Kommentar till Eva Garzons krönika ”De förstör allt journalister kämpar för”
i Linköpingsposten ( 2016-02-10)
”Förtroendet för journalister sjunker samtidigt som rasistiska sajter frodas. Folk anklagar journalister för att vinkla, förvränga fakta och till och med mörklägga sanningen – framför allt när det handlar om människor med utländsk bakgrund” skriver journalisten Eva Granzon i sin krönika.
Troligen har Eva Garzon blundat eller inte tagit del av erfarna journalistkollegors varningar om medias oförmåga och/eller bristande vilja, att skildra baksidan på landets invandrings- och asylpolitik.
Rekommenderar varmt journalisten Lasse Granestrands artikel i SVD 2015-12-04 med rubrik ”Flyktingfrågan misskött av politiker och medier.”
Han har över 30 års erfarenhet från DN.
I flera stora undersökningar framkommer att tilliten till journalistkåren bara sjunker hos allmänheten.
Förklaringarna är många, tidningens ideologi, skygglappar, grupptryck och kanske också brist på både ansvar och kunskap. Denna brist och oförmåga gömmer alltför många journalister bakom främlingsfientlighet på nätets sajter.
Att uppfostra oss läsare verkar vara viktigare än att ge oss relevant kunskap från flera källor. Konsekvensneutralitet, begreppet som Erik Fichtelius myntade verkar i dag vara en bristvara inom tidningsvärlden.
Främsta syftet är att sälja för en tidning och den kortaste vägen till läsarna går genom känslohjärnan i limbiska systemet. Impulser till frontallobens kognition tar längre tid och kräver mer av ansträngning och bearbetning.
Därför måste kontroversiella bilder följas av genomarbetad text, som vi med förståndet kan förstå.
Ett tragiskt exempel är bilden på den drunknade lille Alain som kablades ut över världen, utan adekvat bakgrund och fakta, som vi läsare fick söka på egen hand i utländska tidningar.
Att bara smutskasta nätets sajter är ingen framtidsväg. Kommentarerna kan vibrera av ilska och har stor förbättringspotential. Publicerade händelser från övriga tidningar både hemma och utomlands, har oftast god sanningshalt, när de överensstämmer med flera källor. Vilket brister hos maktlojal svensk press.
Mitt råd är att läsa allt från Axpilat och Fria Tider till mycket ansedda tidningar både i Sverige och utomlands.
Tillvaron är inte svart eller vit, det mesta är grått.
Att bara fördöma och förakta motsatta åsikter från egen upphöjdhet leder ingen vart.
Lästips:http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2985785-jag-gor-nagot-sa-omodernt-som-att-skammas