månadsarkiv: september 2016

Skillnader i anställningsbarhet, vill mångkulturella politiker inte se

Denna vecka åker en stolt statsminister till New York, till prestigeprojektet ”Global Deal” där Sverige är medarrangör till president Obama.
Projektets syfte är att exportera den svenska modellen till en internationell publik. Av 25 st inbjudna svenska storföretagsledare anmälde sig bara en (Svd 2016-09-18).
Återbuden från andra inbjudna storheter strömmar in, den svenska modellen verkar inte stå högst på deras agenda.

”Vad är den svenska modellen? (www.seko.se)
Den svenska arbetsmarknaden bygger på att parterna samarbetar och kommer överens. Det man kommer överens om bekräftas i kollektivavtal mellan de anställdas och arbetsgivarens organisationer. Det är grunden för det man brukar kalla den svenska modellen.
Villkoren på arbetsmarknaden blir bäst om fack och arbetsgivare själva tar ansvaret för dem. Det gör vi genom kollektivavtal. Politikerna ska ordna grundläggande regler men låta parterna forma villkoren för olika sektorer, branscher och grupper.
Parterna ska genom förhandlingar se till att löneutvecklingen blir bra för anställda, företag och för samhällsekonomin. Politikerna ska stå för bra trygghetssystem i samhället och ha aktiv politik för arbetsmarknaden och näringslivets utveckling.”

den-svenska-modellen

 

Enligt finansminister Magdalena Andersson är förutsättningen för den svenska modellen hög sysselsättning och låg arbetslöshet (Agenda 2016-09-18).

Om inte pengar strömmar in, så finns det inget att dela ut och välfärdskontraktet spricker. I dag råder stor obalans mellan de som betalar in och de som får ut. Medborgare som arbetat och har betalt skatt under hela sitt liv, hamnar nu sist i kön, när en nyanländ glider förbi och får riklig tilldelning, utan minsta prestation.

Att den svenska modellen, numera är skral i praktiken är nog inget som Stefan Löfven nämner om i sitt tal på Global Deal, för han lever kvar i fackföreningarnas storhetstid.

Orsaken till att modellen börjat krackelera är Sveriges oansvariga invandringspolitik, som har orsakat att trygghetssystemen fallerar, därför att allt för många av invandrarna inte är anställningsbara och kommer aldrig att bidra till välfärden.

En politik som mer har styrts av våra politikers humanitära hybris, än av landets möjlighet till god utveckling.
Att landet och dess medborgare inte klarar mer, är inte lika roligt att exportera.

Länge har vi fått höra hur väl Sverige behöver dessa invandrare som skall hjälpa oss på gamla dar och också om hur välutbildade de syriska flyktingarna och migranterna var.
Det sista är inte sant och även om utbildning finns från hemlandet så är den inte anpassad för västs högteknologiska krav på arbetskraft. Brister och skillnader finns i skolgång och i både teoretiska som praktiska utbildningar.
Köpta utbildningsbevis är också en fara.
Åsa Wennberg som arbetar på socialstyrelsen skrev i GTP 2015-10-07 en artikel med rubrik ”Läkarexamen vanlig bluffmerit” eftersom hundratals dokument/år är falska. Uppdrag Granskning uppmärksammade några fall under våren.

Trainejobb, extra tjänster, instegsjobb och snabbspår, inget fungerar trots politikers lovsång till att dessa möjligheter skulle halvera arbetslösheten.

Jag tror att en förklaring till dessa beslut är att dagens karriärpolitiker har ringa erfarenhet från arbetsgolvet. Där ställs det betydligt tuffare krav än i riksdagsbänken, som kan vara tom utan att någon märker det.

Kanske erfarenhet från skolbänken också kan vara skral, för i alla tal har det svamlats om värdegrund som de själva har hittat på, alltid framfört med självgod och moralisk retorik.
Fakta undviks till varje pris, det viktigaste är att bli känd och få medial uppmärksamhet, samma förhoppning som unga har, när de rusar till Idol. Skillnaden är dock att där finns en skoningslös jury som direkt sorterar bort oförmågor. Journalisten ställer oftast bara snälla frågor, som besvaras med hur mycket bra partiet gjort.

En annan orsak till svårigheterna att få invandrare och alla nyanlända i arbete är stora kulturskillnader.
Att vilja be fem gånger om dagen kan vara svårt för produktionen.
Att vissa arbeten inte kan utföras av religiösa skäl och att kvinnors huvudduk och ibland önskan om heltäckande klädsel kan medföra risker för arbetsskada, men även risker för både vård- och omsorgstagare, var inget som politikerna brydde sin hjärna med. De var helt koncentrerade på att föra ut Sveriges humanitet i hela världen.

Tyvärr är hänsynen större till främmande kultur och religion, än till egen försörjning.

Detta får vi ännu inte tala om, för då kan rasiststämpeln snabbt komma fram och medföra att vi blir mindre önskvärda på jobbet.

Trakasserier är ett vanligt knep hos makten, som därmed signalerar till andra hur det går för de som inte håller truten om den misslyckade ”flykting” politiken.

En intressant artikel stod i Svd, också den 18 sept. Rubriken var; ”Lyckad bosnisk integration gåta för forskare?”

