Bloggen Black Mountain Analysis (BMA) är specialiserad på analyser av världsläget, främst inom geopolitik, ekonomi och konfliktanalys. Grundare är Aleks med examen inom teknik, datavetenskap och ekonomi. Konflikterna i Ukraina och Mellanöstern analyseras i artikeln samt pågående befrielsekrig.
Jag väljer att citera från konflikten i Mellanöstern.
Välgörande är att han inte fastnar i ensidigt hat, (som är alltför vanligt i dag) varken mot judar, araber, sionister eller amerikaner beträffande upprätthållandet av smältdegeln i Mellanöstern. Han lyfter blicken och ser att det är en tredje part; den västerländska oligarkin som är motorn i pågående krig. Deras syfte är att att kontrollera tillgången till Mellanösterns olja för alla nationer i världen och därigenom bestämma priset i dollar.
”Oligarki är ett styrelseskick där samhället styrs av ett fåtal. Ordet kommer i från grekiskans oligos som betyder få och archos som betyder att härska. En oligark är någon som påverkar samhället med ekonomisk makt – antingen med egna pengar eller andras pengar som personen kontrollerar. De flesta demokratier har inslag av oligarki där väldigt rika personer använder sin förmögenhet för att påverka politiken − även i Sverige” https://kunskapsmediagroup.se/k_store_view/olika-styrelseskick-oligarki.html
Författaren Alexs anser att både judar och araber är oligarkins offer som nyttiga idioter i deras expansionskamp, som håller krigen igång åt oligarkerna, som finns representerade i alla västerländska stormakter. De såg till att få kontroll över ”självständiga” stater i Mellanöstern efter ww1 och 2 och dessförinnan under kolonialkrigen.
”…..Tänk så här: den bästa händelsekedjan för oligarkin är ett evigt regionalt krig, i form av enstaka stora utbrott som inte vinns av någon. Därefter perioder av ”fred” tills den nya generationen är redo för nästa krig (hämnd för fallna föräldrar, etc.). Genom att göra detta är alla regionala makter i Mellanöstern också i ständig rivalitet, och de kämpar mot varandra. Därav behovet av (västerländska) vapen och skydd. Genom att tillämpa denna klassiska söndra-och-härska-strategi blir varje enskilt land för svagt för att stå emot västmakternas utpressning och hot om våld. Resultatet är att en amerikansk president tidigare kunde resa till Saudiarabien, överlämna direktiv för oljepriser och distribution, och arabiska ledare skulle bara nicka instämmande….”
Men denna lyckade strategi går nu mot sitt slut genom att
”…. Kina och Ryssland nu aktivt mäklar fred och vänskap mellan ALLA stater i Mellanöstern. Det värsta tänkbara resultatet för västvärlden är fred i Mellanöstern. Det skulle innebära att Mellanöstern skulle konsolidera och återfå suverän kontroll över sin olja och följaktligen över oljepriserna. För att vara lite mer exakt: oljepriset för västvärlden. Om Mellanöstern inte längre hålls som gisslan av västvärlden, skulle det också innebära att de oljeproducerande länderna inte längre skulle tvingas sälja olja i dollar. De skulle kunna sälja sin olja till intresserade parter i inhemsk valuta….”
Därför måste svartmålning av både Kina och Ryssland eskalera, så medborgare inte ser den verkliga orsaken till Mellanösterns krig. Jag tror att klimathysterin med en fossil fri värld främst orsakas av att slippa beroendet av Mellanösterns olja. EU:s flitiga sanktionspaket till Ryssland, samt sprängningen av Nord Stream är medel för att öka förtjänsten för olje/gas fyndigheter i USA, som vägrar att ta av sig världens ledartröja. USA håller Europas EU – eliten i sitt ledband med deras återkommande, men verkningslösa, sanktioner mot Ryssland, som innebär att näringslivets samhällsmotor avstannar. Att miljön behöver räddas råder inget tvivel om, men klimatet sköter sig själv med solen som mer bestämmer än koldioxid utsläpp. Att skam stämpla medborgare är mer lyckosamt för hyper kapitalister än att att själva ändra sin produktion till mindre miljöpåverkan.
Artikeln är omfattande och behandlar världsekonomin, där dollarns och eurons värde enbart skyddas av den amerikanska armén. Nya världsvalutor som yan utgör ett hot mot främst dollarn som obligatorisk reservvaluta. Kriget i Ukraina följer samma mall från oligarkin, medan medborgare itutas rysskräck och att väst skyddar mänskliga rättigheter och demokrati. Verkligheten bakom dessa vackra alibin är att västs ledande oligarker är totalt likgiltiga för mänskligt lidande och död, religion likaså, men det går inte att förneka, skriver Aleks att flertalet tillhör kristendomen och judendomen och avslutar artikeln med glöm aldrig att alla krig i Mellanöstern omedelbart skulle kunna avslutas utan våld om stormakterna kom överens.
En lista över konflikter i Mellanöstern från Wikipedia, som visar hur väl den västerländska oligarkin har lyckats med sitt värv, ständiga krig i Mellanöstern efter ww2.
Anders Romelsjö redaktör för Global Politics skriver den 6 november att;
Parollen ”From the river to the sea, Palestine will be free” kan uppenbarligen uppfattas på olika sätt. Jag har själv hört den vid propalestinska manifestationer och demonstrationer. Jag har frågat en av arrangörerna i ”Palestinska arbetsgruppen, mittersta Sverige” som ordnar demonstrationerna i Stockholm. De säger att detta är från en gammal låt och avser sämja, att judar, palestinier och andra araber ska kunna leva tillsammans. Så uppfattar jag den. Arrangörerna är för att staten Israel ska existera, men vill att den ändrar sin politik mot palestinierna. Tove Livendahls tolkning är då felaktigg. https://www.globalpolitics.se/varfor-palestinska-aktivister-sjunger-from-the-river-to-the-seaoch-varfor-det-ar-kontroversiellt/
Tove Livendahl skrev den 5 november i sitt nyhetsbrev att ”Det verkligt skrämmande hörs nu på torgen” och syftade på de propalestinska ropen from the river to the sea som nu äger rum i många städer samt på social medier, där antisemitismen blomstrar. Sloganen uppkom på 1960-talet och har sedan dess anammats av både Hamas och palestinska islamiska jihad, som har utrotandet av Israel som mål.https://www.svd.se/a/wABn7M/tove-lifvendahls-nyhetsbrev-5-november-2023
Att då tro, som många inom vänstern, att ramsan nu plötsligt innebär en önskan om fred är för mig alltför välvilligt.
När Israels skoningslösa vedergällningsattacker skördar allt fler civila offer i jakten på Hamskrigare i Gaza, där folket är instängda, då är det förståeligt att hatet blomstrar. Tyvärr vill inte deras arabiska bundsförvanter ta emot sina bröder. Deras gemensamma nämnare verka endast bestå i antisemitism och jag tror att Hamas unga krigare bara utnyttjas som proxykrigare mot Israel, precis som ukrainska män används av USA/Nato med Europa i kriget mor Ryssland.
Om nu representanten för Palestinagruppens tolkning skulle vara sann, om fred och sämja med en tvåstatslösning, där Israel har rätt att existera, då frågar jag mig;
Varför har då Hamas med PLO då alltid vägrat alla förhandlingar om en tvåstatslösning?
Judestjärnan har fått återkomst i hela Europa och antisemitismen frodas allt mer bland muslimer som har vänsterns öppna eller dolda stöd i bakgrunden. Återkomst är nog fel uttryck, då judehat har funnits sedan medeltiden, då varken Israel eller Palestina fanns och Hitlers industriella utrotning av judar låg långt i framtiden.
Tove Livendahl gör en helt annan tolkning än Romelsjö och Palestina gruppen av ramsan from the river to the sea och menar att budskapet endast står för judehat. Hon skriver att i i länder där medborgarna åtnjuter yttrande- och åsiktsfrihet, så medför friheten ansvar, och att låna sig till skanderande massor utan att begripa vilka budskap man legitimerar är ett hån mot alla dem som inte lever med de friheter vi har. Här ligger allsköns kulturarbetare alltid i framkant med att visa vilka fina och goda människor de är, där rödgröna partier har sina trogna väljare.
Problemet är dock att en stor del av landets muslimer önskar politisk islam med sharialag, som är den enda lagen (Guds lag) i Saudiarabien, Pakistan, Afghanistan och Iran med förödande resultat för främst kvinnor, homosexuella och oppositionella.
