”Kriget blev chansen att bekosta plastikoperationen. Anton Fedoseyev gick med i ryska armén för att tjäna ihop pengar till sin önskedröm. Men i de nu intensifierade striderna kring staden Charkiv krossades drömmen. Ända sedan han var liten hade 21-årige Anton Fedoseyev skämts över sitt utseende. Vid födseln hade navelsträngen snurrats runt hans ansikte och han höll på att dö. Läkarna tvingades göra en akutoperation som lämnade honom med missbildad näsa och deformerat ansikte.…”
Den 19 maj dödades Anton efter att ha hamnat i artilleribeskjutning kring Charkiv.
Men Antons öde leder inte till någon masspsykos , som när den treårige Alan Kurdis kropp sköljdes upp på en strand i Turkiet under september 2016 och bilden spreds över hela världen till Refuges Welcomes entusiasters stora glädje. Att bakgrunden till flykten var pappans önskan om ett bättre bidragsland utelämnade den euforiska pressen, vilket blivit regel vid reportage om flyktingar, dvs välfärdsmigranter från dysfunktionella länder.
”….Anton hade en svår uppväxt i byn Bolsjoj Sabsk nära Sankt Petersburg. Pappan dog när han var tre år och mamman fick ensam ansvar för de fyra barnen. När hon blev alkoholiserad flyttades Anton till ett hem för barn med ”svåra livssituationer” under två år. Där fortsatte hans förtvivlan över sitt missbildade ansikte, minns lärare från hemmet.
”Han skämdes väldigt mycket över sitt utseende och drömde om att göra plastikkirurgi för att få sin näsa att se ut som alla andras”, säger en av lärarna till Radio Free Europe/Radio Liberty.
Läraren berättar hur Anton var annorlunda än de andra barnen men ”en mycket ansvarsfull och en duktig elev som aldrig tog till våld och alltid försökte lösa andra elevers konflikter”. De kallade honom ”pojken med den djupa själen”.
Anton utbildade sig till traktorförare, men i hembyn var det svårt att få jobb. Han gick i stället med i armén för att få ihop pengar till sin efterlängtade operation.
Men ödet ville annorlunda. Han kom tillbaka i en kista till sin hemby.
”– Det här med att de åker iväg och kommer tillbaka hem i kistor. Jag förstår inte varför vi behövde denna speciella militära operation. Jag begriper det bara inte, säger Antons förtvivlade syster…”
Men varken denna förtvivlan eller andra anhörigas, som förlorat sina söner, bröder och män i detta krig, bryr sig stormakterna om, vars ledare inte har några djupa själar.
Zelenskyj USA/Natos marionett ropar ständigt på mer och tyngre vapen och EU:s ledare applåderar åt hans tal, där hans skådespelartalang kommer väl till pass. De står på kö för att få krama om honom under studiebesöken och lovar snabbspår in i EU. Allt medan fler Anton förlorar sina liv på både sidor i detta krig, där vanligt folk bara vill ha fred.
Västs ledare är inte intresserade av fred. Dess ledare hånar Putin och skrattar gott, till skillnad från alla Anton och alla hans bröder, som offras i denna kraftmätning mellan väst och öst.
”När G7-ledarna traditionsenligt samlades för en gemensam gruppbild under mötet i Bayern, var Rysslands president Vladimir Putin huvudperson trots sin frånvaro. Och västledarna drog sig inte för att håna den ryske presidenten.
– Kavaj på, kavaj av? undrade Boris Johnson med hänvisning till de många propagandabilderna på Putin där han visar upp sig med bar bringa.
– Vi ska nu rida barbröstade på häst, tillade Kanadas premiärminister Justin Trudeau. (TT)”
Återgivet av SvD.se den 26 juni.