Kategoriarkiv: Utrikespolitik

Är smekmånaden över för Trump och Putin?

Gasattacken i Syrien

Jag förstår ingenting.

Varför skulle Assad regimen i Syrien utsätta befolkningen för en gasattack, när hans armé har återtagit landområden från rebellerna?

Är det en hund begraven någonstans?

Vill Trump visa musklerna?

USA:s motattack mot en syrisk flygbas på order av Trump, beror det på att han vill visa musklerna pga hans pressade läge i Vita Huset? 

En signal till Nordkorea, Iran, Ryssland och Kina, att det är USA som håller i spakarna?

Eller är det företrädare för krigsindustrin, som önskar mer aktivitet än under Obamas tid, när styrkor drogs tillbaka från häxkitteln i Mellanöstern?

Prestige och revir är signum för makthavare genom  historien, där dolda krafter  kan hålla i ratten.

Putin protesterar

Ryssland fördömer självklart USA:s Syrienattack, som skedde utan välsignelse av FN:s                                                                             säkerhetsråd. 

Borde inte en ordentlig utredning ha utförts först, för att säkerställa ansvaret för den fruktansvärda gasattacken?

Olyckshändelse eller medveten strategi från regimen eller rebellerna?

Upprepning av tidigare händelseförlopp?

Jag tycker det hela påminner om USA och Storbritannien, när de under 2003 invaderade Irak på falska grunder. Några massförstörelsevapen hittades aldrig.

Däremot blev invasionen bränsle till hatet mot väst och näring till olika rebellfraktioner, varav IS nu är störst och visar sina krafter med fortsatt terror i Europa.

Det senaste terrordådet i Stockholm den 7 april är inbränt i mångas hjärtan och sannolikheten är stor att det kommer flera.

Tyvärr har den känsla av viss avspänning mellan Ryssland och Väst försvunnit, som skymtade under Trumps valkampanj då han sa, att han hade en bra relation med Putin, vilket gav Clinton administrationen rysningar.

Nu ger EU, Storbritannien och t.o.m. Erdogan i Turkiet Trump sitt fulla stöd, man kan bli misstänksam för mindre än denna kovändning.

Det kalla kriget trappas åter upp och gör världen instabilare, men krigsindustrins ägare gnuggar säkert händerna av förtjusning.

http://schlaug.blogspot.se/

”USA än en gång” från den 7 april.

Länken kom från en bloggläsare med meddelandet en klarsynt Birger.

 

Kuppförsöket i Turkiet med många ??

Jag förstår ingenting.
Hur kunde militären vara så korkad att de trodde på denna aktivitet?
Genom historien kan kuppförsök bara lyckas om folket är riktigt förbannade på makten och dess lakejer.
Nu blev det direkt fart på böneutroparna i landets minareter, som uppmanade folket att gå ut på gatorna och stoppa fienden, betydligt snabbare än internets telefonkedjor.

Erdogans AKP parti har ju folkets stöd, som dessutom har fått det bättre i plånboken under hans tid.

Blev kuppmakarna lurade i en fälla av Erdogan själv?

Kanske var han fortfarande sur över att domarna inom Gulanrörelsen var fräcka nog att inleda en korruptionsutredning under 2003 mot honom och hans familj?

Dessförinnan var Gulanrörelsens grundare, predikanten, shejken Fethullah Gulen och Erdogan kompisar, men sedan körde det ihop sig och Gulen förstod att det var mer säkert i USA.

Nu stundar hårda tider för hans anhängare inom militär, polis, media och utbildningsväsendet, som mer vill ha skillnad mellan stat och religion, till skillnad från Erdogan och hans AKP parti.
Jag kommer osökt att tänka på det muslimska brödraskapet i Egypten.

EU:s ledare har det inte lätt. Först Brexit, sedan attentatet i Nice, vars gärningsman först ansågs vara en ensam galning, men som många av oss inte gick på.
Inspirationen kom med största sannolikhet från IS, som ständigt önskar död åt alla otrogna. Officiellt fördömde många av moskéernas imamer terrorattacken, men på nätet florerade det av lyckönskningar från fundamentalister.

Merkel och Hollande måste gnissla tänder när de tvingas att fördöma kuppförsöket mot den demokratiskt valde Erdogan och samtidigt inse att de blivet bestående fångar inom flyktingpolitiken.
Kanske måste EU nu betala ännu mer för att Erdogan inte skall öppna portarna på vid gavel för alla som nu finns i flyktinglägren, med mål mot Europa.

