Kategoriarkiv: USA:s utrikespolitik

Att kasta sten i glashus – varken Smith eller Svensson ser makthavares hyckleri

Nu har statsmedia gått i spinn i invektiv efter det ryska valet med en tävlan i ord som används nedsättande i syfte för att förlöjliga, förnedra eller förolämpa.

När den ena sidan framställs som svart och den andra vit, då finns det anledning att tvivla, för då har objektiviteten flyget sin kos. Genom historien vet vi att det mesta är grått och att det alltid är segraren som skriver historien.

Därför är denna artikel från Global Politics så viktig från Larry Johnson med komplettering av Anders Romelsjö som lyfter fram USA:s försök till regimskiften i hela världen.

https://www.globalpolitics.se/manniskor-som-bor-i-glashus-bor-inte-kasta-sten-i-glashus-usas-hyckleri-och-inblandning-i-andra-landers-val/

Finansiering av opposition, medias maktlöperi, brukar ske initialt för att få bort icke önskvärda regeringar, sedan följer mutor, ökad politisk infiltration, statskupper, följd av mord, terror och regelrätta krig. Allt detta är totalt bortsopat inom hela statsmedia och framställs i stället som kamp för demokrati och mänskliga rättigheter, underförstått den globala finanselitens med medlöpande lakejer, som återfinns i västvärldens regeringar.

Nu verkar det som Kristersson med sina krigshökar har efterfest med statsmedias redaktörer och höjdarna inom försvaret, efter Nato-medlemskapet.

Nu jävlar kanske vi får ut och kriga efter 200 år!

Förnöjsamheten riktigt lyser och total dövhet råder för skriken från skyttegravar och folkets jämmerrop. Från folket i Ukraina och Gaza ser och hör vi varje dag, men i Jens Stoltenbergs värld finns bara hejar rop om mera vapen och mer till Nato, så blir det fred.

Totalt förträngt inom Nato är att USA har varit involverat i många länder genom att stödja USA-vänliga regeringar eller motverka regeringar som är kritiska mot USA.

Några citat artikeln främst riktade mot aningslösa amerikaner men också till svenskar som följer i USA:s spår.

  • ”….Vi vet nu att påståendet att ”Ryssland hjälpte Trump att vinna 2016” var en falsk skapelse från Hillary Clinton-kampanjen. Naturligtvis hade hon viss hjälp av CIA, FBI och gammel media med att sprida detta nonsens och övertyga en betydande del av den amerikanska väljarkåren om att det var sant……..Sedan slutet av andra världskriget har Förenta staterna, via CIA, rutinmässigt ägnat sig åt inblandning i val i andra länder. I denna inblandning ingår att underlätta och/eller organisera statskupper. Med andra ord regimförändringar.

Om USA:s ingripande i Mellanöstern:

  • ”…..Den genomsnittlige amerikanen har under de senaste 75 åren lurats att tro att USA:s enda intresse var att främja demokrati och frihet. Men det var inte det som ledde till USA:s ingripande i Iran och Irak. Det handlade om olja och om att se till att amerikanska och europeiska företag fick tillgång till den oljan….”

Därefter följer en lista för både tvivlare och aningslösa om USA:s över 50 ingripanden med uppmaning att vi själva ställer oss dessa frågor:

Har USA:s inblandning gjort landet mer stabilt, mer välmående och mer demokratiskt? 

Avslutningsvist presenteras Dov Levin, en forskarassistent vid Institutet för politik och strategi vid Carnegie-Mellon University, som har funnit att USA försökt påverka val i främmande länder 81 gånger mellan 1946 och 2000. Efter år 2000 har USA försökt att påverka val i bland annat Ukraina, Ryssland, Frankrike, Kenya, Libanon och Afghanistan.

Men om allt detta är det knäpptyst i statsmedia och frågan är hur länge alternativ media får publicera dem och vi dissidenter sprida dem?

Ikoniska bilder fortsätter att fylla framtiden, som denna odödliga bild från Vietnam kriget Bildkälla: seriouslyphotography.com

”The war of lies!”

Från Global Politics kommer denna sanning från en framgångsrik USA- entreprenör, som våra egna krigshökar inte tar del av.

Källa: https://www.globalpolitics.se/framgangsrik-usa-kapitalist-kriget-i-ukraina-bygger-pa-logner/

Champagne yran var stor i Washington efter att de fått höra av Joe Biden att vi är bra på att slåss.

Nu talar försvarsminister Pål Jonson klarspråk, svenska soldater kan få slåss vid Natos yttre gräns.
https://sverigesradio.se/artikel/forsvarsministern-varnpliktiga-kan-strida-vid-natos-yttre-grans
Krigshetsarna, maktens män, slåss aldrig. De sitter alltid i tryggt bo medan folket lider och döden bor i skyttegravarna. Men ännu är den vissheten långt från det Mellofrälsta folket.

Nu till Global Politics artikel;

David Sacks är entreprenör, författare och investerare i internetteknikföretag. https://en.wikipedia.org/wiki/David_O._Sacks

Ett krig byggt på lögner är rubriken.

”Kriget i Ukraina är baserat på lögner – lögner om hur det började, hur det går och hur det kommer att sluta….”

Han punkterar statsmedias lögner om Ukraina, som kommer att förlora kriget, bristen på soldater är skriande. USA har tagit paus med vapenleveranser och kräver att Europa skall tömma sina lager. Fredsförhandlingar har blockerats av väst och till slut kommer Zelenskyj regimen att falla, siar han.

Han avslutar med att världspolisen USA … ”kommer glatt att gå vidare till nästa krig, när de flyttade till Ukraina efter sina katastrofer i Afghanistan och Irak. Lögnerna är omfattande – men de kommer att fungera.”

—————————————————————————————————————————

Vi får stilla bedja om att Sverige och Finland inte förvandlas till ett nytt Ukraina, i USA:s iver att förgöra Ryssland med Putin.

Ständiga krig är motorn i landets ekonomi. Nu Ryssland, sedan skall Kina ner på knä och vasall länders skara skall utökas och de gamla skall hårdare surras fast vid masten.

Vad David Sacks glömde att förtälja var hur investmentbolagens rovdrift på naturtillgångar kommer att ”köpa upp” allt av värde efter kriget och Ukraina som eget land kan förvandlas till en kuliss. Zelenskyj får väl bosätta sig på sin lustjakt för 75 miljoner dollar och hans fru shoppa vidare i Paris. Medan folket i Europa skall finansiera återuppbyggnaden.
Krig; vilken fin fin affär för hyperkapitalister.

Hetsa – kriga – återuppbygga är världspolisens lösenord.

Enligt Wikipedia är Natos syfte är att arbeta för och säkerställa fred och säkerhet i medlemsstaterna. Ett konstaterande enbart byggt på lögner, med den vanliga brasklappen att skydda demokratin, vilket kräver oräkneliga liv.

Nu gör Erdogan ett försök till att mäkla fred. Han vill nog ha en fjäder i hatten innan han slutar sitt värv, förmodligen till Macrons förtret. Marcon vill alltid vara i storpolitikens mitt och ser nog med avund hur Ursula von der Leyen kandiderar till omval för att under 5 år till få förstöra vardagslivet för vanligt folk och förgylla det för hennes mentor Klaus Schwab med hans Davosbröder.
Nederländernas Max Rutte kanske är trött på att jävlas med sina bönder, nu när Gert Wilders gjort storval. Rutte hänger nu på låset till Nato för att få efterträda Jens Stoltenberg som chef om inte Tony Blair hoppar upp som gubben ur lådan. Han kan bli en farlig konkurrent med sina meriter från Mellanösterns blodbad.

Boris Johnson har nog gjort sitt och blev nog rikligt belönad för att han stoppade tidigare fredsförsök under april 2022 mellan Zelenskyj och Putin. https://www.svd.se/a/a7nq04/johnson-pressar-pa-for-kievs-seger-men-forlorar-hemma

Krigsindustrin ropade i samlad kör det är alldeles för tidigt att stoppa detta vinstgivande krig.

