”Sverige går som en Volvo 90” sa finansministern när den nya vårbudgeten presenterades i går.
Om nu Sverige går så bra varför inte passa på att ta bort den orättvisa beskattningen av pensionärernas pensioner?
Men jag får inte ihop det,
Hög tillväxt, låg inflation, riksbankens minusränta på 0,5 %, hög arbetslöshet som ständigt ökar bland migranterna, ständiga besparingar inom stat, kommun och landsting.
Skattehöjningar väntar och regeringen måste ta gigantiska lån för att finansiera migrationen.
160 miljarder extra till massinvandringen utöver de budgeterade 300 miljarderna fram till 2019 behövs.
En liten jämförelse, så kostar det ca 8 miljarder att ta bort pensionärsskatten, men det finns inte på regeringens agenda. Medelklassen och invandrarnas röster är betydligt viktigare, inte de gamla som slitet och arbetat hårt för att möjliggöra vår välfärd.
Kostnaderna för nyanländas etableringen stiger, från 15 till 56 miljarder fram till 2020, det är en låg beräkning. (DN 2006-04-13)
I dag är etableringsersättningen på 22.000 kr efter skatt. Kanske har det fått centerns partiledare Annie Lööf att mumla om lån i stället för bidrag utan minsta motprestation.
Vem tar alla pengarna om nu Sverige går så bra?
Men jag förstår att antalet platser i en Volvo 90 är begränsade.
Statsminister Stefan Löven sitter bakom ratten, bredvid sitter nog finansminister Magdalena Andersson och kanske vice statsminister Åsa Romson har lyckats klämma sig in i sista stund. För baksätet är överfullt. där trängs en feminist med otaliga migranter med eller utan asylskäl. Fattigpensionären som hoppades på skjuts, får halta hem med sin rollator.
Visst Volvos värde varar, men med detta överlass och med en chaufför som inte hittar vägen framåt, för tilltron till bilens GPS är skral, för råden stämmer ju inte med vad Henrik Arnstad sa om den rätta vägen.
Bilens värde sjunker snabbt, precis som ryktet om vår humanitära stormakt, som nu kört fast.
Kategoriarkiv: Invandringspolitik
Många är drabbade av både fakta- och verklighetsresistens
I språkrådets nyordslista återfinns faktaresistens, som ”Babel” i SVT 2 i går kväll uppmärksammade (2016-04-10).
Faktaresistens förklarades med att åsikter räknas som fakta och att likasinnade bara bekräftar varandras åsikter i små ”bubblor” och låter inte befintliga fakta påverka sin uppfattning.
Sydsvenskans redaktör Pia Rehnquist försökte förklara ordets innehåll och direkt ställdes nationalister och de så kallade främlingsfientliga sajterna på nätet i skamvrån.
Inte ett pip hördes om rabiata koranläsare, jihadism och IS-krigares världsuppfattning. Om så hade varit fallet hade faktaresistensen nått nya höjder.
Jag tycker att detta nyord betydligt bättre passar in på media, där faktaunderbyggda artiklar ofta lyser med sin frånvaro, journalisterna framför sin egen rödgröna agenda i stället. Syftet är att uppfostra oss läsare till de rätta åsikterna.
Dagens Nyheters vänsterliberala mål verkar vara att sätta agendan till både samhällsdebatten och utvecklingen av vårt samhälle. Dagens verklighet verkar vara utan betydelse.
Jag skulle utöver faktaresistens också vilja lägga till verklighetsresistens som ett nyord.
Inom kultureliten råder samma mönster, åsikterna är mycket lika och ve dem som lämnar dessa ”bubblor”.
Följande citat är värda att upprepas.
”Kultureliten är ett kotteri med extremt snäva åsikter som bekräftar varandra med andras pengar” (Fredrik Segerfeldt)
”Kulturetablissemanget är en brandkår som rycker ut så fort någon avviker från den rätta normen” (Birgitta Trotzig).