Tänk om EU inte varit så förblindad av sina fria rörligheter, utan i tid insett faran med att få passera gränserna utan pass eller identitetshandlingar och förstått att den yttre gränsen snabbt skulle rämna, när medlemsländernas solidaritet mer finns på pappret än i verkligheten.

Asylskälen skulle ha granskats direkt i flyktinglägren och inga migranter varken från Afrika eller Mena-länder, skulle ha tillåtits att på egen hand få passera alla gränser. Nu blev det tvärtom att unga och resursstarka män kunde få uppehållstillstånd, många på falska grunder, medan de med riktiga skäl svälter i underfinansierade flyktingläger.

Erdogan måste nu nöjt gnugga sina händer.

Protester mot bilderbergarnas hemlighetsmakeri

Nu är det dags igen. Årets Bilderbergsgrupp har tre dagars möte i Dresden, dit 130 av världens elit inom finans, politik, media och industri är inbjudna.
Syftet är samverkan mellan Nordamerika och Europa om ekonomi och politik, även om det sistnämnda sker indirekt.
Bilderberggruppen har alltid omgivets av stort hemlighetsmakeri, inga officiella protokoll finns, från detta slutna sällskap.
Namnet Bilderberg kommer från Oosterbeek i Nederländerna, från ett hotell med namnet de Bilderberg, där det första mötet ägde rum 1954.
Jag undrar om finansminister Magdalena Andersson, som i år är inbjuden, kommer att tala med lika hög stämma, som här hemma om att alla måste betala skatt, även de globala storföretagen under mötet?
I Rapport (2016-06-07) fick vi åter reda på (efter att vi knappt hade hämtat oss från Panama skandalen) att åtta av våra stora, globala företag var nolltaxerade.
Därför är det inte konstigt att SKL (Sveriges kommuner och landsting) nyligen aviserade om nödvändiga skattehöjningar, som hårdast drabbar de minst bemedlade, när massinvandringens nota skall betalas.
När man tar del av löneutvecklingen över tid så förstår jag varför inga protokoll kommer till allmänhetens kännedom.
Fram till 70-talet var löneutvecklingen parallell mellan arbetare och kapitalägare, men sedan sköt kapitalägarnas kurva i höjden.
”Min klass vann” sa miljardären Georg Soros.
Han som vill att allt fler så kallade flyktingar skall ljuga sig in i Europa. Migranter som vill till västs välfärdssystem, har fått en skrift på arabiska med anvisningar hur det enklast kan gå till, som finansierats av Soros imperium.
Baktanken är att de offentliga och skattefinansierade välfärdssystemen skall braka ihop av sin egen tyngd, för då blir arbetarna i den nedre löneligan spakare, när konkurrensen om jobben ökar.
Ekvationen är mycket enkel, om en del får mer, får andra mindre och motsättningar mellan marginaliserade grupper ökar.
Då får politikerna alibi för mer övervakning och demokratiska rättigheter kan minskas i smyg.
Denna utveckling är en del planen för att förverkliga den nya världsordningen, där nationalstaterna med sin historia och kultur skall utplånas.
Samma ekvation råder om maktfördelning, nationalstaternas makt måste minskas om en global världsregering skall kunna uppnås.
Sverige och Tyskland är framgångsrika länder också i välfärdsminsking eftersom denna åderlåtning av våra pengar till största delen beror på deras humanitet mot andra som önskar ett bättre liv. Samtidigt kan profiten öka med svarta löner och grovt utnyttjande av både utländsk och papperslösas arbetskraft.
Att 50 % av de som ansöker om asyl saknar asylskäl enligt internationella konventioner, verkar inte påverka våra mångkulturella politiker. De är bara den globala finansiella elitens marionettdockor.
Tysk media berättar att förbundskansler Angela Merkel nu inte vet om hon vågar delta i årets möte, eftersom kraftig kritik mot hennes deltagande har skett på hemmaplan.
Det nya partiet Alternativ för Tyskland (AiF) skriver följande om Bilderberggruppens möten: ”Här fastställer man kursen för den politiska och ekonomska utvecklingen och underminerar de nationella parlamentens demokratiska arbete.”
Hon har nu börjat inse att hennes politiska framtid kan vara i fara och tidigare stolta uttalande om flyktingkaoset ”Wir schaffen das” måste nu efterföljas av ett ”nicht.”
Konsekvenserna efter invandrares övergrepp på kvinnor under nyåret i Köln trasslade till retoriken.
Fjäskeriet för den bångstyrige Erdogan i Turkiet har inte varit framgångsrikt, så EU lovar nu miljardbidrag till arabländer som Tunisien, Jordanien och Libanon för att de skall vara behjälpliga med att minska migrantströmmarna till väst. Förmodligen blir dessa karriärister i Bryssel blåsta även här.
Jag tror att de nu tack vare Europas alla föraktade och sk. främlingsfientliga partiers framväxt, måste börja stå på egna ben så inte karriären faller ihop som ett korthus. Kanske suckar de i lönndom över otyget med demokratiska val.
Men den finansiella globala eliten ligger säkert steget före i planering, precis som tjuven och vad som avhandlas och bestäms på Bilderberggruppens möte i år, om detta vet vi inte ett smack.
Min misstanke är att översyn av marionettrådarnas hållfasthet står på bilderbergarnas dagordning, där svaga trådar måste ersättas av nya och mer hållfasta.