Nuvarande friheter i Europas värdländer är endast ett medel till JIhad, ett heligt krig. Tyvärr verkar många av Hamas krigarna den 7 oktober ha glömt bort att det i Koranen står att anfallskrig inte är tillåtet om det inte föregås av ett försvarskrig. Det står även att kvinnor, barn samt äldre ska skonas.
Dagens pågående krig både i Ukraina och i Israel/Palestina gör sprickor i tidigare solidaritet, där kampen mellan öst och väst blottläggs. Iran är drivande i stödet till Hamas, precis som USA med främst EU eliten är för Ukraina mot Ryssland. Att stödja Palestina med Hamas innebär i förlängningen ett stöd för Iran med sharialag, vilket för mig är en omöjlighet, som nu vänstern med akademi blundar för.
Han konstaterar; Men för en viss sorts vänster – långtifrån alla eller de flesta, ofta tillhörande mer doktrinära socialister – har detta i alla tider varit svårt. Som juridikprofessorn Ilya Somin går igenom i en essä för Reason Magazine (30/10) har det alltid funnits apologeter (försvarare) för kommunistiska massmord bland amerikanska och europeiska vänstersympatisörer. Sovjetunionens massavrättningar, planerade svält (främst i Ukraina) och Gulagarkipelag, Maos massvält och mördande under ”det stora språnget” och kulturrevolutionen och Pol Pots folkmord hade alla sina ursäktare och förnekare….”
Jag minns väl alla diskussioner på Andra Långgatan hos WUF (vänsterns ungdomsförbund) i Göteborg under 68-års vänsterns storhetstid. De röda gossarna försökte överglänsa varandra i sina analyser. Vi få tjejer kokade kaffe och drog stenciler, när vi tröttnade på tuppfäktningen om vem som hade den rätta röda färgen.
Jag ser hur den kognitiva dissonansen breder ut sig, främst hos oss som ser det mesta i grått, inte svart eller vitt som vänstern alltid haft fallenhet för.
”Kognitiv dissonans är en känsla som uppstår när man har flera motsägelsefulla idéer samtidigt. Teorin om kognitiv dissonans är att människan har en drift att minska sin dissonans genom att ändra sina attityder, åsikter eller handlingar. Dissonansen minskar genom att människan motiverar, klandrar eller förnekar saker. Wikipedia”
Bild från Wikipedia
Men genom historien har alltid ”Comforting lies” varit mer populära hos allmänhet än ”Unpleasant truths”
I västs media låter det som om Putin är oskadliggjord och Ukraina har vunnit kriget, inte minst tack vare svenska vapensystem.
Putin måste nu vara är mycket nöjd, när världens blickar lämnar Ukraina för kriget mellan Israel och Hamas. Hur länge till orkar USA skänka vapen till både Ukraina och Israel, när hemma opinionen börjar tröttna på presidentens givmildhet?
Tårarna nästan rinner, när EU-eliten med Europas makthavare lyssnar på skådespelartalet av Zelensky, som far runt som en skottspole till alla internationella evenemang i sin tiggarstråt på mera vapen och dollar. Nu vill han alliera sig med Netanyahu när väst världens sympatier tillfaller Israel, eftersom trötthet sprider sig både i USA och Europa om kriget i Ukraina.
Vad han inte andas om är giftattacken på AFD:s partiledare i Tyskland Tino Churapalla, som är kritik mot tyska vapenleveranser till Ukraina. Han vill utreda Nordstream-sabotaget och stoppa sanktionerna mot Ryssland. Nu finns starka misstankar mot den Ukrainska säkerhetstjänsten för dådet. Vilka som sprängt gasledningen mellan Finland och Estland råder ännu ?? om, men för statsmedia är det Ryssland såklart, som straff för Finlands Nato medlemskap. Utredningen kommer av allt att döma indirekt styras av USA, precis som sabotaget av Nord Stream som tycks vara helt begravd.
Vad Zelensky nu skall krydda sina tal med är ovisst, när stödet för vapenleveranser minskar. Sverige vill nu helst skicka JAS, för både regering och opposition vill visa framfötterna med att åter vara bäst i den internationella klassen. Denna generositet betalas som vanligt av medborgarna och besparingar står som spön i backen både inom kommuner och regioner.
Bild från Wikipedia
Här är Putins tal med tack till Jenny Piper om återgivet det på sin blogg där hon förtjänstfullt bevakar kriget i Ukraina med bakomliggande aktörer. Här med länken till Putins tal. https://www.rt.com/russia/584134-putin-valdai-speech-recap/
”Väst plundrar världen
De västerländska länderna har samlat på sig sina rikedomar och inflytande genom århundraden av ändlös expansion, kolonialism och ekonomisk exploatering. Denna modell är byggd på underkuvande och flagrant ignorering av andra nationers legitima intressen och är källan till nuvarande spänningar som oundvikligen leder oss in i en återvändsgränd.”
*Utsikter för en ny världsordning
Putin beskrev de sex principerna för internationella relationer som Ryssland vill se som grunden för en mer rättvis världsordning – inklusive förkastandet av konstgjorda barriärer mellan länderna och opposition mot en enda makt som dikterar dess vilja. –”Ingen har rätt att kontrollera världen på andras bekostnad eller i deras namn.”
*Ryssland söker inte nya territorier
-”Ryssland är fokuserat på att skydda folket i Donbass och Krim under sin konflikt med Ukraina, snarare än att leta efter nya territorier. Rysslands mål i Ukraina är inte att utvidga Ryska federationens territorium, utan att bygga en ny världsordning där Nato eller andra militära block inte längre kan påtvinga civilisationer som gör motstånd. Ukrainas förtryck av rysktalande i Donbass-regionen var en nyckelfaktor bakom beslutet att inleda den militära operationen i Ukraina förra året.”
Den nuvarande krisen utlöstes av den väststödda kuppen i Kiev 2014, som bemyndigade ukrainska nationalister och avvisades på Krim. Den i stort sett rysktalande halvön röstade för att bryta sig loss från Ukraina och ansluta sig till Ryssland samma år, medan Donbassregionerna Donetsk och Lugansk hade förklarat sig självständigt från Kiev. De två Donbassrepublikerna, tillsammans med två andra ukrainska regioner – Cherson och Zaporozhye – blev en del av Ryssland efter att ha hållit folkomröstningar i september 2022.
*Ukrainas stora förluster på slagfältet
-”Mer än 90 000 ukrainska soldater har dödats eller skadats allvarligt i den så kallade motoffensiven som inleddes i början av juni i år. Kievs styrkor har även förlorat 557 stridsvagnar och ca 1 900 pansarfordon. Vi förstår vad vi behöver göra. Vi går lugnt mot att nå våra mål och jag är övertygad om att vi kommer att uppnå dem.”
Varken de ukrainska eller ryska myndigheterna släpper sina totala offer, men räkna med att det är ännu fler och i västmedia hör vi bara om de ryska förlusterna trots att siffrorna för Ukraina är horribla.
*Ryssland övervann sanktionerna
-”Ryssland har framgångsrikt omformat sin ekonomi mot självförsörjning och nya marknader sedan EU och USA först införde restriktioner mot Ryssland 2014. Vi övervann alla problem som uppstod från sanktionerna och startade nästa utvecklingsskede.”
*Karabachkonflikten var oundviklig
Putin tillbakavisade anklagelserna om att Ryssland hade övergett sin allierade Armenien när Azerbajdzjan återupprättade kontrollen över sin utbrytande etniska armeniska enklav Nagorno-Karabach förra månaden. Bakus seger och upplösningen av den lokala militärstyrkan utlöste den armeniska befolkningens utvandring från regionen. Enligt Putin gjorde Ryssland allt de kunde för att medla i konflikten och hade erbjudit Jerevan en kompromiss angående Nagorno-Karabach. Putin hävdade vidare att en ny väpnad sammandrabbning var oundviklig efter att Armeniens premiärminister Nikol Pashinyan officiellt erkänt enklaven som azerbajdzjanskt territorium.