”Sverige har frivilligt underkastat sig USA” – ett slavkontrakt utan redovisning till folket

Först från Kreml

”Ryssland följer nu ”noga vad som kan upprättas militärt och vilka vapen som forslas in Sverige”. Så lyder den första officiella kommentaren från Kreml till SvD efter Ungerns ja till Sveriges Natoansökan. ”Potentiell konfrontation väntar”, säger utrikesministerns talesperson. Ryssland följer nu ”noga vad som kan upprättas militärt och vilka vapen som forslas in Sverige”.
Så lyder den första officiella kommentaren från Kreml till SvD efter Ungerns ja till Sveriges Natoansökan. ”Potentiell konfrontation väntar”, säger utrikesministerns talesperson. https://www.svd.se/a/WRQLyj/maria-zakharova-till-svd-foljer-vad-sverige-gor-i-nato

———————————————————————————————————

Hej Harriet, mejlar signaturen TT

Varför får vi inget veta om avtalets innehåll förrän efteråt?
Man måste ha insett att det skulle bli upplopp. Bättre att köra ”diktaturförklädnaden” annars hade det nog blivit stopp från oss medborgare.
Regeringen skall informera inför hela det svenska folket om vem som gjort vad i detta s.k. slavkontrakt.
Detta ska ske offentligt med utfrågningar. Försvarsminister Pål Jonson är anställd av folket, då har han också en skyldighet att besvara folkets frågor.
Hela förfarandet hade klassats som högförräderi/landsförräderi i vilket land som helst, men inte i Sverige. För i Sverige skyddar vi politiker som begår högförräderi/landsförräderi
Det svenska folket vill säkert veta dagligen vad man sysslar med i det dolda. Naturligtvis finns det aldrig någon ansvarig, för de har ju immunitet. T.o.m. om man så drog in Sverige i krig!

https://www.regeringen.se/contentassets/d353ce72d1584c18af7a64310d9ef385/avtal-om-forsvarssamarbete-mellan-konungariket-sveriges-regering-och-amerikas-forenta-staters-regering-datum-och-plats.pdf


Jag tror att Jan Guillou håller med om slavkontrakt ovanför folkets huvuden. Synd att han inte är lika klarsynt i migrationsfrågan som i denna krönika om Sveriges underdånighet för USA, nu när äntligen Natomedlemskapet är i hamn.

Jag återger här hela artikeln, ni fick bara länktipset i en kommentar tidigare via signaturen TT.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/O8w761/sverige-har-frivilligt-underkastat-sig-usa

Det ser ut som om Sverige legat i krig mot USA och förlorat. Åtminstone när man läser det senaste försvarsavtalet mellan vår regering och USA:s. Där införs amerikansk överhöghet i Sverige.

Det är förstås inte den bild som medierna förmedlat. Från Rapports bevakning erinrar jag mej bara bilder på en glad liten svensk försvarsminister och en butter jättelik amerikansk försvarsminister när de undertecknar det hemliga avtalet, som om det bara vore ännu en rutinöverenskommelse. Det är det inte. Den är unik i vår historia och obegripligt långtgående. Det handlar om total underkastelse.

Redan i avtalstextens början slås fast att USA ska få ”obehindrad tillgång till och användning av överenskomna anläggningar och områden”.
Jaha. Och vilka är dessa överenskomna anläggningar och områden? De listas på sidan 37. Det är Sveriges samtliga flygflottiljer och alla större arméförläggningar, inalles 17 listade. Det är alltså i praktiken hela Sveriges försvar där USA ska få ”obehindrad”, alltså obegränsad makt.
På inte närmare specificerade försvarsanläggningar kommer därtill vissa områden att avskärmas där ”endast amerikanska styrkor ska få tillgång till och använda” och där amerikansk jurisdiktion ska gälla. Men inte nog med det. ”På begäran” ska USA få tillgång till och använda privat mark och privata tillgångar, inklusive vägar, hamnar och flygplatser.

USA får också rätten att fritt bygga ut ”områden och anläggningar” för att lagra vapen och försvarsmateriel. Det anges inga undantag för typ av vapen, inte ens kärnvapen (artikel 14). Parterna ”kan samråda om ovanstående i den mån det behövs”.

Lyckan är fullständigt exploderar hos Pål Jonson när han skänker bort Sveriges territorium till USA. Bild från artikeln, foto av Jack Sanders, USA Air Force

Därefter listas på ett stort antal sidor den amerikanska soldateskens förmåner och rättigheter som stationerade i Sverige.  Amerikansk personal i Sverige, deras familjemedlemmar och civilanställda, skall beviljas pass- och viseringsfrihet, amerikansk militär legitimation gäller i stället, svensk säkerhetspolis får inte kontrollera eller övervaka amerikansk personal, alla bilar som ägs av tjänstgörande amerikaner skall förses med svenska nummerskyltar som dock inte ska kunna spåras, all amerikansk personal är skattebefriad, även för moms på sina inköp och skall åtnjuta full tullfrihet på alla varor de vill föra ut eller in i landet, vilket även gäller valuta utan begränsningar, amerikanskt flyg skall fritt disponera svenskt luftrum liksom amerikansk sjöfart disponerar svenskt territorialvatten.

Amerikanskt flyg eller sjöfart får inte inspekteras av svenska myndigheter och så vidare i en mycket lång rad bestämmelser.
Vidare ”avstår Sverige härmed från att utöva straffrättslig jurisdiktion” (artikel 12) över amerikansk militär personal, deras familjemedlemmar och civilanställd personal. Lite motsägelsefullt sägs i samma avsnitt (artikel 12:3) att ”om en medlem av de amerikanska styrkorna eller anhörig lagförs av svenska myndigheter ska jurisdiktionen utövas av svensk domstol”.
Låter ju rimligt. Men: ”får inte lagföras frånvarande (12:4) och om den juridiska proceduren drar ut över ett år är den ogiltig. Eftersom svensk polis inte kan hämta in brottsmisstänkta amerikaner från deras baser innebär det i praktiken att de amerikanska soldaterna, i oväntat sällskap med den svenske statschefen, åtnjuter straffimmunitet.
Civilrättsliga  anspråk får inte riktas mot amerikansk personal (artikel 15) och sådär håller uppräkningen på ända ner till småsaker som befrielse från eventuella TV-avgifter  (artikel 17), rätten att använda amerikanska frimärken, dock skyldighet att avlägga bro- och färjeavgifter. Samt slutligen den föga förvånande bestämmelsen att svenska fackliga regler och rättigheter är ogiltiga. På sidan 36.

De amerikanska avtalsförfattarna – av svenska sådana finns inte ett spår –  tycks ha tänkt på allt. Men de har ju lång erfarenhet från alla länder de ockuperat. Kanske tog de bara ner överenskommelsen om kapitulation med exempelvis Irak från någon hylla och snitsade till den lite.
Till och med rätten att disponera egna skattebefriade områden för rekreation, shopping, underhållning, hamburgersyltor  och skattefri sprit har man tänkt på (artikel 21).
Denna svenska underkastelse en stormakt är inte helt historisk unik. Men man får gå tillbaka till andra halvan av 1700-talet för att hitta något liknande. Då var det Ryssland som någon tid bestämde över svensk utrikespolitik.
Denna nya underkastelse är dock frivillig och har ingenting med Nato att göra, kontraktet gäller bara mellan USA och Sverige. I höst kan det då visa sig att regeringen Kristersson lagt Sveriges försvarsmakt i händerna på president Donald Trump, även om han drar USA ut ur Nato.

Jan Guillou”


Varför höll hela oppositionen käften, möjligen lite svagt mumlande från V och MP? Räckte troliga mutor till fler än krigshökarna?
SD har jag gett upp hoppet om och om PK-folket likaså. Det är detta politiska svek med deras medlöpare och globala ”arbetsgivare” som gör den stora världen så tung. Enda trösten är att jag snart är 77 år.

En läsvärd artikel från SvD om vägen om den törnbeklädda vägen fram till Nato medlemskap. Frågan är mycket adekvat; Vad vill Sverige göra i Nato- förutom att fira?

https://www.svd.se/a/GMo1dq/torbjorn-nilsson-vad-vill-sverige-gora-i-nato-forutom-att-fira

Terrorist, gangster, hjälte eller befriare?

Terrorism kan användas för att försöka uppnå olika mål, oftast politiska eller religiösa. Terrorism definieras egentligen som urskillningslösa angrepp mot civila mål, byggnader, transportmedel eller människor. Men beteckningen terrorist har blivit alltmer oklar. Den regering som ogillar en väpnad grupp kallar den gärna för terroristgrupp. Men för en annan folkgrupp kan de styrkor som av en regering kallas terrorister vara hjältar i en befrielsearmé. https://www.so-rummet.se/fakta-artiklar/terrorismens-historia#

Arvet från kolonialismen vilar tungt över Europa, där framfarten från främst England, Spanien, Nederländerna och Frankrike har satt stora spår under generationer i främst Indien, Afrika och Australien.

Jag tror att upplevd maktlöshet är den främsta drivkraften till terror, där stenar, hemmagjorda bomber och den egna kroppen blir vapen.