Äntligen, efter naivitet och senfärdighet

Sverige får nu ta skeden i vacker hand och försöka minska på verkningarna av sin moraliska hybris.
Regeringen hoppas att åtstramningen av Europas mest generösa asylregler skall kunna bromsa invandringen.
Tyskland förs ofta fram som det mest generösa landet, men Sverige har tagit emot 5-7 ggr fler invandrare per capita, en utveckling som inte längre är hanterbar.
Invandrare där nästan hälften haft ringa eller inga asylskäl alls, har skördat frukterna, medan fattiga och de mest utsatta i flyktinglägen är kvar. Kvinnor, barn och gamla svälter, medan unga och starka män korsat Europas gränser för ett bättre liv.
Medlemmar inom MP, VPK har det nu extra svårt och protesterar mot asylrättens reducering och skyller på andra EU länders ringa solidaritet, i stället för att inse konsekvenserna av sin godhetspolitik.
De låter tuffa utåt, medan flatheten inåt i regeringskansliet är stor, för makt med personlig vinning konkurrerar lätt ut ideologin.
Moderaterna har tuffat till sig, medan sverigedemokraterna inte behöver göra någonting, mer än slänga ut trevare till moderata politiker, som snörper mindre på munnen än partiledaren Batra med sina lojala runt omkring.
Det har under åren inte saknats fakta om tillståndet för landet, men politikernas synskärpa har varit låg. Prestige, ideologi, grupptryck och stor social och ekonomisk trygghet för egen del, har blockerat kognitionsförmågan.
I gårdagens Rapportsändning (2016-02-12) fick vi veta
-att det ensamkommande barnet som knivmördade en kvinnlig vårdare i Mölndal inte var ett barn, utan en vuxen man över 18 år (migrationsverket)
-att en elev knivskars i Sollentuna
-att en man häktats i Stockholms tingsrätt för förberedelse till terrordåd
-att Sida varnade för ett gigantiskt nöd- och flyktingår
-att arbetslösheten ökat dramatiskt hos nyanlända, medan den sjunkit hos svenskfödda, främst hos de unga.
Via nätet stod att läsa;
-att en man skjutits till döds i Landskrona
-att en äldre man med rollator knivhöggs till döds i Filipstad, förövarens etnicitet ännu ej känd
-att vanvården av samhällets omhändertagande barn ökar, där ersättningen (12.000-19.000 kr/månad och barn) är en guldgruva för brottslingar av olika härkomst (Inspektionen för vård/omsorg)
-att storbråk ägt rum på flera asylboenden i Pajala, Stenungssund och Värmland och att misshandel ägt rum i Lindesberg på en språkutbildning för vuxna
-att upplopp åter skett i den ökända stadtsdelen Vivalla i Örebro
-att en kurd som brutalt knivmördade sin hustru 2014 äntligen fått sin livstidsdom i Sthl
-att ligor från Bulgarien stjäl, tigger och trakasserar invånare i Högfors

Det vill säja en alldeles normal dag i sönderfall i humanitetens Sverige.

Beriknings- och lönsamhetsteorin verkar nu gå mot sin sotdöd, när tilliten till samhällets institutioner kraftigt fallerar. Statsministerns yrvakenhet, numera med brösttoner har svårt att lugna besviken allmänhet.

