde, så ofta att jag blivit illamående.
Vi minns Per Nuders förakt för ”köttberget” och Annika Strandhälls jämmer över att vi tärande pensionärer stod för krisen i sjukvården, men inte ett ord om att hennes politiker vänner, röda som blå, släppt in > 2 miljoner migranter under 30 år med enorma sjukvårdsbehov.
Jag minns från min yrkestid hur oerhört tidskrävande och kostsamma utomeuropiska migranter var på bekostnad av allt längre köer för andra patienter. Tolk krävdes nästan alltid, trots åratal med SFI studier, uteblivna besök var många, om det inte handlade om funktionsintyg för bidrag.
Med tiden har jag insett, att det lika värdet är mycket varierande, precis som moralen hos vänsterns politiker. Om man är gammal, utsliten och sjuk, då har värdet dunstat bort och nu i coronatidens spår ersatts av dödshjälp. Värdet har istället ackumulerats till migranter både med och utan skäl att vara här.
Tänk om samma moraliska upprördhet kunde riktas mot våldtäktsoffers alla banemän, som mot en kändis med byxorna nere, han betalde ändå för denna exklusiva tjänst. Våldtäktsoffrens livslånga trauma negligeras, medan förövaren (om han fångas in och inte frikänns) får några timmars samhällstjänst för att därefter kunna fortsätta att utöva hemlandets seder, utan att vänsterns feminister lyfter på ögonbrynen.
Den kulturella identiteten är värdefull att hedra, för det genererar nödvändiga röster för regeringen och karriärens förmåner kan bevaras för dess understödjare främst inom offentlig förvaltning, som hos chefer, generaldirektörer, rektorer på universitet och högskolor, föreningslivet, fackpampar m.fl.
Makten framför allt är statsministerns motto och då är inget offer för stort. När LAS luckras upp, då förstår jag att gallra ut försvarslösa gamla från jordelivet inte anses som något brott.
Tyvärr är journalisten Hannes Råstams konstaterande att symbiosen mellan samhällets toppar, nu är mer förtätad än någonsin. I Covid-19 pandemins spår har den trappats upp, men också synliggjorts..
Kanske dödshjälpen får indoktrinerade medborgare att vakna upp och äntligen se att förlåten på regeringens tempel har brustit?