”Ryssland kan lämna kärnkraftspakten
Putin meddelade att arbetet med den silobaserade interkontinentala ballistiska missilen Sarmat effektivt har slutförts och avslöjade att Moskva framgångsrikt testat den kärnkraftsdrivna kryssningsmissilen Burevestnik. Ryssland kan överväga att återkalla sin ratificering av 1996 års omfattande kärnvapentestförbud (CTBT) eftersom det fortfarande inte har ratificerats av USA.” ———————————————————————————————
Det är en skam att vi aldrig får ta del av båda sidor i en konflikt, vilket är en grundsten i all journalistik. Ryssland skall hatas endast för att USA:s hegemoni skall bevaras och EU jamsar med, trots att Europas näringsliv blöder av inflation och alla sanktioner som slår tillbaka på folket. Fattiga medborgare blir spaka, när all kraft går åt att hålla näsan över vattnet och då finns ringa ork att protestera.
Nästa mål för globalister med deras djupa stat är Kina, där Taiwan med Hongkong är inkörsporten. Västs skamfilade alibi med demokratiexport har fått länder att ställa sig utanför Brics port. Alla som vill bli insläppta har erfarenhet av denna falska export.
”……Det finns fortfarande de som lever i villfarelsen att Nato är en försvarsallians som ska skydda medlemsländerna från militära angrepp. Det är minst trettio år sedan (om någonsin) som detta var fallet. I dag är Nato världens starkaste och mest aggressiva militärmakt, som uteslutande används för att främja USA:s ambition att behålla sin hegemoniska makt. Denna makt utmanas nu till fullo av Kina. Som ett resultat av detta befinner sig Kina i Natos skottlinje och utsätts för smutskastningskampanjer och aggressiva militära provokationer…. https://www.globalpolitics.se/vi-ska-manipuleras-att-accepteras-att-krig-mot-kina-ar-oundvikligt/
Veckans obehagliga sanning från Nya tider v.39/2023:
”Kriga förstöra – Återuppbygga – Vinst för eliten – förlust för folket – varje gång!” Därför måste krig ständigt hållas igång.
När skall den vanliga ukrainaren inse att de är grundlurade av sin skådespelare till premiärminister, som nyligen var i FN med sin väl inövade show, ”rysk aggression kan sträcka sig bortom Ukraina” mässade han och bad sedan kongressen om mera dollar.
Av de 70 miljarder dollar som han hitintills fått från USA och av de 30 miljarder som EU har skänkt av våra skattepengar, har en stor del av både vapenarsenalen och stödet för humanitär hjälp försvunnit ner i ministrars korrupta fickor, varav en mycket stor tillhör Zelensky själv genom brödramålvakt. För syns skull har han nu tvingats sparka några ministrar, som lätt kan fortsätta med deras korrupta verksamhet under radarn.
Folket är belagd med munkavle för protester mot kriget och bestraffas hårt av denna humanitära idol som våra riksdagsledamöter unisont beundrar. Jag misstänker att denna beundran får samma förödande resultat som konsekvenserna blev från deras humanitära stormakt.
Många av Ukrainas unga män har flytt till Europa och nu vill denna idol tvinga dem tillbaka ut till slaktbänken i ett krig som de aldrig kan vinna. Därför att Ryssland är för stort, för segt att övervinna, den erfarenheten fick både Napoleon och Hitler bittert erfara.
Ärlig om Big Buisness i Ukraina är i alla fall senator Richard Blumenthal;
”Investeringar i Ukraina ger oss enorm avkastning”, säger USA:s demokratiske senator Richard Blumenthal . ”Vi enade Nato. Vi hjälpte till att återställa tron och förtroendet för amerikanskt moraliskt och militärt ledarskap. Allt utan att en enda amerikansk soldat skadades eller dödades.” ”Det grundläggande skälet till att fortsätta att hjälpa Ukraina”, förklarar Mitch McConnell , ledare för den republikanska gruppen i USA:s senat, ”är de kalla, hårda och konkreta amerikanska intressen.”https://www.globalpolitics.se/ukrainakriget-ar-big-business/
Där investmentbolagen Black Rock och Vanguard Group köpt upp en stor del av Ukrainas jordbruksmark och nu lovar Zelensky att Black Rock ska få bli ansvarig för rekonstruktion när landets soldater har slaktats till sista man.
Jag vill tro att oro finns hos EU-eliten efter söndagens val i Slovakien där västkritiske Robert Fico tog hem segern. Slovakien blev under 2004 medlem i både Nato (den 29 mars) och EU (den 1 maj). Från den 1 januari 2009 har man euron som valuta.
Bild från länken på Polens premiärminister Mateusz Morawiecki / Twitter
Nu verkar det som Ungerns Viktor Orbán får allt fler vänner i EU, som sätter sitt eget folk i främsta rummet, i stället för den globala finansmaffian som både EU och våra politiker kryper för. Folket har övergivits för länge sedan med vänsterns svek mot arbetare, istället har de blivit den globala elitens hjälpredor.
Global Politics är en kunskapskälla som MSM läsande medborgare så väl behöver, för att få information från båda sidor i världens konflikthärdar, eftersom vår statsmedia har abdikerat från sitt uppdrag att presentera tillgängliga fakta från båda sidor i en konflikt. Media med SVT bedriver i stället agendajournalistik som behagar dess ägare som ingår i Davosbröderna som alla är trogna USA. Jag håller inte alltid med åsikter från Global Politics internationella skribenter, men jag får tänka till igen och förstå att inget är endast svart och vitt, som i medias filtrerade nyheter.
Lavrov, Rysslands utrikesminister, låter USA och västvärldens brott mot FN-stadgan om internationell rätt vara en röd tråd i sitt tal, som återfinns hos Global Politics
”…….Idag, i våra motståndares retorik, hör vi bara slagord: ”Invasion, aggression, annektering.” Inte ett ord om de grundläggande orsakerna till problemet,….” som är ständiga brott mot FN stadgan, som statsmedia skickligt döljer för folket, så rysskräcken hålls vid liv och att Zelenskys gloria ej faller ner för att USA:s världshegemoni skall bestå.
Han tar upp bakgrunden till kuppen i Ukraina före 2014, där USA satsade miljarder för att förvandla landets politiker till medlöpande knähundar. Förföljelse och mord av rysktalande i de östra regionerna, statskuppen, sveket mot Minskavtalen, USA och Natos vägran till fredsuppgörelse, västvärldens stöd till den kriminella och korrupta Kievregimen med nazist koppling och hur brott ständigt sker mot FN:s stadgan om internationell rätt och mänskliga rättigheter. Där den enögde generalsekreteraren Antonio Guterres får hård kritik. Lavrov avslutar sitt tal med ”……Fakta talar om den djupaste krisen i de internationella förbindelserna och bristen på önskan och vilja från västvärldens sida att övervinna denna kris….”
Den nuvarande internationella ordningen byggdes på ruinerna av och efter den kolossala tragedin under andra världskriget. Den baserades på FN-stadgan, en viktig källa till modern internationell rätt. Mycket tack vare FN var det möjligt att förhindra ett nytt världskrig, åtföljt av en kärnvapenkatastrof.
Tyvärr har det ”kollektiva väst”, under ledning av Förenta staterna, efter det kalla krigets slut godtyckligt tillskansat sig rollen som skiljedomare över hela mänsklighetens öden och, överväldigat av ett exklusivitetskomplex, börjat ignorera arvet från FN:s grundare i allt större utsträckning.
I dag hänvisar västvärlden till de stadgeenliga normerna och principerna selektivt, från tid till annan, uteslutande i enlighet med sina själviska geopolitiska behov. Detta leder oundvikligen till att den globala stabiliteten undergrävs, att befintliga spänningar förvärras och att nya spänningshärdar skapas. Riskerna för globala konflikter ökar också.
Det är just för att stoppa dem, för att styra händelserna i en fredlig riktning, som Ryssland insisterade och insisterar på att alla bestämmelser i FN-stadgan skall respekteras och tillämpas, inte selektivt, utan i sin helhet och i sitt sammanhang, inklusive principerna om suverän jämlikhet mellan stater, icke-inblandning i deras inre angelägenheter, respekt för territoriell integritet och folkens rätt till självbestämmande. Förenta staternas och dess allierades agerande tyder på en systematisk obalans när det gäller de krav som fastställs i stadgan.
Sedan Sovjetunionens sammanbrott och bildandet av oberoende stater i dess ställe har Förenta staterna och dess allierade grovt och öppet blandat sig i Ukrainas inre angelägenheter Som USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland offentligt och till och med stolt erkände i slutet av 2013, spenderade Washington 5 miljarder dollar på att fostra politiker som var lydiga mot väst i Kiev.