Han får söka tröst hos Angela Merkel som heller inte har det lätt. Visionerna om egen storhet, om EU:s öppna gränser och demokratiska själ har falnat, när varken nyanlända eller grannländer gör som de vill.
Polen trilskas för egen rätt och på hemmaplan växer kritiken mot förbundskansler Merkel för att ha ”..äventyrat västs kulturella identitet, Schengen och hela EU:s säkerhet…”
Förhållandet till Putin är ambivalent, när gas behövs, samtidigt som Putinarga Erdogan i Turkiet hotar med att åter öppna gränsen för flyktingströmmarna mot väst.
Varför kan inte makthavarna inse de logiska följderna av sin politik i tid?
Eller är det bara vi väljare som varit naiva och röstat fel?

Fri rörlighet prisas medan svenska åkerier krisar

Nu är min bror, precis som min syster, upprörd och förbannad,
Han kör tung långtradare med bilar från Södertälje till hamnarna i söder och är en mycket duktig och erfaren chaufför med över 40 år bakom ratten.

”Inget körkort behövs längre, dumpa våra löner, lägg ner Bromma, förhala förbifarten i huvudstaden så vi får fortsätta att dundra genom city med våra tunga bilar…ser inte statsministern att hans polare i regeringen lever i fablernas värld…”

En luttrad bilhandlare i Småland berättade följande för min bror.

”Jag vet inte om jag orkar fortsätta, de kommer hit i ligor och skär upp staketen och slaktar mina bilar, men jag har det inte värst, handlaren här nere måste nog sluta för de betalar inte i kassan, de bara drar upp kniven och sätter under hakan på hans stackars kassabiträden….”

Detta och andra av den fria rörlighetens mörka baksidor verkar inte nå fram till överbetalda och självupptagna makthavare nere i Bryssel.

Min bror är också en mer träffsäker finansanalytiker än expertisen när det gäller konjunkturen. Splitter nya Audi, BMW och Porsche och andra värstingbilar finns på flaket och ibland några bättre begagnade till handlarna utefter vägen.
Denna last illustrerar bättre dagens Sverige än ekonomers profetior och politikernas floskler
Socialdemokraternas slogan inför valet 2014 om att ”Sverige faller sönder” har fått allt större träffsäkerhet, inte minst i trafiken. Tyvärr har de själva kraftigt medverkat till detta sönderfall i sällskap med alliansen och andra bäste bröder inom EU och med deras vilja att alltid vara bäst i klassen, inte minst inom flyktingindustrin.

Makthavarnas flathet inför EU och dess kapitalistiska lobbyister och deras förkärlek för mutor och smicker är skrämmande.
Förmodligen hoppas de att den gamla EU kommissionens nesliga avgång efter allsköns brott och oegentligheter skall ha fallit i glömska.

Våra chaufförer är den yrkesgrupp som främst fått se hur deras villkor försämrats av alla dessa friheter.
Den fria rörligheten för kapital, varor och tjänster inom EU:s gränser har bara accepterats rakt av och nu när både Dublin och Schengenavtalen inte längre fungerar, borde det gränslösa Europa nonchaleras även här hemma.

Nyligen har också Borås tingsrätt beslutat att papperslösa får köra bil utan körkort!
En repris av domen i Sundsvall där en makedonisk förare fick fortsätta att ratta lastbil trots falska papper.För har man inget körkort och bara säjer att man tappat bort det, precis som med passen, då går det inte att få fram något nytt från respektive hemland, resonerade de lärde i Borås. Papperslösa förare kan glatt köra vidare, medan det är obligatoriskt för erfarna, svenska chaufförer att gå på kurs och få lära sig mjuk körning.

Det är samma destruktiva förtroendementalitet som regeringen alldeles för länge har visat vuxna män som påstår att de är under 18 år. Bilder av dessa förvuxna, ensamkommande ”barn” med en nalle i famnen, valsar nu runt i utländsk press och bidrar till att omvärlden, något skadeglatt, beskriver Sveriges asylkollaps efter sin moraliska hybris.

Min bror kan också berätta om förödande konkurrens av utländska chaufförer, när polacker kan köra för 50 kr i timman i trafikfarliga bilar, som lätt undgår ”klampning” av minskad trafikpoliskår. Att driva in böter från utländskt, registrerade åkerier är svårt, enklare är att i stället bötfälla svenska förare för mindre förseelser.

Jag förstår nu orsaken till att en patient med eget litet åkeri hängde död över ratten. En hjärtinfarkt avslutade hans liv, bara 55 år gammal.

