”Svenskfientligheten måste tas på allvar,” men justitieministern är inte intresserad

Min övertygelse är att en stor del av det svenska folket håller med Det Fria Sveriges upprop:

Vi kan aldrig acceptera en regering som inte har nolltolerans mot svenskfientlighet, och tyvärr verkar denna regering inte alls ta frågan på allvar.

När Pontus Andersson (sd) ställer den mycket väl befogade frågan till justitieminister Gunnar Strömmer (m) om vad han tänker göra för att bekämpa svenskfientligheten, blir det klart och tydligt att regeringen inte alls tar frågan på allvar.

Strömmer hävdar att hatbrottslagstiftningen också skyddar svenskar, men det faktum att ingen döms för hatbrottsmotiv mot svenskar visar att lagstiftningen inte räcker till. Att justitieministern också viftar bort Anderssons förklaring om att ett etablissemang genomsyrat av förakt och rentav förnekelse av det svenska folkets existens och vår kulturs särart driver på svenskfientligheten, hjälper oss att förstå att Strömmer inte förstår allvaret i situationen.

Runt om i landet attackeras, trakasseras, rånas, mördas och våldtas svenskar av ickesvenskar av den enkla anledningen att de är svenskar. Vi är många som tvingats växa upp i politikernas mångkulturella experiment som kan vittna om det, och allt ifrån Petra Åkessons c-uppsats ”Vi krigar mot svenskarna” till otaliga uttalanden i media, musik och debatter från kriminella invandrare tydliggör det.

Svenskfientligheten måste tas på allvar och den regering som inte agerar kraftfullt emot den är en del av problemet.

Vi i Det fria Sverige, det svenska folkets intresseförening, kräver att svenskfientligheten bekämpas. Vi kräver en nolltolerans mot alla typer av svenskfientlighet, vare sig de sker i form av glåpord eller våldsövergrepp.

Sverige är svenskarnas land, och den som inte respekterar det bör omedelbart ta sitt pick och packa och sticka någon annanstans.

Håller du med? Dela detta vidare!
Facebook – Twitter – Telegram – WhatApp – Länk till artikeln på vår hemsida

Stöd ditt folks intresseförening

Det fria Sverige är det svenska folkets intresseförening. Vi får inga offentliga bidrag utan hela vår verksamhet finansieras via medlemsavgifter och gåvor. Om du tycker det är viktigt med en röst för svenskarna och en förening som arbetar för en svensk framtid bör du överväga att lösa ett medlemskap om du inte redan gjort det.

Du kan också stödja arbete med en gåva. Du kan donera med kort eller kryptovaluta här, eller göra en enkelt överföring som du märker med ”gåva” via:
​Swish: 123 510 57 62 Bankgiro: 729-1404

—————————————————————————————————-

Förmodligen ljuger justitieministern för tidigare så omfattades inte en majoritetsbefolkning av påfundet hets mot folkgrupp enligt JO. Men han kanske har insett att det svenska folket om ett par årtionden är i minoritet och då kommer detta att ändras.

Han tänker inte vidta några åtgärder för att stävja svenskhatet. En sådan viktig väljargrupp får ej störas, som blir till nya konsumenter som bankers sedelpressar så väl behöver. Tidöavtalets paradigmskifte beträffande invandring liknar mer Löfvens ”mitt Europa bygge ringa murar” och Reinfeldts öppna hjärtans politik.
https://www.friatider.se/justitieministern-till-sd-inga-atgarder-mot-hatbrott-mot-svenskar

Har någon noterat om en äldre muslimsk kvinna med sjal blivit bötfälld för HMF? Till skillnad från svenska pensionärer, där äldre kvinnor, fattigpensionärer var HMF jägarens favorit objekt.
Inte ens stenar i näven räckte för en anmälan under korankravallerna, som media nu har förminskat till påskbråk. Enligt Uppdrag Granskning (som befinner sig på ett sluttande plan) så var bråkstakarna polisen, som fruktade för sina liv.

Läs gärna Bitte Assarmos debattartikel ”SVT mörkar sanningen om korankravallerna” i Nya Tider v.16/2023 som också har publicerats på DGS den 3 april. https://detgodasamhallet.com/2023/04/03/bitte-assarmo-de-acklar-mig/

3 tankar kring ””Svenskfientligheten måste tas på allvar,” men justitieministern är inte intresserad

  1. Svenskar är för fega. Jag kan inte komma ihåg när jag såg en svensk agera modigt. Civilkurage hette det åtminstone förr. Eller hyfs, fason, rim och reson. Jag minns emellertid hur jag ensam påtalat den ena masspsykosen efter den andra i olika sammanhang, om coronan, klimatet och massinvandringen samt den så kallade jämlikheten. För att endast bemötas av tystnad(s)(kulturen). Eller hur jag hivade ut tre muselmaner från tåget efter att ett redan försenat, knökfullt tåg en fredag hejdats av dem, när de blev gradvis mer högljudda och började hötta och vifta mot den ensamme tågvärden (konduktör?). Varenda jävel, i vagn efter vagn satt tysta, som förstenade. En av muselmanerna gastade ”You hate us muslims!” till tågvärden. ”Som om det är det det handlar om…”, sade ett par intill mig lågmält. Jag satt i gången så knökfullt det var, en halv vagnslängd bortom det som utspelade sig. Jag tänkte att nu fan fick det vara nog – det här såg ut att eskalera. Jag gick lugnt till mittsektionen med dörrarna, där dramat utspelade sig. Jag frågade värden vad det handlade om. Han sa att de tre inte löst rätt sorts biljett, de hade betalat för lite. Jag frågade den mest aggressive av de tre främlingarna om att få se biljetten – den sa familjebiljett. ”Who are you??” sa mannen, som tydligen var överraskad att en ’svennehora’ bemyndigade sig att intressera sig för omständigheterna, ja, rent av ingripa. Två av dem hade redan stigit av, och jag behövde inte göra något fysiskt för att visa ut den tredje. Dörrarna stängdes och jag hojtade ”Nu kör vi!”, en halvtimme försenade till helgen. En gammal tant tackade mig för interventionen. Kräks inte svenskarna av sitt kryperi, sin feghet, och ett berättigat självförakt?

    1. Tack för din berättelse, som många instämmer i.
      Hur Du ensam ”… påtalat den ena masspsykosen efter den andra i olika sammanhang, om coronan, klimatet och massinvandringen samt den så kallade jämlikheten…” beskriver mycket väl den svenska tystnadskulturen.

Kommentarer är stängda.