I dag är Hamas hjältar främst för vänsterrörelser med invandrare och Israel har med sin urskillningslösa hämnd i jakten på Hamas terrorister tappat allt mer stöd från övriga partifärger, med undantag av USA. Det tragiska är att judehatet/antisemitismen frodas, där Malmö får betecknas som dess huvudstad, där ingen skillnad görs mellan antisionism och antisemitism.

En fälla som jag själv lätt hamnar i mellan islam och politisk islam som IS terrorister tagit till sitt bröst. Jag undrar ofta varför det sällan hörs några protester i förorten mot till exempel IS-terroristers bestialiska mördande av otrogna? Därför flyter islam och islamisters politiska islam ihop för mig.

I Israel skedde dock stora protester mot Netanyahus politik, senast när han försökte styra över domstolens befogenheter, som nu har stoppats av högsta domstolen med röstsiffrorna 8-7.

Vad det palestinska folket egentligen tycker om Hamas väl skyddade och av bistånd berikade ledare är det nog ingen som vet. Enligt samstämmiga källor kan det vara de tre Hamasledarna: Mousa Abu Marzook, Khaled Mashal och Ismail Haniyeh, som tillsammans är värda över motsvarande 120 miljarder svenska kronor. Folket har fullt upp med att överleva dagen i brist på mat, vatten, skydd och vård. https://newsvoice.se/2024/01/gazas-storsta-krigsprofitorer-hamas/

USA:s framfart i Mellanöstern, Afrika och Sydamerika ligger bakom många av dagens terrorrörelser vars storhetstid varierar. Uppgång, fall äger rum och nya konstellationer skapas.
Strategin från USA har initialt varit splittra och söndra, som oftast har förvandlats till en bumerangeffekt under och efter dess otaliga militära interventioner som blivit bränsle för nya terrorrörelser.

Bild från The Daily Beast

”…..Hamas och andra islamistiska terrorgrupper är skapade och finansierade av USA av personer såsom Barack Obama, Hillary Clinton och den amerikanske säkerhetstjänsten CIA. Det har amerikanska aktörer medgett återkommande såsom Ron Paul. Syftet var att använda dem mot sin ärkefiende Ryssland och dåvarande Sovjet. 
Hamas arbetar varken för det palestinska folket eller Islam utan för att utöva terror mot civilbefolkningen i regionen. Och det är i själva verket globalisterna som ligger bakom dessa terrororganisationer för att lättare genomföra de förändringar de vill se i världen och deras egna maktambitioner. 
Även Israels premiärminister Netanyahu ska ha ett finger med i spelet….”
Swebbtv den 22 november. 

Krut dunken i Mellanöstern har sitt kända ursprung från 1948 då staten Israel bildades med efterföljande krig med anfall från omkringliggande arabstater, som skapade stora vågor av palestinska flyktingar, när deras mark undan för undan ockuperades av israeliska bosättningar.
Palestinska flyktingar samlades i över 50 FN-ledda läger i JordanienSyrien, Gaza och Libanon. De överbefolkade lägren blev en perfekt plats att skaffa folk för de organisationer som ville bekämpa Israel. Idag har dessa länder stängt sina gränser och vägrar ta emot palestinska flyktingar, trots deras gemensamma judehat.

Just nu är det Houthi rebeller från Jemen och beskjutningen mot Israel från Hizbollah i södra Libanon som är det största hotet för Israel, förutom sviktande stöd från allt fler väst länder. Båda terror rörelserna stöds av Iran, som är det största hotet för USA/Israel i Mellanöstern som ger kriget bränsle till eskalering. Ryssland är ännu ett hot efter invasionen av Ukraina med rötter i 50-talets häxjakt på kommunister i USA av den republikanske senatorn Mac Carthy och hans anhängare.

Numera har Ryssland en stor konkurrent i Iran som betecknas som västs huvudfiende i Mellanöstern med politisk islam.

Houthi rebeller stänger viktiga fartygsleder med drönare, raketer och ombord kapning av Israel vänliga fartyg i Röda Havet. Vilket tvingar fartygen till andra betydligt längre router med sina varor. Israel med USA svarar nu med vedergällnings attacker. https://www.svd.se/a/dwel81/senaste-nytt-om-israel-palestina-konflikten

Nu undrar jag om inte Jesus var den första terroristen mot Romarna, när han körde ut månglarna ur templet? Hans tunga öde verkar även dagens terrorister eller befriare gå till mötes. Deras martyrdöd bidrar snarare till att stärka islams ideologi med ökat hat mot judar och kristna, än att försvaga den, precis som Jesu död formade kristendomen och dess spridning över världen.

Oron är nu stor för en ny världsordning

Nu kan inte längre en ny världsordning förnekas, en multipolär ordning som ger lobbyorganisationen WEF med Klaus Schwab stor oro med hans Davosbröder, för att inte tala om USA och dess springpojke EU.

Bilden från SvD:s artikel https://www.svd.se/a/JQm2M6/experter-putins-drom-om-ny-varldsordning-kan-sla-in säger allt.

”Glöm de tydliga blocken från kalla kriget. Konflikterna i Ukraina och Gaza snabbar på en ny världsordning med komplicerade – och explosiva – pakter. Kommer Putins dröm att gå i uppfyllelse? skriver Gunilla von Hall.
Två till synes ändlösa krig och en krutdurk i Asien. Men i spåren följer också något nytt: en rubbad geopolitisk maktbalans. Den traditionella världsordningen förändras. Och det går snabbt.
– Krigen i Ukraina och Gaza har raserat tanken att länder kan inordnas i separata block som väst, öst och syd. Vi har fått en fragmenterad multipolär värld.
Det säger Simon Cleobury, tidigare brittisk diplomat och internationell nedrustningsexpert vid ansedda tankesmedjan GCSP i Genève.
Särskilt kriget i Gaza har splittrat världen och skapat nya geopolitiska pakter, anser han. De liknar inte alls kalla krigets två block. I stället växer ett brokigt lapptäcke med olika maktcentra fram…..”

Proxy kriget Ukraina fick initialt en majoritet av världens ledare med deras medborgare att fördöma Rysslands anfall, men kriget mellan Israel och Hamas får sammanhållningen att rämna.

Israels hårda vedergällningsattacker efter Hamas anfall synliggör sprickan ända upp i FN:s säkerhetsråd och Joe Biden betalar ett högt pris för att stödja Israel. Västs dubbelmoral kommer obarmhärtigt i dagen, krigsbrott mot det ukrainska folket, men inte det som händer i Gaza.

Skillnaden är att Israel vedergällnings attacker provocerades fram av Hamas (Iran?) terrorattack den 7 oktober och Israel anser att de har rätt att försvara sig och vill utplåna Hamas. Kanske deras tunnelgömda krigare går att elimineras, men deras ideologi finns kvar med ökat stöd av vänstern i hela västvärlden.

Kriget i Ukraina provocerades fram av USA/Nato:s expansion i Ukraina som Putin ansåg vara ett säkerhetshot mot Rysslands säkerhet.

Nu är det västvärlden med USA, EU, Japan, Kanada och Australien som blir allt mer isolerade av andra mäktiga spelare på världsscenen. Där Kina och Ryssland får allt fler följare i Bric sammanslutningen. Nästa år utökas gruppen med sex länder: Argentina, Egypten, Etiopien, Iran, Saudiarabien och Förenade arabemiraten.

”……Brics kommer då att representera 46 procent av världens befolkning och 38 procent av världens bruttonationalprodukt. Gruppen av sju ledande ekonomier, eller G7, representerar däremot mindre än 10 procent av världens befolkning och 30 procent av den globala ekonomin….”

Sammanhållningen tycks stor på ytan, men det finns motstridiga intressen även inom Bric. Att USA:s roll som världspolis minskar är märkbart, men min oro är att politisk islam från främst Iran och Saudi skall få för stort inflytande. Den största vinnaren är nog Putin som gläds åt västs krympande makt i världen.

EU eliten vill nu öppna dörren för Ukraina och fler mindre östländer trånar efter generösa EU bidrag. Allt detta kräver ökat skatteuttag av Europas medelklass, vilket kanske kan få dem att vakna och inse att den världspolitiska scenen har förändrats. Och när pengarna inte längre räcker till deras egen livsföring då brukar solidariteten avta.

Ett nytt försök till Correns ”Ordet Fritt”

Till Ordet Fritt den 25 september

Insändare som handlar om USA:s otaliga militära interventioner i andra länder, som tycks vara helt bortglömda bland både politiker och media inför landets Nato ansökan, som ännu ligger på is.