I aktuellt efter ”Babel” var jag inte säker på att jag hörde rätt.
Extremistsamordnaren Mona Sahlin sa att jihadism nu måste bekämpas mer än rasism, samtidigt som hon anklagade Malmö stad för att sakna handlingsplan.
Kanske denna omsvängning beror på att hennes telefon varit tyst.
Terroristen Osama Krayem är nu starkt misstänkt för inblandning i terrordåden både i Paris och Bryssel. Han är född i Rosengård och hade jobb som vaktmästare på en skola innan han blev IS krigare i Syrien. Han ringde förmodligen varken Mona Sahlin eller Säpo och meddelade sina planer.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp säjer att fler svenska terrorister kan dyka upp i dessa utredningar. Över 300 unga män med svenskt medborgarskap har lämnat Sverige för att delta i IS terrorhandlingar. När de blir tillbakaträngda i Syrien så ökar terrorhoten och handlingarna mot Europa.
Min förhoppning är att det rödgröna styret i Stockholms stad också kunde nyktra till från sin verklighetsresistens och inse att deras strategi med gräddfil med jobb, bostad och lön inte fungerar på blivande och återvändande IS krigare. Faktaresistensen verkar vara uttalad hos både det rödgröna styret och IS krigarna som skall omvändas.
Lästips och godhetsapostlarnas nya gärningar
Jag tror att många med mig har svårt att förstå varför utlandsfödda och deras barn är överrepresenterade i kriminella gärningar enligt statistik från Bro, brottsförebyggande rådet.
Dessa migranter har fått en fristad i vårt land med husrum, försörjningsstöd, sjukvård, omsorg, allehanda bidrag, skolgång ofta utan att ha betalt eller kommer att betala en krona för denna generositet. (Se lästipset nedan)
Vänstern fortsätter ihärdigt med sitt mantra om socioekonomiska förklaringar och utanförskap till mord, rån, våldtäkter, bilbränder, stenkastning på räddningspersonal, bidragsfusk, hedersvåld och andra gärningar i strid mot svensk lag och regelverk.
Under mina yrkesår inom rehabilitering har jag haft många utlandsfödda patienter, som verkligheten kämpat för att lära sig svenska och att få ett arbete. Men när det gäller flertalet patienter från Mena länder och Somalia har rehabiliteringsarbetet varit mycket tungt. Det mesta har handlat om att få ut så mycket bidrag som möjligt, tjänstvilliga läkare från hemlandet skriver gärna intyg inför assistentersättning, bilstöd, handikappersättning mm.
Många utlandsfödda, barn som vuxna, är skyldiga människosmugglare stora belopp och de känner inte nämnvärd solidaritet med vårt land och med alla levande som döda som kämpat, arbetat hårt och betalt skatt för att bidra till vårt välfärdssystem.
Media skildrade med glädje svensken Lars Wallin som fuskat till sig stora belopp från assistentersättningen, men när det gäller utlandsfödda som gjort samma gärning är tystnaden uttalad.
Assistentersättningen når nu rekordbelopp, ca 34 miljarder varje år och precis som med den sänkta sjukersättningen drabbar det de riktigt sjuka och gravt funktionshindrade och inte de som fuskar, när regelverket nu måste stramas åt.
Jag tycker att miljöpartiet och hela vänsterrörelsen har samma naiva tro, som alltför många av av mina utlandsfödda patienter haft att Sverige är ett land fyllt av honung och manna.
Efterlevnadsstödet till de så kallad ensamkommande barnen är ytterligare ett exempel på denna naivitet. En dom i förvaltningsrätten skall nu ge stödet på ca 3000 kr i månaden till alla ensamkommande som bara kan säga att ”mina föräldrar är döda”, fram till 18 års dagen och vid studier även därefter.
För att få visa sig riktigt goda kan man ge dessa så kallade barn detta stöd retroaktivt två år tillbaka i tiden, en nätt liten summa på 70.000 kr. Beräkningar, tyvärr mycket låga nämner en kostnadsökning från 200 miljoner under 2015 till minst 770 miljoner 2020.
