Här återkommer Karin Ferm med en gästkrönika som ger tillbakablick på politikeruppdraget, som förvandlats från ett förtroendeuppdrag till egoistisk yrkeskarriär. Detta inlägg borde läsas av varenda yrkespolitiker i hela landet och av väljare som ännu tror på vad våra representanter säger. ……………………………………………………………………………………………………
”Bortglömda ideal
Sverige har under många år inte haft några politiker i Regeringen eller inom Svenska myndigheter som lever upp till de ideal som en gång var grunden för vårt lands välstånd och samförstånd!
Ansvarskänsla, yrkesheder, kompetens, ärlighet, hängivenhet, omtanke om landets innevånare, rättskänsla, samvete, moral, stolthet, fair play, hederlighet, redbarhet, etik, rättskaffenhet och omutlighet saknas i dag hos de som ska företräda folket och vår vilja.
Korruption var något som inte fanns i tankevärlden, då vi alla förväntades att solidariskt hjälpa till att bygga upp vår välfärd. Detta var en följd av att de folkvalda ville visa att de var duktiga att förvalta ett förtroende.
De förtroendevalda tog sitt uppdrag på allvar och de tog sin roll som ett föredöme på allvar. Att vara förtroendevald var ett ”hedersuppdrag” som togs på fullt allvar.
Att ha ett ansvar gentemot andra var något som var viktigt att leva upp till. Hela släktens och familjens heder hängde på att man tog sitt ansvar på allvar!
Habegäret urholkade både moralen och lagen
För att någon inte skulle avvika från den inslagna vägen upprättades lagar som reglerade vad man fick och inte fick göra som förtroendevald. Eller som tjänsteman oavsett om man var politiskt tillsatt eller anställd. Detta var innan hungern efter pengar och makt tog över! 
Man brukar säga att ”makt korrumperar” och ”mycket vill ha mer”.
Vissa av de förtroendevalda började snegla på de fördelar och förmögenheter personer inom finansvärlden och företagsvärlden hade, och ansåg att även de hade rätt till samma samhällsstandard.
Nu började högmodet och penninghungern ta över! De ansåg sig bättre och viktigare än ”vanligt folk”.
Inför väljarna försvarade de sina höjda löner och förmåner, med att de behövde visa upp samma standard som politiker från andra länder. Men de jämförde sig enbart med de från de rikaste länderna.
De folkvalda lärde upp sina barn till att ta efter dom, precis som de adliga och de med ärvda förmögenheter gjorde!
Politisk adel
Avundsjukan gjorde att ”de folkvalda” kopierade de med ärvda pengar och ville efterlikna dem. Så landet fick så småningom en ”politisk adel” där de valde in sina egna till de högre posterna. 
Det kunde de göra genom att landet har ”representativ demokrati”. Endast utvalda eller barn till tidigare förtroendevalda hade en chans att avancera inom politiken.
De folkvalda började genom korruption att försäkra sig och sina närmaste fördelar, genom devisen ”kliar du min rygg, så kliar jag din”
Manipulation och vänskapskorruption
Följden av manipulation och vänskapskorruption blev att en privilegierad grupp tog över förtroendeuppdragen, som förvandlades till en gynnad yrkesgrupp utan kontakt med ”vanligt folk”.
Det var inte längre ”folket” som valde sina representanter, utan folket fick bara välja parti. Vilka som skulle högst upp i partiet bestämde ”valberedningen” och den var genomsyrad av nepotism.
Uttrycket ”yrkespolitiker” blev allt vanligare! Det var inte längre personer med erfarenhet från olika delar av arbetslivet eller personer med de utbildningar som krävdes för att klara av de uppdrag en politiker har som valdes till ”förtroendeuppdragen,” utan de mest anpassningsbara, ja-sägarna.
Falska nätverk
Man fick makten att hantera befolkningens skattepengar och ville själva få del av dessa pengar till sina partikamrater. Så de byggde upp ett nätverk av föreningar och organisationer under förevändning om att dessa var till ”för hela befolkningen”.
Sedan beslutade man inom politikers ramar att ge bidrag till dessa organisationer. Bidrag som skulle gå till att hjälpa, utbilda och informera befolkningen.
