Att skriva om kriget mellan Israel/Hamas är som att hamna i elden, när Ukraina snart har blivit aska, trots medias krystade artiklar om landets framgång.
Båda krigen handlar om USA/Nato med EU och övriga västländer mot östblocket med Ryssland och Kina i främsta ledet. Sedan finns Iran som deras bundsförvant. Lojaliteten till väst och öst från övriga Mellanösterns stater med Indien har skiftat över tid.
Att USA:s förödande utrikespolitik, som drivs av krigsindustrin samt bankdynastierna med dess rovdrift på andra länders naturtillgångar och dess påtvingade världsvaluta måste få ett slut, är min starka övertygelse. Underblåsta motsättningar med ständiga krig i Mellanöstern är USA:s specialite för att hålla krigsindustrin varm. Putin kan just nu sitta nöjd i Kreml och vänta på hur västs solidaritet med Kiev sviktar och enbart trötta ut Ukraina med en oroad Zelensky som insett att hans show med demokratiräddning för Europa får allt mindre publik.
En multipolär värld måste skapas där inte islam har företräde framför andra religioner, kultur och traditioner. Min erfarenhet av invandrare med islam som religion är mer svart än grå. Skrapar man på den polerade ytan så kommer föraktet mot värdlandet fram, som våra politiker över folkets huvuden har förvandlat till en generös bankautomat.
Att Israels huvudfiende är Iran som stödjer Hamas islamister och Israel med sin trogna vän USA gör konflikten komplicerad och ger kognitiv dissonans. En tvåstatslösning tycks allt längre bort och när hatet blomstrar och folk på båda sidor vill kasta varandra i havet.
”Kognitiv dissonans är en känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt. Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sin dissonans genom att ändra sina attityder, åsikter eller handlingar. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar eller förnekar saker. Wikipedia”
Dessa tankar publicerades på Insändare&Debatt i Nya Tider v45/2023
”Reflexioner kring kriget mellan Israel och Palestina Så länge som Israel vägrar återlämna ockuperad mark till Palestina, avsluta belägringen/blockaden av Gaza och så länge som Hamas vill utplåna Israel finns ingen grund för fred med en tvåstatslösning, som nu tycks allt längre bort. Hatet har fått ny näring på båda sidor efter Hamas desperata anfall mot civila judar och med Israels hårda vedergällningsattacker. Denna ständiga krutdurk har komplicerats av Palestinas olika styren med islamiströrelsen Hamas maktövertag i Gaza 2006 och den sekulära organisationen Fatah på Västbanken som grundades av Yasser Arafat under slutet av 50-talet och togs över av Mahmoud Abbas efter hans död. Kanske såg Hamas närmandet mellan Israel och Saudi som ett hot, samt omkringliggande muslimska länders allt starkare önskan om ekonomisk utveckling i stället för krig mot Israel? Använder övriga arabstater palestinier som proxy krigare mot Israel, som USA använder ukrainare mot Ryssland, frågar sig Jan-Olof Sandberg i DGS den 20 oktober. Där han undrar sig varför Gaza inte är som Singapore? Anmärkningsvärt är att kringliggande arabstater stänger gränsen för palestinier och de som tidigare lyckats fly behandlas som andra klassens medborgare, trots deras samsyn i antisionism och antisemitism. Ljusår från hur Sverige behandlar palestinier som fått medborgarskap. Rasismen inom utomeuropeiska invandrargrupper har det länge varit tabu att tala om. Många frågetecken finns över Mossads blindhet innan terrorattacken från Hamas. Kanske ville Netanyahus regering få ett skäl till att göra slut på Hamas som står i vägen för fred och USA ett skäl att dra sig ur Ukraina? Det sorgliga är att extremister styr på båda sidor, offrar sitt folk, som enbart vill leva i fred. Skillnaden är att i Israel demonstrerar folket mot till exempel Netanyahus försök att styra rättsstaten. Vad den enskilde palestiniern tycker om Hamas styre som enbart inneburit stagnation är det nog ingen som vet. Deras makthavare sitter tryggt i Quatar och är mångmiljonärer tack vare biståndsmedel. Ekonomiskt nöjda är också kompenserade självmordsfamiljer, där Sverige har tillhört de mest generösa givarna, mycket tack vare fd utrikesminister Margot Wallströms omsorg om paraplyorganisationen PLO:s ledare Mahmoud Abbas, trots att hans Fatha rörelse kända korruption. Hatet mot Israel som statsbildning och judehatet får ständig näring av partier till vänster med dess unga aktiviströrelser. Att bli tvångsförflyttad eller att användas som mänskliga sköldar är lika omänskligt och förnedrande oavsett var och av vem det praktiseras. Grundorsaken till världens konflikter, utöver jakten på naturtillgångar, är USA:s otaliga militära interventioner, eftersom krigsindustrin inte får avstanna. Krig skapar flyktingströmmar som gläder bankdynastier, eftersom värdländer tvingas låna pengar till migranters försörjning, splittring och söndring av värdländer erhålls på köpet. Först förstöra, elda på motsättningar i stället för försoning, sedan återuppbygga där globalister alltid är vinnare och vanligt folk är alltid förlorare. Harriet Larsson”
Nu vill båda sidorna utplåna varandra. Hamas drivs av historiskt judehat och Israel av stort energibehov med ytterligare planer om mark områden för nybyggnation. Från vissa ledande personer i Knesset finns önskan att Europa skall öppna famnen för Gaza bor som tvingats på flykt. Med damerna Ylva Johansson och Ursula von der Leyen i EU så finns det goda skäl att oroas för att 50 000 stridslystna israelhatare för att skapa sig en framtid i Sverige. https://detgodasamhallet.com/2023/11/21/patrik-engellau-nasta-steg/#more-81164
Troligen sker ingen lösning under min återstående livstid, eftersom ständiga krig behövs för att hålla både krigsindustrin och bankerna varma.
BILD 1: Firma Löfven, Andersson & Johansson vände på alla stenar. Knäckte gängen. Om och om igen. Ändå hände obegripligt nog ingenting. Svenska folket i ny gallup idag: VI VILL HA DOM TILLBAKA!
BILD 2: En nyhet från Politologerna från igår berättar att kvinnor och män står allt längre ifrån varandra politiskt. Samtidens Stockholmssyndrom på nationell nivå. VI VILL HA FLER UNGA UTRIKES POJKAR ATT VÄLJA MELLAN!
BILD 3: Nya demonstrationer varje vecka. Med återkommande antisemitiska ramsor. Nerspelade av mediahusen. Ett exempel från Rapport igår den 12 november.: ”Och även här i Sverige har det hållits propalestinska manifestationer idag. I Göteborg, i Malmö och som här i Stockholm där omkring 1500 personer samlades vid Riksdagshuset för att protestera mot våldet i Gaza och uppmana regeringen att arbeta för ett eldupphör.”. INGET MER? NEJ, DET VAR ALLT!
BILD 4: Sveriges troligtvis största vindkraftföretag, det kinesiskt ägda Markbygden Ett AB har ansökt om rekonstruktion. Uppmärksammades först av Piteå-Tidningen i torsdags (bakom betalvägg). Kort inslag i P4 Norrbotten i fredags. Nyhet i Dagens Industri i lördags. Ingen berättar om 1,2 miljarder i förlust 2022. Vid lunchtid idag måndag har vad jag kan se inga andra stora mediahus uppmärksammat detta. DET HANDLAR ÄNDÅ OM SVERIGES MEST HYPADE ENERGISLAG!
———————————————————————————————————————–
Frågan är nu om vår nya rikspolischef Petra Lund passar in i dårhuset? Ledarsidorna.se har sina tvivel, men SD är positiva, precis som regeringen. Den tidigare rikspolischefen Anders Tornborg belönades med landshövdingsposten i Halland.
”……….Sverige har fått en ny rikspolischef. Ett för många efterlängtat skifte. Men frågan är ändå inte om det är ur askan i elden för många av Tidö-partiernas väljare. Lund har visat ett särskilt intresse för jaktfrågor och inte minst ett avsevärt mindre intresse för rättssäkerheten kring nyttjandet av hemliga tvvångsmedel. Fråga Karl Hedin. Han vet” https://ledarsidorna.se/petra-lund-rattssakerheten-och-de-hemliga-tvangsmedlen/
Till sist över till det röda Malmö skulle gå i konkurs utan utjämningsbidrag på 6,3 miljarder varje år, främst från huvudstaden, trots stadens rekord i migrations berikare som skulle rädda framtiden åt oss, enligt socialdemokraternas predikare.
Att staden dessutom är antisemitismens huvudstad är heller ingen hemlighet” Där kanske ett parti, Socialdemokraterna, visar sig vara bärare av en kultur och ett narrativ som gör det omöjligt att rensa staden från antisemitism. En kultur som dessutom även finansieras av Sveriges Radios programformat ”Din gata” skrev Johan Westerholm den 17 november på https://ledarsidorna.se/darfor-ar-malmo-sveriges-antisemitiska-kluster/
Adam Cwejman ledarskribent i GP är inne på samma obehagliga sanning.