Svenska föräldrar som avlidet har under sin levnad betalat in skatt, men detta naiva förslag kommer att tära hårt på pensionssystemet. Men som vanligt drabbar det inte dessa välgödda godhetsapostlar, vars egen välfärd aldrig kommer att urholkas. Denna falska välvilja kommer att ytterligare drabba fattiga, sjuka, arbetslösa och pensionärer som får betala kalaset och uppleva hur deras egen rätt till samhällets välfärd minskar. För dessa grupper saknas både snabbspår och förturer, bara framtida försämringar från denna humanitära stormakt.
Lästips! http://www.aftonbladet.se/nyheter/krim/article22190105.ab
Lästips!
Flyktingkris, grupptryck och mediekritik.
I SVD debattforum 2016-03-27 skriver den mycket kunnige och respekterade Stefan Hedlund, professor i öststatsforskning vid Uppsala universitet om hur ”Flyktingar kan knäcka EU”.
I ingressen står ”Flyktingkatastrofen har gjort det tydligt att EU bygger på en dröm om liknande värderingar som inte stämmer. I stället för att hantera situationen gemensamt, driver EU isär i växande ovänskap där grannar anklagar varandra. Ledare i Tyskland och Sverige bör rannsaka sig själva.”
I slutet på debattartikeln skriver Stefan Hedlund ….”Vad flyktingkrisen nu visar är att myten om gemensamma värderingar inte ens höll på hemmaplan. Tyskland och Sverige har gått i bräschen för en politik som som få andra velat veta av, grundad på värderingar som som få andra velat bekänna sig till. Angela Merkel och Stefan Löven stora personliga skuld i denna tragedi ligger i att de så envist vägrat inse att deras egna moraliska värderingar inte delas av andra, och att försöka att tvinga andra till samsyn inte hade förutsättningar att lyckas.
Om alla medlemsstater faktiskt hade tagit sin del av den gemensamma bördan hade konsekvenserna varit fullt hanterliga. Men att provocera fram en massiv flyktingström på grundval av falsk förespegling om att alla andra faktiskt skulle följa det svensk-tyska exemplet var så djupt oansvarigt att ansvar faktiskt borde utkrävas.”
Tänk om statsministern kunde ersätta sin nuvarande rådgivare i flyktingfrågor, Henrik Arnstad med Stefan Hedlund!
Henrik Arnstad är journalisten som omhuldas av regeringen trots sina stora akademiska brister, hans flytande CV och låga trovärdighet i forskarvärlden och i akademiska kretsar. Men med de rätta politiska åsikterna kan man komma långt i politikens finrum!
Att ansvariga politiker för flyktingkrisen i Europa skulle ta till sig Abraham Lincolns kloka ord är föga troligt; ”Man kan lura folket en lite stund och man kan lura en del av folket hela tiden, men man kan aldrig lura alla hela tiden.”
Men när verkligheten blivit deras största fiende, ökar hoppet.
Om grupptryck
http://www.expressen.se/ledare/sakine-madon/lat-inte-en-krona-ga-till-is-aktivism/
Om mediakritik
http://www.gp.se/nyheter/ledare/kronika/1.3037109-teodorescu-hur-modiga-vagar-vi-vara-egentligen-
Mediadrev efter farlig Östermalmsinsikt
Nu börjar det bli farligt för våra vänsterliberala ledarskribenter med Dagens Nyheter i spetsen.
Ett mediadrev har startats mot fd.moderata partiledaren Ulf Adolfsson och hans fru fd.kulturminister Lena Adolfsson Liljeroths uttalanden i en intervju som publicerades i DN söndagen den 21 mars 2016.
Journalisten Björn af Klint hittade på en snitsig rubrik på sin omfångsrika artikel ”Vreden på Östermalm”, men följden blev mer av en bumerang från allmänheten, trots att han fick förväntat medhåll från fjäskande och lojala kollegor.
