Kategoriarkiv: ADHD

Inflation i ADHD diagnoser – att dra i bromsen är inte populärt

ADHD, Bidrag, Big Pharma, Biverkningar, Vård, Värdegrund som styrmedel

Varken hos privatisten, föräldrar eller Big Pharma.

”Var femte pojke medicineras nu för adhd på vissa håll i Sverige. Mikael var en av dem – tills hans diagnos plötsligt avskrevs. Är det fel på barnen – eller samhället?…” https://www.svd.se/a/0Vx640/adhd-paradox-i-sverige-har-far-var-femte-pojke-adhd-medicin?

Nära 100 000 barn och unga har recept på ADHD medicin, där Ritalin är vanligt. Initialt kan upplevd hjärndimma och koncentrationssvårigheter minska, men efter hand kommer biverkningar, som det i vanlig ordning talas tyst om.

Vanliga biverkningar: Fler än 1 av 10.

  • Minskad aptit: Ritalin kan minska aptiten, vilket kan leda till viktminskning.
  • Sömnsvårigheter: Det kan vara svårt att somna eller sova hela natten.
  • Huvudvärk: Huvudvärk är en vanlig biverkning.
  • Magbesvär: Magont, illamående och matsmältningsproblem kan förekomma.
  • Ökad puls/hjärtklappning: Ritalin kan öka hjärtfrekvensen. 

Receptblocket är läkarens bästa vän och sjuksköterskan Karin Kjellgrens doktors avhandling är ständigt aktuell, där hon undersökte läkares och patienters erfarenheter av blodtrycksmediciner för över 25 år sedan.
Slutsats var att patienten pratade bara om biverkningar, medan läkaren endast om effekter.
Hon har under sin yrkestid som professor inom omvårdnadsforskning, forskat mycket om följsamhet till mediciner, livsstilsförändringar där kommunikation och bemötande stått i centrum.
(Min följsamhet till mediciner är mycket låg, jag har som många andra patienter avbrutit medicinering pga av svåra biverkningar, som läkare i regel viftat bort som en irriterande fluga. Inte ens vård på hjärtintensiv får någon dignitet, när nya biologiska mediciner skall prövas. Därför har jag ibland ohämmat ljugit om följsamheten och kroppen har själv rätat upp sig efter försämringsperioder av SLE skov, trots läkarens domedagspredikan).

Socialstyrelsen varnade 2023 att om denna utveckling fortsätter så kommer 15 % av alla pojkar att ha en ADHD -diagnos. Vilket får läkemedelsbolagen att gnugga händerna. Där medicinering har övertrumfat gynnsamma metoder som stadiga rutiner under dagen och sanering av snabba internet kickar som får hjärnans synapser att vänja sig med turbofart som den ej hinner att sortera rätt.

När privatisten är i farten så är risken stor att normala avvikelser under uppväxten snabbt förvandlas till en diagnos. Pojkar har mer spring i både ben och hjärnkontor än flickor och mognar lite senare.

Pojkar diagnostiseras nästan dubbelt så ofta med en ADHD diagnos jämfört med flickor. ADHD är inte lika vanligt i Asien som i vissa västerländska länder, men det finns variationer inom både Asien och västvärlden. 

Beträffande kognitiv mognad så bekräftar studier att flickor tenderar att visa tidigare utveckling i läsförståelse, vilket är en viktig faktor för skolprestationer och pojkar kan uppleva en senare mognad i hjärnområden som är relaterade till impulskontroll och beslutsfattande. Hjärnans utveckling visar också könsskillnader, där flickors hjärnor som når sin maximala storlek tidigare än pojkars. 

Tyvärr tycks detta faktum inte hjälpa vuxna kvinnor som ofta reagerar med mer känsla än förnuft, vilket kan få omfattande och svåra konsekvenser för samhället, när de är politiker och/eller har fått en chefsposition efter in kvotering, trots skrala meriter.
Glöm inte gymnasieamnestin där medelålders kvinnor fick en livsuppgift i Refuges Welcomes masspsykos. Samma fenomen ägde rum under vaccineringshysterin för att rädda farmor under coronan. Nu är det rädda våtmarker och klistra fast sig på E4:an helst i rusningstrafik som ger dem både en kick och en livsuppgift.

Ibland undrar jag om det lika värdet där alla är lika nu har trängt ut erfarenhet och fakta, som kön och etnicitet har konkurrerat ut.

En tonårings hjärna som mer består av känsla än förnuft tycks nu ha permanentats i vuxenlivet.

Paradoxen i denna SvD artikel är att högutbildade föräldrar i socioekonomiskt starka områden får fler ADHD-diagnoser till sina gossar, än föräldrar från lågstatus områden med låg utbildningsnivå. Till exempel i höginkomstkommunen Täby medicineras 12 procent av pojkarna, mot 4,4 procent i Malmö.