Magdalena Andersson (S) försöker krångla sig ur denna knipa under riksdagsdebatter med ett väl inövat känsloutbrott med passande lögner och inövade tårar, som tyvärr imponerar på andra gråtfyllda kvinnor så fort de hamnar i skottgluggen. Tur för rörelsen att dårhuset är överbelånat som märks med att landets tillväxt i år och även nästa år är sämst i Europa.
Bloggen Black Mountain Analysis (BMA) är specialiserad på analyser av världsläget, främst inom geopolitik, ekonomi och konfliktanalys. Grundare är Aleks med examen inom teknik, datavetenskap och ekonomi. Konflikterna i Ukraina och Mellanöstern analyseras i artikeln samt pågående befrielsekrig.
Jag väljer att citera från konflikten i Mellanöstern.
Välgörande är att han inte fastnar i ensidigt hat, (som är alltför vanligt i dag) varken mot judar, araber, sionister eller amerikaner beträffande upprätthållandet av smältdegeln i Mellanöstern. Han lyfter blicken och ser att det är en tredje part; den västerländska oligarkin som är motorn i pågående krig. Deras syfte är att att kontrollera tillgången till Mellanösterns olja för alla nationer i världen och därigenom bestämma priset i dollar.
”Oligarki är ett styrelseskick där samhället styrs av ett fåtal. Ordet kommer i från grekiskans oligos som betyder få och archos som betyder att härska. En oligark är någon som påverkar samhället med ekonomisk makt – antingen med egna pengar eller andras pengar som personen kontrollerar. De flesta demokratier har inslag av oligarki där väldigt rika personer använder sin förmögenhet för att påverka politiken − även i Sverige” https://kunskapsmediagroup.se/k_store_view/olika-styrelseskick-oligarki.html
Författaren Alexs anser att både judar och araber är oligarkins offer som nyttiga idioter i deras expansionskamp, som håller krigen igång åt oligarkerna, som finns representerade i alla västerländska stormakter. De såg till att få kontroll över ”självständiga” stater i Mellanöstern efter ww1 och 2 och dessförinnan under kolonialkrigen.
”…..Tänk så här: den bästa händelsekedjan för oligarkin är ett evigt regionalt krig, i form av enstaka stora utbrott som inte vinns av någon. Därefter perioder av ”fred” tills den nya generationen är redo för nästa krig (hämnd för fallna föräldrar, etc.). Genom att göra detta är alla regionala makter i Mellanöstern också i ständig rivalitet, och de kämpar mot varandra. Därav behovet av (västerländska) vapen och skydd. Genom att tillämpa denna klassiska söndra-och-härska-strategi blir varje enskilt land för svagt för att stå emot västmakternas utpressning och hot om våld. Resultatet är att en amerikansk president tidigare kunde resa till Saudiarabien, överlämna direktiv för oljepriser och distribution, och arabiska ledare skulle bara nicka instämmande….”
Men denna lyckade strategi går nu mot sitt slut genom att
”…. Kina och Ryssland nu aktivt mäklar fred och vänskap mellan ALLA stater i Mellanöstern. Det värsta tänkbara resultatet för västvärlden är fred i Mellanöstern. Det skulle innebära att Mellanöstern skulle konsolidera och återfå suverän kontroll över sin olja och följaktligen över oljepriserna. För att vara lite mer exakt: oljepriset för västvärlden. Om Mellanöstern inte längre hålls som gisslan av västvärlden, skulle det också innebära att de oljeproducerande länderna inte längre skulle tvingas sälja olja i dollar. De skulle kunna sälja sin olja till intresserade parter i inhemsk valuta….”
Därför måste svartmålning av både Kina och Ryssland eskalera, så medborgare inte ser den verkliga orsaken till Mellanösterns krig. Jag tror att klimathysterin med en fossil fri värld främst orsakas av att slippa beroendet av Mellanösterns olja. EU:s flitiga sanktionspaket till Ryssland, samt sprängningen av Nord Stream är medel för att öka förtjänsten för olje/gas fyndigheter i USA, som vägrar att ta av sig världens ledartröja. USA håller Europas EU – eliten i sitt ledband med deras återkommande, men verkningslösa, sanktioner mot Ryssland, som innebär att näringslivets samhällsmotor avstannar. Att miljön behöver räddas råder inget tvivel om, men klimatet sköter sig själv med solen som mer bestämmer än koldioxid utsläpp. Att skam stämpla medborgare är mer lyckosamt för hyper kapitalister än att att själva ändra sin produktion till mindre miljöpåverkan.
Artikeln är omfattande och behandlar världsekonomin, där dollarns och eurons värde enbart skyddas av den amerikanska armén. Nya världsvalutor som yan utgör ett hot mot främst dollarn som obligatorisk reservvaluta. Kriget i Ukraina följer samma mall från oligarkin, medan medborgare itutas rysskräck och att väst skyddar mänskliga rättigheter och demokrati. Verkligheten bakom dessa vackra alibin är att västs ledande oligarker är totalt likgiltiga för mänskligt lidande och död, religion likaså, men det går inte att förneka, skriver Aleks att flertalet tillhör kristendomen och judendomen och avslutar artikeln med glöm aldrig att alla krig i Mellanöstern omedelbart skulle kunna avslutas utan våld om stormakterna kom överens.
En lista över konflikter i Mellanöstern från Wikipedia, som visar hur väl den västerländska oligarkin har lyckats med sitt värv, ständiga krig i Mellanöstern efter ww2.
När bomber urskillningslöst släpps över Gaza och när antisemitismen frodas i hela världen då behövs historisk blick på bakomliggande händelser till den evighetslånga konflikten mellan judar och araber.
Här är det professor Dick Harrison som ger sin syn. Han fokuserar på Frankrike och Storbritanniens tondöva agerande efter första världskriget. Där Mellanöstern splittrades upp med raka streck utan hänsyn till befolkningens kultur, religion och traditioner.
Det osmanska riket omfattade hela Mellanöstern av i dag och var en 600-årig turkisk islamisk stormakt under åren 1299-1923, som Erdogan i Turkiet drömmer omatt få härska över.
Bild från wikipedia, där det osmanska riket är grönt markerat.
Under första världskriget slöts ett fördrag om hur Osmanska riket skulle delas upp mellan kolonialmakterna Storbritannien och Frankrike. Till detta fördrag kan den moderna Palestinakonflikten härröras, är kontentan i artikeln.
Här är Harrisons artikel för intresserade:
”Efter förra söndagens krönika om antisemitism har frågan kommit upp om rötterna till dagens konfliktscenario mellan israeler och palestinier, inte minst vilken skuld de västerländska kolonialmakterna i allmänhet och britterna i synnerhet har till att det blivit som det blivit. Därav denna krönika.
Låt oss börja med första världskriget – som så många andra av nutidens eländen kan den moderna Palestinakonflikten härröras till denna ”urkatastrof”, låt vara att den som så önskar kan spåra rötter ännu längre tillbaka. Den 16 maj 1916 slöts ett av nutidshistoriens mest beryktade fördrag. Det benämndes officiellt Mindre Asien-avtalet men har gått till historien som Sykes-Picot-avtalet, efter den brittiske diplomaten Mark Sykes och hans franske kollega François Georges-Picot.
I och med detta kulminerade den uppstyckning av världen i kolonier och intressesfärer som hade eskalerat under andra hälften av 1800-talet och som medförde att engelska och franska i dag är världsspråk. Syftet med 1916 års fördrag var att förebygga framtida gräl kolonialmakterna emellan genom att i förväg stycka upp Osmanska riket, så att man visste vem som skulle ha vad när första världskriget var vunnet.
Genom att lova land åt båda folken hade britterna sått ett farligt frö till framtida fejder.
Resultatet av överläggningarna, som också Ryssland godkände, gick ut på att Storbritannien skulle få kontroll över vad som i dag är södra Irak, Jordanien och vissa delar av Palestina, medan fransmännen skulle få Syrien, Libanon, norra Irak och en bra bit av sydöstra Turkiet. Armenien, Konstantinopel och sunden mellan Svarta havet och Medelhavet gick till Ryssland. Man lämnade också utrymme för några internationella zoner, dels i Palestina och dels vid Alexandretta i nuvarande Turkiet.
Avtalet låg till grund för uppstyckandet av Mellanöstern i brittiska och franska zoner i början av 1920-talet. Alla berörda utom de europeiska politikerna ignorerades. De sionistiska judarna hade utlovats ett nationellt hem i Palestina som tack för att de stödde Storbritannien i kriget (”Balfourdeklarationen”). Araberna hade också utlovats självständighet som tack för att de gjorde uppror mot turkarna.
Genom att lova land åt båda folken hade britterna sått ett farligt frö till framtida fejder, men när avtalet blev offentligt kunde både judar och araber konstatera att de blivit lurade.
De europeiska stormaktsledarna hade ingen tanke på att lämna ifrån sig krigsbytet till de människor som bodde i det.
Invandringen och bosättningarna resulterade i en växande arabisk vrede, och de båda folken drabbade vid flera tillfällen samman i våldsamma uppgörelser.
