Kategoriarkiv: Mångfald

“Mångfald, ja tack! Så länge alla tycker likadant….”

Den här läsvärda krönikan kommer från ”Dagens Samhälle”
Publicerad: 7 november 2016 kl 07:30

“Enstaka kommentarer eller postningar på Facebook kan leda till ryktesspridning, misstänkliggöranden, skvaller till chefen, tillrättavisningar och kanske till och med avsked. Vi behöver bli mycket bättre på att lära oss hantera ett samhälle med oliktänkande människor.

Det är inne att slå sig för bröstet för att ”gilla olika”. Mångfald. Tyvärr glöms ofta en olikhet bort: den som handlar om åsikter och synsätt.

Brandmännen Emil Skoglund och Pontus Westlund fick höra att de inte längre var välkomna att arbeta för Södertörns brandförsvarsförbund utanför Stockholm för att de inte delade deras grundläggande värderingar. Anledningen var att de skrivit en debattartikel för att lyfta något de själva ansåg tveksamt, att underkvalificerade personer kvoterades in som brandmän. Deras åsikt hade redan vädrats internt först, men utan respons.

brandman

Intressanta frågor i sammanhanget är: Var ska dessa brandmän arbeta nu då? Behöver Sverige olika brandkårer för personer med olika åsikter? Och går det alls an att bli räddad av en brandman som röstar på ett annat politiskt parti än man själv?!

Det är som att vissa iakttagelser är oönskade från start. Tanken att det kan finnas risker med att inkludera underkvalificerad personal i en brandförsvarsstyrka ter sig naturlig, men när två brandmän luftar den farhågan ses det som ett övertramp. Att artikulera en i sig helt rimlig iakttagelse var i detta sammanhang ett brott mot en outtalad social kod. I princip åläggs vi att misstro våra sinnen och vårt förnuft och istället låta några ideologiproducenter avgöra rätt och fel. Ett slags totalitärt synsätt.

När förmåga saknas att hantera de egna känslorna och argumentera om saker, återstår strategin att eliminera problemet. Lägga locket på. Ansvaret förskjuts då till andra. Det blir deras plikt att foga sig istället för att man själv anstränger sig att försöka leva som man lär.

I fallet brandmännen handlade det om något de ansåg problematiskt som rörde deras egen yrkeskår. Betydligt mindre krävs dock idag för att uppfattas som kontroversiell och därmed utgöra en ”risk” för verksamheten.

Jag har haft kontakt med många personer som fått åsiktsrelaterade problem på sina arbetsplatser. Enstaka kommentarer eller postningar på Facebook kan leda till ryktesspridning, misstänkliggöranden, skvaller till chefen, tillrättavisningar och kanske till och med avsked – och det även om åsiktsfrågan det handlar om inte ens är relaterad till den verksamhet man sysslar med. Detta ska förstås inte hända. Men verkligheten är tyvärr inte lika fin som teorin.

Yttrandefriheten som det talas så vackert om har blivit en accessoar, något som man gärna framhäver för att se snygg och bra ut själv. Men det blir inte särskilt snyggt om man inte har generositet nog att acceptera åsiktsmässiga olikheter.
Det må kännas bra för stunden att titta ut över en arbetsplats där alla klampar i takt som en hel åsiktsarmé. Men det kommer med en stor kostnad för samhället i form av sargade människor och torftiga verksamheter som inte utvecklas eftersom ingen vågar stå för nytänkandet och att våga testa.
Vi behöver bli mycket bättre på att lära oss hantera ett samhälle med oliktänkande människor. Det är faktiskt inte farligt att tycka olika.
Mångfald kan inte reduceras till yta. Vi måste se på vad som finns på insidan och på vad människor kan prestera. Brandmän med olika syn på rekrytering av nya brandmän kan faktiskt vara lika bra på att släcka bränder, vilket borde vara det som räknas.

Josefin Utas
Civilingenjör med en doktorsexamen i kemi. Tidigare kommunpolitiker (MP), nu partiet Medborgerlig samling.

http://www.dagenssamhalle.se/kronika/mangfald-ja-tack-sa-laenge-alla-tycker-likadant-29065

Jag upprepar svensk demokrati är tig eller tyck som vi!

En orgie i mångfald

I en bilaga till SVD fanns en tematidning från mediaplanet 2016-09-29.
När jag läst igenom bilagan förstår jag att vi lever i skilda världar.

Några exempel på dess rubriker:
– ”Mångfald det vinner individen, företagen och samhället på”
Bevisen för detta påstående är skrala.

– ”Ta tillvara den lönsamma mångfaldens möjligheter”
Vad gör vi med den olönsamma, framkommer inte.

– ”Tips för enkel och roligare integration.”
För den komplicerade och tråkiga finns inga tips.

– ”Vi ser olikheter som resurs….”
Likheter ses förmodligen som belastning

– ”Pro vill nå fler utlandsfödda pensionärer”
Kanske för att svenskfödda pensionärer vet hur de sitter i knät på regeringen.
… ”vi vill också bidra till att de som åldras i ett främmande land får ett bra liv här…” säger PRO:s ordförande Christina Tallberg.
Om viljan att se till att svenskfödda pensionärer skall få ett lika bra liv sägs inget.

– ”Mångfald är roligare än enfald.”

mangfald
Jag är trött på ordlekar och tomma ord och loja löften, säger Alexandra Pascalidou i en beundrande artikel, där hon når nya rekord i tomma ord och PK floskler, som ”Rädslan sitter vid ratten” och hur hon ”Tar strid för allas lika värde” osv.

Lägger den i papperskorgen och läser dagens SVD.

Under kultur protesterar Ola Wang, Kina expert, för döva öron om hur statens museer förvandlas till mångfaldens propaganda-apparat.

Rubriken lyder: ”Kulturpolitik som hotar kulturarvet.”

I ingressen står ”Regeringen vill använda museer som ideologiska verktyg mot Sverigedemokraterna”…
I spetsen för denna nedmontering av världens kulturskatter med ovärderlig kunskap, står kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp) och hennes rödgröna vänner.

Denna galenskap påminner mig om kulturrevolutionen under Maos fruktansvärda epok i Kina som även Ola Wong lyfter fram.

Enligt Ann Follin, överintendent för statens museer, skall ”Nya barn- och ungdomsråd vara med och forma innehåll, medan personalen (de kvarvarande,som inte sagt upp sig) genomgår tankereformer i qeer- och rasifieringsutbildningar…”
Allt medan kulturskatter flyttas ner i källaren.

medelhavsmuseet

På webben skriver Per Gudmundsson att Sverige även efter åtstramningen har fler asylsökande än majoriteten av EU:s länder och finner att regeringens prat om anpassning till ”EU:s miniminivå” misslyckats – eller bara är en bluff (svd.se/ledare).

Förstår att denna upplysning åker ut på webben i stället för publicering i papperstidningen.
Nu lämnar jag morgontidningen och måste brygga extra starkt kaffe.