Stress, jäkt och försämrade villkor är vardagsmat för dessa luttrade chaufförer, som ser till att hyllorna inte gapar tomma, när lagren ersatts av ett pärlband med långtradare utefter E4:an.

Att oljepriset sjunkit märks inte mycket på priset, för skatten på en liter bensin är 68 %, vilket miljöpartisterna hyllar.
Dessa unga politiker har ingen oro för att skatteintäkterna skall sina, när osund konkurrens slår ut svenska åkerier på löpande band.
Av finansministern finns heller ingen hjälp att få, hon bara ler och lånar nya pengar, nej inte till förbättrade villkor för luttrade chaufförer och inte heller till de åkerier som inte fuskar och myglar, utan snällt betalar skatt till infrastruktur och välfärd i samhället. Nej, miljarderna går direkt till migrationsverket som arbetar på löpande räkning och skulden vältras lättvindigt över på kommande generationer.
I år måste mellan 100.000 och 140.000 tusen nya asylsökande finansieras i en utdragen och kostsam process. Så jag förstår att körkortslösa förare väger lätt i våra domstolar. Att låna nya miljarder går galant, finansiering krona för krona tycks vara glömt, trots att ladan var utan slant.

Att stänga gränsen är det inte tal om varken för körkortslösa öststatschaufförer eller papperslösa. De sistnämnda måste få sina skäl rättsligt prövade, medan luttrade förare talar för döva öron.

Men det finns hopp, googla på ”Här stannar Sverige” eller titta in på

www.tidningenproffs.se/tagg/Här+stannar+Sverige

Läs om dessa eldsjälar till chaufförer som startat en proteströrelse efter skandalen i Sundsvalls tingsrätt. Arbetet sker under devisen ”Här stannar Sverige”. De kämpar mot orättvisa villkor, slavlöner, social dumpning och för bättre trafiksäkerhet för oss alla ute på vägen. Stöd dem!

Snälla och elaka terrorister

Min dotter är religionslärare på en gymnasieskola och har under åren kämpat för förståelse av den andre i sin undervisning.

Medlet har varit flera studiebesök tillsammans med sina elever till skolor i andra länder, besök som därefter återgäldats i Sverige. Vänskapsband knyts och den andre blir mer som jag själv. Ett långsiktigt och tålmodigt arbete.

Hon skall nu åter besöka Israel, för att få råd och kunskap att ta med hem till undervisningen. Tyvärr möts judar och även kristna ofta med mer förakt än förståelse, hos muslimska elever.

Simone, är lärare på en skola i Israel, som nu står på tur. Där går både palestinska och israeliska ungdomar utan åtskillnad och arbetar tillsammans i god samverkan.

Simone och hennes elever är nu mycket förtvivlade, för en tidigare elev har nyligen blivet knivhuggen till döds i Tel Aviv.

Så här skriver hon i ett meil till min dotter :

”I’ve had a terrible period of time lately, one of the worst.The amount of work like a snowfall covered me and I can’t get out of it. My former student was killed in a terror attack in Tel Aviv. We are all still shocked. I still can’t come back to functioning regularly. It seems to me it was the last drop when you just can’t take it any more…..”

Troligen fick denna skola inget besök av riksdagsmännen Håkan Svenneling (Vpk) och Linda Snecker (Vpk), under en studieresa med oklart syfte och som vid hemkomst resulterade i en debattartikel Östgöta Correspondenten den 27 jan med rubrik ”Ovärdigt Israel”.

Förmodligen fick inte heller några andra fredskämpar i Israel något besök av dessa självgoda gäster.

I vänsterns enformiga agenda representerar Israel det onda och Palestina det goda.

De oprovocerade knivattackerna, som Simones tidigare elev utsattes för, blir inte fördömda utan snarare glorifierade av vänstern, med samma enögdhet som under 70-talet.

När andra länder kämpar mot och lyckas skjuta ner dessa mördarmaskiner, så kommer berömmande ord från omvärlden. Men när vedergällningen kommer från Israel så kallar vår utrikesminister det plötsligt för utomrättsliga avrättningar och förstår inte att hon inte är Välkommen till landet. Omdömet och skärpan tycks  vara lika skral, som när hon glatt tog emot en lägenhet av kommunal.

Samma enögdhet råder i Stockholms röda socialnämnd, där blivande IS-krigare skall mutas med jobb och bostad i en gräddfil, precis som de hemvändande. När dessa kämpar varit på mördarstråt utan efterräkningar, blir de i stället belönade !

