”Sverige behövs i FN:s säkerhetsråd” skrev utrikesminister Margot Wallström tillsammans med Kofi Annan på Brännpunkt i Svd 2015-12-02. Det kunde lika gärna ha stått ”Jag behövs i FN:s säkerhetsråd.” För Sverige har sedan medlemskapet 1946 varit en av FN:s största beundrare och givare. Troligen har aldrig utrikesministern tagit del av journalisten Jenny Nordbergs artiklar om det svenska biståndets svarta hål, där hon med väl underbyggda fakta beskrev Sverige som ”FN:s jultomte”(Svd 2013-09-20).

Miljarder från vårt villkorslösa bistånd förbrukas till lyxliv av höga FN tjänstemän. Sidaarbetaren Jörgen Arinell gjorde följande uttalande ”Jag har sett hur FN spenderar pengar som om de ramlat ner från himlen, på lyxiga kontor, tjänstebilar, konferenser och orimliga löneförmåner. Fattiga som de skall hjälpa får nöja sig med smulorna från deras lyxiga konferensmiddagar.”

Den orädda och erkänt kompetenta revisorn Inga-Britt Ahlenius som har lång erfarenhet av FN:s pengarullning gav Jenny Nordberg sitt odelade stöd.

Kanske har utrikesministern tröttnat på sitt uppdrag, när den diplomatiska förmågan ständigt brister.
Det började med en rivstart när den nybildade regeringen den 30 okt 2014 självsvåldigt erkände Palestina som stat och fördubblade biståndet, trots att terrororganisationen Hamas finns med i dess regering och vars främsta mål är att utplåna staten Israel. Sedan hade hon mage att påstå att detta erkännande skulle bli en brygga mellan länderna och bidra till fred.

Ministern verkar också ha glömt hur de palestinska ledarna upprepade gånger (2000, 2008, 2013) har avvisat en tvåstatslösning. Tror hon verkligen att bara det blir fred mellan Israel och Palestina så kommer konflikterna i Mellanöstern att försvinna och IS-krigare förvandlas till snälla demokrater? Därefter har det bara fortsatt med bisarra uttalanden där Israel är förövare och Palestina dess offer, i inskränkt vänsterintellektuell anda.
Jag begriper inte heller hur hon efter terrorattacken den 13 nov i Paris fick till det att det fruktansvärda dådet indirekt berodde på Palestinas utsatta situation. Ingen sådan koppling finns!

Nyligen var det dags igen i riksdagens interpellationsdebatt där hon trasslade in sig i ”utomrättsliga avrättningar” när Israel förvarar sig mot knivattacker på oskyldiga medborgare. Förvirringen tilltog när statsministern skulle ge sin utrikesminister eldunderstöd med att knivattackerna inte kunde klassas som en terrorhandling, men dagen efter var de nog det i alla fall… Ministerns försvar var att ”Israel missförstod och valt att missuppfatta henne…”

Det vore lugnast om hon återvände till postkodlotteriets verksamhet, ett tidigare uppdrag som numera inte finns med i hennes CV. Kanske är det inte bara engagemanget för ”en rättighetsbaserad utrikespolitik” som lockar, paket från jultomten kanske också bidrar?