”Råder tidsbegränsad minneslucka eller total amnesi om
USA:s tidigare militära interventioner?
Hur vänstern kan ha glömt Song My, Treblinka och morden på Viktor Jara,
Dagmar Hagelin och Julian Assanges öde som avslöjade övergreppen i Irak är för mig en gåta.
USA:s angreppskrig, vars alibi var att rädda demokrati och utplåna kommunism, resulterade i mördandet och fasorna i Vietnam, Chile, Libyen, Irak, Afghanistan och Syrien. Initialt skedde samverkan med terrorrörelser som när vinden vände för USA tog över makten eller att forna makthavare åter trädde fram och folkets lidande bara fortsatte. Dessa händelser tycks vara helt utsuddade i både Kristerssons och Anderssons historiska backspegel och vad värre är även från deras väljare. Nu råder endast rysskräck utan att förstå att inga händelser sker i ett vacuum utan har en förhistoria. USA med Nato var i hög grad inblandade i Ukrainas inre angelägenheter, som ledde fram till Putins angrepp på Ukraina i
fjol.
Minnesförlusten verkar stor hos vänsterns forna -68 års rebeller som i dag är
pensionärer och många av dem har dragit sig tillbaka från maktens lönsamma taburetter, där ett fåtal deltar i protester mot Nato inträdet. Skillnaden är stor jämfört med demonstrationer mot USA:s krig i Vietnam som under tidigt -70-tal kunde samla ett tio tusentals demonstranter.
Har dagens politiker låtit dessa övergrepp från USA förseglats för att de skall
glömmas för att rättfärdiga deras längtan till Nato alliansen som mer är garanti för krig än fred.
Harriet Larsson Linköping”

———————————————————————————————————————

Misstänker att även denna insändare finns i papperskorgen.

Bild och text wikipedia ”Dagmar Hagelin var en flicka med dubbelt medborgarskap som kidnappades och mördades av argentinska säkerhetsstyrkor under den argentinska militärdiktaturens tid.”

I år är det 50 år sedan militärkuppen skedde i Chile, tyvärr tror jag att många unga aldrig har hört talas om den eller militärjuntans mördande, tack vare hjälp från USA.

Texten nedan är från SR som glömmer USA: medverkan

  • Allendes anhängare fängslades eller dödades. Men militären brände också böcker och skivor, de förbjöd musikinstrument och jagade kulturarbetare. Fem dagar efter kuppen torterades och mördades den kände trubaduren Victor Jara av militären. Ett mord som fortfarande väcker känslor. ”Man känner att Victor representerar de tusental som har blivit mördade och försvunna under diktaturen”, säger Valeska Castillo, som arbetar som lärare på en dansskola i Santiago grundad av Victor Jaras änka, Joan Turner

https://sverigesradio.se/artikel/50-ar-sedan-chilenska-trubaduren-victor-jara-mordades

Ps. En liten ljusglimt i lokaltidningen den 5 september om den eskalerande gängkriminaliteten, där Jakob Styrenius red. på Västerviks-Tidningen i en krönika skriver ”Jo, vi skall diskutera skuldfrågan” för om vi inte kan diskutera vad som blev fel så lär vi oss aldrig att undvika det igen. När andra ledarskribenter med ansvariga politiker uppmanar till ”blame gaming” och vända blad om gängkriminaliteten, för att dölja deras eget ansvar.
Men varken Andersson eller Kristersson ville fördjupa sig i skuldfrågan under partiledardebatten i gårdagens Agenda. Jag stängde av vid halvlek, samma innehållslösa floskler upprepades. Alla partier var fullproppade med samverkansåtgärder, men ingen vill på riktigt stänga kranen. En stram invandringspolitik innebär nya rekord i medborgarskap. Ds.

Kriget i Ukraina är en investeringsoperation för USA och oro finns efter Slovakiens val

När skall den vanliga ukrainaren inse att de är grundlurade av sin skådespelare till premiärminister, som nyligen var i FN med sin väl inövade show,  ”rysk aggression kan sträcka sig bortom Ukraina” mässade han och bad sedan kongressen om mera dollar.

Av de 70 miljarder dollar som han hitintills fått från USA och av de 30 miljarder som EU har skänkt av våra skattepengar, har en stor del av både vapenarsenalen och stödet för humanitär hjälp försvunnit ner i ministrars korrupta fickor, varav en mycket stor tillhör Zelensky själv genom brödramålvakt. För syns skull har han nu tvingats sparka några ministrar, som lätt kan fortsätta med deras korrupta verksamhet under radarn.

Folket är belagd med munkavle för protester mot kriget och bestraffas hårt av denna humanitära idol som våra riksdagsledamöter unisont beundrar. Jag misstänker att denna beundran får samma förödande resultat som konsekvenserna blev från deras humanitära stormakt.

Många av Ukrainas unga män har flytt till Europa och nu vill denna idol tvinga dem tillbaka ut till slaktbänken i ett krig som de aldrig kan vinna. Därför att Ryssland är för stort, för segt att övervinna, den erfarenheten fick både Napoleon och Hitler bittert erfara.

Ärlig om Big Buisness i Ukraina är i alla fall senator Richard Blumenthal;

”Investeringar i Ukraina ger oss enorm avkastning”, säger USA:s demokratiske senator Richard Blumenthal . ”Vi enade Nato. Vi hjälpte till att återställa tron ​​och förtroendet för amerikanskt moraliskt och militärt ledarskap. Allt utan att en enda amerikansk soldat skadades eller dödades.” ”Det grundläggande skälet till att fortsätta att hjälpa Ukraina”, förklarar Mitch McConnell , ledare för den republikanska gruppen i USA:s senat, ”är de kalla, hårda och konkreta amerikanska intressen.” https://www.globalpolitics.se/ukrainakriget-ar-big-business/

Där investmentbolagen Black Rock och Vanguard Group köpt upp en stor del av Ukrainas jordbruksmark och nu lovar Zelensky att Black Rock ska få bli ansvarig för rekonstruktion när landets soldater har slaktats till sista man.

Jag vill tro att oro finns hos EU-eliten efter söndagens val i Slovakien där västkritiske Robert Fico tog hem segern. Slovakien blev under 2004 medlem i både Nato (den 29 mars) och EU (den 1 maj). Från den 1 januari 2009 har man euron som valuta.

Ursula von der Leyen, Davosbrödernas förtrogna dam och slipad förräderska för Europas folk, håller nog för sina öron, när valsegraren förkunnade ”Inte en enda kula till Ukrainahttps://www.svd.se/a/zEJzXr/valsegraren-inte-en-enda-kula-till-ukraina

Och inte nog med denna nya spricka i EU, så går Polen snart till val, där premiärministern har uppmanat Zelenskij att aldrig mer förolämpa polacker, som Global Politics skrev om den 30 september. https://www.globalpolitics.se/polens-premiarminister-ber-zelenskij-att-aldrig-mer-forolampa-polacker/

Bild från länken på Polens premiärminister Mateusz Morawiecki / Twitter

Nu verkar det som Ungerns Viktor Orbán får allt fler vänner i EU, som sätter sitt eget folk i främsta rummet, i stället för den globala finansmaffian som både EU och våra politiker kryper för. Folket har övergivits för länge sedan med vänsterns svek mot arbetare, istället har de blivit den globala elitens hjälpredor.

Global Politics är en kunskapskälla som MSM läsande medborgare så väl behöver, för att få information från båda sidor i världens konflikthärdar, eftersom vår statsmedia har abdikerat från sitt uppdrag att presentera tillgängliga fakta från båda sidor i en konflikt. Media med SVT bedriver i stället agendajournalistik som behagar dess ägare som ingår i Davosbröderna som alla är trogna USA.
Jag håller inte alltid med åsikter från Global Politics internationella skribenter, men jag får tänka till igen och förstå att inget är endast svart och vitt, som i medias filtrerade nyheter.

Lavrovs tal i FN:s säkerhetsråd, som endast alternativ media förmedlar

Lavrov, Rysslands utrikesminister, låter USA och västvärldens brott mot FN-stadgan om internationell rätt vara en röd tråd i sitt tal, som återfinns hos Global Politics

”…….Idag, i våra motståndares retorik, hör vi bara slagord: ”Invasion, aggression, annektering.” Inte ett ord om de grundläggande orsakerna till problemet,….”
som är ständiga brott mot FN stadgan, som statsmedia skickligt döljer för folket, så rysskräcken hålls vid liv och att Zelenskys gloria ej faller ner för att USA:s världshegemoni skall bestå.