I Småland, små företagares Meka, rådde ingen större skillnad i arbetslöshet mellan svenskar och bosnier, däremot fanns skillnader i Göteborg och Malmö, där bosnier bosatt sig hos sina landsmän.
Forskarna pekade på att bosniernas hemland låg närmare Europa och att deras skolgång var mer lik vår, men längre ville man inte gå.
Jag tror att i storstädernas enklaver så är det bäst att hålla sig till de gamla idealen. Påverkan utifrån stöter på patrull och nyanlända kan kastas omkull om de inte lyder hemlandets seder och bruk.
Familjer som flyttat till Småland, vars invånare är kända för strävsamhet och god arbetsmoral, kan få nya ideal att se upp till.

Att synliggöra skillnad i kultur och religion är ännu tabu, för risken är då stor att forskningsmedel torkar ut.

Här kommer citat från en artikel, som förmodligen varken vår statsminister eller förbundskansler Angela Merkel har läst.

Efter förluster i två delstatsval och med illojala på partiets hemmaplan så kanske förbundskanslern förstår att fortsatt generositet mot världens flyktingar inte längre applåderas, utan kan resultera i slut på Merkeleran.

Vår statsminister flyr sitt ledarskap och trivs bättre i internationella sällskap, där han vill sola sig i glansen från den svenska modellen och inser inte att intresset nu är skralt för alla skyltfönsterkonferenser.

”Tysk baksmälla: Migranter botar inte brist på arbetskraft.”
Författare Tomas Lundin. Artikeln publicerad i Svd 2016-07-07.

”I det tyska näringslivet korkades champagneflaskorna upp förra året när över en miljon flyktingar sökte sig till Tyskland där företagen skriker efter arbetskraft. I dag är baksmällan påtaglig – migranterna är sämre utbildade och passar sämre in i det tyska arbetslivet än förväntat. Det är politisk dynamit.

BONN. Tysklands 30 största börsnoterade bolag omsätter sammanlagt mer än 1 100 miljarder euro och har över 3,5 miljoner anställda – men sysselsätter inte mer än 54 flyktingar med tillsvidareanställning.
Siffrorna som redovisas av Frankfurter Allgemeine Zeitung efter en rundringning till DAX-bolagen sätter fingret på de många olösta integrationsproblemen. På bristande kunskaper i tyska, kvalifikationer som inte efterfrågas och segdragna asylprocesser som förstör motivation.
Inte minst vittnar de om överdrivna förhoppningar.”

Om blodspengar och om en statsminister som inte lämnar makten frivilligt

Statsministern, hans rikspolischef och hans minister kanske inte har tid att läsa alla larmrapporter från vårt spännande och mångkulturella samhälle?

Eller är det ja-sägarna i Rosenbad och hos rikspolischef Dan Eliasson som sorterar lektyren?

”Löfven lämnar inte makten frivilligt” var rubriken på en SVD intervju 2016-09-17 och hans hopp är att splittra och söndra alliansen och skrämmas med SD:s nazistförflutna. Målet är att vara kvar i Rosenbad, även efter bakslag i valet 2018.

För beroende av SD är mycket fult, men inte av kommunister och ett miljöparti som luften har gått ur, efter deras flirt med islamska fundamentalister.

Alliansen verkar dock inte så lättskrämda för på debattsidan kontrar de med att ”Målet är en ny alliansregering.”

SD verkar de än så länge lämna därhän, men kanske partiet får komma fram ur garderoben efter valet.
Alliansen skriver att Sverige behöver tillväxt, behöver bryta utanförskapet, behöver god kvalité inom skola, vård och omsorg och till sist behöver vi trygghet och säkerhet i en orolig omvärld.

Men som vanligt är det tunt med förslagen hur vi ska fixa till behoven.
Skapa enkla jobb, fler poliser och riktade satsningar är som en piss i Mississippi om inte asylstopp blir verklighet och förståelse för att konsensussträvan inte biter på medeltida kultur.
För mellan svenskars och invandrares värde på arbetsmarknaden råder enorma olikheter.

Att sluta med den mångkulturella vurmen tar tid och är inget som står särskilt högt på dagordningen, när flyktingindustrin har bäste bror anhängare i maktens högsta boning, trots fusk, fiffel och båg. Eller kanske just därför?

Inom de rödgröna partierna vankas det nog spöstraff, att antyda att kulturkrockar gör att landet faller isär. Enklare och mer ideologiskt rätt är att nita fast ansvaret för sprickbildningen på oppositionens 8 år vid makten.

Här följer ett lästips om ytterligare en tradition, denna gång från maffiakulturen, som tystar offrens familjer med blodspengar.

Detta verkar inte rikspolischefen heller uppmärksamma, han var mer engagerad i att tala om för sin poliskår hur fin hans sommar hade varit.

dan-eliasson
Kanske han hittar på nya armband med slogan ”Ge inga blodspengar, anmäl dig hos polisen” och att justitieministern skulle föreslå en lagändring är långsökt, som håller sin rikspolischef om ryggen, trots hans dövhet för polisers protester och blindhet för vad vår mångkulturella verklighet innebär.

Lästips från det nya spännande Sverige.

http://www.expressen.se/kvallsposten/mordarna-koper-sin-frihet-for-blodspengar/

Publicerad 17 sep 2016 kl 06.14

Ett citat från artikeln:

”Mördarna köper sin frihet för blodspengar”

”MALMÖ. De mördar, de pekas ut – och de köper sin frihet.