Men stadgarna stipulerade att det endast de som var partitrogna som skulle få sköta dessa organisationer. Och organisationerna själva skrev in i sina stadgar att viss procent av deras pengar skulle gå till partiet som partistöd.
På så sätt kunde partiet få mer pengar än det partistöd som samtliga politiska partier fick.
Förtroendeposter utan kompetens
Avundsjuka, svartsjuka började florera även inom partiet. Vissa ansåg sig ha blivit förbigångna. Så det gjordes upp en plan där vissa ”förtroendeposter” skulle alternera mellan de olika grupperna. Helt oberoende av kompetens och kunskap. Maktkampen blev stundtals hård och alla medel var tillåtna!
Vissa gick sängvägen, andra använde ren utpressning för att komma dit man ville!
Korruptionen blev till slut ett sätt att sköta landets angelägenheter. För den ärlige hade ingen chans att få ett förtroendeuppdrag.
Riksrätt och ämbetsmannaansvar togs bort
Värre blev det efter att en Regering först tog bort ”riksrätt”, med hänvisning att den lagen inte hade använts på över hundra år. Sedan var det inte långt tid innan de även tog bort Ämbetsmannaansvaret.
Då de började bli många inblandade i korruptionen så slutade man se på kompetensen utan tillsatte tjänster både inom Regeringen, myndigheterna, kommunerna och landstingen efter partitillhörighet och vänskapsband. Ibland som en betalning för utförda tjänster mellan näringslivet och politiken.
Den totala korruptionen som helt struntade i kunskap, kompetens och erfarenhet kring det man blev satt att sköta var ett faktum.
Maktfylld sekreterarstab
De löste det med att tillsätta sekreterare och en stab med mera kunskap än de själva hade. Alltid enligt devisen ”någon jag litar på”, alltså vänskapkorruption på högsta nivå. Men så småningom så var inte kunskap om det staben arbetade med så viltigt länge. Det var bara att skaffa sekreterare åt sin egen sekreterare och sedan kontorister.
På så sätt så kunde man säga att man ”skapade arbetstillfällen”, betalda med skattepengar naturligtvis.
Kvotering modeordet
För att göra först kvinnorörelsen nöjd, och sedan olika minoritetsgrupper, började man med ”kvotering”. Nu var kompetens, lämpighet, kunskap och erfarenhet helt plötsligt ett skällsord!
Många viljor skulle tillfredställas, så politikerna började rucka på lagen för att locka nya väljargrupper till sig. Ämbetsmannaansvaret var ju borttaget och blev man påkommen för oegentligheter var det bara att man flyttades till en annan tjänst.
De hade själva satt upp ett ”anställningsavtal” för tjänstemännen som garanterade lön under en viss tidsperiod oavsett om man skötte uppdraget eller inte.
Politikerna hade ett lite annorlunda avtal, men lika generöst! De måste ju se till att deras egen framtid var säkrad.
För både politikerna och tjänstemännen fanns ju annars ”elefantkyrkogården” om det inte fanns någon attraktiv tjänst inom någon myndighet ledig.
Väljare endast valboskap
Under åren har medborgarna blivit degraderade från att ha varit uppdragsgivare till att bli ”nyttiga idioter”, ”valboskap”, ”pöbeln”, ”folket” eller ”väljare”. Enda gången politikerna brydde sig om vad medborgarna ville var inför ett val! Då kom alla politiker med det ena löftet efter det andra, för att efter valet ha lite olika bortförklaringar och syndabockar varför de inte kunde uppfylla de löften de gav, som en välregisserad pjäs, för att ”folket” skulle tro att det var de som valde sina företrädare!
Sätt politiker på plats
Dags att Sveriges Politiker sätts på plats och blir ansvariga för sina handlingar och om de missköter sina uppdrag ska de inte bara bort, de ska inte heller ha rätt till några mera pengar från våra skatter! ”
………………………………………………………………………………………………………
Goda råd efterlyses hur denna politiska adel kan sättas på plats?? Nu har de också tryggat valboskapen med invandringen och islamiseringen. Frågan är om och när Muslimska brödraskapet bildar parti? När deras beskyddande miljöpartister blivit färre.
Jämför även med Rudolf Steiners tankar om Det Tregrenade Samhället. Hittills har jag inte sett något teoretiskt system som slår Tregreningen.