Varje normal funtad människa anser att åtal, förlorat medborgarskap med utvisning är det enda rätta, vilket skulle avskräcka fler än detta daltande med förståelsefloskler.

När Mona Sahlin under 2014 blev utsedd till extremistsamordnare av dåvarande demokratiminister Birgitta Ohlsson (L) blev jag mycket orolig.

Redan under 2007 i en debatt med Jimmie Åkesson (SD) påstod hon att kriminalitet, våld och arbetslöshet i landets utanförskapsområden inget hade med invandringen att göra…

Jag blev luttrad efter hennes skamlösa, antidemokratiska agerande beträffande en integrationsutredning som ägde rum under åren 2004-2006.

Hon ersatte då självsvåldigt den internationellt erkände statsvetarprofessorn Anders Wikström med den klent meriterade Masoud Kamali. Orsaken var fel åsikter, ersättaren hade däremot de rätta.

Att 60 statsvetare och forskare i DN protesterade mot detta antidemokratiska agerande mot landets oberoende utbildningsväsen, avfärdade Mona Sahlin med att protesten hade ”en rasistisk underton”.

Så kan det gå när utbildning i ideologi på Bommersvik har ersatt kompetens från arbetsliv och våra lärosäten.

 

Ideologi, skygglappar och brist på ansvar

Inom sjukvården finns lång tradition att få fram grundorsaken till patientens problem och/eller funktionsnedsättningar. En del orsaker går att påverka, andra inte. Men när det handlar om orsaker som vi inte kan åtgärda har politiker större möjligheter. De kan genom beslut förändra samhället i positiv riktning. Förutsättning är att de är kunniga och i tid vågar inse sammanhang och framtida konsekvenser av sina beslut.

Tyvärr är detta en stor bristvara beträffande förd asyl- och invandringspolitik. När regeringens ministrar mer tillsätts utifrån ideologiska utgångspunkter än kompetens, som t.ex. kön, religion och etnicitet, då lever vi farligt. Kunnande, utbildning och erfarenhet inom området är i dag mindre viktigt och då får man finna sig i att bli kritiserad även om man är statsminister.

För politiker är det viktigt att utgå från en ideologi om hur samhället skall utvecklas och vara, men när ideologin i stället skapar skygglappar och försvårar synskärpan inför förändrad verklighet, då blir väljarna först besvikna, sedan arga och  röstar ”fel”.

Nu har jag förstått hur de tänker i regeringen.

”Allas lika värde” har varit mantrat, inte minst i vänsterns ideologi.

En marxist värderar en enskild individ till noll, för alla är lika mycket värda!

Jag vet, för jag gick marxistisk grundkurs i min ungdom och demonstrerade regelbundet mot världens orättvisor och förtryckta minoriteter.

Tyvärr ersätts ett förtryck ofta av ett annat, när förtryckta själva blir förtryckare. Exemplen är många. 70-talets politik med biståndsmiljarder till socialismens frihetskämpar, som efter seger snabbt förvandlades till omänskliga bödlar, är svårslaget rekord i ideologisk utrikespolitik. Även om Sveriges asylpolitik nu ger stora och avskräckande rubriker i utländsk media.

Följden av denna marxistiska jämlikhetssträvan gör att det personliga ansvaret för egna gärningar eroderas. En god hjälp till detta falska hänsynsbeteende har varit våra vänsterliberalers förkärlek för kulturrelativism. En grupp i minoritet behöver aldrig ta ansvar för sina handlingar, hur dumma och förkastliga de än är.

Exempel på ideologins skygglappar är förklaringsmodellen till skenande samhällskostnader.

I går förklarades ohälsotalet med arbetsgivarens alla farliga arbetsplatser och i dag är det deras rädsla mot krångliga efternamn som orsakar arbetslöshet hos nyanlända. Ideologiskt enkelt och lätt, bortsett från att det inte är rätt!

När politiken inte ger önskat resultat och dess konsekvenser blir uppenbara för flertalet väljare, då förnekar politikerna först problemen och skyller på andra. Fortsätter kritiken kan det bli en utredning, men när erfarna journalister nu erkänner medias mörkläggning av den generösa asylpolitikens konsekvenser, då blir det helomvändning under galgen.