Paret på Östermalm nämnde med många brasklappar, att de ibland tittade in på Axpilats och tyckte att vår rödgröna journalistkår ofta brast i allsidig bevakning när det gäller invandringspolitiken.
Vilket många andra respekterade personer inklusive journalister inom media gjort före dem. Ibland med svåra konsekvenser från dessa renläriga ”godhetsapostlar” som aldrig frigjort sig från det kulturmarxistiska arvet, men som skickligt nått fram till toppositioner inom det offentliga livet, t.ex inom partier, organisationer, facket, departement, statliga verk mm.
Med rätt partibok och med de rätta åsikterna kan man komma långt i vårt land, där grupptrycket svetsar samman detta etablissemang i bästa Rotaryanda.
Ulf Adolfssons tänkvärda ord på hans facebooksida tål att upprepas ……” media har medvetet förtigit en del fakta om invandring av oro för att det skulle tolkas negativt av läsarna…”
Denna uppfattning har även framförts från andra håll, bl.a från polisen, när det gäller brott begångna av invandrare.
Förmodligen spökar ännu ”Lilla Saltsjöbadsavtalet” från 1987, där det sägs att medias redaktörer med journalister uppmanades att främst skildra invandringen i positiv dager. Oavsett sanningshalt är det precis vad media har försökt göra under de sista årtiondena. Inflation har rått av invandringens berikning och lönsamhet, som förstärkts med känslofyllda snyft reportage.
Positivt är dock att fler krönikörer tycker likadant som paret Adolfsson.
I Östgöta Correspondenten skriver Cecilia Stegö Chiló den 24/3 2016 att malliga medier missar nyheter och vidare att en fara finns med en så homogen journalistkår, som visar på stor oförmåga att ta kritik och att sedan alltid ge sig själva det sista ordet i en debatt, trots att deras förtroende hos allmänheten sjunker som en sten.
Ulf Adolfsson avslutar sitt inlägg på facebook med orden ”De som ryar högst om demokratiska krafter är de som själva är de främsta att vilja tysta och censurera. Oua vadis Sverige”?
Detta stämmer väl överens med min uppfattning sedan lång tid att svensk demokrati är tig eller tyck som vi.
Två falanger inom migrationspolitiken, en ond och en god?
I SVT:s undersökning om svenskarnas inställning till åtstramning av asylpolitiken (Rapport 2016-03-20) ansåg 70 % av de intervjuade personerna att det var nödvändigt, för att klara av integrationen av de som redan fått uppehållstillstånd och för bestående framtida välfärd.
Personer som var negativa till åtstramningen motiverade sina åsikter med att Sverige är ett rikt land och måste fortsätta att vara ett föregångsland i humanitet. Precis samma argument som jag under många år fått höra från mina utlandsfödda patienter.
Fattigpensionärer, bostadslösa, arbetslösa, hemlösa och alla andra som befinner sig längre ner på den socioekonomiska trappan verkar inte finnas i deras värld.
Varför inte införa en ruta att kryssa i på deklarationen, om ett valfritt procenttal för högre skatteuttag, som skall öronmärkas för finansiering av invandringen?
Men jag är rädd att anonym gåva från egen plånbok inte har samma attraktionskraft som att få skriva sitt namn på en lista mot främlingsfientlighet i dagspressen, för då kan alla se hur god jag är.
I Sverige finns det två falanger, en som är baserad på folkhemmets ideal, att arbeta och göra rätt för sig, att inte ligga samhället till last. Personer som tillhör den falangen har förstått att välfärdssystemen baseras på skatteuttag och då måste alla som kan bidra. Solidaritet med världens alla fattiga skall främst ske genom bistånd och hjälp på plats.
Jag själv tillhör den kategorin, lågavlönad, ensamstående, två barn som ofta krävde sjukhusvård, arbetade heltid, utan VAB dagar under småbarnsåren.