Mördare går i dag fria på gatorna medan polisen står handfallna. Med stora summor erbjuder mördarna sina offers familjer ”blodspengar” i utbyte mot deras tystnad.

– Det här har förekommit i flera år och det är på tiden att det sker en lagändring för att förhindra den här typen av privata uppgörelser, säger Stefan Sintéus, polisområdeschef i Malmö.”

Applåder ersätts av kritik mot politiskt korrekta länder

Nu är Slovakien ordförandeland för EU.
Vi får tacksamt notera att länderna i öst inte har samma mångkulturella vurm som Tyskland och Sverige.

Jag citerar ingressen till en artikel på Avpixlat 2016-09-16.

”Europeiska rådets ordförande kritiserar politiskt korrekta länder som dragit till sig migranter

EU På fredagen möts EU-ländernas ledare i Slovakiens huvudstad Bratislava för att diskutera unionens framtid. Inför mötet har Europeiska rådets ordförande Donald Tusk skickat ut ett brev till deltagarna i vilket han bland annat kritiserar de länder som stått för så kallad “öppenhet” och agerat stora pullfaktorer för migranter från Mellanöstern och Nordafrika och därmed bidragit till krisens omfattning i fjol.”

Är detta uttalande en omvändning under galgen, undrar jag?

Eller ligger någon annan agenda bakom uttalandet?

Vår statsminister Stefan Löfven fortsätter att rabbla sitt mantra om att ”alla EU länder måste ta sitt ansvar,” underförstått precis som hans stormakt i humanitet gjort.

Numera är det nog ingen annan än Angela Merkel som lyssnar, som tydligen vaknat till efter Alternativ för Tysklands framfart.

angela-merkel
Hon ville nog bara ha billig arbetskraft till tyska fabriker, men förstod inte integrationssvårigheterna, som vi andra på fältet tidigt gjorde.

Stefan Löfven var i desperat behov av röster och med sina verklighetsfrånvända vänner i miljöpartiet så öppnades dörrarna på vid gavel, för alla som ville in, men det var Fredrik Reinfeldt som lade grunden till denna destruktiva politik.

 

Han såg massinvandringen som ett gyllene tillfälle till att förstöra välfärdsstaten, få spakare fackföreningar och bredda vägen för den globala storfinansens framfart.
Murbräckan var humanitet, vi måste dela med oss till alla i nöd och det gick majoriteten av det offentliga Sverige på, inklusive medelålders kvinnor med empati som här fick en stor möjlighet till praktik.

I tidningarna finns ständigt bilder på gråtande barn, fast det var unga, friska män som främst tog sig hit. Vilket nu skapat farlig obalans beträffande könsfördelning i befolkningen.

Problemet var att majoriteten som kom hit inte tillhörde de mest nödställda, utan främst ville skapa ett bättre liv för sig och de sina. I sina hemländer tillhörde de medel- och överklass, som hade pengar till resan hit.
Stora krav på hjälp, hot om anmälningar om medel inte beviljats har fått många socionomer att sluta sin anställning, för tacksamhet är inte någon framträdande egenskap, hos de som är vana att befalla i sitt hemland.

Danmark har nu sagt nej till kvotflyktingar, medan Sverige snällt lovar ta emot 5.000 till, för vi måste ju hjälpa till…

Varför det, undrar jag?

Räcker det inte med att Sverige som endast utgör 2 % av EU:s befolkning tagit emot ca 40 % av alla ensamkommande flyktingbarn, där alltför många varit vuxna män?

Nu far statsministern världen runt och försöker desperat att få fler länder att anamma en migrationspolitik som gjort att landet faller isär och att den svenska modellen rämnar.

Publiken är dock gles och FN:s ryggdunkningar värmer inte mer. För Sverige är internationellt ett avskräckande exempel på naivitet.

Så den nyttan har i alla fall våra mångkulturella ambassadörer gjort.

DN har ledartröjan i medias förfall

När mina döttrar var i tonåren och gjorde ärlig sammanfattning från sin barndom med sin ensamstående mor, så fick dessa två faktorer högst poäng.
”Det bästa med dig mamma var att du aldrig gifte om dig och att vi alltid hade en dagstidning.”

Dagstidningen var under hela deras barndom och tonårstid Dagens Nyheter, som gav god omvärldsbevakning.
Men världen förändras och media med den.

Vänsterliberla ståndpunkter dominerar inom politik och media, att vara nationalist är fult, att vara globalist är däremot mycket fint.

Postmarxisterna verkar ha lockat in även liberaler i sin identitetspolitik med sitt ständiga tjat om sociala konstruktioner. Dagens forskning om arv, genetik och om vårt DNA finns inte på kartan.

En gradvis förflackning har skett av nyhetsförmedlingen under det sista årtiondet.

Tidigare så uppfyllde flertalet rikstidningar sitt uppdrag, att vara objektiv nyhetsförmedling, som levererade fakta till mig som läsare, så att jag därefter kunde ta ställning själv utan pekpinnar uppifrån.

Nu anser jag att förfallet är stort.

dn

I stället för att skildra verkligheten, omskapar de den och blir en subjektiv propaganda-apparat för det mångkulturella samhället, federalism och en ny världsordning(NWO).

Den samhällsgranskande funktionen är som bortblåst och jag misstänker att rosévinsintaget med politiker i Almedalen kan sätta spår.

