Kategoriarkiv: BSW/Sara Wagenknecht

Vänstern splittras och förenas med ”de gröna – de nya bruna”

Historien upprepar sig bara, när man är 77 år så tillhör jag nog historiens fornminnen.

Under min röda ungdomsperiod i Göteborg i slutet av 60-talet var jag engagerad i VUF, vänsterns ungdomsförbund och deltog glatt i ropen ”USA ut ur Vietnam” och när vi hade värmt upp oss ropade vi ”Känner ni stanken från Enskilda banken” vilket de röda gossarna inte alls gjorde några år senare i sin karriär. Det var långa diskussioner om Stalin och Mao vilken som var bäst eller värst, som senare ledde fram till att förbundet splittrades i olika fraktioner 1970, men då hade jag redan börjat nyktra till. https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rbundet_Kommunist

I dag råder samma splittringsfenomen inom vänstern, dit strålkastarsugna personer dras. Propalestinier och islamistvurmare är nu riktigt sura på moderpartiets högervridning som de anser att ha övergivit den socialistiska visionen. Det skall vi andra vara mycket tacksamma för.
Surast är nog Kristofer Lundberg, ordförande för Vänsterpartiet i Angered, som nyligen uteslöts ur moderpartiet sedan hans beundran för terror rörelser har kommit i dagen.

Inom det muslimska partiet Nyans råder också splittring Tidskriften Syre har tidigare har berättat hur Partiet Nyans tid efter valet skakats av interna konflikter, meddelar ledarsidorna.se. Partiledaren Mikail Yüksel sitter ännu kvar på partiets mandat i Botkyrka, som ger Magdalena Andersson grus i socialdemokraternas maskineri. Men avhoppare har bildat ett nytt part;  Visionpartiet som vill tona ner klappjakten med de tar våra barn på socialtjänsten

En röd värsting är Andreas Malm, lektor i humanekologi vid Lunds universitet. Hur han får fortsätta att undervisa begriper jag inte, när andra åkt ut bara de öppnat munnen om faktabaserad kritik av islam, som ligger honom varmt om hjärtat.

Malm är en stark profil inom klimat- och miljörörelsen och senast känd med sin bok ”How to blow up a pipeline”. Han är öppen med att han tagit intryck av Martin Heidegger, Adolf Hitlers chefsideolog.  

I Linköping har vi Björn Alling, som tidigare uteslöts ur Vänsterpartiet. Han har startat ett nytt parti, Solidaritet tillsammans med tidigare partikamraten Jeannette Escanilla. Till vad och till vilka solidariteten skall tillägnas har jag inte kläm på, men som de flesta efter min röda ungdomsperiod så brukar solidariteten riktas mot dem själva, där egenintresse och självöverskattning brukar vara stort.

Gemensamt för de nybildade partierna är engagemang i klimatrörelsen, BLM rörelsen, wokeismen, feminismen samt samarbete (mer eller mindre öppet) med många muslimska terror rörelser. Förtryck och offerkoftor används ofta.

I Storbritannien har det muslimska partiet The Green Party, stora likheter med vårt muslimkramande Miljöparti, som nu blivit den naturliga samlingspunkten för antisemitiska vanföreställningar och muslimsk fundamentalism. Det är en svår balansgång för Magdalena Andersson (S) att tillfredsställa judehatande muslimer och samtidigt sopa rent partiet från antisemitism,

Splittring finns även på högersidan, med AfS från SD, men inte lika frekvent som hos vänsterns renläriga och fokustörstiga män. Därutöver finns partiet Medborgerlig Samling (MeD) och Mänskliga rättigheter och demokrati (MoD) som initialt bestod av missnöjda personer från både från höger och vänster. Partiet bildades i Bagarmossen under 2021 drivkraften var då ilskan mot politikers utstötning av ovaccinerade från samhället.

Det framgångsrika högerpartiet AfD i Tyskland och utbrytarpartiet från vänstern BSW som Sara Wagenknecht bildade tycker jag kunde samarbeta. Olaf Schultz vars vänsterliberala koalition i Tyskland är i gungning borde också samarbeta med AfD och BSW, men då protesterar övriga partier i högan sky. Att väljarstödet sjunker, främst genom förödande energi-och invandringspolitik, har de inte en tanke på. De har med sin media fullt upp med att förfasa sig över framgången för högerextrema partier i Europa och kallduschen över att Trump återtar Vita Huset. Nu har äntligen deras egen mångkulturella politik med Putin hat förvandlats till snubbeltråd för de själva.

AfD och BSW står varandra nära i en rad frågor. Hon vill få stopp på invandringen till Tyskland till skillnad från moderpartiet Die Linke och hon är negativ till EU:s överstatliga strävanden. Vilket inte tycks oroa Jonas Sjöstedt (V) som kröner sin politiska bana som överbetald parlamentariker med EU lojalitet. Framförallt vill Wagenknecht, precis som AfD, stoppa leveranserna av tyska vapen till Ukraina och hon ser gärna att import av rysk gas återupptas.

Något samarbete i Sverige mellan nybildade partier från höger och vänster ser jag som uteslutet. Avståndet mellan vänsterns rättigheter med islamvurmande och högerns skyldigheter med USA lojalitet är för stort. Sveriges svårighet är att vänsterns godhetsideologi indoktrinerat majoriteten av folket med statliga myndigheter.