Med den bakgrunden är det svårt att tycka synd om dagens alla livspusslare och även om kvinnan från Somalia bestämt säjer ”Du inte förstå, jag har man, två barn, jag kan inte jobba…..” och som regel behövde de det inte heller.
Den andra kategorin har arv från kulturmarxisternas filosofi, den återfinns främst inom kulturvänstern och ultraliberaler, där alltför många seglat fram på en räkmacka och med rätt partibok och korrekta åsikter kunnat segla upp ända till regeringsnivå, trots att deras kompetensnivå oftast är låg.
Deras samhällssyn utgår från mänskliga rättigheter, allas lika värde, gränser skall i princip bort och vi skall vara solidariska med alla flyktingar och fattiga som önskar ett bättre liv i Europa.
Sverige skall vara ett moraliskt föredöme och andra som inte håller med är främlingsfientliga och rasistiska.
Vår statsminister har det inte lätt, när väljare flyr tvingas han prata om ”andrum för svenskt flyktingmottagande” medan hans regeringskollega Fridolin kommenterade att åtstramningen var ”skit” precis som tidigare nederlag beträffande Bromma flygplats och förbifart Stockholm.
Jag begriper inte hur man kan sitta i en regering och gång på gång tala om vilka dåliga beslut den fattar och samtidigt själv trycka på ja-knappen?
En söndagstidning med motstridiga budskap
Man kan bli lätt schizofren när man tar del av debattinlägg i dagens Svd (2016-03-13).
Debattsidans rubrik lyder ”Fel resa stängsel mot andra i nöd” av vår ärkebiskop Antje Jackelén, Wanja Lundby-Wedin och Mats Hagelin.
Författarna anser att flertalet av förslagen från regeringen med syfte att begränsa flyktingstömarna till Sverige strider mot FN:s barnkonvention.
Varför instämmer inte andra EU länder kan man undra?
Varför skall Sveriges medborgare ensamt vara mer goda, än de i andra länder?
Författarna skriver bland annat under ”Lagförslaget innebär” om konsekvenser av den reducerade familjeåterföreningen…..”En snabb familjeåterförening är också en stark bidragande orsak för en lyckad integration”
Kanske inte författarna känner till att Sverige varit det mest generösa landet beträffande familjeåteranknytning, men enligt OECD är vi sämst i hela Europa på integration.
Vilka fakta utgår författarna ifrån?
Tänk om svenska kyrkan visat samma omsorg om förföljda kristna i muslimska länder, som öppna gränser för alla oavsett skäl.
För i kyrkans värld skiljer man inte på migranter och flyktingar, alla är lika välkomna. Att ca 80.000 tusen saknar asylskäl enligt internationella konventioner som under de sista åren sökt asyl i vårt land, verkar vara dem likgiltigt. Huvudsaken är att få vara god.
Kyrkan har här visat stor undfallenhet beträffande kristna och vägrade så sent som i tidningen Dagen (2016-01-29) att erkänna att kristna var särskilt utsatta.
Tack vare stort engagemang från Lars Adaktusson , EU parlamentariker för KD, så fastslog äntligen EU parlamentet ( 2016-02-05) att IS ägnar sig åt folkmord på kristna i Syrien och Irak.
Journalisten Nuri Kino har till skillnad från kyrkan gjort mycket för att denna förföljelse har uppmärksammats.
Sedan följer i söndagstidningen ett känslomässigt reportage med rubrik ”Skam över ett stängt Europa” från två journalister som följt med på de gula räddningsbåtarna, utan ett uns av konsekvensanalys som denna migrations-flyktingvåg innebär för Europa.
Jag har även svårt att känna sympati över protesterna mot mathållningen på ett asylboende i Norrköping. Trots att varje matportion kostar mer än till våra unga i skolan. Rubriken lyder ”Hungerstrejk mot mat på asylboende.”
Men även här är flatheten och undfallenheten stor, när det bästa inte är gott nog, ansvariga ger bara tafatta bortförklaringar i stället för att sätta ner foten.
