Detta har vi med lång erfarenhet av möten med invandrare i arbetslivet förkunnat under årtionden, men för döva öron. Lite måste ändå de döva öronen ha uppsnappat för brunstämpeln åkte snabbt fram och deras media slängde ner alla kritiska alster i papperskorgen.
Symbiosen mellan dessa icke integreringsbara invandrare och vänsterliberala politiker har varit mycket framgångsrik. Grunden lade politiker i proposition 1997/98:16, som sedan blev lagförd. Det fastslogs att assimilering skulle vara frivilligt och att rätten till sin egen kultur/tradition skulle garanteras. Silkesvantar med förturer och allsköns rättigheter åkte fram, medan krav och eget ansvar förvandlades till kränkning. Nu ser vi alla resultatet, med undantag av Löfven, Stenevi, Lööf och Dadgostar.
Värdegrunden, mänskliga rättigheter och vänsterns ideologi om allt till alla, börjar nu verkligheten att smutsa ner, mycket tack vare alternativen till information samt medborgarnas egen erfarenhet av ”berikarna” utifrån.
Nu publiceras allt fler kritiska inlägg i systemmedia, gärna av invandrare själva, som tycks ha fått nog av sina bröders framfart, men när författaren Björn Ranelid skriver om att landet befinner sig i inbördeskrig, då tog 72 tidningar fram papperskorgen. En sådan sanning orkade inte redaktörerna med.
Jag väntar nu bara på att invandrare kräver asylstopp, återvandring och utvisning för grova brott. Men innan dess är jag rädd att landet är bortom all räddning. Ett glädjande undantag är Herold Sendor ”en invandrare av den tamare sorten” en uppskattad skribent i främst Fria medier.
Här är ett exempel från Expressen från en annan kritisk invandrare. Systemmedia har nu tvingats öppna dörren för lagom kritiska skribenter, helst med invandrarbakgrund. Orsaken är framgången för alternativa medier samt att allt fler i värdlandet har insett att regeringens floskler inte stämmer med egna upplevelser av invandringsrelaterad brottslighet och deras orättvisa förturer.
”Ska man lösa det som nu blivit en ödesfråga för vårt land, med parallella klansamhällen, måste politikerna begripa just det: Att alla inte vill bli en del av Sverige………Men klansamhällen där kvinnor hindras från att gå ut och där kriminella annekterat rättsskipandet försvinner inte med fler fritidsgårdar eller poliser.
Först när vi beaktar hela ekvationen, att alla inte vill ta sig ur det parallellsamhället, kan vi komma vidare i diskussionen.” https://www.expressen.se/gt/kronikorer/christer-el-mochantaf/alla-vill-inte-vara-en–del-av-vart-samhalle/