Spännande valrörelse, med ökat hot från småpartier utanför riksdagen

Spännande valrörelse!
Småpartier utanför riksdagen lurar i vassen. Medeborglig Samling kan ta röster från Moderaterna, Alternativ för Sverige från Sverigedemokraterna, Feministiskt initiativ från både Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det är väl bara Kristdemokraterna, som inte hotas av avknoppning, men å andra sidan verkar väljare rata dem.

Här kommer några reflektioner från en bloggläsare, efter att SD:s riksdagsmän Olle Felten och Jeff Ahl har gått över till AfS, deras motiveringen är partiets utslätning med anpassning till moderaterna.
…………………………………………………………………………………………………..

 ”Avhopparna är besvikna på SD pga löftesbrott, anser de.  De är också emot att SD inte gav mera motstånd mot värdlandsavtalet med Nato.

Men det hade ju i så fall blott varit symboliskt, s.k. signalpolitik. Ty majoriteten var ju för avtalet. De båda avhopparna anser att SD anpassat sig för mycket till Moderaterna.

Ja det kan tyckas. Och det är en avsiktlig avslipning av kanterna, så att säga. Ty SD inser att de inte får egen majoritet i årets val. De måste samarbeta med något annat parti för att få igenom något. Att då kasta ut “belastningar” som Kent Ekeroth, Anna Hedwall m.fl. och att inte vara skarp mot Nato, inte kräva tvärstopp i migrationsfrågan, det är ett led i att göra sig gillad av M, åtminstone så pass att samtal kan föras. Man kan förstå SD härvidlag.

Förstår även AfS. De har ju rätt i att SD har slipats av, och de plockar nu upp de SD-poäng som partiet börjat ringakta, såväl idéer som riksdagsledamöter. Detta är ett vågspel. Ty skulle SD inte fullt ut få den framgång som de haft i sikte, och AfS inte når 4 %, ja då är spelet över, och det är bara att inse nederlaget och kanske fly till Ungern.”

Med utgångspunkt från dessa rader så får vi önska både SD och AfS lycka till!

9 tankar kring ”Spännande valrörelse, med ökat hot från småpartier utanför riksdagen

  1. Spännande valrörelse?

    – Ja visst. Men knappast mer spännande än exv valet av Rysslands ledare. Alla visste att Vladimir Putin skulle vinna.

    I Sverige kan vi vara lika förvissade om att 70 – 80 procent av väljarkåren lägger sin röst hos 7-klöverpartiet, varpå färden rullar på i samma riktning som hittills.
    Hoppas jag har fel, naturligtvis.

    1. Detta är mitt ständiga bryderi, varför vill inte väljarna se detta politiska förräderi? Indoktrinering, förföljelse utanför åsiktskorridoren, flyktingindustrins vinst maskiner, karriär mm är förklaringar, som jag nu börjat tröttna på. Det måste vara något allvarligt fel i hjärnkontoret, när folk medvetet knuffar Moder Svea allt närmare stupet. Inget verkar bita, skenande gruppvåldtäkter, mord, rån, bidragsbrott, pensionärer som blivit hemlösa, patienter som får dö i operationsköer, nekad assistans….. medan några förflugna ord på nätet rör upp himmel och jord. Bor jag i ett dårhus???

  2. Bra beskrivning. Vi behöver både SD och AfS och bägge har helt rätt strategi. Det gör inget att AfS tar väljare från SD eftersom SD ändå inte får egen majoritet. Om AfS stjäl några procent gör ingen skillnad.

    Jag hoppas att bägge partierna kommer att lyckas med respektive strategi. Jag hoppas SD får till ett samarbete med Moderaterna och att AfS kommer in i riksdagen. Då kan vi faktiskt börja hoppas på en lösning på den vidriga situation vi befinner oss i.

    Själv kommer jag att rösta på AfS. SD har tillräckligt med röster för att vara intressanta som samarbetspartner för M ändå.

  3. Problemet är att alltför många svenskar inte har vaknat. Utan röstar på partierna som fortsätter i samma spår. AFS är bra vågar mer än SD. Förstår inte varför SD gjorde sig av med Kent Ekeroth den vassaste riksdagsledamoten. Det var ingen som kunde gå klinch med honom, kanske just därför. Tror att AFS kommer in i riksdagen.

  4. Harriet. Fel i hjärnkontoret, ja, det ser ju så ut. Men det är det nog inte, trots allt. Utan det kan vara som så, att makten berusar. De är “fulla” helt enkelt. Fulla av storhetsvansinne, där de seglar fram under kristallkronorna (och med månadslön, nästan motsvarande en årslön för en fattiglapp).

    1. Tack för tänkvärda kommentarer. Jag undrar om Åkesson själv ev. har tänkt ut ovan eller har han och övriga partiledare arvoderade strategikonsulter?

      1. Harriet. Nja, det är nog inte säkert att SD behöver betala för tjänster från strateger. Det kan finnas sådana inom de egna leden.

        Att anse Löfvens migrationspolitik vara bättre (på skalan bra, bättre, bäst) än alliansens, ska väl snarare tolkas som “mindre dålig” än alliansens.

        Det finns en klurighet till.
        C, som inte bara ser ut som en (öppen) livboj, utan även har tjänat Löfven som en sådan, har ju krattat manegen för ett ev. samarbete med S efter valet.

        Genom att SD nu ger en eloge till S, så kan det ställa till kaos i C-väljarnas tankemönster. C avskyr ju SD. Men blinkade flörtigt mot S. Hur ska C kunna fortsätta så, med ett S som delvis ligger skapligt till hos SD?

        På köpet har Åkesson framkallat ännu en bonus. Det är att en del tänkbara SD-väljare blir arga och går över till AfS, som SD antagligen inte skulle ogilla att ha som samarbetspartner i Riksdagen efter valet.

        Rävspelet ter sig i detta fall invecklat, men kan likväl ha en struktur som går hem. Ja, jag kan ha tolkat fel, och får i så fall stå där med lång näsa.
        Det återstår att se.

  5. Nog ser det mysko ut, när Åkesson berömmer Löfvens migrationspolitik. Det ger förstås AfS vatten på kvarnen.

    Men vänta lite. Hur kan Åkesson ha tänkt?

    Ett förslag är detta: Åkesson vet att Löfvens käpphäst är att beskylla SD för ett brunt förflutet. Detta låga vattenmärke drar sig sossar inte för att återanvända ideligen.
    Genom att ge S en smula beröm, blir det en aning svårare för S att dra till med dylika platta argument. Ty Löfvens väljare kanske rent av tycker att Åkesson är en hygglig prick, en kille som man inte ska hoppa på så där simpelt.

    – Kommer Löfven att betacka sig för de vänliga orden från Åkesson?
    – Ja, möjligen, och då kan han ju stå där och betacka sig. Men samtidigt göra bort sig inför åtminstone några av sina egna.

    Åkesson kan alltså ha en strategi, som påminner om talesättet
    att Kärleken övervinner allt.

Kommentarer inaktiverade.