Jag anser att politiker tillsammans med vänster intellektuella bär ett stort ansvar för den bristande integrationen genom sina kulturmarxistiska rötter. I deras värld är putsande på godhetsglorian viktigare än att utgå från fakta och framtida konsekvenser.
Nytt asylförslag risas av vänstern som humaniteten prisar…
Äntligen har regeringen vaknat till en smula och insett att Sverige inte ensamt kan ta emot hälften av alla som når Europa och vill söka asyl. Protesterna från vänstern, kyrkan och organisationer har inte låtit vänta på sig inför förslaget om förändring av rådande asylregler. ”Vi måste värna om asylrätten, förslaget kan bryta mot konventioner…”
Men jag förstår inte varför det bara är Sveriges ansvar, när majoriteten av EU:s medlemsländer bara struntar i dem och sätter upp stängsel runt sina gränser. Att alltid vara bäst och snällast i klassen blir till slut övermäktigt, när andra inte drar sitt strå till stacken.
Självklart väljer invandraren det land med de bästa levnadsvillkoren och där möjligheten att få stanna är störst.
Polen, Portugal, Ungern etc har inte samma attraktionskraft, trots att inga bomber där faller.
Jag anser att demokratin och humaniteten har många falska vänner, som bidragit till krisen i hela Europa.
Vänstern, socialisterna och kommunisterna drömmer om en socialistisk värld, medan kapitalisterna vill ha en global marknad där konkurrensen pressar ner lönerna. Kyrkan vill också få ut sitt budskap i världen och stannar inte upp vid gränserna.
Kyrkan har alltför länge haft monopol på att avgöra vad som är ont och vad som är gott, men medierna är nu stora konkurrenter, genom sin ambition att uppfostra oss läsare till de rätta åsikterna. Medan allt fler av oss skattebetalare, som i vår vardag, märker att etablissemangets mantra om den lönsamma och berikande invandringen inte stämmer.
Genom den ökade invandringen så marginaliseras länder och kulturen förtunnas. Traditioner är knutna till vår identitet, de placerar oss i ett sammanhang med kontinutet bakåt i tiden. Detta gäller oavsett födelseland. Problemet är när invandrarens egen religion och medeltida sedvänjor krockar med vår kultur, lagar och regelverk.
Tyvärr saknas gränsdragning mellan religion, kultur och mänskliga rättigheter. Etablissemanget bär ett stort ansvar, när man ensidigt hyllat det främmande genom förakt för vår egen historia.
Alltför många unga faller för mångkultur och idealism. Realismen är en bristvara så länge som räkningen just nu betalas av andra.
Ansvariga för dagens haveri är politiker vars ideologi och egenintresse, allt för länge har format en falsk verklighet.
Svaren vid protester är initialt skrämmande likformigt….”det är inte riktigt min bild av…” eftersom de till varje pris vill pressa in verkligheten i sin egen dvs. partiets bild.
Fortsätter protesterna brukar det bli en utredning, gärna under lång tid, så kanske det lugnar sig.
Förändring av förd politik sker först under galgen, när innehållslösa känsloargument fått väljarstödet att dramatiskt minska och verkligheten inte längre går att pressa in i ideologins ramar, hur man än slår och hamrar.
Erdogan i Turkiet sitter nu med trumf på hand, medan EU ständigt måste höja insatsen för att slippa dessa gigantiska migrations- och flyktingströmmar.
Det är samma reaktion bland medelklassens intellektuella i EU:s medlemsländer som på individuell nivå, för så länge som din egen välfärd ej påverkas är det mycket lätt att vara god.
Svensk flyktingpolitik, moraliskt högmod går före fall?
Nu råder stor uppfinningsrikedom från våra politiker för att ge sken av att klara migrationen, när deras humana, berikande och värdegrundsbaserade politik, inte längre väcker beundran, utan enbart löje i utländsk media.
