Eutanasi (dödshjälp) betyder ursprungligen god död (från grek. eu, väl och tanatos, död).
Vedertagna begrepp:
DÖDSHJÄLP: Övergripande term för insatser som ges efter ett uttryckligt önskemål från beslutskompetent patient. Syftet är att insatsen ska orsaka patientens död.
EUTANASI: Aktiv dödshjälp som sker genom att någon annan än patienten utför den avgörande handling som leder till patientens död.
ASSISTERAT DÖENDE: Passiv dödshjälp där patienten själv utför den avgörande handlingen. Här används också termen läkarassisterat döende, som Statens medicinska och etiska råd förespråkar.
Debatter om eutanasis etik härstammar från antikens Grekland och Rom . År 1870 föreslog SD Williams, en icke-läkare, att anestetika skulle användas för att avsiktligt avsluta patienters liv. Mellan 1870 och 1936 rasade en debatt om eutanasis etik i USA och Storbritannien.
Vad är tillåtet och vad är förbjudet inför en nära förestående död är en fråga som med jämna mellanrum dyker upp i massmedia.
Numera finns det ett 20-tal länder som tillåter dödshjälp. Nederländerna var först med att införa aktiv dödshjälp 2006, därefter följde Belgien och Luxemburg. Italien tillåter passiv dödshjälp, och i två amerikanska delstater, Washington och Oregon, får läkare lov att skriva ut dödliga doser läkemedel som patienten får ta själv. I Sverige är inte någon form av dödshjälp tillåten. Vårdpersonal riskerar om de är behjälpliga att förlora sin legitimation.
Förespråkarna för dödshjälp anser att en person som är svårt sjuk, där behandling är utsiktslös och där lidandet upplevs som outhärdligt ska kunna få hjälp att dö, förutsatt att personen är kapabel att fatta det beslutet.
Motståndarna å sin sida anser att det, oavsett lidandet, aldrig är rätt att ta någon annans liv. De varnar för att en legalisering kan leda till ”ett sluttande plan” där till exempel mycket gamla och personer med funktionsvariationer får dödshjälp för att spara samhällskostnader och resurser.
Källa: https://www.vardfokus.se/nyheter/sa-fungerar-dodshjalp-i-nagra-olika-lander/
———————————————————————————
Detta är precis det som börjat hända, där Kanada visar vägen.
Bild från claphaminstitutet.se
”Kanada har just dödat den första medborgaren under den kanadensiska regeringens kontroversiella nya planer på att börja avliva patienter som har skadats av Covid-”vacciner”.
En man i Ontario i 40-årsåldern har blivit den första personen som avlivats för ”post-COVID-19-vaccinationssyndrom.”
Mannen dödades under Kanadas lagar om ”assisterat självmord” via regeringens skattebetalarfinansierade Medical Assistance in Dying (MAiD)-program.
Läkare hade konstaterat att patienten hade blivit en belastning för det socialiserade sjukvårdssystemet.
De varnade för att han inte skulle återhämta sig från ”post-vaccinsyndrom” och slog fast att MAiD var ett bättre alternativ än långtidsvård.
Patienten, identifierad endast som ”Mr. A,” hade upplevt ”lidande och funktionell nedgång” efter tre Covid-mRNA-vaccinationer. Läkarna sa att patienten led av depression, posttraumatisk stressyndrom, ångest och personlighetsstörningar som ett resultat av ”post-vaccinsyndromet”.
Mannen lades in två gånger på sjukhus, en gång ofrivilligt, på grund av sitt tillstånd.
Läkarna noterade att patienten hade ”självmordstankar” när han ”navigerade efter sina fysiska symtom.”
Det anonymiserade fallet är ett av flera som lyfts fram i en serie rapporter utfärdade av en 16-ledamot MAiD-dödsgranskningskommitté som drabbades av Ontarios chefsjuristkontor i januari.
”Bland hans flera specialister bekräftades ingen förenande diagnos”, enligt rapporten.
Men hans MAID-bedömare ”ansåg att den mest rimliga diagnosen för Mr. A:s kliniska presentation (allvarlig funktionsnedgång) var ett post-vaccinsyndrom, i linje med kroniskt trötthetssyndrom.”
Ändå fanns det inga ”patologiska fynd” vid en obduktion som kunde identifiera någon underliggande fysiologisk diagnos, noterar rapporten.” Källa: Exposing The Darkness Newsletter den 25 oktober
——————————————————————————
Att få hjälp att avsluta sitt liv från outhärdliga plågor, när ingen reel bot finns och döden är nära förestående vill nog majoriteten av oss.
Vad jag är rädd för att i dessa ständiga besparingstider så kan det sluttande planet komma allt närmare. Det såg vi under den sk. covidpandemin, där gamla på sjukhem stängdes in ett rum och fick ensamma möta döden ofta i plågsam andningsinsufficiens. Gråzoner uppkommer lätt även i starka regelverk.
Så klaga inte för mycket om livet är dig kärt vid framtida läkarbesök och absolut inte om du i statens ögon är en tärande pensionär.