Jag tycker inte det är speciellt konstigt, kraven är högre i Täby än i Malmö. Där Muhammeds föräldrar inte vill avslöja någon defekt hos den omhuldade sonen. Hans överaktivitet i den kriminella branschen kan hela familjen gynnas av. Flickorna däremot studerar ofta flitigt, utbildning kan bli räddningen från hedersförtryck till ett eget liv.

Att betraktas som sjuk med en diagnos kan för familjen bli en lättnad, eftersom en diagnos garanterar tillgång till stöd och resurser, men bumerangeffekten kan vara stor. En ADHD diagnos i vuxenlivet kan sätta krokben för yrkeslivet och militärtjänst.

Nu kommer många till Malmös barn-och psykiatri avdelning för av diagnostisering efter att forskningsmedel har erhållits.

”…Vissa hade aldrig trott på adhd-diagnosen de fått som barn, ofta framdriven av föräldrarna. Andra upplevde att symtomen hade klingat av när de blivit äldre.
Totalt togs 75 personer med adhd eller autism emot. 50 lämnade mottagningen med struken diagnos, säger chefsöverläkaren Sophia Eberhard…”

Liksom en framtida evighetsmaskin, först skattepengar till en diagnos, sedan ytterligare medel för att bli av med den!

Här borde den psykiska ohälsans olika diagnoser också ligga risigt till!

Men extrema skillnader mellan olika delar av Sverige tyder på att något tycks ha gått snett, skriver SvD.

Varför just Sverige drabbas av diagnosepidemier inom psykisk ohälsa och ADHD får vi inget svar på. Inte heller varför apatiska flyktingbarn uppfanns just i Sverige.

Så länge som en diagnos kan ge fördelar, bidrag och skattefinansierad arbetsfrånvaro och så länge som politiker inte vill inse att vi är olika under livets faser så lär diagnosinflationen fortsätta, därutöver har svenska läkare ett mycket kärt förhållande till läkemedelsverken som har goda vänner hos granskande myndigheter.

Bild från hälsolivs https://halsoliv.expressen.se/kronikorer/anna-basen/vi-maste-kunna-stoppa-knarklakare-snabbt/

Där önskade åtgärder från en artikel 2016 inte har fått någon större uppmärksamhet, att stoppa knarkläkare är mycket svårt.

”…Tre enkla åtgärder borde införas genast:
Rödflagga riskläkare i datasystemen hos apoteken. Då kan de enkelt se om en läkare fått förskrivningsrätt eller legitimation eller indragen.
Förbjud pappersrecept. Då bör man enkelt kunna göra det omöjligt för rödflaggade läkare att skriva ut e-recept på känsliga läkemedel, som narkotika.
IVO och HSAN måste bli tuffare och snabbare. Läkare som är patientfaror eller kriminella måste kunna bli av med sin legitimation och/eller förskrivningsrätt genast..”

Långsamhetens lov tycks råda hos granskande myndigheter.

Sjukdomsförklaring är medlet när ungar blev befriade från fostran

ADHD, Akademi, Ann Heberlein, Big Pharma, Offerindustrin, Sjukskrivning, Skola, Vård

Medan Trump funderar på om han på allvar ska gå in i kriget mellan Israel och Iran så riktar jag blicken mot landets problem, som numera är en evighetsmaskin att ösa ur.

På lokaltidningens insändarsidor råder nästan tävlan från föräldrar om vilken av deras avkomma som samhället svikit mest.

Inflation äger rum om hemmasittare med bokstavsdiagnoser som inte får den hjälp som föräldrar kräver. Att ungen själv skulle tvingas skärpa till sig, får DO att hoppa jämfota av ilska.

Varför råder denna inflation just nu, kan man fråga sig?

Kognitiva begränsningar efter kusingiften i förorten kan inte utgöra hela förklaringen. Klagomålen kommer främst från verbala medelklassföräldrar. Jag har ännu inte sett att Muhammeds mamma klagar, visserligen kan det bero på lågt intresse för det svenska språket. Hennes döttrar klarar sig ofta utmärkt i skolan, men sönernas aktiviteter är bäst att dölja.

Skillnaden är stor beträffande Mena länders gossar jämfört med ukrainska flyktingar, som snabbt lär sig språket och börjar jobba. De läser förmodligen sin läxor i stället för att slänga stenar, brandbomber och vara arbetssökande i mord.

Författaren och samhällsdebattören Ann Heberlein har helt rätt i i SVD: Nu sjukförklaras helt vanliga liv

Den explosionsartade ökningen av NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) ställer psykiatrin inför en kris. Unga behöver verktyg för att hantera att livet är svårt – i stället får de narkotika­klassade läkemedel som bäddar in livet i bomull.
https://www.svd.se/a/rP6VBl/ann-heberlein-okningen-av-adhd-diagnoser-staller-psykiatrin-infor-en-kris

Diagnoser är en populär förklaring när livet gått i baklås, en lösning som både politiker, allt för många läkare och Big Pharma varmt omhuldar och föräldrar kan andas ut, ungen är ju ändå sjuk…

Heberlein hänvisar till psykiatern Erik W Larssons artikel ”Larmet inifrån psykiatrins slutna forum” (Kvartal 1/6).

