Kategoriarkiv: Svensk-ryska vänskapsföreningen

Svensk-Ryska vänskapsföreningen

Hej Harriet! mejlar en bloggvän

Här nedan kan vi läsa vad Svensk-Ryska vänskapsföreningens infomejl anser om kriget.

—————————————————————————————————–

Krig i Ukraina

Den helt dominerande händelsen under år 2022 har varit Rysslands speciella militära operation (SMO) i Ukraina, som inleddes 24 februari efter att den ryska statsduman enhälligt röstat för ett lagförslag (framlagt av kommunistpartiet) med begäran att Ryssland skulle officiellt erkänna folkrepublikerna Donetsk och Lugansk (DNR, LNR). Lagen godkändes av president Vladimir Putin, som undertecknade ett dekret som erkänner Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Lugansk, och även avtal om vänskap, samarbete och bistånd med republikerna.

Enligt president Putin var Rysslands militära ingripande en reaktion på de grundläggande hot som oansvariga västerländska politiker konsekvent skapat för Ryssland under många år, särskilt Natos expansion österut, som flyttat militär infrastruktur allt närmare den ryska gränsen.

”För vårt land är det en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som nation. Detta är inte en överdrift; Detta är ett faktum. Det är inte bara ett mycket verkligt hot mot våra intressen utan mot vår stats själva existens och mot dess suveränitet. Det är den röda linjen som vi har talat om vid ett flertal tillfällen. De har korsat den […] Uppgörelsen mellan Ryssland och dessa styrkor kan inte undvikas. Det är bara en tidsfråga”, förklarade han.

Syftet med den speciella militära operationen var, framhöll han, att ”skydda människor som sedan åtta år tillbaka har ställts inför förnedring och folkmord som begåtts av Kievregimen” samt att demilitarisera och denazifiera Ukraina. Därmed baserade han sig på de två första av fyra mål som formulerades av den allierade kontrollmyndigheten vid Potsdamkonferensen för Tyskland i juli 1945.

De ryska styrkorna gick till en början till offensiv på fyra fronter: en nordfront mot Kiev, en nordöstlig front mot Charkiv, en sydfront från Krim mot Cherson och en sydöstlig front från Lugansk och Donetsk och längs Azovska sjöns kust. Huvudfokus har hela tiden legat på Donbass, där de ukrainska huvudstyrkorna besköt och förberedde en offensiv mot de två folkrepublikerna DNR och LNR.

Fram till början av mars hade ryska och lokala styrkor tagit militär kontroll över bland annat Cherson, Mykolajiv och Zaporizjzja kärnkraftverk i söder. Hårda strider pågick om hamnstaden Mariupol i öster. I norr hade ryska pansarkolonner trängt fram mot Kiev, men inte försökt tränga in i staden. Den ryska avsikten var aldrig att inta Kiev, som det påstods i västliga massmedia, utan att binda upp ukrainska väpnade enheter och därmed hindra att de sattes in på huvudfronten i Donbass.

I mars inleddes fredssamtal i Istanbul efter turkisk medling. Huvuddragen i en fredsöverenskommelse tycktes klara, men efter påtryckningar från Storbritannien och USA drog regimen i Kiev tillbaka det förslag till fredsavtal som den lagt fram, avbröt alla förhandlingar och beslutade sig för att fortsätta kriget för ”fullständig seger” mot ryssarna – eller ”till sista ukrainaren”, som det brukar sägas.

I april drogs de ryska trupperna bort från Kiev. Den första fasen i den speciella militäroperationen var därmed över. Den 19 april inledde den ryska koalitionen en förnyad attack över en 500 kilometer lång front från Charkiv till Donetsk och Luhansk. Den 20 maj intogs Mariupol av ryska trupper efter en långvarig belägring av Azovstal stålverk.

Under september genomfördes folkomröstningar i de fyra oblasterna Donetsk, Luhansk, Zaporizjzja och Cherson om anslutning till Ryssland och den 30 september förklarades de som delar av Ryska federationen, alltså som ryskt territorium.

Den 8 oktober tillkännagav det ryska försvarsdepartementet att general Sergej Surovikin tillsatts som ny befälhavare för den speciella militära operationen. Vid en presskonferens i Astana sade Surovikin att de ryska trupperna inte strävar efter en snabb framryckning utan att ständigt mala ner fiendens styrkor. Den ryska strategin går alltså inte ut på att erövra och hålla territorium, utan på att metodiskt reducera motståndarsidans stridskapacitet.

Kiev-regimens agerande är istället huvudsakligen inriktat på mediebilden, att behålla erövrade områden och tyckas genomföra offensiver för att hålla förhoppningen om ”seger” vid liv, inte minst inom allmänna opinionen i de länder som bidrar till att bekosta krigföringen. Det är en strategi som visat sig kostsam i både människoliv och materiel.