Alla fakta om ”konstruktionen” av den ukrainska krisen har länge varit kända, men man försöker på alla möjliga sätt att tysta ner, att ”avbryta” hela historien fram till 2014. Därför är ämnet för dagens möte, som föreslagits av det albanska ordförandeskapet, mycket lämpligt och gör det möjligt för oss att återställa den kronologiska händelsekedjan, och det är i samband med de viktigaste aktörernas inställning till genomförandet av principerna och målen i FN-stadgan.
Högersektorn på Maidan 2014. By Аимаина хикари – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=32473112
För att få en proamerikansk kandidat till makten sanktionerade västvärlden 2004-2005 den första statskuppen i Kiev och tvingade Ukrainas författningsdomstol att fatta ett olagligt beslut om att hålla en tredje valomgång som inte föreskrivs i landets författning. Ännu mer oseriös inblandning i interna angelägenheter visade sig under den andra Majdan 2013-2014, då en hel rad västerländska resenärer direkt uppmuntrade deltagarna i demonstrationer mot regeringen till våldsamma handlingar. Samma V. Nuland diskuterade med den amerikanska ambassadören i Kiev sammansättningen av den framtida regeringen, som kommer att bildas av putschisterna (kuppmakarna, ö.a.). Samtidigt påpekade hon för Europeiska unionen dess verkliga plats i världspolitiken ur Washingtons synvinkel. Vi minns alla hennes skabrösa fras med två ord. Det är betecknande att Europeiska unionen ”svalde” den (Nulands yttrande var ”fuck the EU”, ö.a.).
I februari 2014 blev de personer som valts ut av amerikanerna nyckelpersoner i det blodiga maktövertagandet, som organiserades, om jag minns rätt, en dag efter överenskommelsen mellan Ukrainas lagligt valde president Viktor Janukovytj och oppositionsledare under garantier från Tyskland, Polen och Frankrike. Principen om icke-inblandning i inre angelägenheter har upprepade gånger trampats på.
Omedelbart efter kuppen förklarade putschisterna att deras absoluta prioritet var att inskränka rättigheterna för rysktalande medborgare i Ukraina. Och invånarna på Krim och i sydöstra delen av landet, som vägrade att acceptera resultatet av det författningsvidriga maktövertagandet, förklarades vara terrorister, vilket ledde till en straffoperation mot dem. Som svar höll Krim och Donbass folkomröstningar i full överensstämmelse med principen om lika rättigheter och självbestämmande för folken, som fastställs i punkt 2 i artikel 1 i FN-stadgan.
När det gäller Ukraina blundar västerländska diplomater och politiker för denna viktigaste norm i internationell rätt i ett försök att reducera hela bakgrunden och kärnan i det som händer till att det är otillåtet att kränka den territoriella integriteten. I detta avseende vill jag påminna er om att FN:s förklaring från 1970 om principerna för internationell rätt rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan, som antogs enhälligt, föreskriver att principen om respekt för territoriell integritet är tillämplig på ”stater som i sina handlingar iakttar principen om folkens lika rättigheter och självbestämmande (…) och följaktligen har regeringar som företräder (…) alla de folk som bor på territoriet”. Det faktum att de ukrainska nynazister som tog makten i Kiev inte representerade befolkningen på Krim och i Donbass behöver inte bevisas. Och västvärldens ovillkorliga stöd till den kriminella Kievregimens agerande är inget annat än ett brott mot principen om självbestämmande efter grov inblandning i interna angelägenheter.
Ukraina. Presidenterna Zelensky och Poroshenko
Efter statskuppen under Petro Porosjenkos och sedan Vladimir Zelenskijs regeringstid var antagandet av rasistiska lagar som förbjöd allt ryskt – utbildning, medier, kultur, förstörelse av böcker och monument, förbud mot den ukrainska ortodoxa kyrkan och beslagtagande av dess egendom – ett trotsigt brott mot punkt 3 i artikel 1 i FN-stadgan om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för alla – utan åtskillnad vad gäller ras, kön, språk eller religion. För att inte tala om att dessa åtgärder direkt stred mot Ukrainas konstitution, där statens skyldighet att respektera ryssarnas och andra nationella minoriteters rättigheter slås fast.
När vi hör uppmaningar att genomföra ”fredsformeln” och återföra Ukraina till 1991 års gränser uppstår frågan: är de som kräver detta bekanta med de ukrainska ledarnas uttalanden om vad de kommer att göra med invånarna i respektive territorier? Hot om rättslig eller fysisk utrotning riktas upprepade gånger mot dem offentligt, på officiell nivå. Inte bara underlåter västvärlden att tillbaka sina skyddslingar i Kiev, utan uppmuntrar dessutom entusiastiskt deras rasistiska politik.
På ett liknande sätt har förresten EU– och Natomedlemmar i årtionden uppmuntrat Lettlands och Estlands agerande för att kränka rättigheterna för hundratusentals rysktalande invånare som har kallats ”icke-medborgare”. Nu diskuterar de på allvar införandet av straffrättsligt ansvar för användning av modersmålet. Högt uppsatta tjänstemän förklarar officiellt att spridningen av information om möjligheten för lokala studenter att klara ryska distansskoleprogram nästan bör betraktas som ett hot mot den nationella säkerheten och kräver uppmärksamhet från brottsbekämpande myndigheter.
Åter till Ukraina. Minskavtalen i februari 2015 godkändes genom en särskild resolution från säkerhetsrådet – helt i enlighet med artikel 36 i stadgan, som stöder ”varje förfarande för att lösa en tvist som har godtagits av parterna”. I detta fall Kiev, DPR och LPR. Men förra året erkände alla undertecknare av Minsköverenskommelserna, förutom Vladimir Putin (Angela Merkel, Francois Hollande och Petr Poroshenko), offentligt och till och med med glädje att när de undertecknade detta dokument hade de ingen avsikt att fullfölja det. De försökte bara vinna tid för att stärka Ukrainas militära potential och pumpa upp den med vapen mot Ryssland. Under alla dessa år har EU och Nato direkt stött sabotaget av Minskavtalen och pressat Kievregimen att lösa ”Donbass-problemet” med våld. Detta gjordes i strid med artikel 25 i stadgan, enligt vilken alla FN-medlemmar är skyldiga att ”lyda säkerhetsrådets beslut och verkställa dem”.
Låt mig påminna er om att i paketet med Minskavtalen undertecknade ledarna för Ryssland, Tyskland, Frankrike och Ukraina en deklaration där Berlin och Paris lovade att göra en hel del, bland annat att hjälpa till att återställa banksystemet i Donbass. Men de lyfte inte ett finger. Vi såg hur Pavel Porosjenko, i strid med alla dessa åtaganden, tillkännagav en handels-, ekonomisk och transportblockad av Donbass. I samma deklaration lovade Berlin och Paris att främja stärkandet av det trilaterala samarbetet i formatet EU-Ryssland-Ukraina för en praktisk lösning på Rysslands handelsproblem, samt att främja ”skapandet av ett gemensamt humanitärt och ekonomiskt område från Atlanten till Stilla havet”. Denna deklaration godkändes också av säkerhetsrådet och var föremål för genomförande i enlighet med den ovannämnda artikel 25 i FN-stadgan. Men detta åtagande från ledarna för Tyskland och Frankrike visade sig vara en ”dummy” (falsarium, något som inte är vad det utger sig för att vara, ö.a.), ytterligare ett brott mot de stadgeenliga principerna.
Den legendariske utrikesministern i Sovjetunionen A.A. Gromyko har med rätta noterat mer än en gång: ”tio års förhandlingar är bättre än en dags krig.” I enlighet med denna princip har vi förhandlat i många år, sökt avtal på området för europeisk säkerhet, godkänt grundakten för Nato-Ryssland, antagit OSSE-förklaringar om säkerhetens odelbarhet på högsta nivå 1999 och 2010 och sedan 2015 insisterat på ett ovillkorligt genomförande av de Minskavtal som är resultatet av förhandlingarna. Allt detta är i full överensstämmelse med FN-stadgan, som kräver att man ska ”skapa förutsättningar för rättvisa och respekt för skyldigheter som följer av fördrag och andra källor till internationell rätt”. Våra västliga kolleger trampade på denna princip när de undertecknade alla dessa dokument, i förväg medvetna om att de inte skulle följa dem.