Han tar upp bakgrunden till kuppen i Ukraina före 2014, där USA satsade miljarder för att förvandla landets politiker till medlöpande knähundar. Förföljelse och mord av rysktalande i de östra regionerna, statskuppen, sveket mot Minskavtalen, USA och Natos vägran till fredsuppgörelse, västvärldens stöd till den kriminella och korrupta Kievregimen med nazist koppling och hur brott ständigt sker mot FN:s stadgan om internationell rätt och mänskliga rättigheter. Där den enögde generalsekreteraren Antonio Guterres får hård kritik.
Lavrov avslutar sitt tal med ”……Fakta talar om den djupaste krisen i de internationella förbindelserna och bristen på önskan och vilja från västvärldens sida att övervinna denna kris….

————————————————————————————

För bloggläsare som vill läsa hela talet:

”Herr ordförande, Herr generalsekreterare, Kollegor

Den nuvarande internationella ordningen byggdes på ruinerna av och efter den kolossala tragedin under andra världskriget. Den baserades på FN-stadgan, en viktig källa till modern internationell rätt. Mycket tack vare FN var det möjligt att förhindra ett nytt världskrig, åtföljt av en kärnvapenkatastrof.

Tyvärr har det ”kollektiva väst”, under ledning av Förenta staterna, efter det kalla krigets slut godtyckligt tillskansat sig rollen som skiljedomare över hela mänsklighetens öden och, överväldigat av ett exklusivitetskomplex, börjat ignorera arvet från FN:s grundare i allt större utsträckning.

I dag hänvisar västvärlden till de stadgeenliga normerna och principerna selektivt, från tid till annan, uteslutande i enlighet med sina själviska geopolitiska behov. Detta leder oundvikligen till att den globala stabiliteten undergrävs, att befintliga spänningar förvärras och att nya spänningshärdar skapas. Riskerna för globala konflikter ökar också.

Det är just för att stoppa dem, för att styra händelserna i en fredlig riktning, som Ryssland insisterade och insisterar på att alla bestämmelser i FN-stadgan skall respekteras och tillämpas, inte selektivt, utan i sin helhet och i sitt sammanhang, inklusive principerna om suverän jämlikhet mellan stater, icke-inblandning i deras inre angelägenheter, respekt för territoriell integritet och folkens rätt till självbestämmande. Förenta staternas och dess allierades agerande tyder på en systematisk obalans när det gäller de krav som fastställs i stadgan.

Sedan Sovjetunionens sammanbrott och bildandet av oberoende stater i dess ställe har Förenta staterna och dess allierade grovt och öppet blandat sig i Ukrainas inre angelägenheter Som USA:s vice utrikesminister Victoria Nuland offentligt och till och med stolt erkände i slutet av 2013, spenderade Washington 5 miljarder dollar på att fostra politiker som var lydiga mot väst i Kiev.

Alla fakta om ”konstruktionen” av den ukrainska krisen har länge varit kända, men man försöker på alla möjliga sätt att tysta ner, att ”avbryta” hela historien fram till 2014. Därför är ämnet för dagens möte, som föreslagits av det albanska ordförandeskapet, mycket lämpligt och gör det möjligt för oss att återställa den kronologiska händelsekedjan, och det är i samband med de viktigaste aktörernas inställning till genomförandet av principerna och målen i FN-stadgan.

Högersektorn på Maidan 2014. By Аимаина хикари – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=32473112

För att få en proamerikansk kandidat till makten sanktionerade västvärlden 2004-2005 den första statskuppen i Kiev och tvingade Ukrainas författningsdomstol att fatta ett olagligt beslut om att hålla en tredje valomgång som inte föreskrivs i landets författning. Ännu mer oseriös inblandning i interna angelägenheter visade sig under den andra Majdan 2013-2014, då en hel rad västerländska resenärer direkt uppmuntrade deltagarna i demonstrationer mot regeringen till våldsamma handlingar. Samma V. Nuland diskuterade med den amerikanska ambassadören i Kiev sammansättningen av den framtida regeringen, som kommer att bildas av putschisterna (kuppmakarna, ö.a.). Samtidigt påpekade hon för Europeiska unionen dess verkliga plats i världspolitiken ur Washingtons synvinkel. Vi minns alla hennes skabrösa fras med två ord. Det är betecknande att Europeiska unionen ”svalde” den (Nulands yttrande var ”fuck the EU”, ö.a.).

I februari 2014 blev de personer som valts ut av amerikanerna nyckelpersoner i det blodiga maktövertagandet, som organiserades, om jag minns rätt, en dag efter överenskommelsen mellan Ukrainas lagligt valde president Viktor Janukovytj och oppositionsledare under garantier från TysklandPolen och Frankrike. Principen om icke-inblandning i inre angelägenheter har upprepade gånger trampats på.

Omedelbart efter kuppen förklarade putschisterna att deras absoluta prioritet var att inskränka rättigheterna för rysktalande medborgare i Ukraina. Och invånarna på Krim och i sydöstra delen av landet, som vägrade att acceptera resultatet av det författningsvidriga maktövertagandet, förklarades vara terrorister, vilket ledde till en straffoperation mot dem. Som svar höll Krim och Donbass folkomröstningar i full överensstämmelse med principen om lika rättigheter och självbestämmande för folken, som fastställs i punkt 2 i artikel 1 i FN-stadgan.

När det gäller Ukraina blundar västerländska diplomater och politiker för denna viktigaste norm i internationell rätt i ett försök att reducera hela bakgrunden och kärnan i det som händer till att det är otillåtet att kränka den territoriella integriteten. I detta avseende vill jag påminna er om att FN:s förklaring från 1970 om principerna för internationell rätt rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med FN-stadgan, som antogs enhälligt, föreskriver att principen om respekt för territoriell integritet är tillämplig på ”stater som i sina handlingar iakttar principen om folkens lika rättigheter och självbestämmande (…) och följaktligen har regeringar som företräder (…) alla de folk som bor på territoriet”. Det faktum att de ukrainska nynazister som tog makten i Kiev inte representerade befolkningen på Krim och i Donbass behöver inte bevisas. Och västvärldens ovillkorliga stöd till den kriminella Kievregimens agerande är inget annat än ett brott mot principen om självbestämmande efter grov inblandning i interna angelägenheter.

Ukraina. Presidenterna Zelensky och Poroshenko

Efter statskuppen under Petro Porosjenkos och sedan Vladimir Zelenskijs regeringstid var antagandet av rasistiska lagar som förbjöd allt ryskt – utbildning, medier, kultur, förstörelse av böcker och monument, förbud mot den ukrainska ortodoxa kyrkan och beslagtagande av dess egendom – ett trotsigt brott mot punkt 3 i artikel 1 i FN-stadgan om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för alla – utan åtskillnad vad gäller ras, kön, språk eller religion. För att inte tala om att dessa åtgärder direkt stred mot Ukrainas konstitution, där statens skyldighet att respektera ryssarnas och andra nationella minoriteters rättigheter slås fast.

När vi hör uppmaningar att genomföra ”fredsformeln” och återföra Ukraina till 1991 års gränser uppstår frågan: är de som kräver detta bekanta med de ukrainska ledarnas uttalanden om vad de kommer att göra med invånarna i respektive territorier? Hot om rättslig eller fysisk utrotning riktas upprepade gånger mot dem offentligt, på officiell nivå. Inte bara underlåter västvärlden att tillbaka sina skyddslingar i Kiev, utan uppmuntrar dessutom entusiastiskt deras rasistiska politik.

På ett liknande sätt har förresten EU– och Natomedlemmar i årtionden uppmuntrat Lettlands och Estlands agerande för att kränka rättigheterna för hundratusentals rysktalande invånare som har kallats ”icke-medborgare”. Nu diskuterar de på allvar införandet av straffrättsligt ansvar för användning av modersmålet. Högt uppsatta tjänstemän förklarar officiellt att spridningen av information om möjligheten för lokala studenter att klara ryska distansskoleprogram nästan bör betraktas som ett hot mot den nationella säkerheten och kräver uppmärksamhet från brottsbekämpande myndigheter.

Åter till Ukraina. Minskavtalen i februari 2015 godkändes genom en särskild resolution från säkerhetsrådet – helt i enlighet med artikel 36 i stadgan, som stöder ”varje förfarande för att lösa en tvist som har godtagits av parterna”. I detta fall Kiev, DPR och LPR. Men förra året erkände alla undertecknare av Minsköverenskommelserna, förutom Vladimir Putin (Angela Merkel, Francois Hollande och Petr Poroshenko), offentligt och till och med med glädje att när de undertecknade detta dokument hade de ingen avsikt att fullfölja det. De försökte bara vinna tid för att stärka Ukrainas militära potential och pumpa upp den med vapen mot Ryssland. Under alla dessa år har EU och Nato direkt stött sabotaget av Minskavtalen och pressat Kievregimen att lösa ”Donbass-problemet” med våld. Detta gjordes i strid med artikel 25 i stadgan, enligt vilken alla FN-medlemmar är skyldiga att ”lyda säkerhetsrådets beslut och verkställa dem”.