Vi som arbetat och har erfarenhet av rehabilitering och integrering har under årtionden förstått att olikheter i socialt, kulturellt och religiöst arv, inte är något som försvinner över en natt. Men att yppa denna erfarenhet var detsamma som att inte vara kulturkompetent, för risken var stor att skällsordet främlingsfientlig trycktes på pannan.

Den gemensamma faktorn för framgång till egen försörjning och viljan att leva efter landets lagar och regelverk, har varit kunskapsnivå och utbildning, inte ursprunget. Men när alla är lika, då blir det svårt.

Vägen till arbete är mycket lång för de som knappt kan läsa och skriva. Min egen kultur blir då mycket viktig att upprätthålla både hemma och ute. Stolthet och respekt är nyckelord i samhällen där mannen är överhuvud och bestämmer hur kvinnor och unga skall tänka och leva. Kunskapsinhämtning begränsas till att rabbla ur Koranen, vilket omöjliggör seriös debatt.

Självklart väljer både flyktingar och migranter det land som ger bäst levnadsnivå och där möjligheten att få stanna är störst. Rykten om Sveriges humanitet har gjort människosmugglare och terrororganisationer rika och även bidragit till att konflikter kan fortsätta.

För migranter, som trott på evig bidragsförsörjning blir fallet  hårt, när verkligheten inte längre motsvarar förväntningarna.

Jag minns flera kommentarer från min yrkestid om att Sverige ”vara ett bra land, man får bidrag, behöver inte jobba.”

Politiker talar nu om stora utmaningar, medan anställda inom polis, brandkår, sjukvård, kommuner och domstolar talar om gigantiska problem.

Sverige tillsammans är det nya mantrat, men det skulle ha varit mycket bra om vi med lång erfarenhet av arbete med nyanlända, hade fått vara med och påverka innan besluten verkställdes.

Minister med förbrukat förtroende

Tänk Dig att Du går på en gata, kanske är Du på väg till marknaden för dagens middagsinköp eller att Du är en ung soldat under värnplikt och plötsligt från ingenstans dyker det upp en knivbeväpnad person och sekunderna efteråt har Du lämnat allt som är. Kvar efter Dig finns bara blod på trottoaren och en oändlig saknad för familj och vänner.

kniv

En stats främsta uppgift är att skydda sin egen befolkning, något som Israel tvingats göra om och om igen när hoten från omgivningen bara eskalerar och förståelsen från omvärlden minskar med vår utrikesminister i spetsen.

Undertecknad förstår inte hur en regering kan godkänna en stat utan lagfäst territorium och där terrororganisationen Hamas ingår som vill utplåna Israel och som därutöver använder sin egen befolkning som sköldar vid Israels vedergällningsattacker. Jag förstår inte heller hur utrikesministern indirekt kunde anklaga Israel för de fruktansvärda terrordåden under fjolåret i Paris den 13 nov? Tror hon att världens terrororister med IS i spetsen skulle förvandlas till goda demokrater om bara fred slöts mellan Israel och Palestina?

Vår vänsterintellektuella elit verkar inte förstå att allt har en historia som påverkar både dagens och morgondagens skeenden.  Denna elit tillsammans med utrikesministern tycks ha fastnat i falskt och ensidigt 70-tal med fokus på Olof Palmes internationella gärning. Beundran har förvandlats till tvivel och förakt, när tiden visat hur massmördare och dess diktaturregimer  hyllades och berikades i ideologins namn.

Troligen är det mer trånad efter en plats i FN:s säkerhetsråd som nu lockar UD än diplomati och förståelse för den andre. Feminism, mångkultur och bibehållandet av epitetet humanitär stormakt är nog mer medel till denna åtråvärda post än politikens verkliga mål. Sveriges fjäskande och okritiska inställning till FN har pågått ända sedan vårt medlemskap efter kriget 1946. Miljarder av vårt bistånd går varje år till lyxkonsumtion till FN:s höga tjänstemän, vilket också kan utöva lockelse i karriären, men som döljs i den humanitära och offentliga gärningen.

utrikesm-2

Tyvärr förstår jag att det är betydligt lättare att bedriva feministisk utrikespolitik än inrikes, för i praktiken omfattar den inte kvinnor och unga i landets utanförskapsområden.

Självklart vill regeringen inte stöta sig med det muslimska brödraskapet som ger röster i valen, > 40 % socialdemokratiska röster i Tensta 2014 talar sitt tydliga språk.