På tal om förhandlingar. Vi har fortfarande inte övergett dem. Rysslands president Vladimir Putin har talat om detta många gånger, även helt nyligen. Jag skulle vilja påminna om att Ukrainas president Vladimir Zelensky undertecknade ett dekret som förbjuder förhandlingar med Vladimir Putins regering. Om Förenta staterna är så intresserade av dem tror jag inte att det kommer att bli svårt att ”ge order” om att Vladimir Zelenskijs dekret skall upphävas.
Idag, i våra motståndares retorik, hör vi bara slagord: ”Invasion, aggression, annektering.” Inte ett ord om de grundläggande orsakerna till problemet, om hur de under många år närde den öppet nazistiska regimen, öppet skrev om, dvs. omtolkade resultaten av andra världskriget och sitt eget folks historia. Västvärlden undviker en substantiell konversation baserad på fakta och respekt för alla krav i FN-stadgan. Uppenbarligen har den inga argument för en ärlig dialog.
Det finns ett starkt intryck av att västvärldens företrädare är rädda för professionella diskussioner som avslöjar deras demagogi. De före detta koloniala metropolerna yttrar besvärjelser om Ukrainas territoriella integritet och tiger om FN:s beslut att Paris måste återlämna det ”franska” Mayotte till Unionen Komorerna, och att London måste lämna Chagosarkipelagen och inleda förhandlingar med Buenos Aires om Malvinasöarna (eller Falklandsöarna, ö.a.). Dessa ”förkämpar” för Ukrainas territoriella integritet låtsas nu att de inte minns innebörden av Minskavtalen, som bestod i att Donbass skulle återförenas med Ukraina med garantier för respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, främst rätten till sitt modersmål. Väst, som hindrade genomförandet av dessa avtal, är direkt ansvarigt för Ukrainas kollaps och uppviglingen till inbördeskrig där.
Bland andra principer i FN-stadgan, vars respekt skulle kunna förhindra en säkerhetskris i Europa och bidra till att harmonisera förtroendeskapande åtgärder baserade på en intressebalans, skulle jag vilja notera artikel 2 i kapitel VIII i stadgan. Där stadfästs behovet av att utveckla praxis för fredlig lösning av tvister med hjälp av regionala organisationer.
I enlighet med denna princip har Ryssland, tillsammans med sina allierade, konsekvent förespråkat upprättandet av kontakter mellan CSTO (Collective Security Treaty Organisation, se här, ö.a.) och Nato för att underlätta det praktiska genomförandet av de ovannämnda besluten från OSSE:s toppmöten 1999 och 2010 om säkerhetens odelbarhet, där det särskilt fastställs att ”ingen stat, grupp av stater eller organisation kan ges huvudansvaret för att upprätthålla fred och stabilitet i OSSE-området eller betrakta någon del av denna region som sin inflytandesfär”. Alla vet att detta är exakt vad Nato gjorde – försökte skapa sin fulla fördel i Europa, och nu i Asien och Stillahavsområdet. Men många vädjanden från de högsta organen i CSTO till Nordatlantiska alliansen ignorerades. Anledningen till denna arroganta hållning hos Förenta staterna och dess allierade, som alla kan se i dag, är oviljan att föra en jämlik dialog med någon.
Om Nato inte hade avvisat CSTO:s förslag till samarbete skulle man kanske ha kunnat undvika många av de negativa processer som ledde till den nuvarande europeiska krisen på grund av att man har vägrat att lyssna på eller lurat Ryssland i årtionden.
I dag, när vi diskuterar ”effektiv multilateralism” på förslag av ordförandeskapet, bör vi inte glömma bort de många fakta om ”västs genetiska” förkastande av alla former av jämlikt samarbete. Vad är Josep Borrells pärla att Europa är ”en blomstrande trädgård omgiven av djungel”. Detta är ett rent nykolonialt syndrom som föraktar staternas suveräna jämlikhet och uppgifterna att ”stärka principerna i FN-stadgan genom effektiv multilateralism”, som vi visar i vår diskussion i dag.
I ett försök att förhindra demokratiseringen av mellanstatliga förbindelser privatiserar Förenta staterna och dess allierade alltmer öppet och utan ceremonier sekretariaten för internationella organisationer, och kringgår de etablerade förfarandena för beslut om inrättandet av underordnade mekanismer med mandat som inte bygger på konsensus, men med ett anspråk på rätten att skuldbelägga dem som av någon anledning inte är behagliga för Washington.
I detta avseende skulle jag vilja påminna er om behovet av ett strikt genomförande av FN-stadgan, inte bara av medlemsstaterna utan också av sekretariatet för vår organisation. Enligt artikel 100 i stadgan är sekretariatet skyldigt att agera opartiskt och får inte ta emot instruktioner från någon regering.
Vi har redan talat om artikel 2 i stadgan. Jag vill fästa uppmärksamheten på dess viktigaste punkt 1: ”Organisationen bygger på principen om suverän jämlikhet mellan staterna i alla dess medlemsländer”. Genom att utveckla denna princip bekräftade FN:s generalförsamling, i den förklaring av den 24 oktober 1970 som jag nämnde, ”varje stats oförytterliga rätt att välja sitt eget politiska, ekonomiska, sociala och kulturella system utan inblandning från någon sida”. I detta avseende har vi allvarliga frågor om generalsekreterare Antonio Guterres uttalanden den 29 mars att ”autokratiskt styre inte garanterar stabilitet, det är en katalysator för kaos och konflikter”, men ”starka demokratiska samhällen är kapabla till självkorrigering och självförbättring. De kan stimulera till förändring, även radikal sådan, utan blodspillan eller våld.” Man minns ofrivilligt de ”förändringar” som de ”starka demokratiernas” aggressiva äventyr i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och många andra länder ledde till.
Vidare sade den uppburne Antonio Guterres: ”De (demokratierna) är centrum för ett brett samarbete med rötter i principerna om jämlikhet, deltagande och solidaritet.” Det är värt att notera att alla dessa tal hölls vid det ”toppmöte för demokrati” som president Joe Biden sammankallade utanför FN, och vars deltagare valdes ut av den amerikanska administrationen på grundval av lojalitet – inte så mycket mot Washington som mot det styrande demokratiska partiet i USA. Försöken att använda sådana sammankomster som forum för att diskutera frågor av global karaktär strider direkt mot punkt 4 i artikel 1 i FN-stadgan, där det står att man måste ”säkerställa organisationens roll som ett centrum för samordning av åtgärder för att uppnå gemensamma mål”.
I strid med denna princip utropade Frankrike och Tyskland för några år sedan en ”allians av multilateralister”, till vilken de också inbjöd endast de som är lydiga, vilket i sig bekräftar den koloniala mentalitetens oundviklighet och initiativtagarnas inställning till principen om ”effektiv multilateralism” på vår dagordning i dag. Samtidigt infördes en ”berättelse” om Europeiska unionen som idealet för just denna ”multilateralism”. Från Bryssel kommer nu uppmaningar att så snart som möjligt utvidga EU:s medlemskap, i synnerhet till länderna på Balkan. Men det huvudsakliga patoset handlar inte om Serbien, inte om Turkiet, som har fört hopplösa anslutningsförhandlingar i årtionden, utan om Ukraina. Josep Borrell gjorde nyligen anspråk på att vara den europeiska integrationens ideolog och tvekade inte att säga att Kievregimen borde släppas in i Europeiska unionen så snart som möjligt. Om det inte vore för kriget skulle det ha tagit flera år, och därför är det möjligt och nödvändigt utan några kriterier. Serbien, Turkiet och andra kommer att få vänta. Men nazisterna accepteras i EU:s led utan vidare.
Vid samma ”toppmöte för demokrati” proklamerade för övrigt generalsekreteraren: ”Demokrati härstammar från FN-stadgan. De första orden i stadgan – ’Vi, folken’ – återspeglar en grundläggande källa till legitimitet: samtycke från dem som styrs. Det är lämpligt att korrelera denna tes med Kievregimens ”meritlista”, som utlöste ett krig mot en stor del av sitt eget folk – mot de miljoner människor som inte gick med på att underordna sig själva till nynazister och russofober som olagligt tog makten i landet och begravde Minskavtalen som godkänts av FN:s säkerhetsråd och som därmed undergrävde Ukrainas territoriella integritet.