När Palestina lösgjordes från Osmanska riket blev det alltså varken judiskt eller arabiskt utan brittiskt, men detta hindrade inte de förfördelade från att planera inför framtida självständighet. Under mellankrigstiden immigrerade många sionistiska judar, som drömde om ett nationellt hem i Israel, till området och bosatte sig på marker som man köpt från lokala godsägare.
Invandringen och bosättningarna resulterade i en växande arabisk vrede, och de båda folken drabbade vid flera tillfällen samman i våldsamma uppgörelser. Allt detta gjorde britterna – som ju inledningsvis hade godkänt immigrationen till det ”nationella hemmet” – skeptiska gentemot sionisterna, som uppfattades som bråkstakar och potentiella rebeller. Vid tiden för andra världskriget yrkade många brittiska politiker därför på kraftiga begränsningar av judisk invandring. Enligt ett förslag, som vann Londonregeringens gillande, skulle inga få flytta dit efter 1944.
Som bekant blev denna politik omöjlig när kriget var slut. Den moraliska indignationen över nazistiska dödsläger som Auschwitz och Treblinka, där sex miljoner judar mist livet, gav sionisterna starkast möjliga vind i seglen, och USA stod på deras sida. Britterna kunde inte stoppa en stor invandringsvåg av statslösa judar som överlevt andra världskriget.
Med facit i hand är det lätt att se hur politikerna åtminstone hade kunnat försöka bygga en fredligare framtid.
Ärendet hänsköts till det nygrundade FN, och resultatet är välkänt: FN sjösatte en delningsplan, araberna vägrade acceptera den, Israel förklarade sig självständigt i maj 1948 och kriget var ett faktum, med hundratusentals palestinska flyktingar och en storkonflikt som förefaller lika olöslig i dag som för ett halvt sekel sedan.
Med facit i hand är det lätt att se hur politikerna åtminstone hade kunnat försöka bygga en fredligare framtid. Det ”nationella hemmet” hade kunnat specificeras tydligare. Britterna och fransmännen hade kunnat avstå från att stycka upp Mellanöstern och härska genom att söndra. Araberna hade kunnat acceptera 1948 års delning; i så fall hade ett självständigt Palestina med mycket större territorium än den palestinska myndigheten kontrollerar i dag blivit verklighet.
Men då glömmer man en gammal latinsk sentens, som för svenskt vidkommande brukar förknippas med Axel Oxenstierna: An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regator? – ”Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?”
Och de som vet det, blir ofta utestängda från samhällsdebatten, från de som inget lärt sig av historien. Polariseringen bara ökar och ger näring till fortsatta och framtida konflikter.
Israel hävdar att man hittat en stridscentral under al-Shifa sjukhuset, efter nattliga räder, vilket Hamas förnekar. Att bomba ett sjukhus eller att ha det som mänsklig sköld mot fienden är ett brott mot folkrätten, som är de stridande parterna likgiltigt. https://www.svd.se/a/dwel81/senaste-nytt-om-israel-palestina-konflikten
I morgon kommer en artikel från bloggen Black Mountain Analysis som ger sin syn på världsläget förmedlad av Global Politics. Men innan dess är denna artikel mycket läsvärd från en känd sionist, jude och brittisk parlamentsledamot, Pofessor Marcello Ferrada de Noli. som vädjar om fred. ”Man skapar fred genom att tala med sina fiender.”
Anders Romelsjö redaktör för Global Politics skriver den 6 november att;
Parollen ”From the river to the sea, Palestine will be free” kan uppenbarligen uppfattas på olika sätt. Jag har själv hört den vid propalestinska manifestationer och demonstrationer. Jag har frågat en av arrangörerna i ”Palestinska arbetsgruppen, mittersta Sverige” som ordnar demonstrationerna i Stockholm. De säger att detta är från en gammal låt och avser sämja, att judar, palestinier och andra araber ska kunna leva tillsammans. Så uppfattar jag den. Arrangörerna är för att staten Israel ska existera, men vill att den ändrar sin politik mot palestinierna. Tove Livendahls tolkning är då felaktigg. https://www.globalpolitics.se/varfor-palestinska-aktivister-sjunger-from-the-river-to-the-seaoch-varfor-det-ar-kontroversiellt/
Tove Livendahl skrev den 5 november i sitt nyhetsbrev att ”Det verkligt skrämmande hörs nu på torgen” och syftade på de propalestinska ropen from the river to the sea som nu äger rum i många städer samt på social medier, där antisemitismen blomstrar. Sloganen uppkom på 1960-talet och har sedan dess anammats av både Hamas och palestinska islamiska jihad, som har utrotandet av Israel som mål.https://www.svd.se/a/wABn7M/tove-lifvendahls-nyhetsbrev-5-november-2023
Att då tro, som många inom vänstern, att ramsan nu plötsligt innebär en önskan om fred är för mig alltför välvilligt.
När Israels skoningslösa vedergällningsattacker skördar allt fler civila offer i jakten på Hamskrigare i Gaza, där folket är instängda, då är det förståeligt att hatet blomstrar. Tyvärr vill inte deras arabiska bundsförvanter ta emot sina bröder. Deras gemensamma nämnare verka endast bestå i antisemitism och jag tror att Hamas unga krigare bara utnyttjas som proxykrigare mot Israel, precis som ukrainska män används av USA/Nato med Europa i kriget mor Ryssland.
Om nu representanten för Palestinagruppens tolkning skulle vara sann, om fred och sämja med en tvåstatslösning, där Israel har rätt att existera, då frågar jag mig;
Varför har då Hamas med PLO då alltid vägrat alla förhandlingar om en tvåstatslösning?
Judestjärnan har fått återkomst i hela Europa och antisemitismen frodas allt mer bland muslimer som har vänsterns öppna eller dolda stöd i bakgrunden. Återkomst är nog fel uttryck, då judehat har funnits sedan medeltiden, då varken Israel eller Palestina fanns och Hitlers industriella utrotning av judar låg långt i framtiden.
Tove Livendahl gör en helt annan tolkning än Romelsjö och Palestina gruppen av ramsan from the river to the sea och menar att budskapet endast står för judehat. Hon skriver att i i länder där medborgarna åtnjuter yttrande- och åsiktsfrihet, så medför friheten ansvar, och att låna sig till skanderande massor utan att begripa vilka budskap man legitimerar är ett hån mot alla dem som inte lever med de friheter vi har. Här ligger allsköns kulturarbetare alltid i framkant med att visa vilka fina och goda människor de är, där rödgröna partier har sina trogna väljare.
Problemet är dock att en stor del av landets muslimer önskar politisk islam med sharialag, som är den enda lagen (Guds lag) i Saudiarabien, Pakistan, Afghanistan och Iran med förödande resultat för främst kvinnor, homosexuella och oppositionella.
Nuvarande friheter i Europas värdländer är endast ett medel till JIhad, ett heligt krig. Tyvärr verkar många av Hamas krigarna den 7 oktober ha glömt bort att det i Koranen står att anfallskrig inte är tillåtet om det inte föregås av ett försvarskrig. Det står även att kvinnor, barn samt äldre ska skonas.
Dagens pågående krig både i Ukraina och i Israel/Palestina gör sprickor i tidigare solidaritet, där kampen mellan öst och väst blottläggs. Iran är drivande i stödet till Hamas, precis som USA med främst EU eliten är för Ukraina mot Ryssland. Att stödja Palestina med Hamas innebär i förlängningen ett stöd för Iran med sharialag, vilket för mig är en omöjlighet, som nu vänstern med akademi blundar för.
Han konstaterar; Men för en viss sorts vänster – långtifrån alla eller de flesta, ofta tillhörande mer doktrinära socialister – har detta i alla tider varit svårt. Som juridikprofessorn Ilya Somin går igenom i en essä för Reason Magazine (30/10) har det alltid funnits apologeter (försvarare) för kommunistiska massmord bland amerikanska och europeiska vänstersympatisörer. Sovjetunionens massavrättningar, planerade svält (främst i Ukraina) och Gulagarkipelag, Maos massvält och mördande under ”det stora språnget” och kulturrevolutionen och Pol Pots folkmord hade alla sina ursäktare och förnekare….”
Jag minns väl alla diskussioner på Andra Långgatan hos WUF (vänsterns ungdomsförbund) i Göteborg under 68-års vänsterns storhetstid. De röda gossarna försökte överglänsa varandra i sina analyser. Vi få tjejer kokade kaffe och drog stenciler, när vi tröttnade på tuppfäktningen om vem som hade den rätta röda färgen.
Jag ser hur den kognitiva dissonansen breder ut sig, främst hos oss som ser det mesta i grått, inte svart eller vitt som vänstern alltid haft fallenhet för.
”Kognitiv dissonans är en känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt. Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sin dissonans genom att ändra sina attityder, åsikter eller handlingar. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar eller förnekar saker. Wikipedia”
Bild från Wikipedia
Men genom historien har alltid ”Comforting lies” varit mer populära hos allmänhet än ”Unpleasant truths”
Av alla artiklar från statsmedia och alternativen om pågående krig mellan Israel och Hamas/Palestina så väljer jag några citat från en intervju med Hans Blix, som aldrig fann några massförstörelsevapen i Irak, som var USA:s alibi för invasion i Irak under 2003.