Låt mig påminna er om att i paketet med Minskavtalen undertecknade ledarna för Ryssland, TysklandFrankrike och Ukraina en deklaration där Berlin och Paris lovade att göra en hel del, bland annat att hjälpa till att återställa banksystemet i Donbass. Men de lyfte inte ett finger. Vi såg hur Pavel Porosjenko, i strid med alla dessa åtaganden, tillkännagav en handels-, ekonomisk och transportblockad av Donbass. I samma deklaration lovade Berlin och Paris att främja stärkandet av det trilaterala samarbetet i formatet EU-Ryssland-Ukraina för en praktisk lösning på Rysslands handelsproblem, samt att främja ”skapandet av ett gemensamt humanitärt och ekonomiskt område från Atlanten till Stilla havet”. Denna deklaration godkändes också av säkerhetsrådet och var föremål för genomförande i enlighet med den ovannämnda artikel 25 i FN-stadgan. Men detta åtagande från ledarna för Tyskland och Frankrike visade sig vara en ”dummy” (falsarium, något som inte är vad det utger sig för att vara, ö.a.), ytterligare ett brott mot de stadgeenliga principerna.

Den legendariske utrikesministern i Sovjetunionen A.A. Gromyko har med rätta noterat mer än en gång: ”tio års förhandlingar är bättre än en dags krig.” I enlighet med denna princip har vi förhandlat i många år, sökt avtal på området för europeisk säkerhet, godkänt grundakten för Nato-Ryssland, antagit OSSE-förklaringar om säkerhetens odelbarhet på högsta nivå 1999 och 2010 och sedan 2015 insisterat på ett ovillkorligt genomförande av de Minskavtal som är resultatet av förhandlingarna. Allt detta är i full överensstämmelse med FN-stadgan, som kräver att man ska ”skapa förutsättningar för rättvisa och respekt för skyldigheter som följer av fördrag och andra källor till internationell rätt”. Våra västliga kolleger trampade på denna princip när de undertecknade alla dessa dokument, i förväg medvetna om att de inte skulle följa dem.

På tal om förhandlingar. Vi har fortfarande inte övergett dem. Rysslands president Vladimir Putin har talat om detta många gånger, även helt nyligen. Jag skulle vilja påminna om att Ukrainas president Vladimir Zelensky undertecknade ett dekret som förbjuder förhandlingar med Vladimir Putins regering. Om Förenta staterna är så intresserade av dem tror jag inte att det kommer att bli svårt att ”ge order” om att Vladimir Zelenskijs dekret skall upphävas.

Idag, i våra motståndares retorik, hör vi bara slagord: ”Invasion, aggression, annektering.” Inte ett ord om de grundläggande orsakerna till problemet, om hur de under många år närde den öppet nazistiska regimen, öppet skrev om, dvs. omtolkade resultaten av andra världskriget och sitt eget folks historia. Västvärlden undviker en substantiell konversation baserad på fakta och respekt för alla krav i FN-stadgan. Uppenbarligen har den inga argument för en ärlig dialog.

Det finns ett starkt intryck av att västvärldens företrädare är rädda för professionella diskussioner som avslöjar deras demagogi. De före detta koloniala metropolerna yttrar besvärjelser om Ukrainas territoriella integritet och tiger om FN:s beslut att Paris måste återlämna det ”franska” Mayotte till Unionen Komorerna, och att London måste lämna Chagosarkipelagen och inleda förhandlingar med Buenos Aires om Malvinasöarna (eller Falklandsöarna, ö.a.). Dessa ”förkämpar” för Ukrainas territoriella integritet låtsas nu att de inte minns innebörden av Minskavtalen, som bestod i att Donbass skulle återförenas med Ukraina med garantier för respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, främst rätten till sitt modersmål. Väst, som hindrade genomförandet av dessa avtal, är direkt ansvarigt för Ukrainas kollaps och uppviglingen till inbördeskrig där.

Bland andra principer i FN-stadgan, vars respekt skulle kunna förhindra en säkerhetskris i Europa och bidra till att harmonisera förtroendeskapande åtgärder baserade på en intressebalans, skulle jag vilja notera artikel 2 i kapitel VIII i stadgan. Där stadfästs behovet av att utveckla praxis för fredlig lösning av tvister med hjälp av regionala organisationer.

I enlighet med denna princip har Ryssland, tillsammans med sina allierade, konsekvent förespråkat upprättandet av kontakter mellan CSTO (Collective Security Treaty Organisation, se här, ö.a.) och Nato för att underlätta det praktiska genomförandet av de ovannämnda besluten från OSSE:s toppmöten 1999 och 2010 om säkerhetens odelbarhet, där det särskilt fastställs att ”ingen stat, grupp av stater eller organisation kan ges huvudansvaret för att upprätthålla fred och stabilitet i OSSE-området eller betrakta någon del av denna region som sin inflytandesfär”. Alla vet att detta är exakt vad Nato gjorde – försökte skapa sin fulla fördel i Europa, och nu i Asien och Stillahavsområdet. Men många vädjanden från de högsta organen i CSTO till Nordatlantiska alliansen ignorerades. Anledningen till denna arroganta hållning hos Förenta staterna och dess allierade, som alla kan se i dag, är oviljan att föra en jämlik dialog med någon.

Om Nato inte hade avvisat CSTO:s förslag till samarbete skulle man kanske ha kunnat undvika många av de negativa processer som ledde till den nuvarande europeiska krisen på grund av att man har vägrat att lyssna på eller lurat Ryssland i årtionden.

I dag, när vi diskuterar ”effektiv multilateralism” på förslag av ordförandeskapet, bör vi inte glömma bort de många fakta om ”västs genetiska” förkastande av alla former av jämlikt samarbete. Vad är Josep Borrells pärla att Europa är ”en blomstrande trädgård omgiven av djungel”. Detta är ett rent nykolonialt syndrom som föraktar staternas suveräna jämlikhet och uppgifterna att ”stärka principerna i FN-stadgan genom effektiv multilateralism”, som vi visar i vår diskussion i dag.

I ett försök att förhindra demokratiseringen av mellanstatliga förbindelser privatiserar Förenta staterna och dess allierade alltmer öppet och utan ceremonier sekretariaten för internationella organisationer, och kringgår de etablerade förfarandena för beslut om inrättandet av underordnade mekanismer med mandat som inte bygger på konsensus, men med ett anspråk på rätten att skuldbelägga dem som av någon anledning inte är behagliga för Washington.

I detta avseende skulle jag vilja påminna er om behovet av ett strikt genomförande av FN-stadgan, inte bara av medlemsstaterna utan också av sekretariatet för vår organisation. Enligt artikel 100 i stadgan är sekretariatet skyldigt att agera opartiskt och får inte ta emot instruktioner från någon regering.

Vi har redan talat om artikel 2 i stadgan. Jag vill fästa uppmärksamheten på dess viktigaste punkt 1: ”Organisationen bygger på principen om suverän jämlikhet mellan staterna i alla dess medlemsländer”. Genom att utveckla denna princip bekräftade FN:s generalförsamling, i den förklaring av den 24 oktober 1970 som jag nämnde, ”varje stats oförytterliga rätt att välja sitt eget politiska, ekonomiska, sociala och kulturella system utan inblandning från någon sida”. I detta avseende har vi allvarliga frågor om generalsekreterare Antonio Guterres uttalanden den 29 mars att ”autokratiskt styre inte garanterar stabilitet, det är en katalysator för kaos och konflikter”, men ”starka demokratiska samhällen är kapabla till självkorrigering och självförbättring. De kan stimulera till förändring, även radikal sådan, utan blodspillan eller våld.” Man minns ofrivilligt de ”förändringar” som de ”starka demokratiernas” aggressiva äventyr i Jugoslavien, AfghanistanIrakLibyenSyrien och många andra länder ledde till.

Vidare sade den uppburne Antonio Guterres: ”De (demokratierna) är centrum för ett brett samarbete med rötter i principerna om jämlikhet, deltagande och solidaritet.” Det är värt att notera att alla dessa tal hölls vid det ”toppmöte för demokrati” som president Joe Biden sammankallade utanför FN, och vars deltagare valdes ut av den amerikanska administrationen på grundval av lojalitet – inte så mycket mot Washington som mot det styrande demokratiska partiet i USA. Försöken att använda sådana sammankomster som forum för att diskutera frågor av global karaktär strider direkt mot punkt 4 i artikel 1 i FN-stadgan, där det står att man måste ”säkerställa organisationens roll som ett centrum för samordning av åtgärder för att uppnå gemensamma mål”.