I och med att general Sergej Surovikin fått det totala ansvaret för den ryska krigföringen tycks de olika ryskspråkiga styrkorna ha omgrupperats och samordnats effektivare. En stor mobilisering av nya styrkor har genomförts, de ryska styrkorna har på ett välorganiserat sätt (utan strid) dragit sig tillbaka från staden Cherson väster om floden Dnjepr. (Större delen av oblasten ligger öster om floden.) Efter hårda strider tycks den strategiskt viktiga staden Artiomovsk (Bachmut) i Donetskregionen i december vara på väg att intas.

Fram till oktober avstod de ryska väpnade styrkorna från precisionsmissilangrepp mot infrastruktur och vissa andra mål, men efter att en kraftig bomb skadade Krimbron och attacker riktats även mot annan rysk civil infrastruktur och Nord Streams undervattensrörledningar sprängts, ändrade Ryssland sin militära taktik och satte in missilattacker i stor skala mot Ukrainas elnät. Ett mål med det var att hejda införandet och transporterna av nya vapen som USA och dess allierade skickar till Kiev i syfte att förlänga konflikten. Ryska angrepp riktas fortfarande inte mot civila bostäder.

Ukrainsk militär har svarat med missilangrepp mot civila mål i Donetsk.

Ju längre kriget pågår, desto mer uppenbart framstår det att det är USA och övriga västmakter som bekostar, beväpnar och leder kriget för att tillfoga Ryssland största möjliga förluster på bekostnad av det ukrainska folket. Att försvaga Ryssland var också syftet med västmakternas sanktioner, men den politiken tycks huvudsakligen ha slagit tillbaka mot dem själva, särskilt mot Tyskland och andra EU-länder.

Text: Christer Lundgren medlem i föreningen.

————————————————————————————————–

Eftersom statsmedia endast ger läsare en bild av kriget i Ukraina, dvs det som USA/Nato förmedlar med våra politiker, så fortsätter jag att belysa den andra sidan från Ryssland.

Totalt bortglömt är hur krigsalliansen Nato skyddade Kosovo under Balkankriget, med bomber mot Serbien och Montenegro, men när Ryssland gör sammalunda mot Ukraina för att skydda sina minoriteter, ja då är det endast terror!

Hela tiden sker upptrappning mot ett tredje världskrig där kärnvapen kan stå för dörren. Likgiltigheten för människoliv under makthavares maktkamp är lika stor oavsett tidsperiod. Av mänskliga rättigheter och värdegrund finns inte ett spår, där värdegrund är ett svenskt påfund, som likt en epidemi drar fram över samhällslivet och ligger som en blöt filt över all diskussion, som PK-ismen inte tål.

Bild; SR

Nej till Nato, nej till kärnvapen, men makten utgår inte från folket utan från militär industrin och dess lakejer

Stefan Löfven: ”Vi klarar det tillsammans”! Så talar en maktgalen statsminister.

Av Olle Ljungbeck.

   ”Vi klarar det tillsammans”, Det är det enda besked och hjälp Sveriges störste förbrytare mot folket genom tiderna – Stefan Löfven – har att ge svenska folket när han själv orsakat dagens katastrofer orsakade av invandrare, bland manoriteten välfärdsmigranter, döljer sig kriminella, terrorister och islams fundamentalister. De tre sistnämnda grupperna kallar jag för dess rätta namn; barbarer!

Alla lika välkomna av Löfven till bidragsparadiset. Med den humanitära stormakten som alibi, låtsas han vara en stor politiker, men priset för detta storhetsvansinne får folket betala. När samhällskontraktet är brutit, då finns ingen humanitet kvar för medborgarna som tvingas betala.

Detta säger han samtidigt som Sveriges sjukhus har tvingats dra ner vårdplatser i en omfattning att det inte finns sådana att lägga sjuka personer på. Självklart är detta en följd av de hundratals miljarder han lagt på lycksökande invandrare/barbarer som han försöker lura oss att de varit i nöd.

Sverige har aldrig tidigare som under Stefan Löfvens regeringsperiod  varit så utsatt för katastrofer på alla områden. Den värsta är givetvis massinvandringen som han bär skulden för och som gjort Sverige till ett av de brottsligaste landen i världen.

Den har bl a inneburit mord, våldtäkter, rån, terrorism, bränder av bilar och fastigheter i en omfattning som saknar motstycke i världen som helhet. Därför måste den skyldige till detta – Stefan Löfven – ställas till ansvar. Han är visserligen inte orsak till coronaepidemin, men däremot skyldig till att vi inte har den beredskap som är nödvändig för att kunna vårda sjuka och dämpa skadeverkningarna.