Mellanöstern, är det allvarligare den här gången än tidigare?
Hans Blix: “Ja. brutalitetsnivån som sattes av Hamas vid deras anfall är ohygglig och det som oroar mest är risken för en spridning av konflikten, utanför Gaza. Just nu hotar parterna varandra på ett sätt som inte setts tidigare. Israel hotar Iran ifall Hezbollah anfallar Israel från norr och Hezbollah har varnat Israel från att gå in Gaza. Situationen kan eskalera till en direkt militär konflikt mellan Iran och Israel.…”
Ryssland efterlyser väl också en tvåstatslösning?
Hans Blix: “Ja. Tvåstatslösningen är fortfarande på FN:s dagordning och är stadfäst som något som politiker svär på som på Bibeln. Men den har länge betvivlats då man tolkar USA:s och Israels politik, med den ständiga expansionen av israeliska bosättningar på Västbanken, som att Tel Aviv snarare bara väntar på rätt ögonblick för att annektera Västbanken.Washington ser detta men anstränger sig inte för att hindra det.…. Jag tror att Hamas upplever förtvivlan över att arabiska stater håller på att överge dem och hoppades på att kunna stoppa Abraham Accords.”Det kan vara av rädsla för att bli överspelat och irrelevant Hamas genomförde attacken den 7 oktober – i hopp om att dra världsopinionens uppmärksamhet tillbaka det “sår” Palestinafrågan ännu utgör.”
(Från andra källor kommer motsatt uppfattning att Israels säkerhetstjänst blundade och struntade i varningar om för Hamas attacken, för att få alibi att utplåna Hamas med dess judehat)
Hur överhängande är risken att den nuvarande konflikten slutar med tillgripandet av kärnvapen?
Hans Blix: “Den största risken här är om det utvecklas till en direkt konfrontation mellan Israel och Iran. Och det beror på dels vad Israel gör i Gaza men också vad Iran gör tillsammans med Hezbollah, i Libanon.….”
Om Hans Blix fick som han ville – hur löser han den här situationen på enklast sätt så att det blir fred igen?
Hans Blix: “Jag föreställer mig att Israel behöver uppvisa någon återhållsamhet – ålägga sig själv restriktioner. Alla talar vackert om proportionalitet, men ofta då Israel utsatts för angrepp från Hamas har de slagit tillbaka tiofallt. Tanken bakom proportionalitetsprincipen är att undvika eskalering. Är det proportioneligt att flytta på en miljon människor som skett i Gaza?”
Vad väntar runt hörnet i Mellanöstern?
Hans Blix: “Fortsätter Israel på den inslagna vägen mot en fullskalig invasion av Gaza finns en betydande risk att kriget sprids. Kommer Iran bli direkt inblandat? Det är inte otänkbart. USA vill hålla tillbaka den här utvecklingen, det vill inte ha ett större krig. Frågan är om det kan övertyga Israel om att de nu har slagit tillräckligt hårt mot Hamas.”
——————————————————————————————————-
Polariseringen ökar bland politiker, medborgare, inom media och alternativen, där denna komplicerade konflikt blir svart eller vit, när det mesta är grått och en tvåstatslösning tycks allt längre bort. Israel vill nu utplåna Hamas som vill kasta alla judar i havet, vilket försvårat tidigare förhandlingar om en tvåstatslösning.
En grov generalisering är att vänstern med akademi tar ställning för Hamas och liberaler med höger lutar mer åt Israel. Det som komplicerar hela konflikten är USA:s stöd för Israel och Irans stöd för Hamas. Kina med Ryssland kräver omedelbart eld upphör med förhandlingar, som strandat upprepade ggr efter Israels statsbildning 1948 pga av arabländers judehat. Nu stänger de gränserna för för sina instängda bröder i Gaza, när Israels skoningslösa jakt på Hamas fortgår. Folkets uppgift är enbart att få vara mänskliga sköldar för sina makthavare, som själva sitter trygga långt bort från detta helvete.
————————————————————————————————–
Exempel på artiklar för eller emot Israel och Hamas, om någon bloggföljare orkar läsa.
Efter stödet för ensamkommande barn/vuxna män, Mee Too, kom genvaccinet, sedan stödet för Ukraina och nu är alla kändisar Mellanöstern experter med stöd för Gaza.
Minns att hockeylegenden Börje Salming ångrade sig att han kavlade upp ärmen för detta förrädiska genvaccin i ett reklam inslag, när hans ALS hade tagit allt mer av kroppens funktioner. Otaliga rapporter och forsknings studier finns om hur mRNA framställt vaccin triggar immunförsvaret till nya sjukdomar, där ingen bot finns, därutöver hjärtproblem med inflammation i hjärtmuskeln (myocardit) ofta hos unga idrottare på elitnivå som faller ihop. Detta moras skall nu belönas med ett Nobelpris!
Jag tror knappast någon kan vara objektiv i Israel-Palestina konflikten, där ideologi med erfarenheter styr. Min äldsta dotter har vänner i Israel och har besökt landet flera gånger både med och utan elever i sin lärargärning. Där samtalat med både araber (palestinier) och judar under studie besök i olika skolor. Bilden är mycket delad och hatet är inte alltid som media beskriver. Alla är definitivt inte supporter av sina ledare, där nu Netanyahu visst är på semester i Florida och Hamas ledare är mångmiljonärer av biståndspengar och häckar nu tryggt i Quatar, medan folket och unga soldater offras. Precis som i Ukraina, där USA:s marionett Zelenskyj vill ha Jas, vilket han säkert får när Nato medlemskapet snart är innanför dörren, om nu Erdogan får köpa F-16 plan från USA. Tjänster och gentjänster.
Jag brukar inte vara någon större beundrare av medias ledarskribenter men här är igenkänningsfaktorn stor.
”…….. två kändisupprop har publicerats, dels på Expressens kultursida, dels i sociala medier under hashtagen #vikräver. Engagemanget för befolkningen i Gaza är inte svårt att förstå. Situationen där är fruktansvärd, bland annat larmar läkare om en katastrofal situation på sjukhusen. Men det blir väldigt märkligt att bara se till den ena sidan, att inte ens nämna Hamas massaker på civila i Israel………..Jag har följt konflikten i Israel/Palestina så länge jag kan minnas. Jag har släkt och vänner i Israel och inser att det påverkar mig känslomässigt. Just därför försöker jag att hålla huvudet kallt. Inte dra alltför snabba slutsatser, inte förenkla bilden av konflikten. Med det sagt: Jag är för en tvåstatslösning. Jag har genom åren skänkt en del pengar till Palestina, och då specifikt till organisationer som jag noga har kontrollerat vad de gör med pengarna. Jag vill inte att fler människor dör, och jag hoppas att den ändlösa cykeln av hat och hämnd ska kunna brytas, även om jag just nu inte ser hur det skulle gå till. Men, jag har också läst på tillräckligt för att inse hur komplicerad den här konflikten faktiskt är. Hur intrikat väven är, i vilken mån den utöver Israel, Palestina och deras närmaste grannar även inbegriper bland annat Iran, Saudiarabien och Ryssland. Det är så många oförrätter som har begåtts, från så många håll, sedan Bibelns tid och fram till i dag……Tyvärr är kändisar inte lika tvärsäkra på vad som är rätt och fel, vem som är offer och vem som är förövare, i Jemen, Sudan eller Etiopien? Man kanske kan säga att jag vet tillräckligt för att veta att det finns mycket som jag inte vet…..”
Kändisar ser allt i svart och vitt, trots att det mesta är grått, eftersom det är gynnsamt för karriären. Nu pågår en sifferlek om antalet döda båda i dag och från igår, som om antalet döda skulle legitimera terrordåd på civila först i Israel och nu i Palestina. Skuldfrågan har högsta prioritet. Den 14 maj 1948 utropades staten Israel i Tel Aviv och dagen efter blev anfallna av närliggande arabstater, för att efter upprepade anfall och regelrätta krig ockupera allt större markytor där palestinier var bosatta.
Hamas har hela tiden använt vad som finns, knivar, stenar, hemmagjorda bomber, raketer med självmordsbombare mot Israels civilbefolkning, ivrigt påhejade av övriga arabstater, muslimer i diasporan och vänsteraktivister. Om unga män med bombbälte runt magen tror på Allahs alla jungfrur som martyr i paradiset vet jag inte, kanske är handlingen främst för att trygga familjens ekonomi. Men inför döden vill de flesta av oss, oavsett hemvist och religion, ha något större att hålla i, när vi måste lämna allt som är och inget vet vad evigheten innebär. Solidariteten är tyvärr nu mycket låg från arabstater, när instängda palestinier försöker fly från hårda vedergällningsattacker. Det är som på skolgården, ledaren hetsar mobbarna och när straff utdelas är han som bortblåst. Rädslan är stor för flyktingströmmar som kan hamna i evighetslånga flyktingläger.
Jag tror arabstater endast vill ha palestinier som sina proxykrigare mot staten Israel, där samsynen är stor om att kasta alla judar ut i havet.
