Landet har, likt Sverige, dominerats av vänsterrörelser i nära 100 år. I Sveriges fall socialdemokratin, i Argentinas Peronismen. Båda länderna har ett sammelsurium av regelverk som står i vägen för enskilda människors frihet och den ekonomiska utvecklingen.
Peronismen har lett till att Argentina gått från att vara ett av världens rikaste till att bli ett genomsnittligt latinamerikanskt land. Socialdemokratisk politik har lett till att Sverige rasat i välståndsrankingen, något som visas tydligt av professor Lars Jonung, men inte på samma dramatiska sätt som Argentina.
Förklaringen är att generös bidragspolitik leder till budgetunderskott som finansieras med nytryckta pengar som får inflationen att stiga, med ökad andel fattiga, vilket varit mycket tydligt i Argentina, men Sverige går i samma riktning
I Sverige har regeringen avskaffat en halv lag under två år. Argentinas Javier Milei har kapat 30 procent av statsbudgeten och avreglerat hyresmarknaden – och han har bara börjat. Givetvis är han illa omtyckt av världens socialister. Eftersom en stor del av saneringen har drabbat bidragstagare och pensioner, men det paradoxala är att fattigdomen har minskat eftersom inflationen har sjunkit.
Bild från www.forbes.com
När han tillträdde sitt ämbete den 10 december 2023 var landet i fritt fall och det han resolut gjorde (utan långa utredningar) var att tillsätta en avregleringsminister. Den tidigare centralbankschefen Federico Sturzenegger utsågs till avregleringsminister och fick mandatet att gå fram som en Terminator genom byråkratins korridorer. Där Musks Dodge (Department of Government Efficiency) ansträngningar ligger i lä, eftersom både han och Trump inte längre är bästa vänner och demokraterna sätter så många krokben de kan.
Stora lättnader eller helt slopade byggkrav och hyresregleringar har gjort att antalet tillgängliga hyreslägenheter har flerdubblats i huvudstaden Buenos Aires – och hyrorna har därtill sjunkit med omkring 40 procent.
Mileis regering har dessutom halverat antalet departement från 18 till nio, friställt 35 000 statligt anställda och skurit ner de statliga utgifterna med 30 procent så att budgeten går ihop för första gången sedan 2008.
Reformarbetet börjar bära frukt: hyperinflationen sjunker, fattigdomen har slutat öka, reallöner och tillväxt hämtar sig. Mileis popularitet håller i sig, trots de tuffa åtgärderna.
Även i Sverige är detta ett arbete som har varit eftersatt i decennier, med stagnerande ekonomi och stigande arbetslöshet som resultat. Vem plockar fram motorsågen och börjar kapa utväxterna i den digra svenska bidrags- och regelfloran?
Jag tror vi skulle behöva både Donald Trump och Javier Milei samt många motorsågar om Sveriges tunga överbyggnad av byråkrati i staten, kommuner och regioner skulle minska.
När inte ens Kristersson har kläm på hur många myndigheter och statliga verk som finns lär nog regelverken öka och bidrags- med offerindustrin fortsätta.
Relaterade källor