”Regeringen avsätter 1,7 miljoner för utbildning om svensk slavhandel” till Märta Stenvis (MP) stora förtjusning. ”Slavhandeln är en del av berättelsen om Sverige” säger hon (DN 9 okt).
Min stora förtjusning finns däremot i den senaste väljarundersökningen, där detta Sverigeförstörande parti nätt och jämt når upp till 3 %.
Eftersom hon med partikamrater benämner alla som åker tunnelbana som svenskar, så vore det på sin plats att beskriva islams blodiga historia, från Muhammeds tid till våra dagar. Men så verklighetstrogen är inte ”Forum för levande historia”, som fått uppdraget.
Det kommer Kalle Hellberg i stället att göra i ett skarpt brev till alla riksdagsledamöter, som framöver kommer att återges på denna blogg.
Men nu till efterdyningarna, som fortsätter efter Lars Vilks tragiska bortgång. Moderna museet vägrar att att ta in hans numera världsberömda teckning av Muhammed som rondellhund.
Överintendent Gitte Ørskou utgjuter sitt förakt mot provokatören Lars Vilks i Sydsvenskan, först med mild och len röst och sedan brakar hon loss; “Det är bortom allt tvivel att teckningarna görs som en medveten provokation med avsikt att skapa spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och islamofobi. ”
Om det är några som ständigt skapar spektakel i kulturvärlden, så är det överintendenten med sina såta MP-vänner, inklusive hela PK etablissemanget på Söder.
Kristna och judar skall tåla vad som helst (och gör det också ofta med dräpande ironi).
Människor som lever i pressade situationer eller under hot utvecklar ett sätt att överleva. Den judiska humorn har en lång historia och har varit ett redskap för att överleva, när det svåraste bara går att säga med humorns hjälp. De kan skämta om vad som helst.
Till exempel handlar skämten ofta om deras historia med förtryck och lidande, som i den här vitsen:
”Tre judar är dömda till döden. De står framför exekutionspatrullen. Officeren går fram till den förste juden: Önskar ni en bindel för ögonen? ”Ja, tack.” Officeren ställer samma fråga till den andre och svaret blir ”ja, tack”. Officeren frågar den tredje. Moses svarar: ”Jag önskar inte få någonting som helst från er.” Den andre i raden vänder sig då till Moses och säger med bekymrad röst: ”Moses, ställ inte till med något bråk nu.”
Jag minns samma beteende hos svårt skadade och sjuka patienter från yrkestiden. I träningssalen vann skrattet ofta över gråt och förtvivlan, när insikten kom att det alltid är för tidigt att ge upp och att det fanns ett liv att leva också med en rullstol, när benen svek.
Tyvärr kan jag konstatera att flertalet av PK- folket saknar humor, de kan inte se utanför sig själva och absolut inte sina egna brister som deras förträfflighet blockerar. Därför faller de till föga, när alltför många av islams trogna blir sårade av minsta lilla vindpust fram till stormen som Lars Vilks skapade med sin lilla teckning. Den ställdes förts ut på en hembygdsgård i Tälleryd som ligger nära Hultsfred i Småland. Temat var hundar i olika former och inget annat. Vilks ”provokation” med sin rondellhund var inte riktad mot alla muslimer, utan endast de som kväver yttrandefriheten med sin religion, men tyvärr är de många, vilket fick jubelropen att trängas på sociala medier efter Lars Vilks död.
Tack och lov finns det ändå kulturfolk som knivskarpt avslöjar Moderna museets dubbelmoral med att först låtsas försvara yttrandefriheten och sedan ropa på censur, när lättkränkta inom islam tjuter i högan sky. Här är det Catta Neuding medarbetare i den respekterade tidskriften Axess, som ger svar på tal.
https://www.axess.se/kommentar/overintendenten-pratar-strunt-om-vilks/?fbclid=IwAR16JEhtZiaRM6vCBFTWprvc5YtCc4dqSE8bitaWRNJ38AgOQQlPzy8zl9o
Så här avslutar hon sin artikel;
Om man tror att muslimer som grupp är annorlunda än andra religionsutövare, så är man nog farligt ute. Tror man däremot att de flesta muslimer är ungefär som folk är mest, då tål de att man driver med deras tro. På samma sätt som den kristne och juden tål det.
Rondellhunden hjälper oss dock att hitta de individer som inte är som folk är mest. De som tycker att man kan begränsa yttrandefriheten och därmed vår demokrati. De som tycker att man kan bruka våld för att få styra vad vi uttrycker. Att låta dessa människor styra vilka bilder vi trycker i tidningar och vilka tavlor som får visas på våra museer är att ge sig ut på tunn is med ett avgrundsdjup under.
Lars Vilks förstod vikten av yttrandefrihet betydligt bättre än Ørskou, och betalade även det yttersta priset för den. Att inbilla sig att han skulle tycka att det var värt att offra sin frihet, och samvaron med sin “Maj” för det som Ørskou kallar för “medveten provokation” och “avsikt att skapa spektakel” är fullständigt befängt.
Han gjorde det för din skull Ørskou. För att du ska ha friheten att fultolka Lars Vilks i fri media.
Under terrordådet på Charlie Hebdo den 7 januari 2015 avrättades 12 personer och 11 skadades av militanta islamister. Då utropade kultureliten ”Je suis Charlie” och demonstrerade för yttrandefriheten. I dag ropar alltför många ”Je suis Muhammed” och demonstrerar i handling mot yttrandefrihet med sin undfallenhet mot islam, vars erövringskrig genom historien fått dem att utbrista ”Tout est pardonné” Allt är förlåtet!