Bild från activehi.com
Den israeliska klimataktivisten Shaked Shefy Cohen överlevde Hamas terrorattack den 7 oktober. I ett öppet brev bjuder hon in Greta Thunberg att bevittna förödelsen själv. Hon berättar vad som hände om söndagen den 7 oktober 2023 klockan 06.20 och de följande 17 timmarna. https://www.expressen.se/debatt/jag-kanner-sorg-over-att-du-ar-sa-blind-greta/
Eller kan dagens konflikt som förvandlades till krig orsakas av att USA vill ha krig mot Iran, för att splittra Bric länder, eftersom Kina är för starkt för direktangrepp? Då Taiwans och Singapores befolkning inte räcker till som proxy krigare mot Kina. Vapenindustrin och bankernas sedelpressar får ej avstanna och inte flyktingströmmar heller, båda ett säkert medel för att roffa åt sig folkets pengar. Jag misstänker att oligarkers godhetspositionering med att försvara demokrati också går på högvarv för det ger alibi för fortsatta krig.
I dag blir det ett långt inlägg med mina reflektioner efter.
Sammanfattning: Del 2 handlar om arabernas anfall mot den nybildade staten Israel under 1948, som kallas självständighetskriget av israelerna, och al-Nakba (”katastrofen”) av palestinierna som initialt beordrades av sina makthavare att lämna sina hem och fly till grannländer, eftersom ledarna var övertygade om seger. Flykten med fördrivning ökade efter Israels seger till flyktingläger, som senare blivit baser för sk. befrielserörelser enligt Palestina med arabstater eller terrorgrupper enligt Israel och USA.
Judiska självförsvarsgrupper besegrade överraskande arabstaterna 1948 -1949 och formades därefter till Israels försvarsarmé. Därefter utvidgade Israel sina gränser, som har fortsatt efter nya anfall/krig och med israeliska bosättningar på Västbanken, vilket har ökat marginalisering och judehat från palestinier. Allt fler judar tog sig till Israel under 50-talet och framåt, vilket innebar ökat behov av mark som beboddes av araber (palestinier är en senare benämning).
Ofta bortglömt i debatten är att många araber också bor i Israel och är representerade inom många sektorer, tom i det israeliska parlamentet Knesset med ett arabiskt parti; Förenade arablistan. I Israel är minst tre fjärdedelar av invånarna är judar, men omkring en femtedel är araber, huvudsakligen ättlingar till de palestinier som stannade kvar när Israel utropades 1948. Hinder för varaktig fred tas upp, där bistånd till Palestina mer går till krig än till folkets väl, hatpropagandan inom undervisning, stormakternas bakomliggande agerande, framväxten av befrielserörelser, splittringen mellan Hamas och PLO, resultatlösa fredsförsök fram till Osloavtalet, där PLO erkände Israel som stat, men inte parlamentet vid hemkomsten.
Julius Storeff:
”Den 15 maj 1948 förklarade sig judiska delen av Mandatet som självständiga staten Israel. Fem arabiska stater: Libanon, Syria, Jordanien, Egypten och Iraq, med reguljära arméer anföll judarna. Arabernas Liberation Army som räknade in lokala araber var med. Alla politiska och militära bedömare var övertygade att de arabiska styrkorna skulle besegra den ny utropade judiska staten och massakrera dess befolkning. Ändå gjorde världssamfundet ingenting för att ingripa. Det som förhindrade massakern var judiska självförsvars grupper som den 26 maj 1948 formade IDF– Israels Försvars Arme. Mot alla odds lyckades numerärt och militärt underlägsna judiska staten slå tillbaka det arabiska ingreppet och befästa sig så starkt att arabländerna nio månader senare gick till slut på eldupphör. Priset för det var livet på 2,400 civila israeler och fler än 4,000 israeliska soldater. Israel vidgade sina gränser. Jordanien ockuperade Västbanken och Jerusalem. Endast 2 stater Britannien och Pakistan erkände annekteringen. Invånarna fick jordanskt medborgarskap efter att i tre officiella konferenser i Ramallah, Jeriko och Hebron röstades för att inte skapa någon separat nationell identitet, utan snarare bli undersåtar till Jordanien och skattade sig lyckliga ty invånarna i Gaza som ockuperades av Egypten förblev statslösa och behövde tillstånd för att lämna remsan. Alla judar som flydde från arabiska länderna och sökte sig till Israel välkomnades och fick hem. I början i tältläger och sedan slutet av 50 talet bodde alla i permanenta bostäder.
De lämnade tillgångar i dagens pennings värde över 250 miljarder dollar.
Flyktingläger i Israel för nykomna. Arabiska flyktingarna spred sig till grannländerna. De som sökte sig till Syrien och Libanon och Gaza hamnade på flyktingläger för att där bli andra klassens invånare, trots att de är samma folk med samma språk, religion, kultur och seder. I Libanon, enligt Amnesty International, är palestinska flyktingar socialt marginaliserade, har mycket begränsade medborgerliga, sociala, politiska och ekonomiska rättigheter, inklusive begränsad tillgång till Libanons regerings folkhälso- utbildnings- och sociala tjänster och står inför betydande begränsningar av deras rätt till arbete och rätt att äga egendom. Inte för länge sen återkallade Libanons myndigheter 50 av alla 70 förbjudna yrken. Ändå och i princip får de jobba bara som renhållnings arbetare eller på byggen. De bor i överbefolkade läger och får inte äga, föra över, köpa eller sälja fastigheter eller mark. En anledning till diskrimineringen är att palestinierna sedan 1970-talet har fört krig och förstörelse till Libanon och förvandlat flyktingläger till baser för terrorgrupper. FN skapade ett organ för att rehabilitera och hjälpa flyktingarna med arbete, utbildning och sjukvård – UNRWA. Nu 72 år senare är flyktingarna kvar i sina läger ointegrerade och utan framtid. UNRWA har sett till att flyktingstatusen går i arv trots att FN stadgar inte tillåter det.
Enligt Palestinier Refugee Research Net (2010) knuten till McGill universitet i USA, lever 37 % av invånarna på West banken och Gaza i flyktningsläger. Gaza har 8 st. och Palestinska myndigheten 19 (nitton). Det är lika absurt som cyniskt! Arabiska länderna och Palestinska Administrationen (PA) väntar att de ska kunna bosättas i själva staten Israel. De är över 5 miljoner nu och även om Israel är land där många mirakler ägd rum, verkar det som att återvändandet är en omöjlig dröm. Med andra ord allt tal om fördrivningen s.k. Nakba – katastrofen, en händelse som uppmärksammas högtidligt och årligen i arabvärlden är i mycket myt! En roman som beskrev händelserna som purgatorium/skärseld för palestinska folket recenserades i SvD (maj 2022). Jag skrev en utförlig kommentar som refuserades av kulturredaktören.
Hinder för fred A.Finansiering av terror och korruption. Svenska staten öser pengar över kvasi staten Palestina årligen. År 2017 var summan 975 miljoner. Nivån för det palestinska biståndet för åren 2020–2024 omfattar 1,5 miljarder kronor. De senaste 25 åren har Sverige förbrukat de ofattbara 36 miljarder kronor på bistånd till Palestina.
Steget Efter illustrerar. Egen bildsättning.
Sedan april 2021 har USA tillhandahållit över en halv miljard dollar för palestinierna. Den amerikanska regeringen gav ytterligare 75 miljoner dollar i ekonomiskt bistånd till det palestinska folket år 2022 och 45 miljoner dollar för program för att stödja säkerhetssektorn. En stor del av dessa pengar går till terroristlöner och negativ demokratisk utveckling i de palestinska områdena eller hamnar i privata fickor. Alla i ledningen för Administrationen och PLO ledningen och likaså Hamas ledningen i Gaza är miljardärer eller miljonärer i dollar. Inofficiell uppgift uppger att M. Abbas månadslön som president är 1 miljon dollar. PA har 65 000 ”soldater” – det vill säga poliser och olika ”säkerhetsenheter” som fungerar som en de facto armé. PA spenderade mer än 1 miljard dollar på dessa styrkor under 2018. Jakten på terrorister ombesörj av israeliska polis och arme. Pengarna för styrkan borde bekosta befolkningens välfärd.