I strid med denna princip utropade Frankrike och Tyskland för några år sedan en ”allians av multilateralister”, till vilken de också inbjöd endast de som är lydiga, vilket i sig bekräftar den koloniala mentalitetens oundviklighet och initiativtagarnas inställning till principen om ”effektiv multilateralism” på vår dagordning i dag. Samtidigt infördes en ”berättelse” om Europeiska unionen som idealet för just denna ”multilateralism”. Från Bryssel kommer nu uppmaningar att så snart som möjligt utvidga EU:s medlemskap, i synnerhet till länderna på Balkan. Men det huvudsakliga patoset handlar inte om Serbien, inte om Turkiet, som har fört hopplösa anslutningsförhandlingar i årtionden, utan om Ukraina. Josep Borrell gjorde nyligen anspråk på att vara den europeiska integrationens ideolog och tvekade inte att säga att Kievregimen borde släppas in i Europeiska unionen så snart som möjligt. Om det inte vore för kriget skulle det ha tagit flera år, och därför är det möjligt och nödvändigt utan några kriterier. SerbienTurkiet och andra kommer att få vänta. Men nazisterna accepteras i EU:s led utan vidare.

Vid samma ”toppmöte för demokrati” proklamerade för övrigt generalsekreteraren: ”Demokrati härstammar från FN-stadgan. De första orden i stadgan – ’Vi, folken’ – återspeglar en grundläggande källa till legitimitet: samtycke från dem som styrs. Det är lämpligt att korrelera denna tes med Kievregimens ”meritlista”, som utlöste ett krig mot en stor del av sitt eget folk – mot de miljoner människor som inte gick med på att underordna sig själva till  nynazister och russofober som olagligt tog makten i landet och begravde Minskavtalen som godkänts av FN:s säkerhetsråd och som därmed undergrävde Ukrainas territoriella integritet.

De som, i strid med FN-stadgan, delar upp mänskligheten i ”demokratier” och ”autokratier”, borde svara på frågan om vilken kategori de anser att den ukrainska regimen tillhör? Jag förväntar mig inget svar.

På tal om principerna i stadgan uppstår frågan om förhållandet mellan säkerhetsrådet och generalförsamlingen. Det ”västliga kollektivet” har aggressivt och under lång tid drivit frågan om ”missbruk av vetorätten” och har – genom inte helt korrekta påtryckningar på andra FN-medlemmar – uppnått ett beslut om att överväga den relevanta frågan i generalförsamlingen efter varje tillämpning av denna rätt, som väst alltmer medvetet provocerar fram. Detta är inte ett problem för oss. Rysslands inställning till alla frågor på dagordningen är öppen, vi har inget att dölja och det är inte svårt att upprepa denna ståndpunkt. Dessutom är vetorätten ett absolut legitimt verktyg som föreskrivs i stadgan för att förhindra antagandet av beslut som skulle kunna leda till en splittring av organisationen. Men eftersom förfarandet för att i generalförsamlingen diskutera användandet av vetorätten har godkänts, varför inte tänka på de resolutioner från säkerhetsrådet som inte omfattades av vetorätten, som antogs, även för många år sedan, men som inte har genomförts, trots bestämmelserna i artikel 25 i stadgan. Varför funderar inte generalförsamlingen på orsakerna till denna situation – till exempel när det gäller säkerhetsrådets resolutioner om Palestina och om alla MENA-problem (Middle East North Africa, ö.a.), om JCPOA (se här, ö.a.), samt resolution 2202, som godkände Minskavtalen om Ukraina.

Problemet med sanktionssystemen kräver också uppmärksamhet. Det har redan blivit norm: säkerhetsrådet godkänner efter långa förhandlingar – i strikt överensstämmelse med stadgan – sanktioner mot ett visst land, och sedan inför USA och dess allierade ”ytterligare” unilaterala restriktioner mot samma stat som inte har godkänts av säkerhetsrådet och som inte ingår i dess resolution som en del av det överenskomna ”paketet”. I samma serie är ett annat flagrant exempel det beslut som Berlin, Paris och London just fattat genom sin nationella lagstiftning för att ”förlänga” de restriktioner mot Iran som löper ut i oktober, vilka är föremål för rättslig uppsägning i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2231. Det innebär att de europeiska länderna och Storbritannien förklarar att säkerhetsrådets beslut har löpt ut, men de bryr sig inte om detta, de har sina egna ”regler”.

Allt detta gör det ännu mer angeläget att överväga frågan om att ingen av FN:s medlemmar, efter att rådet har antagit en sanktionsresolution, skulle ha rätt att devalvera den genom att införa sina egna olagliga restriktioner mot samma land.

Det är också viktigt att alla säkerhetsrådets sanktionsåtgärder är tidsbegränsade, eftersom deras obestämda natur berövar rådet flexibilitet när det gäller att påverka politiken hos ”sanktionerade regeringar”.

Frågan om ”humanitära gränser för sanktioner” kräver också uppmärksamhet. Det vore rätt att alla sanktioner som läggs fram för säkerhetsrådet åtföljs av bedömningar av deras konsekvenser för medborgarna genom FN:s humanitära organ, snarare än demagogiska uppmaningar från våra kolleger i väst om att ”vanliga människor inte kommer att drabbas”.

Kära kollegor,

Fakta talar om den djupaste krisen i de internationella förbindelserna och bristen på önskan och vilja från västvärldens sida att övervinna denna kris.

Jag hoppas att en väg ut ur denna situation fortfarande finns och kommer att hittas. Till att börja med måste alla inse ansvaret för vår organisations och världens öde – i ett historiskt sammanhang, och inte utifrån opportunistiska val och tillfälliga anpassningar i nästa nationella val i ett medlemsland. Låt mig än en gång påminna er om att världens ledare för nästan 80 år sedan, genom att underteckna FN-stadgan, enades om att respektera alla staters suveräna jämlikhet – stora som små, rika som fattiga, monarkier som republiker. Med andra ord insåg mänskligheten redan då behovet av en jämlik, polycentrisk världsordning som en garanti för stabilitet och säkerhet i dess utveckling.

Därför handlar det i dag inte om att underkasta sig någon slags ”regelbaserad världsordning”, utan om att uppfylla alla de skyldigheter som man åtog sig när man undertecknade och ratificerade stadgan i dess helhet och inbördes samband. [Min understrykning”

—————————————————————————————————-

Författarens kommentar : Lavrovs vittnesmål ger ett annat perspektiv på FN:s bildande för historiker som tittar på hela eran efter andra världskriget. Den enda kritiska punkten som Lavrov inte tar med är att FN-stadgan bröts av dess primära kompositör så snart den trädde i kraft i oktober 1945 och har kontinuerligt brutits dagligen av samma enhet, vilket gör den till världens främsta laglöse, inte en världsledare enligt någon del av en moralisk persons fantasi.

Lavrov fokuserar på att hantera realiteter, och det är vad han just förmedlade till dem vid mötet i FN:s säkerhetsråd. Ni läsare är juryn. Finns det någon möjlighet att västvärlden är oskyldig i det här fallet?


Vi i västvärlden får bara bilden från USA och väst presenterad för oss via statsmedia. Därför är Rysslandshatet så utbrett, sveket från statsmedia är enormt i sin partiskhet för USA och väst.

Källa: https://www.globalpolitics.se/lavrovs-skarpa-redogorelse-infor-fns-sakerhetsrad-mest-ratt-eller-fel/ som publicerar talet som Karl Sanchez återgivit den 21 september.
https://karlof1.substack.com/p/lavrovs-devastating-unsc-presentation ”Lavrov’s Devastating UNSC Presentation”,

Natoutvidgningen är orsak till rysk invasion och USA behöver ständiga krig för att dess krigsindustri skall hållas vid liv

Nu kommer detta konstaterande inte från rysk propaganda utan från Jens Stoltenberg själv som erkänner det västs politiker med deras media förnekar, nämligen Natos provokationer.

En ledamot i USA:s senat bekräftar att USA:s vapenleveranser till Ukraina inte är någon välgörenhet, utan nödvändigt för att trygga landets vapenarsenal, som rustas för att utkonkurrera Kina.

Under ett tal i EU-parlamentets utrikesutskott på den 7 september erkände Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg tydligt att Putin tog beslutet att invadera Ukraina av rädsla för Natos expansionism. https://www.nyhetsbanken.se/2023/09/stoltenberg-nato-utvidgningen-ledde.html

Putin vädjade till Nato om att stoppa dess utvidgning långt innan invasionen, men detta önskemål avfärdades bestämt. Eftersom USA medvetet valde denna provokation som orsakade kriget enbart för att skydda sina egna intressen, vilket var en fortsättning efter den USA understödda kuppen i Ukraina under 2014.