Förståelse för gärningsmannen och fördömande av offrets motattacker ger ingen trovärdighet åt ministern och hennes departement. Jag skäms och minns mitt 70-tal!

 

En berättelse från nummer 79356 i Israel

”Vet Ni vad min mor var mest ledsen över?” Avslutade Nathan sin berättelse om sin mor som mirakulöst överlevde Auschwitz.

auschwitz

Jag hade förmånen att ha Nathan, historiker/ forskare från Israel som gäst en helgdag under advent. tillsammans med min dotter och måg. Nathan berättade sin familjs historia med önskan om att fler kunde få ta del av den. Han deltog tillsammans med sina studenter i ett kunskapsutbyte på en gymnasieskola, där min äldsta dotter är religionslärare med stort engagemang för samverkan och utbyte av erfarenheter mellan unga i sin skola och ungdomar i andra länder med andra religioner.

För första gången berättade Nathan för utomstående om sin familjs mörka förflutna.
Jag hade inget svar när det ofattbara kommer så nära, med bilder från en barack och på en arm med siffrorna 79356. Nathan fortsätter ”det var att hon aldrig fick tacka familjen som räddade min fars liv och medfången som räddade hennes eget.”

Nathans mor bodde i Polen med sin mor, far och syskon, när kriget bröt ut. Han berättade vidare från familjens minnesbank, om förföljelser och ökad rädsla bakom stjärnan på bröstet, när levnads-utrymmet krympte. Nathans mor talade aldrig om sin bakgrund, först när Nathan var vuxen kom det små glimtar från det ofattbara som han kunde forma till en berättelse om sina föräldrars öde.

Transport stående, tätt packade i boskapsvagnar där behoven fick rinna rakt ner på glesa golvbrädor. Tanken på att jag med små döttrar finns i en boskapsvagn tar bara slut, det ofattbara får inget fäste i hjärnans synapser.

fangtransport
Många dog på vägen och behövde aldrig läsa inskriptionen ”Arbeit macht frei.” Av familjen var det bara Nathans mor som överlevde, hennes mor, far och syskon gasades ihjäl. I lägret träffade hon en ung kvinna från samma hemby som betydde mycket för viljan att orka fortsätta att överleva.

När krigsslutet var nära tvingades utmärglade fångar ut från lägret, i så kallade dödsmarscher, där ett stort antal dukade under i snö och kyla, när livsfäste inte längre fanns. Nathans mor orkade inte, hon ramlade ihop i en skräphög utanför baracken och låg bara stilla och väntade på att få lämna allt som är, omgiven av andra fångar som livet redan lämnat.

Tiden försvann, men en kvarvarandefånge från lägret råkade komma förbi och lyckades uppfatta en rörelse, svaga ljud och förstod att en kropp ännu levde. Vakterna hade flytt och soldater från öst närmade sig lägret. Medfången lovade att leta efter mat och kom tillbaka och till slut orkade Nathans mor stå upp på sina ben.

Så småningom kom hon till Israel, men med minnen som tung barlast. Vännen från hembyn överlevde också, hon kom med de vita bussarna först till Sverige, emigrerade senare till USA. Längre fram lät hon operera bort sina siffror 79357 pga. antisemitism. Hon är mycket känd i USA och omvärlden för sin kamp mot judehat och främlingsfientlighet.
I Israel träffade Nathans mor hans pappa, en polsk jude som kämpat mot den tyska armén, han blev tillfångatagen, men lyckades fly och överlevde tack vare en polsk familj, som med stor fara för sina egna liv gömde honom i en källare, under hela fyra år, fram till krigsslutet.

Här i berättelsen tänker jag, vilken människa hade jag varit under kriget? Modig eller feg? Självisk eller solidarisk? Räddare eller angivare?

Jag vet inte, när erfarenhet saknas av omänsklighet som förstört det mänskliga.
Att lyssna till personliga levnadsöden utan filter kan ge förståelse för den andre. Flera ingångar kan ge förutsättning till förändring av tankar, ord och gärningar. Inget sker i tomrum allt har en historia, som påverkar både dagens och morgondagens skeenden.

israels-flagga

I dag råder stor tystnad kring antisemitism både i media och av regeringens främsta företrädare när förföljelse och främlingsfientlighet utövas av flyktingar eller migranter från mellanöstern.

Däremot är regeringens röst stark när det gäller att skuldbelägga Israel för svåra och komplicerande skeenden. Tyvärr finns ideologiskt filter som hindrar förståelse av ”den andre.”