PM betalar månadsvis ersättning till alla fängslade för terrorhandlingar. En gift terrorist med 3 barm och blod på händerna får det som motsvarar 30,500 Skr per månad. Om terroristen blir dödad får hans familj ersättningen. Med det lockas fler till att begå terror handlingar ibland för att säkra livstids försörjning åt sina anhöriga. Under året 2017 betalade PA 1,5 miljarder Skr kronor till fängslade eller frigivna terrorister och 1.9 miljarder Skr till familjerna av dödade eller skadade. Det är 7 % av PA budget spenderat för det som Israel kallar ”pay for slay”. Svenska skattebetalare finansierar indirekt terroristdåd i Israel. Många tycker att araberna i Israel är förtryckta och diskriminerade. Arabiska minoriteten i Israel är c:a 20 %. De skyddas av Israel’s grundlag antagen redan 1948 som deklarerar att staten Israel: ” will ensure complete equality of social and political rights to all its habitants irrespective of religion, race or sex; it will guarantee freedom of religion, conscience, language, education, and culture; it will safeguard the Holy Places of all religion”. Det är inte bara ord: Israeliska parlamentet har 120 ledamöter. Förenade Arabs List bestå av 4 partier och i val samverkan för 2020 hade 20 sits. Grunden för samverkan är vägran att erkänna Israel som” judisk” stat. Då måste man beakta att det finns 21 stats bildningar med namnet ”arabisk” och 26 till som definierar sig som ”muslimsk”. På samma sätt som stater som kallar sig arabiska eller muslimska är inte apartheid stater för det är inte heller Israel det bara att den är judisk stat. Alla som läser texten kan själva göra bedömningen. 28 % av studenterna i Technion (motsvarar KTH eller Chalmers) är araber, samt 16 % av alla som studerar på högskolor eller universitet är också araber. Många domare och advokater är israeliska araber. En av ledamöterna av högsta domstolen var israelisk arab. Alla israeliska medborgare oavsett nationalitet erhåller samma sociala förmåner- från sjukförsäkring och barnbidrag till pension. Fram till år 2018 var arabiska också officiellt språk i Israel. Nu är det bara hebreiskan. Det är ungefär som i Frankrike som har det skrivet i konstitutionen att franska är statens officiella språk.
Statistik från 2016 (Jerusalem Post) visar att 23 % av Israels läkare och 46 % av farmacevterna är araber. Dess procenttal har, enligt en arabisk källa ökat till 35 % (2022).
Tyvärr är många araber i lägre sociala klasser inte lika framgångsrika och är hopplöst fast i klan relationer och strikt islam. Mord antalet i Israel för år 2023, fram till september månad var 170 för arabiska sektorn d.v.s. araber som mördar araber och 4 st. för judiska delen av samhället som är 3 ggr större än den arabiska.
B.Hatuppfostran Att palestinierna inte har egen stat beror uteslutande på deras korrupta politiska och religiöst fanatiska ledare som hetsar mot Israel och judar. I åratal lärde en PA-lärobok för sjunde klassare som heter ”Vårt vackra språk” palestinska barn att:
”Vi kommer att så Palestinas land med skelett och skallar [av shahids = martyr] och måla dem i blod … De vill förbjuda mig, men jag säger till dem, shahid, shahid …” I palestinska medier är Abd al-Baset Odeh, som mördade 31 personer samlade kring judiska Påsk firande i bombningen på Park Hotel i Netanya( 2002-03-27) och Dalal Mughrabi, som ledde attacken mot passagerare i kollektivtrafik bussar år 1978 som dödade 38 varav 13 barn och skadade 71 andra, hjältar och förebilder. Det är otaliga skolor, gator, torg och institutioner som bär deras namn som hyllas vid många tillfällen. Glädjeparader hålls och godis delas ut efter terroristattacker, och precis som på Yassir Arafats tid vrålar folkmassorna: en miljon shahider marscherar till Jerusalem”. Beteendet såg vi i helgen då palestinier och andra araber i Malmö och andra svenska städer och i världen hylade Hamas vidrighet.
Bild från Irak: 1800-x-1000-Lat-sta-11.webp
Glädje manifestation i Bagdad över Hamas vidrigheter nyligen. Beteendet visar att det är inte enbart den politiska eliten, utan även folket på gatan, som inte är mogna för fred och själva begraver möjligheten till en egen stat. Konflikten mellan universella liberala principer och den mångkulturella, identitetspolitiska ideologin är på många sätt vår tids stora ödesfråga.
PA ger ut undervisnings materiel för sina skolor. Israel är inte ritat på geografi kartorna och ”landet Palestina” stärker sig från floden Jordan till Medelhavet. Dessutom hetsas barnen att hata judarna och mörda judar. Böckerna trycks med benäget tillstånd av EU. Israel har protesterat och EU blev tvungen undersöka saken. Det delegerades till ett institut som undersökte skolböcker tryckta i Israel och avsedda för arabiska skolorna i Israel. Saken påtalades, men EU spelar oförstående och påstå att inga arabiska skolböcker hetsar mot judar och Israel. I åratal har PA-muftis uppfunnit lögner om brott mot Al-Aqsa. ”Al Aksa moskén är i fara” en lögn som upprepas ofta, berör muslimer och är gångbar även i Europa. Moskén finns där den finns, men skamlösa lögnen år ett effektivt budskap som sätter sig. Så fort som Jerusalem blev israelisk 1967 hissade israeliska soldater Israels flaga över moskén. Moshe Dayan, dåvarande israelisk försvars minister gav personligen order att flagan ska tas ner, all i syfte att inte kränka muslimer. Inte bara det. Israel gav överhögheten över Tempel berget till en muslimsk nämnd/kommitté s.k. Vakif som missbrukar generositeten och förtroendet. Judar är dessutom förbjudna att be på området trots att moskén är byggd över resterna av Salomons tempel.
C. Politik Så kallade palestinier är araber. Namnet palestinier fick de officiellt först i juni 1964 efter ett möte av Arabiska Ligan. Den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB som hade omfattande erfarenhet av att skapa befrielserörelsen världen över kom på idén. Arafat var född i Kairo men KGB fabricerade ett intyg som angav Ramallah som födelseort. PA går längre än så och yrkar att de är det äldsta folkslaget på området och att Jeshua Ben Nun- Moses befälhavare kuvade det folket. De blygs inte från att ihärdig påstå att Jesus var palestinier. En tidigare USA presidentkandidat och ordförande i Senaten kallade palestinierna för inventet peaple, (inventet uppfinna). Förtryck i Palestina utövas av muslimska palestinier mot deras kristna arabiska bröder. År 1950 var 86 % av invånarna i Bethlehem kristna. År 2016 är dess antal 12 %. På Västbanken som helhet är kristna idag mindre an 2 %. Konflikten gäller inte territorier utan Israels existens. Hamas och PLO:s besatthet att utplåna staten Israel och kasta judarna i havet är en återvänds gränd, men om det är varje palestiniers önskan är ovisst. Fredsförsök med palestiniernas ledare har varit många och resultatlösa.
I juli år 2000 förkastade Yassir Arafat ett förslag som gav palestinierna 96 % av Judea och Samarien med delad Jerusalem. År 2008 förkastade Mahmud Abbas ett förslag om full tillbakadragande from Västbanken med delad Jerusalem och möjlighet för 150,000 flyktningar bosätta sig i Israel under 10 års tid (15,000 per år ), samt penning kompensation för de andra. Det förslaget nobbades. PA är minder engagerat att skapa egen stat och helt centrerat att avskaffa judiska staten. Islamiska nationella motståndsrörelsen (Hamas) är entydig i sin stadga från 1988: ”Israel kommer att resa sig och kommer att förbli upprätt tills islam eliminerar det som det hade eliminerat sina föregångare” och vidare: ”Den islamiska motståndsrörelsen anser att landet Palestina är en islamisk waqf (helig Mohameds land) som är helgad för framtida muslimska generationer fram till domedagen. Den, eller någon del av den, bör inte slösas bort: den, eller någon del av den, bör inte ges upp. Varken ett enda arabland eller alla arabländer, varken någon kung eller president, eller alla kungar och presidenter, varken någon organisation eller alla, vare sig de är palestinier eller araber, har rätt att göra det. Palestina är ett islamiskt Waqf-land helgat för muslimska generationer fram till Domedagen.” Artikel 13 i Hamas är kompromisslös när det gäller att uppnå Hamas mål och manar muslimer att föra jihad mot Israel och avvisa alla fredsinitiativ. ”Det finns ingen lösning på den palestinska frågan än genom jihad. Initiativ, förslag och internationella konferenser är slöseri med tid och fåfänga ansträngningar”..” Hamas tydligt uttalade mål: att ”höja Allahs fana över varje tum av Palestina”. Ett policydokument från Hamas som skrevs 2017, ofta felaktigt karakteriserat som att visa måttlighet, kallar varje tum av Israel för ”ockuperat territorium” som måste erövras: ”Hamas avvisar alla alternativ till den fullständiga befrielsen av Palestina, från floden till havet.”
PLO:s stadga från 1968 är också tydlig i sina avsikter – med artikel 9 som förklarar: ”Väpnad kamp är det enda sättet att befria Palestina. Detta är den övergripande strategin, inte bara en taktisk fas. Det palestinsk-arabiska folket hävdar sin absoluta beslutsamhet och fasta beslutsamhet att fortsätta sin väpnade kamp och att arbeta för en väpnad folklig revolution för att befria sitt land och återvända till det. De hävdar också sin rätt till ett normalt liv i Palestina och att utöva sin rätt till självbestämmande och suveränitet över landet.” I samband med Oslo avtalet godkände PLO Israel som självständig stat, men åtagandet är inte ratificerat i dess parlament. I ett hav av arabiska länder ges inte utrymme för en i jämförelse mikroskopisk judisk stat.