”New York Times” fascinerar sina läsare med bilder, reportage om vuxna män som behandlas som barn, ”Daily Mail” beskriver vår flyktingpolitik som en gigantisk bluff och journalisten Margret Wente rapporterar för sina läsare i Kanada, om den svenska migrationens misslyckande i ”The Globe and Mail.”
Hon skriver bland annat att Sverige nu har stora problem med integrationen, om den ständigt ökade arbetslösheten hos invandrare, om skolresultaten som bara sjunker, om kriminalitet, no go zoner och om att Malmö, Sveriges tredje stad är en ekonomisk katastrof…
Gemensam nämnare i utländsk media är att moraliskt högmod går före fall.
Här hemma protesterar eliten när flyktingboenden och hem för ensamkommande barn kommer för nära, då kliver de ner från sin moraliska pedistal och säjer ”nej, vi vill inte ha dem här.”
Reaktionen känns igen från i EU:s medlemsländer när det gäller flyktingmottagande.
”Snabbspår” in på arbetsmarknaden är arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons recept och hon är nu mycket stolt över sitt utökade ansvarsområde. Kanske är det hon som egentligen är vår vice statsminister och inte Åsa Romson. Att gå i opposition mot sig själv kräver både tid och fantasi och detta har nu högre prioritet än regeringsduglighet hos miljöpartiet. Revirkrock med övriga ministrar kan bli resultatet av Ylva Johanssons utökade befogenheter, för en minister vill helst jobba ifred på sitt departement utan pekpinnar från andra.
Ylva Johansson bara ler, när någon journalist försynt frågar hur Sverige skall klara av att få ut alla nyanlända på arbetsmarknaden, då svarar hon glatt ”vi ska klara av det”. Det hade varit ärligare om hon sagt god dag yxskaft.
Ett annat knep är att skylla den misslyckade invandringspolitiken på andra.
För långsam validering, alla måste ta sitt ansvar är mantrat, inget nämns om gräddfiler och slöseri med skattepengar till Jan Emanuel Johansson (s) och hans gelikar, som gjort sig enorma förmögenheter genom smarta tjänster inom flyktingindustrin.
Migrationsverket betalar utan prut, för de arbetar på löpande räkning till skillnad från andra verk och myndigheter, trots att finansministern tar nya miljardlån, som skall betalas av kommande generationer.
Det saknas inte varningar från personer med gedigen kompetens om pågående snabbspårs konsekvenser.
Lärarutbildning på arabiska, då räcker ett år för lärare från Mena länder. Att behärska det svenska språket med tolkningar och förstå viktiga nyanser, verkar inte vara så viktigt för dessa snabbspårsentusiaster.
Det språkliga kunnande är nyckeln till lyckad integration och möjlighet till riktiga tjänster på arbetsmarknaden och inte bara skattefinansierade som förstör konkurrensen.
Kanske var melodifestivalens …”Ja, jag vill leva, jag vill dö i norden” utbyte av norden till jorden i nationalsången nyligen ett utslag av denna språkliga nyorientering?
”Sverige behöver sjukvårdspersonal inte minst läkare” är ett annat favorit argument. Kulturvänstern älskar att vittna om hjärnkirurger som kör taxi och arbetar i tunnelbanan.
Här har humaniteten flugit sin kos, inte en tanke på att denna åderlåtning av kompetens från fattiga länder får svåra framtida konsekvenser vid återuppbyggnad, när permanenta uppehållstillstånd beviljas i stället för tillfälliga, som mer öppnar för återvändande.
Utbildad sjukvårdspersonal från andra länder räcker inte på långa vägar till att försörja alla nyanlända, som har stora behov, som tar mycket av vårdens resurser.
Ett annat problem som negligeras är undermåliga utbildningar och skolgång i hemlandet.
Åsa Wennberg på socialstyrelsen skrev i Göteborgsposten 2015-10-07 att ”Läkarexamen, vanlig bluffmerit”.