De som, i strid med FN-stadgan, delar upp mänskligheten i ”demokratier” och ”autokratier”, borde svara på frågan om vilken kategori de anser att den ukrainska regimen tillhör? Jag förväntar mig inget svar.
På tal om principerna i stadgan uppstår frågan om förhållandet mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen. Det ”västliga kollektivet” har aggressivt och under lång tid drivit frågan om ”missbruk av vetorätten” och har – genom inte helt korrekta påtryckningar på andra FN-medlemmar – uppnått ett beslut om att överväga den relevanta frågan i generalförsamlingen efter varje tillämpning av denna rätt, som väst alltmer medvetet provocerar fram. Detta är inte ett problem för oss. Rysslands inställning till alla frågor på dagordningen är öppen, vi har inget att dölja och det är inte svårt att upprepa denna ståndpunkt. Dessutom är vetorätten ett absolut legitimt verktyg som föreskrivs i stadgan för att förhindra antagandet av beslut som skulle kunna leda till en splittring av organisationen. Men eftersom förfarandet för att i generalförsamlingen diskutera användandet av vetorätten har godkänts, varför inte tänka på de resolutioner från säkerhetsrådet som inte omfattades av vetorätten, som antogs, även för många år sedan, men som inte har genomförts, trots bestämmelserna i artikel 25 i stadgan. Varför funderar inte generalförsamlingen på orsakerna till denna situation – till exempel när det gäller säkerhetsrådets resolutioner om Palestina och om alla MENA-problem (Middle East North Africa, ö.a.), om JCPOA (se här, ö.a.), samt resolution 2202, som godkände Minskavtalen om Ukraina.
Problemet med sanktionssystemen kräver också uppmärksamhet. Det har redan blivit norm: säkerhetsrådet godkänner efter långa förhandlingar – i strikt överensstämmelse med stadgan – sanktioner mot ett visst land, och sedan inför USA och dess allierade ”ytterligare” unilaterala restriktioner mot samma stat som inte har godkänts av säkerhetsrådet och som inte ingår i dess resolution som en del av det överenskomna ”paketet”. I samma serie är ett annat flagrant exempel det beslut som Berlin, Paris och London just fattat genom sin nationella lagstiftning för att ”förlänga” de restriktioner mot Iran som löper ut i oktober, vilka är föremål för rättslig uppsägning i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2231. Det innebär att de europeiska länderna och Storbritannien förklarar att säkerhetsrådets beslut har löpt ut, men de bryr sig inte om detta, de har sina egna ”regler”.
Allt detta gör det ännu mer angeläget att överväga frågan om att ingen av FN:s medlemmar, efter att rådet har antagit en sanktionsresolution, skulle ha rätt att devalvera den genom att införa sina egna olagliga restriktioner mot samma land.
Det är också viktigt att alla säkerhetsrådets sanktionsåtgärder är tidsbegränsade, eftersom deras obestämda natur berövar rådet flexibilitet när det gäller att påverka politiken hos ”sanktionerade regeringar”.
Frågan om ”humanitära gränser för sanktioner” kräver också uppmärksamhet. Det vore rätt att alla sanktioner som läggs fram för säkerhetsrådet åtföljs av bedömningar av deras konsekvenser för medborgarna genom FN:s humanitära organ, snarare än demagogiska uppmaningar från våra kolleger i väst om att ”vanliga människor inte kommer att drabbas”.
Kära kollegor,
Fakta talar om den djupaste krisen i de internationella förbindelserna och bristen på önskan och vilja från västvärldens sida att övervinna denna kris.
Jag hoppas att en väg ut ur denna situation fortfarande finns och kommer att hittas. Till att börja med måste alla inse ansvaret för vår organisations och världens öde – i ett historiskt sammanhang, och inte utifrån opportunistiska val och tillfälliga anpassningar i nästa nationella val i ett medlemsland. Låt mig än en gång påminna er om att världens ledare för nästan 80 år sedan, genom att underteckna FN-stadgan, enades om att respektera alla staters suveräna jämlikhet – stora som små, rika som fattiga, monarkier som republiker. Med andra ord insåg mänskligheten redan då behovet av en jämlik, polycentrisk världsordning som en garanti för stabilitet och säkerhet i dess utveckling.
Därför handlar det i dag inte om att underkasta sig någon slags ”regelbaserad världsordning”, utan om att uppfylla alla de skyldigheter som man åtog sig när man undertecknade och ratificerade stadgan i dess helhet och inbördes samband. [Min understrykning”
—————————————————————————————————-
Författarens kommentar : Lavrovs vittnesmål ger ett annat perspektiv på FN:s bildande för historiker som tittar på hela eran efter andra världskriget. Den enda kritiska punkten som Lavrov inte tar med är att FN-stadgan bröts av dess primära kompositör så snart den trädde i kraft i oktober 1945 och har kontinuerligt brutits dagligen av samma enhet, vilket gör den till världens främsta laglöse, inte en världsledare enligt någon del av en moralisk persons fantasi.
Lavrov fokuserar på att hantera realiteter, och det är vad han just förmedlade till dem vid mötet i FN:s säkerhetsråd. Ni läsare är juryn. Finns det någon möjlighet att västvärlden är oskyldig i det här fallet?
Vi i västvärlden får bara bilden från USA och väst presenterad för oss via statsmedia. Därför är Rysslandshatet så utbrett, sveket från statsmedia är enormt i sin partiskhet för USA och väst.
Under BRICS-toppmötet i Johannesburg den 22-24 augusti inkluderades Iran, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som nya medlemmar och många andra länder står i kö, som är trötta på USA:s hegemoni, som alltid dirigerat världspolitik och bestämt att dollarn är valutan för handel.
De nya medlemmarna är starka energimakter och kan överge dollarn som betalningsvaluta och ge världshandeln andra valutor, där Kinas valuta yuan står i främsta ledet.
Bric sammanslutningen, med Kina och Ryssland i täten förordar en multipolär världsordning och behov av mer demokrati och rättvisa i de internationella förbindelserna.
Nu kan petrodollarns storhetstid gå mot sitt slut. Det verkar som om varken Bidenadministrationen eller USA:s vasallstater förstår vad som hänt. Krigsindustrin hetsar för långa krig under parollen att rädda västs demokrati och exportera den som alibi för att lägga under sig andra länders naturtillgångar. Samtidigt som de lägger beslag på medborgarnas skatteintäkter.
En politiker som vaknat och varnar för konsekvenser av Bric mötet är den republikanska kongressledamoten Marjorie Taylor Greene som säger att följden kan bli förödande för Washingtons ekonomiska dominans.
Kanske beror Bidens döva öron för hennes varningar på att hon är anhängare till Donald Trump?
”……I ett tal till sina väljare i Georgien gick den republikanska kongressledamoten till hårt angrepp mot USA:s president Joe Bidens administration, som hon menade blundar för BRICS uppgång – en ekonomisk grupp som består av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika och som står för mer än en fjärdedel av den globala BNP. Den republikanska upprorsmakaren hävdade att medan Washington ”gör … nonsens” – inklusive att ge alla typer av stöd till Ukraina, som är fast i en konflikt med Ryssland – ”finns det andra länder i världen, mäktiga länder, som organiserar sig tillsammans eftersom de är trötta på USA.” BRICS-länderna ingår seriösa handelsavtal ”där de säger: vi köper av er, ni köper av oss, vi bryr oss inte om amerikanska sanktioner och vi säljer till varandra, köper och säljer i vår egen valuta, inte i US-dollarn”, sade hon.”Detta är en av de mest förödande saker som kan hända oss alla”, hävdade Greene….” I takt med att BRICS blir starkare blir den amerikanska dollarn svagare, sade hon. ”Och vet du vad som händer med oss alla? Vi kommer att gå i konkurs”, förutspådde kongressledamoten och tillade att denna dynamik kommer att påverka vanliga amerikaners pensionsplaner och personliga besparingar negativt. ”Vad kommer att hända med våra barn, när den amerikanska dollarn inte betyder någonting längre, eftersom Ryssland, Kina och Indien med sin enorma befolkning på miljarder människor har mer köpkraft i sina egna valutor än vad vi har? Detta är ett mycket allvarligt problem”, sade Greene.
Tyvärr blundar makthavare i Sverige och i Europa för denna maktförskjutning.
