Kategoriarkiv: Tradition

En Glad och God Midsommar önskas!

Med Vilhelm Mobergs ord från ”Svensk Strävan” 1941 önskas ER alla en trevlig midsommarhelg!

”Sverige är vårt, det är sex och en kvarts millioner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.
Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.
Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land. Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.
Vad Sverige i dag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan – på frihetens grund.”

Att fira Valborg

Valborgsmässofirande

 Alla har vi nog fina barndomsminnen av att fira Valborg, med brasa, vårtal, kyrkokören (det var ont om studenter i brukssamhället) fyrverkerier och inte minst varm korv! På 50-talet endast i papper med senap på.

Minns att jag tyckte lite synd om far, för han och andra fäder skulle turas om att gå eldvakt under natten. Men far var glad, utrustad med falukorvsmackor och med något stärkande innanför västen.

Men vem var nu Valborg?

Enligt Wikipedia var Valborg/Santa Walpurgis ett helgon från Tyskland, som levde under 700-talet. Hon blev sedan helgonförklarad den 1 maj under 870-talet. Sedan 1400-talet firas hon under Valborgsmässan (Walpurgistag). 

Legenden säger att hon var en engelsk prinsessa, som av ärkebiskopen blev kallad till Tyskland för att hjälpa till att kristna tyskarna. Efter hennes död flyttades hennes reliker till en klippa i Eichstätt och då började en helig, botande olja att rinna ur klippskrevan. Därför avbildas hon alltid med ett litet oljekrus och blev skyddshelgon för staden Eichstätt, för god skörd, sjömän och mot rabies.

Men hennes namn blev förenat med germanska vårfester, som ägde rum vid samma tidpunkt och som av kyrkan stämplades som häxfester. Man trodde att häxorna red på kvastar eller getter till ”Brocken,”som är högsta toppen på berget Hartz.  Där förlustade sig häxorna med djävulen.

Vi har låtit häxorna förvandlas till påskkärringar som red till Blåkulla.  I verkligheten var det kloka, ofta läkekunniga kvinnor, som hotade kyrkans makt. De blev kallade för trollkoner. Några enstaka män blev också avrättade för häxeri.

I Sverige avrättades ca 400 personer med kulmen under 1600-talets slut.

För att hindra detta spökeri med onda andar, så gällde det att skrämmas, man förde oväsen med rop, skott och horn och tände eldar som skydd.

I dag är det våren vi hälsar Välkommen, om dagens häxor och onda andar låter sig skrämmas, låter jag vara outtalat.

Trevlig Valborg önskas Er alla!