Julius Soreff
——————————————————————————- Så länge som Israel vägrar återlämna ockuperad mark till Palestina, avsluta belägringen/blockaden av Gaza och så länge som Hamas med varierande stöd av PLO vill utplåna Israel finns ingen grund för fred med en tvåstatslösning, som nu tycks allt längre bort. Hatet har fått ny näring på båda sidor efter Hamas desperata anfall mot civila judar och med Israels vedergällningsattacker. Kanske såg Hamas närmandet mellan Israel och Saudi som ett hot, samt omkringliggande muslimska länders allt starkare önskan om ekonomisk utveckling i stället för krig mot Israel? Använder övriga arabstater palestinier som proxykrigare mot Israel, som USA använder ukrainare mot Ryssland, skriver Jan-Olof Sandberg i DGS https://detgodasamhallet.com/2023/10/20/jan-olof-sandgren-varfor-ar-inte-gaza-som-singapore/ men arabstater stänger gränsen för palestinier och de som tidigare lyckats fly behandlas som andra klassens medborgare. Ljusår från hur Sverige behandlar palestinier som fått medborgarskap. Rasismen inom utomeuropeiska invandrargrupper har det länge varit tabu att tala om. Många frågetecken finns över Mossads blindhet innan terrorattacken från Hamas. Kanske ville Netanyahus regering få ett skäl till att göra slut på Hamas som står i vägen för fred och USA ett skäl att dra sig ur Ukraina? Det sorgliga är att extremister styr på båda sidor, offrar sitt folk, som enbart vill leva i fred. Skillnaden är att i Israel demonstrerar folket mot till exempel Netanyahus försök att styra rättsstaten, vad den enskilde palestiniern tycker om Hamas styre som enbart inneburit fattigdom, bortsett från makthavarna själva som berikat sig och sitter tryggt i Quatar och kompenserade självmordsfamiljer, är det nog ingen som vet. Hatet mot Israel som statsbildning/antisionism och judehatet/antisemitism får ständigt näring av partier till vänster med dess unga aktiviströrelser. Att bli tvångsförflyttad eller att användas som mänskliga sköldar är lika förnedrande oavsett av vilka och var det än praktiseras. Grundorsaken till världens konflikter, där USA alltid är inblandad eller har initierat dem är att krigsindustrin inte får avstanna, krig skapar flyktingströmmar som gläder bankdynastier, eftersom värdländer tvingas låna pengar till migranters försörjning. Först förstöra, elda på motsättningar i stället för försoning, sedan återuppbygga där globalister alltid är vinnare och vanligt folk är alltid förlorare.
Kanske skall den kända frasen från filmmusikalen Cabaret med Liza MinellisMoney makes the world go around preciseras med att krigsindustrin får världen att gå runt….
I dessa turbulenta tider med ökad polarisering kring pågående krig mellan Israel och Hamas råder nästan inflation av artiklar från olika ingångsdörrar, både inom alternativen och statsmedia.
Därför känns det välgörande att ta del av en historisk tillbakablick utifrån fakta baserade källor, vilket för min del ökar förståelsen för båda sidor, då dagens kritiska situation i Gaza har långa rötter i det förgångna. Men att förstå innebär inte ursäktande för dagens våldshandlingar mot civila mål, där högern mer ursäktar Israels och vänstern mer Hamas.
Detta faktafyllda och omfattande inlägg är uppdelat på 2 blogginlägg idag och imorgon, eftersom tid behövs för att smälta redovisningen, som punkterar många rådande uppfattningar om denna smältdegel i Mellanöstern.
Debatten i Sverige har synliggjort splittring mellan alternativa källor även om likartade uppfattningar råder i många andra frågor.
Partier till vänster visar mer förståelse för Hamas desperata angrepp, än regeringspartier med SD. Margot Wallström fd utrikesminister för socialdemokraterna var ledande aktör för att godkänna Palestina som stat under 2014 och en stor del av biståndet till Palestina har möjliggjort både Hamas och PLO:s fortsatta kamp mot Israel för Palestinas självständighet, där civila alltid har offrats.
Steget Efter tittade in i Margots arbetsrum. Illustrationen från fd Twitter.
Påpekas bör att sammanfattningarna både i dag och imorgon är skriven av mig, blogginnehavaren.
Läs och ta ställning själva och återkom i kommentatorsfältet.
—————————————————————————————–
Israel och Palestina – faktadel 1
Av Julius Soreff universitetslektor som skriver; ”Jag representerar inga organisationer, sammanslutningar eller politiska partier. Jag skriver helt och hållet som privat person och är inte betald av någon. All dokumentation är tagen från öppna källor.” Sammanfattning: Inlägget i dag handlar om tillkomsten av staten Israel, från det Osmanska riket, en islamisk stormakt med turkar i ledningen, till dess slut efter WW1, då Stor Britannien tog över makten av landområden som idag är Irak, Jordanien och Palestina. Under 1800-talet flydde många judar till Palestina undan förföljelse i diasporan eftersom där fanns judiska bosättningar långt före och även efter det ottomanska riket. En egen judisk stat kom på tapeten av Nationernas Förbund, som sedan förverkligades av FN 1947 under starkt motstånd från arabstater, vilket har resulterat i en 70-årig konflikt med anfall, krig, intifador där Israel ständigt har utvidgat sitt landområde.
(Arabers antisemitism har lång historia. Kanske förklaringen till motsättningen mellan judendom och islam finns i Gamla testamentets sägen, när Abraham fick sonen Ismael med sin tjänstekvinna Hagar, eftersom hans hustru Sara var gammal, men som därefter blev gravid och de fick sonen Isak. Efter detta blev Ismael fördriven tillsammans med sin mor, slavflickan Hagar, därför att Abrahams hustru inte ville att Ismael skulle ärva tillsammans med hennes son Isak. Både den judiska och den islamiska traditionen anser att Ismail är det arabiska folkets förfader. Enligt islamisk tradition var profeten Muhammed en ättling till Ismail genom hans son Kedar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Ismael. Eget tillägg)
Det mesta i konflikten handlar om mark som Palestina anser tillhör dem i nutid, medan Israel hävdar rätten i det förgångna, där judar, muslimer och kristna levde tillsammans.
Julius Storeff: ”Debatten om konflikten Israel-Palestina är animerad och full av kontroverser. Den infekterade debatten kräver allsidigt belysning och den framförda styrkas med fakta ty som romarna sa (alltid dessa romare) då fakta talar tiger även gudarna. Sedan år 1517 härskade Ottomanska imperier över största delen av Mellanöstern. Osmanska riket, eller Ottomanska riket, var en islamisk stormakt, där turkar härskade. Deras imperium varade i drygt 600 år fr. o.m. slutet av 1200-talet till 1923 då det moderna Turkiet bildades.
I följderna av WWI delades området mellan vinnarna Stor Britannien ochFrankrike där den förstnämnda tog över bl.a. det som idag är Irak, Jordanien och Palestina. Judisk närvaro i Palestinaökade sedan början av 1800 talet och land- områden köptes för att härbärgera judar som flydde pogromer i Ryssland. (Vilket musikal filmen ”En spelman på taket” illustrerar.)
Det folkrättsliga grunden för staten Israel är Balfourd deklarationen från den andra november 1917 ”by the Guvernement of His Britannia Majesty in favor of the establishment i Palestina of a national home for the Jewis peaple” Deklarationen godkändes enhetlig av FN föregångare – Nationernas Förbund i San Remo (19 – 26 april 1920 ). Beslutresolutionen är helt tydlig i sin text att inom det brittiska mandatet garanteras inrättandet av ett nationellt hemland för det judiska folket i Palestina och förklarar att ”erkännandet har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i landet”.
Således fick Storbritannien, Nationernas Förbunds uppdrag, att administrera det landområde där denna stat var tänkt att upprättas. Palestina mandatet innehåll vid den här tiden det som idag är Israel med Samarien och Judéen (s.k. West Banken), Gaza och Jordanien. Två år efter Sant Remo lyckades Storbritannien, med konststycket att tilldela 77 % av mandatets yta till nyskapade arabiska riket Trans Jordanien. Saken som orkestrerades av Winston Churchill, då koloniminister, var kanske en nödvändighet för att bemöta Tysklands expansion i Mellanöstern och säkra olja och allierade. Tvåstatslösningen kom då till stånd. Jordanien är en arabisk/palestinsk stat bildad av supermakterna liksom Irak, Libanon och Syrien. Se karta.
Judiska befolkningen i det som blev kvar av mandatet växte. Det största hindret att etablera en judisk stat var inte bristande statduglighet utan att ledarskapet för det lokala arabiska befolkningen manade sina underlydande till våldsamt motstånd mot den judiska närvaron i landet. För sin del försökte britterna blidka det arabiska motståndet genom kraftig begränsning av judisk invandring eller med förslag om uppdelning av landet i en arabisk och en judisk stat.
År 1937 förkastade arabiska sidan Peel:s kommissions plan som gav dem 85 % av mandat territoriet och som lämnade till judarna 15 %, d.v.s. mindre än 5,000 kvadrat kilometer land. Efter WW2 den 29 november 1947 godkände FN:s generalförsamling en delnings plan, som accepterades av judiska ledarskapet, men som förkastades av alla arabiska medlemsländer i FN. Två veckor senare lätt Storbritanniens koloniminister Arthur Creech Jones meddela att brittiska Palestinamandatet skulle avslutas den 15 maj 1948, som beräknades vara slutdatumet för en full brittisk truppreträtt. Arabssidan hotade inte bara förhindra med våld nyskapade judiska staten. De hotade judarna i Mandatet med bestialiska grymheter. ”If the Zionist dare to establish a state, the massacres we would unleash would dwarf anyting wich Gengis Khan and Hitler perpetred!” Sagd av Arabiska Ligans general sekreterare Abdul Rachman Azzam Pasha, den 1:a may 1948.