Att USA inte vill ha främmande makts vapensystem inpå knuten är en självklarhet, medan Putin bara skall acceptera det, är västs uppfattning.

Slutmålet är givetvis att få Kina på knä, därför understöds oppositionen både i Hongkong och Taiwan.

Detta är USA:s ständiga strategi för att upprätthålla världsdominans genom militära interventioner med kupper, mutor, mord som förberedelse för krig. Den djupa staten tillsammans med krigstörstande hökar som är allierade med vapenindustrin ligger bakom presidenters order om invasioner som störtar oönskade ledare. Därefter tillsätts marionetter som ledare för att ploga vägen för dess exploaterande industrier som behöver andra länders naturtillgångar för sin profit.

Utrikesdepartementet i Syrien har skrivit till FN och begärt ersättning för enorma mängder olja och gas som kvarvarande styrkor lägger beslag på för USA:s räkning, men utan någon reaktion från världssamfundet. https://www.globalpolitics.se/syrien-kraver-ersattning-i-fn-for-usas-stora-oljestolder/

Angreppskrigen med mördandet och fasorna i Vietnam, Chile, Libyen, Irak, Afghanistan, Syrien med flera länder tycks vara helt bortglömda av folket i väst, när vänstern har förvandlats till globaliseringens främsta medhjälpare. Just nu kanske Nigers nya ledare ligger farligt till för USA:s demokratiexport.

En tweet från senatens minoritetsledare Mitch McConnell säger att vapenstödet till Ukraina inte är någon välgörenhet.

”Att stå samma med våra allierade mot rysk aggression är inte välgörenhet. I själva verket är det en direkt investering i att fylla på USA:s arsenal med amerikanska vapen byggda av amerikanska arbetare. Att utöka vår försvarsindustriella bas sätter Amerika i en starkare position när det gäller att utkonkurrera Kina.” Källa: länken ovan.

Hur vänstern kan ha glömt Song My, Treblinka och morden på Viktor Jara, Dagmar Hagelin med Julian Assanges öde som avslöjade övergreppen i Irak är för mig en gåta. Eller har dagens politiker låtit dessa fasansfulla övergrepp förseglats för att de skall glömmas för att rättfärdiga deras längtan till Nato med nya övergrepp?

Bild från Föreningen Nej till Natos tidning

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är image-34.png

Att Nato medlemskapet ligger allt längre bort kan vi tacka Erdogan för…

Under FN:s högnivåvecka, då merparten av världens statschefer samlas i New York, gjorde Turkiets president Erdogan ett antal olika utspel. Utspel som sammantaget gör att bilden mörknar väsentligt för ett svenskt medlemskap i NATO samtidigt som det sätter EU och försvarsalliansen på halster. Vilken väg än Erdogan väljer i framtiden så är en sak säker: Det sker med endast turkiska intressen för ögonen.…” https://ledarsidorna.se/sveriges-medlemskap-i-nato-allt-langre-bort/

Att Turkiet ej sparkas ut ur Nato, beror främst på landets strategiska läge som Nato/USA så väl behöver i deras kamp mot öst.

Ps. Vad har hänt med SVT undrade jag igår när jag såg på Rapport?
Ett reportage visade hur krigströtta invånare i Odessa är, som protesterade mot stadens korruption (som är utbredd i hela Ukraina, med USA:s marionett Zelensky i täten, även om han nu ger sina bröder sparken, för att visa väst vilka krafttag han gör, för att komma in i EU och roffa åt sig ännu mer pengar).
Änkor som förlorat sina män protesterade mot att pengar hade gått till ett lyxigt kommunhus i stället för fronten, där förråden gapar tomma medan slakten på soldater pågår, tack vare västs vapen och miljarder.
Fickorna på korrupta politiker måste nu vara sprängfyllda efter västs miljardstöd i humanitär hjälp, dvs. stjälp för både folket i Ukraina och USA:s och EU:s skattebetalare. Ds.

USA vägrar inse att dess storhetstid är förbi och Norge velar inte som vår Nobelstiftelse

Under BRICS-toppmötet i Johannesburg den 22-24 augusti inkluderades Iran, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som nya medlemmar och många andra länder står i kö, som är trötta på USA:s hegemoni, som alltid dirigerat världspolitik och bestämt att dollarn är valutan för handel.

De nya medlemmarna är starka energimakter och kan överge dollarn som betalningsvaluta och ge världshandeln andra valutor, där Kinas valuta yuan står i främsta ledet.

Bric sammanslutningen, med Kina och Ryssland i täten förordar en multipolär världsordning och behov av mer demokrati och rättvisa i de internationella förbindelserna. 

Nu kan petrodollarns storhetstid gå mot sitt slut. Det verkar som om varken Bidenadministrationen eller USA:s vasallstater förstår vad som hänt. Krigsindustrin hetsar för långa krig under parollen att rädda västs demokrati och exportera den som alibi för att lägga under sig andra länders naturtillgångar. Samtidigt som de lägger beslag på medborgarnas skatteintäkter.

En politiker som vaknat och varnar för konsekvenser av Bric mötet är den republikanska kongressledamoten Marjorie Taylor Greene som säger att följden kan bli förödande för Washingtons ekonomiska dominans.

Kanske beror Bidens döva öron för hennes varningar på att hon är anhängare till Donald Trump?

Från Global Politics artikel kommer följande citat: https://www.globalpolitics.se/kongessledamot-brics-uppgang-forodande-for-usa/

”……I ett tal till sina väljare i Georgien gick den republikanska kongressledamoten till hårt angrepp mot USA:s president Joe Bidens administration, som hon menade blundar för BRICS uppgång – en ekonomisk grupp som består av Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika och som står för mer än en fjärdedel av den globala BNP.
Den republikanska upprorsmakaren hävdade att medan Washington ”gör … nonsens” – inklusive att ge alla typer av stöd till Ukraina, som är fast i en konflikt med Ryssland – ”finns det andra länder i världen, mäktiga länder, som organiserar sig tillsammans eftersom de är trötta på USA.”
BRICS-länderna ingår seriösa handelsavtal ”där de säger: vi köper av er, ni köper av oss, vi bryr oss inte om amerikanska sanktioner och vi säljer till varandra, köper och säljer i vår egen valuta, inte i US-dollarn”, sade hon. ”Detta är en av de mest förödande saker som kan hända oss alla”, hävdade Greene….”
I takt med att BRICS blir starkare blir den amerikanska dollarn svagare, sade hon. Och vet du vad som händer med oss alla? Vi kommer att gå i konkurs”, förutspådde kongressledamoten och tillade att denna dynamik kommer att påverka vanliga amerikaners pensionsplaner och personliga besparingar negativt.
”Vad kommer att hända med våra barn, när den amerikanska dollarn inte betyder någonting längre, eftersom Ryssland, Kina och Indien med sin enorma befolkning på miljarder människor har mer köpkraft i sina egna valutor än vad vi har? Detta är ett mycket allvarligt problem”, sade Greene.

Tyvärr blundar makthavare i Sverige och i Europa för denna maktförskjutning.

Nobelstiftelsens velande

Hos oss har Nobelstiftelsens inbjudningar i stället högsta prioritet, där protester rungat mot vilka som får vistas i Konserthusets rum under prisutdelningen. Så typiskt svenskt att med godhetspositionering protestera mot regimer, när det inte kostar någonting, men sedan lägga sig platt för främst Irans protester och glömma allt vad mänskliga rättigheter innebär
med politikers önskan om medlöperilag. Oavsett vad/vilka som ligger bakom den frekvente koranbrännaren Salwan Momika, så borde regering med opposition ha satt ner foten och bestämt deklarerat, efter muslimers protester, efter Paludans första koran bränning att landets yttrandefrihet inte är förhandlingsbart.

Jag anser att Norge inställning är att föredra, alla ambassadörer bjuds in eller ingen. Detta velande fram och tillbaka svärtar ytterligare ner Sverigebilden, som det inte är mycket kvar av.

– Ska man från år till år besluta kring vilka länder som gjort sig förtjänta av att få närvara så har man ett väldigt stort arbete framför sig. Det är inte enbart i Europa det förs krig. Vi har krig i Afrika och Asien också, säger Olav Njølstad, chef för Nobelinstituttet och sekreterare för norska Nobelkommittén till TT. https://www.dn.se/sverige/norges-nobelkommitte-inte-konstigt-bjuda-in-ryssland/

Bild från Wikipedia. Frihetsgudinnan symboliserar frihet som snabbt förvandlades till ofrihet för världens länder, där nu Bric sammanslutningen är en kraft till förändring.