Nu får jag komplettera dårskaperna från Carina Glennings krönika i går, med biktbås för oss priviligerade västerlänningar. Kultureliten slår ständigt nya rekord. Det är som om alla konstnärliga själar förenats i en slags dårskapens masspsykos
.
”I båset ges möjlighet att anonymt samtala om egna privilegiepositioner och om frågor som skam och skuld, men också att försöka se vilket ansvar som kommer med privilegiet….” skriver Hanna af Ekström som skall lägga fram en avhandling inom normkritiskt design och där hennes egentillverkade biktbås utgör grunden. Där sitter hon som en överste präst inom den katolska kyrkan och tar emot den vita gynnade medelklassens bekännelser. Detta skedde under en designfestival i Göteborg. gothenburgdesignfestival.se
Citat: – ”Det blev många fina, intima samtal. Jag hade inte trott att det skulle bli så fint. Folk var ärliga, rabblade sina privilegier och hade tänkt på dem mycket, som att de är vita, bor i Sverige med svenskt pass, ekonomiskt trygga och så vidare.”
Jag kan se hur dessa bekännare från änglakören frossar i gamla primalknutor från västerlandets fornstora synder. Därefter kan de lättade mingla ut med ett roséglas i handen och känna bekännelsens befrielse.
Om doktoranden efter bikten hade lämnat fram en avlats- förbindelse från skatteverket, där syndaren kunde få fylla i hur mycket han var beredd att betala som extraskatt för egna och sina förfäders synder, då hade det kunnat bli en mer intressant studie.
Av erfarenhet är jag förvissad om att diskrepansen skulle vara stor mellan bekännelserna och givmildheten. Från yrkeslivet minns jag att de korrekta, som tog det mesta av ljudutrymmet i beslag under fikarasten aldrig bjöd på en bulle till kaffet.
Så alla vita, heterosexuella män med normalt sinne och normal kropp, skynda Er dit och bekänn era synder!
http://www.gp.se/kultur/kultur/litet-b%C3%A5s-f%C3%B6r-stora-samtal-1.10128233
………………………………………………………………………………………..
Ivar Arpi skriver på Facebook om artikeln ovan:
”Äntligen kommer intersektionalitetsvänstern ut som en fullfjädrad religiös rörelse! Nu har man till och med börjat med biktbås där man kan bekänna sina olika privilegier.
Om prästerna som levde för ett par hundra år sedan, som höll husförhör och tuktade alla syndare, hade återfötts hade de varit precis såhär.
Då hade vi arvsynd från Adam och Evas brott i Edens lustgård, i dag är vår hudfärg, vårt kön, våra kroppsliga funktioner och vår sexualitet vår arvsynd.
Åtminstone om man är vit, man, ”med normal kropp” och heterosexuell. Jag glömmer såklart massor av mina privilegier nu, eftersom jag ännu inte har besökt biktbåset. Vi privilegierade är i ständigt behov av exorcism för att bli av med strukturell rasism, sexism med mera. Man måste medvetandegöras om sin arvsynd som privilegierad. Man måste be om förlåtelse. Erkänna sin syndiga, privilegierade natur. Om man påstår att man inte är en syndare – inte privilegierad trots att man är vit, man etc. – då begår man dödssynden högmod.
Den högmodige vänder sig bort från Gud. Anser sig själv ofelbar! Approprierar Guds plats! Då förkastar man även den heliga intersektionella rättvisan. Man förnekar då det enda sättet för syndiga och privilegierade att göra bot.
Den högmodige är en kättare! En förnekare! Satans lakej! Fram med bålet, kamrater!”
Måtte nu inte Arpi bli kidnappad och tvångsplacerad i biktbåset!
Till sist, nu har genusforskarna laddat om och kräver prioriterad ställning på universiteten!
https://ledarsidorna.se/2018/10/genusforskare-kraver-prioriterad-stallning-vid-sveriges-universitet/
Kanske känner de att vinden börjar vända?
Jag själv och många av mina medsystrar som var med 68, börjar nu bli fly förbannade på detta genustrams med förturer, kvotering, mansförakt, offerkoftor och normalisering av allt som är onormalt. Förtrycket av förortens kvinnor är dem totalt likgiltigt och modiga kvinnor i Mellanöstern som riskerar långa fängelsestraff och tom dödsstraff för sitt engagemang för kvinnor, bemöter de med en gäspning.
Var finns engagemanget för Asia Bibi, fem barns mor i Pakistan som sitter fängslad sedan 2009 för att hon som kristen sade några farliga ord, när hon plockade bär med muslimska kvinnor. Hon hade fräckheten att dricka vatten ut samma skål vilket upprörde kvinnorna.
”Min Kristus dog för mig. Vad gjorde Er Muhammed för Er?” Nu riskerar hon hängning.
Om jag vore präst i biktbåset skulle jag vägra absolution för dessa radikala och egotrippade feminister.
Sett ur maktperspektiv är det den som lyssnar på bikten den som ligger i ett klart överläge och den som säljer avlatsbreven den typiske svensken?