Nobelstiftelsens velande
Hos oss har Nobelstiftelsens inbjudningar i stället högsta prioritet, där protester rungat mot vilka som får vistas i Konserthusets rum under prisutdelningen. Så typiskt svenskt att med godhetspositionering protestera mot regimer, när det inte kostar någonting, men sedan lägga sig platt för främst Irans protester och glömma allt vad mänskliga rättigheter innebär med politikers önskan om medlöperilag. Oavsett vad/vilka som ligger bakom den frekvente koranbrännaren Salwan Momika, så borde regering med opposition ha satt ner foten och bestämt deklarerat, efter muslimers protester, efter Paludans första koran bränning att landets yttrandefrihet inte är förhandlingsbart.
Jag anser att Norge inställning är att föredra, alla ambassadörer bjuds in eller ingen. Detta velande fram och tillbaka svärtar ytterligare ner Sverigebilden, som det inte är mycket kvar av.
– Ska man från år till år besluta kring vilka länder som gjort sig förtjänta av att få närvara så har man ett väldigt stort arbete framför sig. Det är inte enbart i Europa det förs krig. Vi har krig i Afrika och Asien också, säger Olav Njølstad, chef för Nobelinstituttet och sekreterare för norska Nobelkommittén till TT. https://www.dn.se/sverige/norges-nobelkommitte-inte-konstigt-bjuda-in-ryssland/
Bild från Wikipedia. Frihetsgudinnan symboliserar frihet som snabbt förvandlades till ofrihet för världens länder, där nu Bric sammanslutningen är en kraft till förändring.
Olika tolkningar råder mellan alternativen och statsmedia.Upproren i Afrika ger USA och EU huvudvärk. Det är inte konstigt, när deras västorienterade ledare avsätts och hamnar i husarresteller försätts i pension
I Niger störtades Mohamad Bazoum den 26 augusti och hamnade i husarrest, därifrån vädjar han om att bli utsläppt, men det lyssnar inte den nya ledaren Abdourahamane Tiani på och väst har ingen större lust att komma till hans hjälp. De har fullt upp med Ukraina med att klämma fram vapen och ammunition till Zelenskyjs svarta hål.
Vår försvarsminister Pål Jonson bröstar sig och säger -”Vi måste engagera oss i regionen” när han tillsammans med EU:s utrikes ministrar träffades i spanska Toledo nyligen.
I Gabon heter den nya ledaren Nguema och har nu tvingat bort sin kusin Ali Bongo från makten, efter att tidigare själv ha manövrerads ut av familjen Bongo och fick arbeta längre bort från landets maktcentra på landets ambassader i Marocko och Senegal. När han återvände hem, vid rätt tidpunkt, blev han populär inom militären. Han hade tidigare förmått sin kusin att förbättra bostäder och skolgång för militären med dess barn och det var inte bortglömt av arméns soldater. Själva maktövertagandet skedde efter valet nyligen i Gabon som återigen gav Bongo familjen makten, ett maktövertagande som chockade omvärlden.
Folket firade inte valresultatet, men däremot militärens maktövertagande timmarna efter.
Bild från Global Politics artikel nedan
EU:s huvudvärk är givetvis att de nya regimerna är mer ryssvänliga än de tidigare som var mycket väst inmutade. Men den största oron är att mista kontrollen över ländernas naturtillgångar. Samma bakomliggande orsak som i Ukraina, men det nämner inte Pål Jonson.
Det hjälper föga att statsmedia beskriver dessa maktskiften som odemokratiska militärkupper, där folket nu viftar med Rysslands flagga. Det enda EU:s tillplattade utrikesministrar vill införa är det gamla vanliga, sanktioner mot kuppmakarna, som straff för att de har folkets stöd.
Skillnaden är avgrundsdjup, när jag tar del av Global Politics artikel den 1 september av Bertil Carlman med rubriken ”En glädjens morgon” efter att han lyckats läsa RT News – August 31 2023 (09:00 MSK) trots Ursula von der Lyyens censur.
Från RT (Russia Today) får han veta vad en medlem i europaparlamentets försvarskommitté, Nathalie Loiseau, tycker om de uppror som nu pågår i Afrika. ”Vi ser en serie militärkupper som hotar demokratier, valda stats- och regeringschefer, våra intressen och värderingar som vi försvarar.” Genast kommer glädjekänslor över mig. Hot mot ’demokratier’ är nämligen hot mot vasallstater som Frankrike och Sverige samt dessa vasallstaters ’big boss’ USA. Jag vet ju mycket väl vad dessa länder i Väst har för ’Intressen och värderingar’.
När Bertil Carlman sedan lyssnar på vad korrespondenten Noluvuyo Kunge från Sydafrika säger om upproret i Gabon ökar hans glädje ytterligare.
”Det är inte kupper, det är frihet som kommer till Afrika”. Att sedan lyssna på politikanalytikern Ovigwe Eguegu gör att glädjen får ett starkare fundament. ”Afrikaner ser denna kupp som ett led i en process av avkolonisering”. ”Om du lyssnar på vad folk säger i Ouagadougou Burkina Faso, i Bamako Mali, i Niamey Niger, så kommer du att om och om igen få höra, att folk är trötta på det system som Frankrike har skapat. De vill få en möjlighet att [själva] utveckla sina länder.” ”Folken vill ha ett annat system.”
Källa: Statsmedia representerades av ÖstGöta Correspondenten/Utrikes artikel med fakta från TT ”Kupperna i Afrika som ger EU huvudvärk” den 1 september, vilket jag mycket väl förstår. Förmodligen kommer huvudvärken att öka ytterligare, när EU eliten inser konsekvenserna av Bric sammanslutningens utvidgning, där Kina har ledartröjan med Rysslands starka stöd.
”Fransk militär lämna vårt land” ropade tusentals demonstranter i Niger under lördagen. Den regionala och västvänliga samarbetsorganisationen Ecowas hotar nu med att återinstallera Bazoum med våld. I SvD heter det att Frankrike hjälpte honom i kampen mot jihadister. https://www.svd.se/a/jlALnb/tusentals-i-antifransk-demonstration-i-niger
”En global manifestation äger rum i morgon den 2 september för Julian Assange.
Australien! Se till att Julian Assange friges och får komma hem! Vi träffas kl. 15:00 utanför Filadelfiakyrkan, Rörstrandsgatan 7.Stockholm – På Rörstrandsgatan 21 ligger Bagpiper´s Inn, en australisk bar.
Internationell Australiendag, World Wide Australia Day: Australiens befolkning vill att Julian ska få komma hem. Stödet för Julian Assange omfattar den stora majoriteten av befolkningen. Premiärminister Albanese kan kräva att Julian Assange får komma hem på ett mycket tydligare sätt.
Många kommittéer runt om i världen kommer att delta. Vi riktar oss till Australiens folk och uppmanar dem att utöva än fler påtryckningar på Albanese. Vi vänder oss även direkt till premiärminister Albanese.
Vi har varit vid Australiens ambassad. Den ligger i Waterfronthuset. Ett brev ska överlämnas till ambassaden. Vi har ett bra flygblad på engelska och svenska.
Fler aktioner kommer att äga rum med banderoller samt flygbladsutdelning.
– Fredagen den 15 september kl. 16.00 vid Brommaplans T-bana
– Lördagen den 30 september kl. 14.00 vid Liljeholmens T-bana. Platser och tider är valda då mycket folk passerar
Stödkommitten för Julian Assange Vår tids största rättsskandal
Den behandling som Julian Assange utsatts för har med rätta kallats vår tids största rättsskandal. Den är ett grovt övervåld mot en enskild människa. Den är en kollaps för rättsstaten i flera länder, där – ibland Sverige. Den är ett angrepp på pressfriheten och demokratin världen över.
Den australiske journalisten Julian Assange, grundare av Wikileaks, sitter sedan flera år isolerad under förnedrande former i det brittiska högriskfängelset Belmarsh. Han är varken åtalad eller dömd för något brott. Det enda skälet till att han hålls fängslad är att han som journalist avslöjat brott, däribland krigsförbrytelser begångna av USA:s trupper i Irak och Afghanistan. Därför begär USA honom utlämnad och hotar honom med 175 års fängelse, alltså att hålla honom inspärrad under resten av hans liv.
Han är inte medborgare i USA. Han har inte begått något brott i USA. Han har bara som journalist avslöjat brott begångna av USA. De verkliga brottslingarna går fria; den som avslöjat brotten hålls fängslad. Den uppenbara avsikten är att skrämma journalister världen över till tystnad.