Innan det hotande kriget började utvisade alla arabiska länder sina judiska medborgare. Totalt utvisades 847,000 utplundrade individer några av dem med lokala anor lång före arabernas och islams invasion på 700 talet.
Atmosfären var överhettad. Araberna I Mandatet bildade Arab Liberation Army och en viss Fawzi al-Qawuqji utsågs för överbefälhavare. Han deklarerade I en interview: ”The conflict between the Jews and the Arabs is a total conflict. This is not a conflict between Arabs and the Zionists, rather between the Arabs and the Jews.(…….) about the complete annihilation of all Jews both in Palestine and in Arabs countrie”
Det sagda var i paritet med Stor Muftin i Jerusalems, Haj Amin al-Husseini uppmaning på radio Berlins sändning på arabiska den 1:a mars 1944: ”Arabs rise as one man and fight for your sacred rights. Kill the Jews wherever you find them. This pleases God, history and religion. This saves your honour. God is with you”. Mantran är förfäktad av vänster grupperingar och huvudsakligen palestinier om att de fördrevs. Visst är krig, våld, blod och förstörelse och fördrivning av besegrade.
Arabiska ledare, inklusive Muftin av Jerusalem manade att palestinier skulle lämna hem och härd med löftet att kunna återvända när judarna hade utplånats.
Arabiska invånarna förstod vad som väntade och sökte sig till säkrare platser. Uppmaningen, att lämna sina hem så att arabiska styrkorna kunde agera obehindrad, var kristall klart. Den 26 april1948, General Sir Alan Cunning – brittiske högkommissarien för Palestina skrev till koloniministern A. C. Jones om massflykten av palestinska araber och pekade ut hamnstaden Jaffa:
”You should know that the collapsing Arab morale in Palestine is in some measure due to the increasing tendency to those who should be leading them to leave their country. For instance in Jaffa the mayor went on four days leave 12 days ago and has not returned, and half the National Committee has left. In Haifa the Arab members of the municipality left some time ago, the two leaders of the Arab Liberation Army left actually during the recent battle. Now the chief Arab magistrate has left. In all parts of the country the effendi class has been evacuating in large numbers over a considerable period and the tempo is increasing” (Cunningham Papers, 111/4/71, p.189).
Golda Meir åkte till Haifa i fåfängt försök att övertala lokala arabiska ledningen att mana de sina att bli kvar. Majoriteten araber gjorde dock som de blev tillsagda ty de trodde på det som deras ledare berättade liksom Nuri Said, premier minister I Iraq:
”we will smash the country with our guns and obliterate every place the Jews seek shelter in /…../ The Arabs should conduct their wives and children to save areas until the fighting has died on”. Transjordanska tidningen Falestin beklagade saken kort efter kriget: “The Arab states encouraged the Palestine Arabs to leave their homes temporaly in order to be out of the way of the Arabs invasion armies”.
FN röstade fram en resolution om en delnings plan: UN Partition Plan for Palestine (Resolution 181), 1947 som gav Jaffa, Acco, Lod, Ramle, Beer Sheva, Ashkelon, Ashdod, Nazareth och alla markområden kring Jerusalem and Betlehem till den framtida arabiska staten. Den judiska staten var uppdelad i tre separata sfärer som inkluderade den centrala kusten upp till Haifa, östra Galiléen och Negevöknen. Jerusalem utsågs till en internationell stad som skulle administreras av FN. Enligt planen bildades: En judisk stat omfattande 56.47 % av mandatets yta och med en befolkning på 498,000 judar och 325,000 araber. En arabisk stat med yta på 43.53 % av mandatets yta med befolkning på 807,000 araber och 10,000 judar. Internationell styrelse över Jerusalem som hade då befolkning på 100,000 judar och 105,000 araber. På pappret hade judarna fått mer yta, men mycket av den var öknen mark huvudsakligen öknen Negev medan araberna fick den fertila delen av mandatet. Andra och mycket stora fördelen för arabiska sidan var att judiska staten hade fått en mycket stor arabisk minoritet med potential för betydande politisk inflytande. Judiska minoriteten i arabiska staten – 10,000 personer inte hade den möjligheten.
Olika versioner publiceras av den tragiska attacken mot al-Ahli-sjukhuset i Gaza under tisdagen där över 500 patienter och vårdpersonal förlorade sina liv, enligt källa från Hamas.
Eller är siffran överdriven och var nedslagsplatsen en parkeringsplats bredvid, varifrån elden spreds till sjukhuset?
Motsatt uppfattning har till exempel Stefan Lindgren på Facebook/X som skriver om ”Gnissel i dementimaskinen” och lägger skulden på Israel/USA https://follow.it/8-dagar/temp/ODQ0ODk4MTQ2
Från Hamas sida som oftast förmedlas av vänstern är det Israel som avfyrat en målriktad flygbomb mot sjukhuset, medan Israel förnekar och konstaterar att det är en förlupen raket från Gaza som hamnat fel som orsakade sjukhus explosionen.
”Att slå fast vem som ligger bakom sjukhusattacken i Gaza är i nuläget mycket svårt, enligt flera experter. USA:s president Joe Biden säger att det tyder på en förlupen raket från Gaza. Samtidigt fortsätter terrorstämplade Hamas att anklaga Israel…..” https://www.svd.se/a/pQ2yKR/sjukhusattack-i-gaza-forsvarar-israels-relationer
Men i denna historiska konflikt med nuvarande krig är inte alla skribenter, bloggare i alternativ media överens om skuldfrågan nu och bakåt i tiden.
I vanliga fall brukar majoriteten av alternativa mediers skribenter och läsare tycka lika, främst lika illa om USA:s otaliga militära interventioner i andra länder, inte minst jag själv. Men i Israel – Palestina konflikten står jag med ett ben i varje läger och inser att någon absolut sanning om skuld är svårt att finna, ju mer jag tar del av olika historiska källor.
Israel har stöd av väst med USA och Storbritannien i täten. Palestina med Hamas har stöd främst av Iran, Ryssland, Nordkorea samt från flertalet arabländer i Mellanöstern, men där finns också sprickor i lojaliteten, precis som det finns bland respektive länders medborgare som stöder parterna i konflikten/kriget mycket utifrån deras ideologi. Kina med Ryssland vill helst ha en medlarfunktion i Mellanöstern.
Under lördag/söndag kommer en mer detaljerad genomlysning av denna historiska krutdurk av Julius Soreff som inte var överens med signaturen ”Karl W” i kommentatorsfältet om denna konflikt.
En konflikt som har har sin bakgrund i den sionistiska rörelsen med rötter i 1800-talet och den arabiska nationalismen som växte fram från slutet av första världskriget. Där det mesta handlar om mark.
Det skulle inte förvåna mig om den öppna hjärtans politiken åter får våra politiker att fjäska på för FN och EU med att lova fri lejd för muslimer som nu är instängda i Gaza och inte kan fly därifrån. Varför övriga arabländer inte välkomnar palestinier, verkar vänstern inte vilja svara på? Om fler muslimer med Koranen som ledstjärna skulle få fri lejd till Sverige skulle det innebära en ännu större katastrof för landet, än den vi redan har. Islamiseringen får då ökat bränsle och landets judar får för evigt gömma sina religiösa symboler.
Jan-Olof Sandgren skriver i DGS om konflikten ”…..Arabvärlden har aldrig kommit över förlusten i kriget 1948 som resulterade i staten Israels bildande, eftersom det strider mot budskapet i koranen. Att erkänna judarnas seger, även om den var ett obestridligt faktum, skulle vara som att spotta profeten Muhammed rakt i ansiktet…” https://detgodasamhallet.com/2023/10/20/jan-olof-sandgren-varfor-ar-inte-gaza-som-singapore/#more-79791
Medan Marcus Andersson i Nya Dagbladet rapporterar om Israels tidigare stöd för en islamistisk rörelse – ”Den obekväma sanningen är att Hamas delvis är en varelse som Israel själv har skapat; en fiende som Israel ägnade mer än 20 år åt att hjälpa till att bygga upp och sedan ägnade de kommande 20 åren åt att bomba, belägra och utestänga från sin existens, noterar The Intercepts journalist Mehdi Hassan. https://nyadagbladet.se/utrikes/sa-bidrog-israel-i-uppbyggnaden-av-islamistrorelsen-hamas/
Samma förhållningssätt råder som under arbetet med en avhandling att hitta och lyfta fram källor som stödjer min hypotes. Både inom alternativ media, statsmedia, sociala medier och i privata diskussioner vill vi stärka vår uppfattning och väljer då argument, källor som passar oss.
Vilket jag givetvis kommer att fortsätta med, för mina sympatier ligger varken hos vänsterliberaler, islams förkunnare eller hos FN, EU, WEF med flera internationella organisationer.