Etablerade opinionsbildare med rätt värdegrund har förtur på debattsidor.
Vad ett värde egentligen är, verkar de inte vara så noga med.

Forskare och kunniga experter är inte välkomna med sina alster om de avviker för mycket från etablerade uppfattningar främst inom migrationspolitiken.
Ordmakarna, oftast politiker, företrädare för organisationer och föreningsliv, som släpps in på debattsidorna har stor fallenhet för att omvandla ord så de får antingen skimmer av godhet eller av ren ondska, beroende på från vilket håll orden kommer.
Patriot förvandlas till rasist, SD anhängare beskrivs som nazist, tiggare kallas för EU migrant, invandrare för nysvenskar och illegala unga invandrargäng förvandlas till ensamkommande flyktingbarn, även om de är upp till 40 år.

Allt för att väcka känslor utan frontallobskontakt.

Trots att svenskars förtroende bara dalar för medias rapportering om invandring, flyktingpolitik i flera opinionsundersökningar, så fortsätter redaktörerna med sin journalistkår i samma spår.
Föraktet och svartstämpling av de som går emot den rådande opinionen är mycket stort.
Avsikten är att skrämma andra bland vanligt folk; se hur det går för de som bloggar och skriver på Avpixlat, utanför åsiktskorridoren.
Nej, det sista säjer de inte, för enligt traditionell media så finns ingen sådan korridor, bara okunniga och korkade lekmän som inget förstår.

När forskare, professorer, docenter och kunniga experter säjer samma sak, då byter media ofta strategi,från svart/brunstämpling till tystnad, för den argumentationen klarar de inte av.
Dörren stängs till de stora dagstidningarnas debattforum och i SVT:s morgonsoffor trängs bara kultur- och kändiseliten, som nästan gråter i kapp över vår bristande tilltro till deras världsåskådning.

När jag läste söndagens DN (2016-09-14) så fick jag lägga den ifrån mig för att inte kvävas av alla vinklade, känslosamma flyktingreportage.
Utgångspunkten var den lilla Alan Kurdis tragiska drukningsdöd på Medelhavet och sedan ett frosseri i reportage om tappert kämpande flyktingar i vårt avlånga land.

Därför blev jag så glad, när jag sedan läste ett inlägg på Avpixlat av den kunnige professorn Karl-Olov Arnstberg som under rubriken ”DN´s agendajournalisik” just beskrev söndagens tidning.

Många intressanta och lärorika inlägg finns på hans och journalisten Gunnar Sandelins blogg ”Invandring och mörkläggning.”

g-sandelin-arnstberg

Tyvärr ersätts alltför ofta god kompetens av floskler och ringa intelligens i traditionell medias rapportering.

Ps. Jag prenumererar inte längre på DN, får låna söndagstidningen av grannen. Ds.

En tom regeringsförklaring

Regeringsförklaringen i går (2016-09-13) gav inga förklaringar till hur samhällets stora problem skall lösas.
Eftersom man inte vill se grundorsaken, till samhällets problem så finns det heller ingen lösning.
Massinvandringens dystra konsekvenser på hela samhällslivet förvandlas endast till utmaningar, trots att kommuner, landsting och samhällssektorer krisar.

Pompösa ord om samverkan i blockpolitiken ner till minsta förening på landet var statsminister Stefan Löfvens favoritord.
Vi skall arbeta tillsammans för att bevara den svenska modellen, men om redskapen därtill fick vi inget veta.

riksdagen

Jag är född 1947, men jag har inget minne av att jag som väljare fick tycka till, innan det avgörande beslutet 1975 togs. Då beslutade riksdagen i stor enighet att Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle, efter Olof Palmes intentioner enligt preposition 1975:26. Tillsammans gällde inte då, det är bara aktuellt när problem uppstår.

Beslutet präglades av ett demokratiunderskott utan motstycke i hela västvärlden, men Palme var väl inspirerad av Castro och andra diktaturer som han hyllade.

Målet var ökad internationalisering och valfrihet till assimilering, att anpassa sig till värdlandets seder och bruk var inte längre påbjudet. Invandrarna, deras barn och barnbarn skulle behålla sin egen kultur, religion och identitet.

Riksdagen beslutade i stor enighet om tre övergripande mål, jämlikhet, valfrihet och samverkan.

I praktiken betydde jämlikhet att alla invandrare skulle ha samma rättigheter som svenskar, även om de aldrig kommer att jobba en dag i värdlandet.

Eftersom religion och kultur var valfri, så resulterade valfriheten efter hand i att även omfatta svensk lag och regelverk. I dag har förortens enklaver egna lagar som bokstavstrogna koranläsande imamer förordar.

Samverkan betydde kort och gott att svenskfödda skall hålla käft och finna sig i att riksdagsbesluten skett över deras huvuden.

pippi-tyst

Mona Sahlin var en av mångkulturens fanbärare, hon sade att ”Svenskar måste integreras i det nya Sverige, för det gamla Sverige kommer inte tillbaka.”

Fyra årtionden senare vet vi att den berikande mångkulturen utifrån även innehöll kvinnoförtryck, hederskultur, upplopp, kriminalitet, maffia metoder med skottlossning och mord, förutom alla undanträngningseffekter för den inhemska befolkningen.

Under 2010 blev det helt kört, för då klubbade riksdagen igenom att Sverige var ett mångkulturellt samhälle, under största möjliga tystnad.