Under bloggkategori Julian Assange finns fler inlägg om denna rättsskandal.
Ps. Samma tystnad från Sverige råder, när sabotaget mot Nord Stream skall utredas. Nu är det Ukraina som pekas ut förmodligen av världspolisen själv, när misstankarna mot USA och ev. dess trogna Nato medlem Norge blir allt starkare. Ds.
Ukrainas ledare Zelenskij åker jorden runt och hyllas som en rockstjärna på sin tiggarstråt inför jublande publik.
Bild från elsy.com
Alltid i ledig klädsel, så vi skall tro att han kommer direkt från fronten.
Ingenting är nog för att täppa till Ukrainas korrupta hål. Den politiska eliten rabblar samma visa om att Ukraina måste vinna kriget, för de försvarar vår demokrati. Samtidigt som de effektivt försöker spoliera vår egen, för att blidka Erdogan.
Allt handlar om USA:s kamp mot Ryssland, för att världspolisen skall få behålla sin världshegemoni, bevara dollarn som betalningsvaluta och krigsindustrins skatteslukande penningmaskin.
För att få motvikt till våra politikers lögner som media saluför dagligdags är det bra att läsa Global Politics, här ett inlägg från den 24 augusti. Vem är Volodymyr Zelensky?
Innehållet är ett utdrag från en artikel i Covert Magazine. Hela artikeln finns på svenska på Stefan Lindgrens blogg 8 dagar som sammanfattar den verklige Zelenskij med orden
”….Ett hemligt möte i oktober 2020 med brittiska MI6-chefen Richard Moore pekar på sannolikheten att Zelensky är en brittisk underrättelseagent, skriver Jeremy Kuzmarov i Covert Action Magazine. Det vanliga diplomatiska protokollet är att en besökande utländsk statschef ska träffa sin motsvarighet, som i det här fallet skulle ha varit premiärminister Boris Johnson (som kom ångandes när Zelenskij initialt i kriget höll på att gå med på fredsuppgörelse med Putin, men det satte Johnson stopp för, eget tillägg)
………… Zelenskyj har fyllt sin funktion som agent för väst ytterligare genom att a) anta lagar som diskriminerar ryssar; b) möjliggöra utländskt övertagande av ukrainsk mark; och c) tillåta finanshuset Blackrock på Wall Street att diktera ukrainsk ekonomisk politik……….. Zelenskyj har förvandlat Ukraina till en ”experimentell lekplats” för nya amerikanska och västerländska vapensystem, nynazistiska legosoldater och militärrelaterad forskning i biolabb ….. ……Under valkampanjen 2019 krävde Zelenskyj en vapenvila i Donbass som hade beskjutits i fem år efter Majdan-kuppen 2014. Men Zelenskyj bröt också det löftet och provocerade kriget med Ryssland samtidigt som han ivrade för att Ukraina skulle gå med i Nato.
Inte ett ord om detta finns i västs media, där har skådespelaren fått helgonstatus av våra makthavare som alla vill sitta i Wallenbergs knä. Alla är så nöjda med att förlänga kriget, vapensystem får testas, politikers godhet får åter vind i seglen, men ingen hör dödsskriken från slagfälten.
Nu skall Jas Gripen skänkas för att bli ett skyltfönster för SAAB konstaterar försvars experten Elisabeth Braw entusiastiskt sedan hon förklarat att detta är en god gärning i SvD.
Bild från nyteknik.se
Jag tror inte att anhöriga till alla döda och lemlästade soldater lär hålla med om denna cynism. Den humanitära stormaktens fd apostlar vet inte till sig av belåtenhet. Nu återstår bara att krångla sig in i krigsalliansen Nato, men ändras ordningslagen, så är det problemet löst i deras korrupta värld. Deras mantra att Ukraina försvarar vår demokrati är ett enda stort skämt! https://www.svd.se/a/mQw2Mp/kriget-i-ukraina-en-mojlighet-for-saab-att-visa-upp-gripenplan
Jag tror att våra förrädiska politiker har MR Hydes personlighet allihop.
Kriget mellan USA/Nato med deras marionett Zelenskyj och Ryssland eskalerar och ett kärnvapenkrig kan stå för dörren. Min misstanke är att Taiwan blir nästa offer för USA:s kamp mot Kina.
Samma mönster upprepas ständigt med färgrevolutioner, statskupper, infiltration som i första hand leder till proxykrig innan USA:S med Natos soldater släpps lösa.
Du som bor i huvudstaden eller inte långt därifrån delta i demonstrationen i dag (den 6/8) mot kärnvapen i Kungsträdgården kl. 15
”…..Den 6 augusti kommer att vara 78-årsdagen av USA:s onödiga och folkmordsliknande atombombning av Hiroshima, som några dagar senare följdes av samma brott mot Nagasaki. Humanity For Peace är stolta över att kunna meddela att det vid detta tillfälle, den 6 augusti 2023, kommer att hållas en internationell demonstration för att påminna världen om att kärnvapenkrig aldrig bör utkämpas och aldrig kan vinnas. Mänskligheten är bättre än så, och vi måste förkasta känslan att kriget är ett oundviklig öde som en moraliskt motbjudande och fruktansvärt cynism….” https://www.globalpolitics.se/globala-humanity-for-peace-mot-karnvapen-kungstradgarden-6-8-kl-15/
Samma strategier upprepar USA:s djupa stat som stenrika oligarker styr med färgrevolutioner, statskupper, infiltration som i första hand leder till proxykrig innan deras egna soldater släpps lösa. Krigsindustrin och bankerna sedelpressar måste hela tiden hållas varma, så inte landets ihåliga ekonomi avstannar. Risken har elimineras eftersom den globala finansmaffian även styr internationella organisationer som förmedlar deras budskap om att rädda demokrati och klimat, dvs deras makt och inkomster med oskälig profit.
Enligt SVT är USA:s marionett Zelenskyj räddaren för hela Europa och muslimer räddar våra pensioner och berikar vår vardag. Eftersom avståndet ner till folket från välmående och godhetsknarkande politiker ständigt växer, så finns inget öra ner till folkets djup. Hela riksdagen har abdikerat från sin arbetsgivare folket, nu är det globalister som styr. Viktiga framtidsfrågor får vi inte rösta om, som till exempel bistånd, mångkultur, migration, Nato medlemskap och tillgång till riktiga pengar.
Bara ett exempel på Zelenskyjs regim, det är enbart Putins som SVT presenterar. Den vanlige ukrainaren vill som alla andra medborgare få leva sitt liv i fred, nu offras en hel generations unga män för att USA med Nato skall trycka ner Ryssland och visa Europa vem som styr.
Internetfenomet Gonzalo Lira tvingades fly från Ukraina på en motorcykel på väg mot den ungerska gränsen för att söka politisk asyl från den tyranniska Zelensky-regimen. Lira blev fängslad under de senaste månaderna enligt lagar om "talbrott" i Ukraina (dvs. regimen gillade inte hans YouTube-videor), torterades i fängelset, misshandlades och hotades att dödas om han inte överförde pengar till "myndigheter" som driver fängelset.
Så han hoppade på sin motorcykel och flydde mot gränsen. Hans svåra situation påminner oss om att vi alla lever under auktoritära regimer som är kapabla att stjäla våra tillgångar, förstöra vår frihet och fängsla oss för aktiviteter som är tänkta att skyddas under "demokratier.."
Från Natural News <insider@naturalnews.com> den 1 augusti
Enligt SVT är det bara Putin och XI Jingping som har tyranniska regimer. Bortglömt är Mellanösterns skurkstater som styrs efter sharialagar med politiskt islam, som vår regering krälar i stoftet för. Grundlag och folket körs över i deras nit att komma in i krigsalliansen Nato, som styrs av de största skurkarna, den globala eliten som årligen besöker Davos. Nu skall känslostyrda, fanatiska muslimer blidkas, som kräver monopol på vår yttrandefrihet, ställer särkrav på samhället och hela tiden flyttar fram sina positioner
Islam är ingen religion utan en fascistisk politisk ideologi, utan ett spår av medmänsklighet i dess praktiska utövning. Att påstå att islam står över alla andra religioner är endast uttryck för intolerans och innebär att samlevnad med Korantrogna muslimer är omöjligt.
Från petterssons blogg 57 islamiska stater kräver skydd mot koranbränning. Länder som inte godkänner FN:s mänskliga rättigheter behöver vi i stället skyddas ifrån.