Ett hundratals dokument varje år är falska och att AT-och kunskapsprov har brister. För gör personen som ansöker om legitimation proven flera gånger, så lär man sig frågorna trots otillräcklig bakgrundskunskap. Detta avslöjas först ute på fältet, där sjuka patienter kan drabbas, när klinikchefer och sjukhusledningar blundat för länge.
Men våra riksdagsledamöter har privat vård och behöver inte drabbas av dessa farliga konsekvenser när språkförbistring och otillräcklig grundutbildning återfinns hos alltför många nyanlända, som nu fort knuffas in i regeringens snabbspår.
I stället för att inse konsekvenserna av sin politik och byta spår, så rustas i stället till motattack där projektet skönmålning av Sveriges flyktingmottagande skall ut i elak, internationell media, som nu svärtar ner den humanitära stormakten.
Initiativet kommer från Sveriges ambassad i London, med ministerrådet Ulrika Fuhered i spetsen, som redan invigt Lövens statssekreterare Hans Dalgren i ärendet.
Kanske det väl beprövade konceptet om främlingsfientlighet inte får samma skrämseleffekt hos utländsk journalistkår, som här hemma? Förmodligen hoppas man på uppresningshjälp från högmodsfallet.
Lästips!
http://www.gp.se/nyheter/ledare/ledarkronika/1.3008915-alice-teodorescu-vart-sjalvforakt-forsvarar-andras-integration
http://www.svd.se/professor-snabbspar-till-svenska-fungerar-inte/om/debatt
Gräddfil bara för vissa, mot egen lägenhet i city
Tänk vad härligt att kunna får en lägenhet i Stockholms innerstad, enda kriteriet är att du är nyanländ flykting.
Nyinflyttade svenskar till huvudstaden med jobberbjudande, kan få vända hem, när tak över huvudet inte går att finna.
Att få besittningsrätt för en lägenhet i city tar minst 20 år. Att köpa en bostadsrätt, existerar bara om unga har förmögna föräldrar som kan gå in med kapital eller stå som borgenär.
Nu skall det byggas för nyanlända i Stockholms city, självklart är bara det bästa gott nog.
Nu finns plötsligt mark både på Djurgården och Östermalm. Med gångavstånd till instegsjobben, kanske lönen kan sänkas ännu mer.
Att tidigare ungdomsrabatt inte gav nämnvärt fler jobb, verkar politikerna blunda för och att det finns andra faktorer som försvårar integrationen, som språk, religion och kultur, det existerar inte.
Instegs- och nystartsjobb låter positivt och trevligt och med skattebaserad finansiering är det inga problem.
Kanske är denna bostadsplanering i huvudstaden, exempel på nya och friska integrationsförsök hos yrvakna politiker, som inte hängt med?
Tidigare etableringslotsar, skattesubventionerade jobb och SFI bonusar gav klen utdelning, men kostade miljarder av våra skattemedel. Att ta lärdom och dra slutsatser av tidigare misstag, är ingen utmärkande egenskap hos våra företrädare, de bara skyller på andra eller helt förnekar dem.
Varför har våra politiker inte tidigare kommit på denna idé om city lägenheter till alla bostadslösa kan man undra?
Kanske fallerar värdegrunden om allas lika värde, med snabbspår till jobb och gräddfil till citylägenhet utifrån etnicitet?
DO borde ta sig en titt på detta framtida fenomen, där risken är stor att en grupp blir värd lite mer.
Betalning och försörjning sköter vi andra genom våra höga skatter. Bankerna och byggherrarna kan då sova lugnt om natten. Politikerna får änglavingar av sin humanitet, medan vi som sliter och släpar, bara häpnar över gräddfiler som underminerar solidaritet, rättvisa och skapar farliga sprickor i samhällets väv.
Särbehandling ger bara sprickor, men det är magstarkt när de som orsakat dem, endast står tryggt på kanten och ropar ”Tillsammans klarar vi det!”
Lästips!
http://www.svd.se/flyktingkvarter-kan-byggas-pa-ostermalm/om/den-lonsamma-asylmarknaden