Denna krönika från Jan Ivarsson, politiskt obunden, är som ljuv musik i mina öron, medan skolverket med alla lojala underhuggare får snabbt fram med luktsaltet för att förhindra svimning. Denna krönika borde skickas med expressbud till utbildningsminister Anna Ekström.
……………………………………………………………………………..

”Arbetsbelastning påverkar lärarnas sömn negativt säger TV4. Vi har stor lärarbrist och lärarna sliter hårt. Många av dem överväger att lämna yrket.

Så ser det ut. Kanske behöver vi ta en omväg via erfarenheter från förra århundradet. Kan det som var självklart förr bli möjligt nu, om det kompletteras med krav på respekt och ordning?

Skolor med oro och dåliga resultat ges statsbidrag för att anställa välvuxna ordningsvakter med rätt att med våld avlägsna stökiga elever.

Lärarna har mobiler med snabbnummer till vakterna. Elever som avförts från lektionssalen för att ha stört undervisningen eller skolkat, får sitt barnbidrag indraget en månad så att föräldrarna blir medvetna om vad som skett.

Pensionerade lärare och andra med ämneskunskaper tas in som lärare för att lindra bördan för de utbildade lärarna. Före detta officerare kan passa för vissa ämnen. Undervisning koncentreras på kunskapsförmedling och mindre tid läggs på social flumundervisning och politisk indoktrinering. Hemspråksundervisning slopas så att mer resurser kan läggas på svenskundervsining så att alla lär sig skillnad på var och vart.

Varje klass skall ha en klasslärare som ansvarar för att läxor införs. Klassens lärare sammanställer under klasslärarens ledning terminens veckoschema för ämneslektioner, varav en del skall vara läxtimmar. Klassläraren skall se till att läxorna blir rimliga, inte för få och inte mer än rimligt. För vissa lektioner införs skriftliga läxprov som läraren rättar och lämnar till eleverna.

Bortsett från ordningsvakter och hjälplärare är det beskriva förslaget som undervisning bedrevs på 1950-talet i realskola och gymnasiet. När jag gick i teknisk utbildning var troligen ingen lärarutbildad. De var ingenjörer med yrkeserfarenheter. Likande personer bör gå att finna inom andra område”