Dagens Nyheter har nyligen haft en serie under namnet ”Efter flykten” med följdfrågan ”Vem vinner på invandringen – vem förlorar?
Journalisterna har intervjuat tre av de mest citerade migrantforskarna i världen.
- Först ut den 25 april var professor George Borjas vid Havard universitet i USA.
Hans slutsats var att visserligen kan ekonomin växa, men på bekostnad av att samhället dras isär.
Ett råd till Sverige var att ”Ni måste inse vad invandringen kostar.”
Invandringen bidrar till ojämn inkomstfördelning. Högkvalificerade personer får det bättre, medan lågkvalificerade får det sämre. Han benämnde denna utveckling som ”Bakvänd välfärdspolitik” med växande klyftor.
Enklaver, utanförskapsområden uppstår, där invandrarna håller ihop vilket förhindrar anpassning till omgivningens krav.
En hög moral genom att ta emot många, leder till ett instabilt samhälle, där jämvikten går förlorad. En jämvikt med välfärd som byggts upp under flera generationer. - Den 26 april var det professor Jennifer Hunts tur vid Rutgers universitet i USA som överraskande säjer att det är ”En fördel om invandrarna har låg utbildning.”
Anledningen till detta påstående är att det öppnar för nya lågkvalificerade tjänster som ”städning, trädgårdsarbete och att bära andras väskor.”
Således ett modernt ”Herrskap och tjänstefolkssamhälle.”
Hon säjer vidare att denna utveckling kan få inhemska unga att utbilda sig bättre än i dag, för att kunna konkurrera om jobben.
Hennes vision om att lågutbildade invandrare skulle bära de högproducerades ”väskor”, kan vara gångbart i USA, men inte i norra Europas välfärdsländer, som då drastiskt måste sänka sina bidragsnivåer och samtidigt öka kraven på både unga och nyanlända.
Många mindre företagare vittnar om att det finns många unga som tillhör en bortskämd ungdomsgeneration som väljer bort trista jobb, både bland svenskfödda och invandrare. De föredrar bidrag inte ”skitjobb.” - Sist ut den 27 april var nationalekonom Timothy Hatton vid Essex universitet i Storbritannien.
”Välj redan i lägren ut vilka som ska få asyl” är hans utgångspunkt.
Mänskliga åtaganden som finns i internationella överenskommelser skall prioriteras, inte värdlandets förhoppning om att göra vinst.
I dag utgörs migrantströmarna till 70 % av unga, starka män, medan kvinnor och barn blir kvar i undermåliga flyktingläger.
I medias bilder ser det alltid ut att vara tvärtom, eftersom hjärtskärande bilder på gråtande barn väcker känslor.
Många ekonomiska migranter utan asylskäl tar chansen till ett bättre liv i Europa.
Han anser vidare att gränskontroller är mycket effektivt och tar som exempel upp Australiens ”Stop the boat” politik.
Problemet är i dag EU:s oförmåga att få alla medlemsländer att acceptera en kvotfördelning baserat efter landets ekonomi.
Etablissemanget blir herrskap och folket deras tjänare
I Sverige råder inom vänstern, PK-eliten och media med public service en stor oförmåga att koppla ihop det växande antalet utanförskapsområden, det ökade våldet och kriminaliteten med invandringen.
Förmodligen har de redan gjort samma slutsats som både Borjas och Hunt gjort i sin forskning, att de som högkvalificerade kommer att tillhöra vinnarna ”herrskapet ” genom landets generösa flyktingpolitik.
Det mest stötande är dock att dessa rödgröna vänsterliberaler gömmer sin egoism under det humanitära förklädet.
Facket med LO i spetsen har nu stora problem med att försvara den svenska modellen med
kollektiv avtal och samtidigt sitta i knät på regeringen och stötta den förda flyktingpolitiken med låglönejobb.
Att utesluta medlemmar som anslutit sig till SD var ingen framgångsrik väg. Fortsätter LO att agera efter det konceptet får man snart också utesluta alla som röstar på moderaterna, eftersom de nu med stor framgång tagit över mycket av SD:s gamla förslag.
Vad forskare glömmer
Vad jag saknar hos alla tre intervjuade forskarna är att ingen tar upp den stora åderlåtningen av kompetens, arbetskraft i deras hemländer. Behovet kommer att vara enormt vid återuppbyggnaden.
Ingen nämner heller något om orsakerna till uteblivna migrationsströmmar till närbelägna och rika kungadömen inom Saudiarabien, där både kultur och religion har större överensstämmelse jämfört med västs.
Borjas nämner att enklaver förhindrar anpassningen till västs medborgerliga friheter, men i dag är faran snarare att vi genom muslimers politiska aktivitetsförmåga och våra partiers strutsbeteende, får anpassa oss till deras medeltida sedvänjor.