Förmodligen hade media med hela sin journalistkår fått order av sina ägare och den politiska eliten att sova under dessa odemokratiska beslut, ingen debatt föregick dessa katastrofala framtidsbeslut, för frågan fördes aldrig ut till folket.

Högertrafik, kärnkraft och EMU anslutning fick däremot debatteras innan vi gick in i valbåset, men att förändra landets population med alla dess särskiljande olikheter fick inte ens diskuteras. För det var vi som nu skulle integreras i den främmande kulturen.

När protester började komma, då vaknade gammelmedia resolut.

Vi har ständigt fått höra hur främlingsfientliga och rasistiska vi är, trots att forskare i flera undersökningar inte håller med.

Enda nyheten i regeringsförklaringen var utnämningen av Anna Ekström, som redan under Reinfelds tid blev inbjuden till regeringen. Hon blev ny gymnasie- och kunskapslyftsminister.

Hon sa att nyanlända elever är en stor utmaning och att vi med rätt åtgärder kan få framtida utdelning, men inte ett ord om nyanlända elevers egna skyldigheter till vett och hyfs.
Vi får väl se om hon har en plan som kan lyfta skolan från förfallet. I dag lutar skolans resultat som tornet i Pisa, om det helt faller får framtiden utvisa.

Utbildningsminister Gustav Fridolin såg lite blek ut, när han i sällskap med den nya ministern tågade in i riksdagen. Han förstår nog att denna kompetenta dam inte är att leka med, som Åsa Romson hans förra kollega.

Anna Ekströms medlemskap i Trilaterala kommissionen, ett ljusskyggt sällskap i Bilderberggruppens anda, kan nog imponera på den mediokre utbildningsministern.
(Dino Knudsen är forskare, historiker och verkar på Köpenhamns universitet. Han har forskat om rörelsen, enligt uppgift från Fria Tider).

Hur detta nya riksdagsår kommer att gestalta sig är höjt i dunkel, men med en opposition som sover och inte tar sitt uppdrag på allvar, så lär nog enformigheten och den destruktiva flyktingpolitiken stå bi.

Kanske fler i riksdagen tvingas att glänta på dörren till det demoniserade partiet?

Valet väntar om ett par år och med partiets framgång i opinionen, så kanske det i september 2018 inte längre passar att peststämpla partiet.

Sverigedemokraternas färd från paria till samarbetspartner?

Nu tycker Jan Björklund (L) att regeringen skall bjuda in SD till samtal som förs över blockgränsen, medan hans polare förskräcks och undrar om han glömt deras förflutna? Deras eget förflutna är däremot glömt.

sd

Statsministern avvisar bestämt förslaget i dag, men frågan är hur han och övriga partier gör i morgon?
För det som var fult i går är OK i dag, när regeringen tvingades att svänga 180 grader i migrationspolitiken, inte ens Åsa Romsons tårar kunde då hindra besluten.

Hur Björklund och andra partiledare agerar i morgon vet vi inte. Fortsätter SD:s framgångar i opinionsundersökningarna, så kan de tvingas att öppna dörren.

Denna kloka kommentar fick jag angående Jan Björklunds förslag att släppa in SD i samtal om övergripande frågor av signaturen ”Nisse”.

”Nu har Jan Björklund (L) upptäckt att det går att kamma hem poäng genom att apa efter SD.

L tycks tävla med M om att locka till sig SD-väljare. Först genom att kräva SD:s deltagande i blocköverskridande överläggningar.
Sedan genom att vilja stoppa muslimska friskolor. Vad bli nästa bete?

De gamla partierna har gradvis förstått att de håller på att måla in sig i ett hörn.

Jag tror att JB är så pass slipad att han nu tar ett långt skutt över målningen för att landa på säkra sidan, där färgen torkat, så att säga.

Men detta är bara ett steg.

Det kommer nog fler, men med stora mellanrum. Att vända skutan får ta sin tid, om hon inte ska kapsejsa.

rasist

Jodå, FP var med om att peststämpla SD, och för att slippa tappa ansiktet backar de nu ur långsamt så ingen ska märka att de går emot sin egen forna policy.

Det står väl i första kapitlet, första paragraf i partiledarens manual, att stoppa varje nytt parti med alla medel.
Först ska man kolla vilka länkar i partiets kedja som är svagast. Så angrips de. Sen hittar man på falska beskyllningar, gör en karikatyr av nykomlingen, varpå man angriper vrångbilden.

Så gjorde man även med MP i början, ljög. Numera sitter MP i högsätet och ljuger med de andra mot nästa nykomling, och med tiden är kanske SD i samma roll, dvs att ljuga om nästa nationella parti”.

Historien upprepar sig bara. De som förtrycker andra ser aldrig förtrycket själva. Om de förtryckta får makten, så blir de dom nya förtryckarna.

Vänstern med lojal media vänder aldrig på ”kuttingen”

I invandringsfrågan råder åsiktsförtryckande enighet inom vänsterliberal media med stöd av regeringspartierna.
Nu verkar det som vänstern inte längre orkar vifta med rasism flaggan. Missbruket med
att sätta etiketten främlingsfientlig direkt på alla, som inte instämmer i deras mantra om rasistiska strukturer, får bara bumerang effekt.
Då återstår det att sparka ut alla vita, svenskfödda medborgare på evenemang där rasism står på dagordningen.