Bild från https://www.expressen.se/nyheter/sverige/hogt-tonlage-efter-protester–mot-sydsvenskans-reporter-/ som skildrat pro palestinska demonstrationer, där slagorden var judehatande på arabiska, på svenska ropades det enbart om fred, precis som när Medinas krigsideologi predikas inne i moskén och Mecka ideologin om fred utanför.

Den humanitära stormakten har nu tonats ner och förespråkarna blir allt färre, då ordspråket som mam bäddar får man ligga blir allt mer aktuellt. Ensam i riksdagen kämpar kloka Elsa Widding om hon startade ett parti så skulle hon få min röst direkt.

Källor samt citat från

En verklighetsanpassad vänster med utbrytaren Sahra Wagenknecht

Äntligen tänker jag när jag läser om Sahra Wagenknecht i Tyskland, en rebell som blivit en maktfaktor i landet.

Hon var tidigare engagerad i det tyska vänsterpartiet Die Linke, men lämnade det efter många kontroverser och startade ett eget parti BSW under 2023 (Bündnis Sahra Wagenknecht) och fick med sig fler avhoppare.

BSW fick drygt 6 procent av rösterna i det tyska EU-valet, mycket tack vare partiets program med hennes uttalande Vi finns till för alla som har tappat hoppet om demokratin, vilket gav partiet ett första mandat i EU parlamentet.
I delstatsvalet i östtyska Sachsen och Thüringen nyligen blev BSW det tredje största partiet, där AfD överlägset tog första platsen och den tyska regeringens rödgröna partier fick bara 10 % av medborgarnas röster. Missnöjet hade nått ytan till förbundskansler Olaf Scholz, förskräckelse.

I många stora frågor råder stor samsyn mellan dessa partier som båda har en befriande syn på klimatet utan undergångsprofetior och de tar avstånd invandringens berikning. Partierna förordar fredsförhandlingar både i Ukraina och Gaza.
När Ukrainas president, USA:s marionett Volodymyr Zelenskyj besökte förbundsdagen i Berlin i juni så bojkottade båda partierna demonstrativt hans tal. Vilket de gjorde helt rätt i. Hans skådespelartalang verkar ha sett sina bästa dagar, då alla inser att fredsförhandlingar är ett måste, förutom krigsindustrin med våra egna lakejer.

Det jag uppskattar mest hos Sahra Wagenknecht är hennes åsikter om vänstermänniskor som hon kallar för en hycklande ”livsstilsvänster” vilket jag själv redan under 70-talet stötte på hos de renläriga gossarna när jag nyktrade till från min röda ungdom. Ett signum för dessa fina och goda människor är att de aldrig bjuder på en bulle till kaffet. https://detgodasamhallet.com/2019/09/24/gastskribent-harriet-larsson-om-min-roda-ungdom-tillnyktring-och-bla-alderdom-2/

Kanske blev hennes bok ”Die selbstgerechten” (De självrättfärdiga), för mycket för Die Linke. Boken kom ut under 2021 där hon gick till angrepp mot arroganta ”vänsterliberaler”. Den röda tråden i boken är hennes konstaterande ”Jag betraktar det som en tragedi att flertalet socialdemokratiska och vänsterinriktade partier låtit vänsterliberalimsen föra dem på villovägar”, vilket har stor överensstämmelse på vårt eget vänsterparti, där verklighetsfrånvända akademiker tävlar i wokerasism.


Citat från https://www.dixikon.se/die-selbstgerechten-sahra-wagenknecht/

”….Vad som gör Wagenknechts bok särskilt intressant är att hon huvudsakligen skjuter skarpt mot Die Grünen och mot sitt eget (tidigare) parti, vänsterpartiet Die Linke.
Hon är visserligen känd för sin frispråkighet, men med tanke på att hon är förbundsdagsledamot och tillika ett av partiets mest framträdande profiler, är hennes skarpa kritik mot de egna leden närmast häpnadsväckande.
Hon vänder sig särskilt mot att den identitetspolitiska rörelsen betraktar sig och betraktas som vänsterliberal, medan den enligt Wagenknecht i själva verket varken är vänster eller liberal.
Att tillhöra vänstern innebär per definition att engagera sig för dem som har det svårt i samhället och som ofta saknar både bildning, välstånd och inflytande. Men dessa så kallade vänsterliberaler kommer huvudsakligen ifrån och har särskilda intressen kopplade till storstädernas välbeställda akademiska medelklass.
Vidare menar hon att liberal inte minst innebär tolerans mot oliktänkande, vilket är en sällsynthet hos cancelkulturens bildstormare och skarprättare. Liberalismen kämpar traditionellt också för jämlikhet och likhet inför lagen, fortsätter hon, medan identitetspolitiken i många avseenden tvärtom verkar för särbehandling av olika människogrupper.    
Wagenknecht tycks visserligen vara övertygad om att de värsta avarterna av woke-kulturen med tiden kommer att försvinna eller reformeras, men att de hinner göra så pass mycket skada på samhällsklimatet i stort att det är viktigt att med goda argument granska effekterna av deras ofta antihistoriska och antiintellektuella föreställningar och slagord….”

Jag förstår att Berlin med Olaf Scholz är bekymrad över dessa partiers framgångar, för att inte tala om de gröna och de röda traditionella partierna som blir obarmhärtigt avslöjade för deras självgodhet och översitteri mot oss utanför åsiktskorridoren.

Fakta från https://www.tv4.se/artikel/tt-240906-tyskwagenknecht-78100eed/vansterrebell-blir-tysk-maktspelare