”Trumpdominansen är i det närmaste total: USA:s president inför strafftullar, lägger ner myndigheter, deporterar papperslösa och hotar allierade länder i rasande tempo.
Var är oppositionen, frågar sig många.
– Demokratiska partiet ser ut att vara i kollektiv kris, konstaterar statsvetaren Grant Reeher….” Han är en känd professor i statskunskap i New York. https://www.svd.se/a/mP4BjL/demokrater-krisar-i-trumps-usa-saknar-ledarskap

Nu är det den 83-årige vänster demokraten Bernie Sanders som ännu kämpar på, med ”Fight Oligarchy,” men några riktigt karismatiska unga ledare finns ännu inte. Han kampanjar visserligen med den 35-åriga New York-demokraten Alexandria Ocasio-Cortez, men att bara ta fajten mot Trumps oligarker räcker inte, så länge som demokraterna inte vill inse och bekänna sitt svek mot deras forna väljare.
Arbetare, medelklass och etniska minoriteter ersattes med woke marinerade och verklighetsfrånvända akademiker.
Partiet famlar efter lösenorden till mellanårs valet nästa år, då de hoppas få kontroll över senaten och representanthuset. 

Ett stort problem är vänsterns vurm för FN och deras förhoppning om global socialism med globalisering om murbräcka, ringa omsorg finns om nationen. Superrika oligarker är lättfotade med snabbt växlande solidariteter, där ökad profit alltid är deras mål. Näringslivets uppgift är att skapa jobb och tjäna pengar.
Nu vill tech miljardärerna kring Trump, hjälpa honom att bli kung över kryptovalutan, när dollarns storhetstid är förbi och samtidigt få lite koll på bankdynastierna.

Bernie Sanders Bild från Salon

– Men om jag var strateg, säger Grant Reeher så skulle jag uppmana dem att släppa oligarkretoriken och snarare fokusera på de verkliga utmaningar medel- och arbetarklassen står inför – och medge att partiet inte lyssnat på dem på många år.

Skillnaden i Sverige är att ingen Trump finns som kan fånga upp missnöjda väljare. Demokraternas politik har socialdemokraterna fångat upp med besked och med samma svek mot arbetare som gick över till SD och som snabbt ersattes av bidragstörstande väljarimport från Mellanöstern och Afrika. Här fann vänster och höger minsann varandra i Reinfeldts öppna hjärtans politik. Partiernas fjäskeri för FN och EU är lika stor på båda sidor, som endast är den globala finanselitens verkställare.

Trump vill kalla hem företag från länder med billig arbetskraft med fördelaktiga skatteförmåner och med tullar tvinga många företag i Europa att göra som Volvo Cars att förlägga hela tillverkningen i USA.

Europas ledare tävlar i stället med gigantiska lån som skall få försvaret på fötter, kortsiktigt kan det ge fler jobb, men risken för fortsatt inflation är stor. Långsiktigt kan det bli en katastrof för dagens unga.

Krig brukar vara medlet för att noll ställa en havererad samhällsekonomi. Storbritanniens Stramer är redan i gång och vill mobilisera unga män till Ukrainas välfyllda skyttegravar.

Om demokraterna skall komma tillbaka måste de ha ett budskap som till- talar breda väljargrupper och återställer tilltron till statens förmåga att klara sjukvård, utbildning och eftersatt infrastruktur. Men ännu är the deep state i USA ett skällsord och Trumps dodge politik har stort stöd bland hans anhängare inom Maga rörelsen, men även hos mindre hängivna Trump väljare.

Att vår statsminister har så svårt att få något ur händerna beror på socialdemokraternas lyckade indoktrinering från UD ner till minsta studiecirkel att partiet står för rättvisa, demokrati och jämlikhet. Och med bromsklossen liberalerna i regeringen så väljer Kristersson att stoppa undan alla svåra frågor i utredningar. Då kan han i stället njuta av ryggdunkar från Macron, Stramer, Merz och få fagra leenden från damerna i EU:s topp, när han hastar från det ena försvarsmötet till det andra.

Här hemma lallar en majoritet av folket bara med vad statsmedia förmedlar från Rosenbad och LO borgen med Sveavägen 68. Skillnaden är stor mot stora demonstrationer ute i Europa mot denna krigshets och enorma lån till krigsindustrin, men i statsmedia råder största möjliga tystnad.