Håller man inte med om landets rasistiska strukturer, ja då är man rasist!

ssu

Den 19 september är det dags igen, då arrangerar SSU en diskussionskväll i storebror, socialdemokraternas högkvarter, temat är rasism.
Ledaren för diskussionskvällen är Rashid Mura, ordf. för Sveriges unga muslimer, som är känd för att ha bjudit in hatpredikanter till organisationen, som fått orera fritt ur Koranen, om rätten att släcka otrognas liv.

unga-muslimer

Pengar saknar inte organisationen, för vår mångkulturella kulturminister ser till att skattemedel ständigt flödar in.

I SSU:s ursprungliga inbjudan stod ”Evenemanget är separatistiskt för rasifierade” som sedan ändrades till att bara medlemmar var välkomna, skolade i den rätta läran var liksom underförstått.

Riksdagsman Hanif Bali (m) och flera andra debattörer har protesterat mot detta hudfärgsseparerade möte, men här verkar DO (diskrimineringsombudsmannen) inte bli upprörd.

Om vi vänder på ”kuttingen” så hade det orsakat ett ramaskri bland vänsterliberaler med brandkårsutryckning. DO hade kört brandbilen i högsta hastighet, för att släcka denna brand från rasistiska själar, som utestänger invandrare till offentliga evenemang.

DN:s kulturchef Björn Wiman förnekar sig aldrig i sin grandiosa självbild.
I söndagens DN (2016-09-11) skrev han om hur ”Donald Trump fick rasismens verktyg av sin pappa.”
Wiman berättade mycket upprört om hur Trumps far, fastighetsägaren och sonen under lång tid vägrade att hyra ut lägenheter till svarta.
Inte ett ord om detta besluts bakomliggande orsaker.
Wiman sparar inte på krutet, han skriver bland annat i söndagskrönikan att ”rasismen sitter djupt i det amerikanska samhället i allmänhet – och i Donald Trup i synnerhet”.

Det hade varit på sin plats om denna mångkulturella skribent samtidigt hade tagit upp SSU:s förkastliga handlande, som verkligen handlar om rasism. Men inte ett ord.

Rasism är rasism oavsett avsändare, men här verkar nu vår mångkulturella elit att skilja mellan god och ond rasism.

När tidningsdöden bara fortsätter så får vi förvänta oss fler ensidiga känsloreportage, där subjektiva fördömanden kommer att nå nya höjder i takt med att upplagan sjunker.

Vänd på ”kuttingen” i integrationsdebatten!

Ett känt fenomen som används för att vi skall kunna se saker i ett nytt perspektiv är att använda så kallade ” ideom.”

I Wikipedia står följande definition om ideom:

”Idiom betyder språklig egenskap, variant, dialekt, eller särart.
Idiomatisk innebär något som är karakteristiskt, säreget och språkriktigt korrekt för ett språk eller en dialekt.
Idiomatiskt uttal innebär att man uttalar ett språk som en ”infödd.”

…..Bland nybörjare i ett språk är idiomen bland det svåraste att få grepp om, eftersom de sällan finns listade i böcker och ordlistor, utan bara förutsätts att man känner till. Språkläroböcker tar oftast bara med de allra mest vardagliga och vanliga.

Exempel på ideomatiska uttryck:

-Det gick som smort (det gick mycket bra, inga problem uppstod)

-Klart som korvspad (något som är mycket tydligt och som alla borde inse)

-Storm i ett vattenglas (att överdriva kraftigt för att få något att framstå som viktigare än det egentligen är; gräl om något oväsentligt)

-Vara på smällen (att vara gravid)

-Ingen fara på taket (inget katastrofalt som hänt, trots ett problem)

-Ingen ko på isen (inget omedelbart problem)

-Komma till skott (sätta igång)

-Kratta i manegen (förbereda någon inför vad som ska hända, preparera, lobba lite för)
Sitta ner i båten (avvakta, ta det lugnt)”

Ett annat exempel på ideom är att vända på kuttingen/steken/korten.

u-svang

Detta används ofta beträffande könsroller, för att synliggöra orättvisor/orimligheter.

Följande citat kommer från Språktidningen (spraktidningen.se) september nr 2011.

Artikelns rubrik var ”Varför vänder man på kuttingen?”

”Man kan även se en kutting – ett mindre kärl, en kagge eller en tunna – i vilken bland annat brännvin förvarades. Brännvinstunnan vändes ibland upp och ner för att man ville veta om det finns något kvar i botten; man vände på kuttingen. Numera används uttrycket bildligt när man vill se saker i ett nytt perspektiv”

Här vänder bloggaren Tobias Svensson på ”kuttingen” i integrationsdebatten för att läsaren skall se det absurda i den svenska integrationspolitiken.

Citatet kommer från ett blogginlägg (2016-09-03) med rubrik:

”Posörerna bjuder återigen på ohämmat frosseri”

”……Eftersom vårt etablissemang föraktar allt som är europeiskt, måste vi kanske vända på korten för att visa hur absurd denna mentalitet är.
Föreställ er en svensk familj som flyttar till Irak. De trycker upp stora kors i ansiktet på alla de möter, de kräver fläskkött i skolorna och de hävdar envist sin rätt att bada i bikini överallt. De kräver statsbidrag för uppförande av kyrkor och särskilda skolor där de slipper majoritetsbefolkningen.
Alla irakiska politiker och medier går då samman och förklarar att det verkar helt rimligt och att alla irakier bör integreras i det nya och spännande svenska.
När den svenska familjen kastar sten mot räddningstjänst, plockas allehanda irakiska tyckare fram som förklarar att det är helt i sin ordning och nog beror på ekonomiska faktorer och rasistiska strukturer.
Nej, sådant sker naturligtvis endast i den självföraktande västvärlden…..”