Där han beskriver vad som sägs runt deras köksbord; en Facebookgrupp enbart för psykiatrer.

”Det mest oerhörda med den svenska psykiatrin är att den sjukförklarar hela mänskligheten”, skriver en psykiater i en Facebookgrupp för psykiatrer. En kollega, en annan psykiater, kommenterar inlägget med att han ser sin funktion i vårdkedjan som ”reducerad till en knarklangare”.

Förmodligen är inte Psykiatrispecialisterna med runt detta köksbord, för de har håvat in miljoner för undermåliga utredningar, trots att de kallar sig ”en av Sveriges främsta mottagningar för ADHD-utredning”. Över 1 500 utredningar har genomförts. Men SvD:s granskning med lokaltidningen berättade att företagets remisser avslås i flera regioner, på grund av stora brister i utredningarna.

https://word.harrietsblogg.se/2025/05/31/inflation-i-digitala-adhd-diagnoser-privatisten-havar-in-miljoner/

Samma fart att hjälpa vilsna tonåringar som tyckte att de var födda i fel kropp visade förslagna läkare som snabbt satte diagnosen könsdysfori där kroppen efter inkomstbringande och biverkningsfylld behandling och operationer blev helt rätt.

En gammal skruttig pensionär som jag själv har tappat all attraktivitet, där råder enbart långa väntetider.

Tyvärr är det oftast privatisten som bidragit till diagnosinflation och bakom den så finns medlallande politiker som tycker det är bekvämt att bidragspolitikens konsekvenser göms i både gamla och nya diagnoser.

Tack och lov har WHO vaknat till och tagit bort utbrändhet med den trasiga väggen som diagnoskod. Men här är Sverige sist på bollen, för skattebetalare skall ännu en tid tvingas betala för att främst bortskämda unga och medelålders kvinnor inte får sitt livspussel med egen tid att gå ihop och efter den diagnosen så tvingas arbetsgivare att ta bomullshandskar på och trippa på tå.

Den kravlösa flumpolitiken i skolan har också bidragit till många offer och råder samma frihet från fostran i hemmet, ja då är det kört för Kalle och hans gelikar som hellre spelar TV- spel på nätter och föredrar att sitta hemma i stället för att masa sig iväg till skolan. Om läraren då ställer krav och kräver att han skall läsa läxor, så kan det omtolkas av DO som en kränkning.

”De söker jobb till sina vuxna barn och låter dem behandla hemmet som ett hotell. Välmenande medelklassföräldrar är skyldiga till att ha skapat en genera­tion av individer som saknar det mest grundläggande…”
https://www.svd.se/a/Gym6zl/ann-heberlein-foraldrar-skapar-hjalplosa-vuxenbarn

Det är minsann inte bara företagare som restaurang- och butikschefer som klagar över att föräldrar är med på anställningsintervjuer, samma elände råder ofta också på universiteten. Gemensamt är att de talar om vuxenbarnets alla förtjänster, trots att de omhuldade sedan har svårt att komma i tid och klara tentor.

Sinikka Neuhaus, utbildningschef vid Lunds universitet:
”Det värsta och det sorgligaste i detta är att man berövar en ung människa deras ’fighting spirit’, alltså att någon annan axlar den rollen. Och jag tror att det på individnivå är oerhört bra att ha en inre drivkraft”

Heberleins slutsats, som jag helt instämmer i, är att  vuxenblivandet inträffar allt senare eftersom främst medelklassens föräldrar inte klarar av att släppa taget och kravlöst ställer upp på minsta nyck. Samtidigt som de beskäftigt lägger sig i sådant som den unge vuxne borde få hantera själv – som anställningsintervjuer och universitetsstudier.

”Han provade att jobba på Ica ett tag, men trivdes inte och så började han ju läsa men utbildningen var inte vad han trodde”, är en kommentar från uppgiven förälder. När sonen flyttat hem igen till ett bekvämt och gratis hotell liv med ständig påfyllnad av fickpengar.

Att inflationen av patologiska tillstånd med alla bokstavsdiagnoser skulle ha ökat så mycket att det motsvarar den faktiska ökningen av hemmasittare är inte troligt.

Självklart är det mer bekvämt för alla med en diagnos, som kräver mer resurser än att ta i med hårdhandskar mot en söndercurlad unge som lärt sig tro att han/hon är navet som allt skall snurra omkring.

Alla är nöjda bidragspolitiker, föräldrar, media med snyftreportage och Big Pfarma med dess knarklangande läkare, medan vården för riktigt sjuka med svåra kroniska diagnoser sinar alltmer.

Bild från adhdsnap.com