En gedigen artikel finns i SvD om hur krisen i sjukvården skall lösas från Camilla Waltersson Grönvall (M) och Lena Hallengren (S), som lovar politisk strid om privatiseringar i vården.
Moderater predikar om mångfald och valfrihet, underförstått med med mer privat vård. Socialdemokraterna om rättvisa och jämlikhet. Själv ser jag vinstintresset som en stor fara vid ökad privat vård. Snabba besök, med nästan friska patienter ger mer klirr i kassan, än jag själv på 75 år med många kroniska sjukdomar. Det går fort att bli en Svarte Petter i kortleken som ingen vill ha.
I praktiken är det en gammal åldring som hör dåligt, måste ha hjälp upp på undersökningsbritsen, där allt tar mycket längre tid, som inte finns. Behandlingen av de sköraste under pandemin visar att jämlik vård var ett skämt. Här ägde en modern version av ättestupan rum, inlåst, ensam i ett rum för att långsamt få dö. Ansvarigas senfärdighet, bortförklaringar, lögner med frisedel för ansvar till corona kommissionen visar att deras pladder om värdegrund, mänskliga rättigheter bara finns i orden, aldrig ner till sjukvårdens golv.
”Det ändlösa pappersarbetet, den sorgligt dåliga primärvården, de långa köerna och väntetiderna och att 580 miljarder om året inte verkar räcka till en svensk sjukvård i världsklass….” https://www.svd.se/a/wOjJOd/sa-vill-s-och-m-losa-vardkrisen
Världsklass håller sjukhusens specialistvård, men problemet är att alltför få når den i tid, med dagens långa köer, där 3 månaders väntetid är ett minne blott.
Att första linjens vård på vårdcentralerna måste stärkas är damerna överens om, men vägen dit är lång. I dag överbelastar patienter med lindriga krämpor akuten, eftersom inga läkartider finns i primärvården och få vårdcentraler har kvällsöppet och bristen på allmänspecialister är stor.
Illustrationer är från artikeln om antal invånare som har en -ordinarie läkare, -antal patientbesök och -produktivitet i Norden samt i andra länder. Där Sverige intar jumboplats.
Från nationellt håll måste vi styra för att minska byråkratin, men tyvärr är även regionerna och vårdenheterna duktiga på att hitta på nya administrativa uppgifter, säger Grönvall (M).
Men någon analys av onödig byråkrati sker inte. Den kommer under valkampanjen att få en undanskymd plats, eftersom regionens politiker är bäste bröder till kommunens politiker och de som finns i både regering och riksdag. Regeringen ligger inte på latsidan, när det handlar om att sjösätta nya och mycket kostsamma statliga verk och myndigheter. Trots att det är där som lösningen finns, med återhållsamhet och kraftig bantning av byråkratin. Motståndet är självfallet stort från politiker, administratörer, kommunikations strategier som utgör byråkratin i landets 21 regioner. Eftersom majoriteten av politiker ej har erfarenhet från vården och absolut inte från dess golv, så sitter de på sin kammare och knåpar fram meningslösa enkäter, frågeformulär som skall fyllas i, av tid som inte finns.
Ett exempel som Julius Soreff mejlade är hur 55 miljoner bara försvann som skulle öronmärkas för förlossningsvården. Regionrådet Emmy Ahlstedt (C) förklarar att pengarna gick till vikarier samt till IT-stöd och kommunikation, som behövs för att förbättringsfunktioner skall fungera ute på klinikerna.
Jag är inte lika säker, förmodligen skulle kvalitetssäkring fungera betydligt bättra om de vårdanställda själva fick avgöra vad som skulle prioriteras och inte byråkrater långt ifrån vårdgolvet.
Det man absolut inte får nämna är att invandrare och framför allt de som kräver tolk tar mycket längre tid. Att fylla på med nästan 2 miljoner med stora behov av vård, ökar inte direkt produktiviteten. Allt medan media och politiker fortsätter att ljuga, utan invandring skulle vården stanna. Sanningen är att utomeuropiska läkare och sjuksköterskor inte på långa vägar täcker upp invandrarnas behov.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/55-forlossningsmiljoner-saknas-i-redovisningen