Detta borde få även den mest rabiata vänsteranhängare att vakna, men icke.
Rasistiska strukturer, identitetspolitik och kulturrelativism är ett sömnmedel inom vänstern, för att slippa se verkligheten. Effekten av dessa tomma fraser är starkare än propavan!

Fler intressanta inlägg finns på http://tobbesmedieblogg.se/

Förlorar globalismen mark?

Från flertalet politiker med supporter verkar globaliseringen och marknaden betraktas som en osynlig Gud.
Det är bara något som medborgarna får finna sig i oavsett att rika och välutbildade blir rikare på bekostnad av de som redan är fattiga eller som blir det i kölvattnet av Kapitalets gränslösa friheter.

För besparingar och neddragningar börjar sällan i Rosenbads eller i EU:s korridorer utan betydligt längre ner, där resurssvaga grupper varit attraktiva objekt, när försämringar i välfärd skett genom massinvandringens effekter.

Vänsterliberaler har under flera årtionden dominerat debatt, forskning och politiska beslut i hela västvärlden.

Tyvärr var det allt för många, som aldrig nyktrade till efter studenternas uppror under 60-talet mot påstådd överhets nationella värden.

studentrevolt
Kunskap och bildning stod inte högt i kurs om det inte handlade om den välsignade kulturmarxismen, som skulle lösa problemen i hela världen.

Lenins samlade verk och Maos lilla röda låg nerpackade i en låda på min vind, tillsammans med flera diplom från 10 års flitigt deltagande i söndagsskolan, vilket ger en fingervisning om livets krokiga vägar.

Det finns många exempel på hur forskare utanför den vänsterliberala sfären, hånats, förföljts och stämplats som persona non grata, när forskningsartiklar i respekterade tidskrifter ej överensstämt med rätta värden inom den ideologiska sfären.

Media brukar göra processen lätt, vetenskapliga arbeten stämplas genast som främlingsfientliga utan att journalisten läst en enda rad rätt.

Den andra strategin är ignorering och absolut största möjliga tystnad.

Nationalistiska partier går starkt framåt i hela Europa, flertalet är i storleksordning det andra eller tredje partiet i respektive land.

Förbundskansler Angela Merkel blev märkbart skakad över AFD:s (Alternativ för Tyskland) framgång nyligen i valet i Mecklenburg – Vorpommern med Leif-Erik Holm och Frauke Petry vid rodret.

I Frankrike är oron stor bland vänsterliberaler att Marine Le Pen, ledaren för Front National, kan bli premiärminister i valet nästa år.

Medborgarna i Österrike väntar på besked när omval skall ske efter konstaterade oegentligheter i 94 av landets 117 valkretsar, när valet ägde rum i maj.
Norbert Hofer ledare för Frihetspartiet (FRÖ) har stora chanser att bli landets nya premiärminister, eftersom det tidigare valresultatet var mycket jämt.

gert-wilders

I Holland finns Gert Wilders Frihetsparti som också kallas Partiet för frihet (PVV) som skördar framgångar och har förverkligat många av partiets förslag, som till exempel förbud mot dubbelt medborgarskap.

I Ungern sätter Viktor Orban och hans parti Fidesz skräck i EU:s elit när, han proklamerar att ”muslimer inte är välkomna hit.”

I Norden sprider Sannfinnländarna oro, liksom Danske Folkepartiet och Fremskrittspartiet i Norge.

Sverigedemokraterna är ännu ute i kylan, att mobba dem när de kom in i riksdagen under 2010 var fint, medan det på skolor och arbetsplatser är fult.

Partiet ligger nu i flera opinionsundersökningar runt 20 % från 12,8 % i valet under 2014 och blir troligen ett stödparti till alliansen, men borde redan nu tydligare sätta ner foten beträffande invandringen.

Folkdans i all ära och inlåsning av asylanter är ingen framkomlig väg om diskussion om asylstopp inte initieras.
Sverige har med råge tagit sin beskärda del och medborgare orkar inte mer, när välfärden brister i takt med att no go zoner blir allt fler.
I Göteborg där skotten viner, sa en polischef i SVT:s Rapport i går kväll, att ett fruktbart samarbete sker med kommunen, men kriminella uppgörelser får vi allt vänja oss vid….

Gemensamt för media är att beskriva dessa hotande partier i mycket negativa termer, som högerextrema, invandrarkritiska, populistiska, främlingsfientliga, rasistiska och är de riktigt på hugget brukar brunstämpeln åka fram.

Flertalet av dessa avskydda och smutskastade partier har ett realistiskt synsätt till skillnad från vänsterns och liberalernas idealistiska världsuppfattning, som nu alltmer krackelerar.

När allt fler medborgare i Europa ser att hög invandring är oförenligt med bibehållen välfärd och att generationers uppfostran i medeltida kultur med en religion som inte får ifrågasättas, endast skapar motsättningar i samhället som inte går att överbrygga.

En enkel indelning av den globaliseringsfrälsta, västliga eliten kommer från Lars Bern, teknologie dr, företagsledare och författare, han skrev i en artikel om tre grupper (Newsvoice.se 2016-08-03).

1. Utopisterna (tycker synd om alla små och svaga i hela världen och vill öppna hela famnen för alla som vill in)
2. De superrika företagarna (som tjänar storkovan på migrationen)
3. Den politiska adeln (som är 2:ans lakejer)

Inom parentes är mina egna kommentarer, som i stort överensstämmer med författarens.

Eftersom forskare, akademiker, medborgare med gedigen erfarenhet av invandring, integration och rehabilitering vanligen stängs ute från traditionell medias debattutrymme, så återstår sociala medier.

Här råder samma nedvärdering och smutskastning av en hotad gammelmedia med samma ord som används mot partierna som utmanat Europas elit.

Favorituttrycken brukar vara, konspirationsteorier, brunstämpling med fascism, nazism, nättroll och den gamla vanliga visan med rasism.

Om åtstramning sent omsider måste ske, så ropar ”utopisterna” att de ansvariga har en taskig människosyn, de slår på de svagaste, gör skillnad på människor, trampar på allas lika värde och monterar ner skyddsnäten.

Dessa mångkulturella vurmare märker inte att deras gloria börjat tappa sitt sken, när floskler utan förpliktigande strömmar ner från deras moraliska pedeistal.

Analys av faktauppgifter och vetenskapliga artiklar är stor bristvara, när sakkunskap inte finns, då gäller det att snabbt slå till med fula ord, så läsaren direkt associerar med onda gärningar från mörka makter.

Jag ser medias ensidiga beskrivningar bara som ett översitteri med nedvärdering av min fattningsförmåga.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke får däremot svårt att sova på nätterna av oro över tidningsdöden.

Hon och ledsna redaktörer varnar för att journalisters ”demokratiska uppdrag” hotas utan nya subventioner av skattemedel.

Kanske nattsömnen blir bättre när hon i egenskap av kulturminister förvandlar våra museer till mångkulturens propagandacentraler?

Nu är det östasiatiska museet i huvudstaden som får sina samlingar rensade för hennes ambition att ”stärka toleransen för mångkultur” skall kunna genomföras (Svd 2016.09.09/kolumn av Ola Wong).

Nordisk kultur ingår självfallet inte i denna rödgröna ambition. En utställning som visade nordisk konst i Malmö för några år sedan, kritiserades högljutt av kultureliten, eftersom den ”kunde såra invandrare.”

Tidningar som allt fler läsare överger på grund av bristande objektivitet borde läggas ner, nätet är en betydligt viktigare kunskapskälla för allt fler. Där kan fakta sökas från skilda källor, som ger underlag till att få tänka själv utan pekpinnar.

Nätet utgör hot, vad ska eliten sätta emot, när allt fler väljare röstar fel?

Lästips!
I Fria tider (2016-09-06) finns en artikel från ”Die Welt” i Tyskland där professorer i ekonomi och andra experter spår att globaliseringens dagar är räknade, med tanke på dessa nya partier och nationalstaters protektionistiska strävanden.

Ångest – bästa förklaringen

Wikipedia:

”Ångest är ett sinnestillstånd som karaktäriseras av stark rädsla, nervositet eller oro, vare sig det är starkt situationsbetingat eller inte, men som inte beror på faktiskt hot eller överhängande fara.”

angest

Den här enkla och pedagogiska förklaringen fann jag i en dagstidning för många år sedan. Författaren heter Martin Hedén.

” Så sitter de äntligen i bilen och trivs med varandra. Tillsammans genom vintermörka skogar. Alltför ofta springer de förbi varandra. Men nu sitter de tillsammans, far och dotter, som kamrater, som vänner. Och leker med synonymer.

Dottern är bara 8 år, men duktig med språket. Hon tänker själv. Vad är det för skillnad mellan ”gå” och att ”vandra”? frågar hon.

Hur använder Du orden själv?

Säger han och hon tänker och svarar. Riktigt bra och så fortsätter de att bolla synonymer mellan varandra.

Men Du vad är det för skillnad mellan ”rädsla” och ”ångest”? frågar fadern till slut, men ångrar i samma stund frågan.

Varför, varför kan han inte låta bli att trissa upp svårighetsgraden?

Inte är väl han hotad av sin 8-åring, heller.

Förbannat.

Så här, just så här gör han ofta. När flickan presterar något fint bräcker han alltid av henne mot sin vilja.

Att skilja mellan rädsla och ångest är något som han nyss själv lärt sig på universitetet vid pass 40 år fyllda.

”Rädsla har ett objekt. Ångest är objektlös”. En definition han läste om och om igen med stegrat intresse.

Sådant kan man inte begära att ett barn skall begripa. Sådant stoff duger bara att briljera med.

Briljera och förstöra en nyvunnen vänskap.

”Vet du egentligen vad ångest är”? säger fadern och svär tyst över sin egen uppblåsthet.

Snart kommer de att sitta separerade igen, skilda åt i samma bil. Och vinterskogarna utanför blir kalla och ogästvänliga resten av resan.

”Jodå,” säger flickan.

”Om man är rädd så springer man bort. Men om man har ångest, blir man liksom stående stilla”

Ja, jävlar!”