Under hans regeringsperiod har antalet vårdplatser minskat så enormt, att det redan saknas vårdplatser på våra sjukhus för ett stort flertal.

Denne man har inte på något område där han som statsminister har det yttersta ansvaret levt upp till de krav grundlagen eller konstitutionen ställer på regeringschefen. Han skall därför ställas till juridiskt ansvar, där åtalsrubriken är landsförräderi. 

Att denne man – Stefan Löfven – som inte når upp till gränsen för vad vi kallar normal begåvning kunnat bli statsminister är omöjligt att förstå. De båda stödpartierna liberaler och centern kan ju inte undgå att förstå att de är medansvariga till dagens katastrofala brottslighet.

Men hellre att göra sin plikt mot detta har ju ingen annan förklaring än att de vill rädda sitt eget skinn och därför inte vill ha ett nyval.

Så deras motto är i dag; ”Det får hellre gå åt helvete än att vi accepterar ett nyval”.

Varje gång Sverige hamnat i problem så säger denne intellektuellt under-målige individ, ”Vi klarar det tillsammans”. Men någon handling följer aldrig av detta hans uttalande utan katastrofen tillåts fullbordas.

Kortfattat kan intelligens sägas handla om förmågan att framgångsrikt lösa nya problem. T ex att genom konsekvensanalyser förhindra katastrofala beslut. Sådana gör han aldrig vilket två av våra viktigaste myndigheter – Riksrevisionen och Lagrådet – påpekat gång på gång utan resultat. Att han ignorerat dessa krav visar ytterligare på hans totala brist på begåvning och respekt för grundlagen. 

När det därför ett uppstår problem står han helt handfallen och Sverige närmar sig för var dag katastrofen, så länge han är statsminister. För att något dölja sin bristande begåvning tar han nästan alltid i katastrofsituationer till följande. 

Endera kör han med ”Vi klarar det tillsammans”. Därmed tror han sig genom en låtsad samhörighet med folket undgå kritik.

Det andra han gör är att genom att anslå ekonomiska resurser tror sig lösa problemet. Vilket sällan sker.

Att han är en katastrof för landet beror bl a på följande:

– Katastrofal låg intelligens för att äga kvalifikationer som statsminister.

– Detta visar sig bl a genom avsaknaden av framförhållning.

– Tar inte själv de svåra besluten utan överlämnar dessa till underordnade myndighetschefer. (Så gör ofta svaga chefer med förklaringen att de delegerar. Men i verkligheten är det feghet att fatta svåra beslut.)

– Maktgalen och i avsaknad av känsla för andra.

Stefan Löfvens brottsregister.

Genom att utan hörande av folket har han släppt in hundratusentals invandrare/barbarer. Konsekvensen av detta: flera tiotusentals mördade,våldtagna, rånade, terroriserade svenskar.
Uppbrända och sprängda bilar och fastigheter av samma barbarer.
S har skapat en total otrygghet för svenskar men framförallt för kvinnor/flickor, som ej längre kan vistas ensamma utanför hemmet utan skydd.

Straffvärde. Livstids fängelse!

Olle Ljungbeck, Hanåsvägen 110, 80591 Gävle

Svensk-ryska vänskapsföreningen!

Föreningen bildades 20 mars 2016.  Den är partipolitiskt och konfessionellt obunden och tar inte ställning i frågor, som inte direkt rör föreningens syfte.

Hemsida: https://www.svensk-ryska.se/

Föreningens stadgar: https://www.svensk-ryska.se/2016/03/foreningens-stadgar.html

Från deras hemsida:

”…Än så länge är föreningen liten. Totalt har ett par hundra personer betalat medlemsavgift någon gång sedan dess. Vi behöver bli fler och framför allt: fler aktiva.
I dag driver föreningen en nybörjarcirkel i ryska. Vår första gruppresa till S:t Petersburg äger rum i maj och vi planerar möten på olika teman.
Föreningen förmedlar också ryska filmer med svensk text.
Blir vi fler kan all denna verksamhet expandera och vi kan nå fler för att motverka massmedias onyanserade bild av vårt största grannland…”

Om Du känner för att stärka vänskapsföreningen, så varför inte bli medlem, bara 100 kr/år för pensionärer. Fyll i kontaktformuläret på deras hemsida.

Bli medlem!

Medlemsavgiften är 200 kr per år
(100 kr pensionärer, stud. eller arbetslös).
Bankgiro: 5106-5357.
E-post: sv.rysk@gmail.com

Stefan Lindgren
kassör

………………………………………………………………………………………..

Så här skrev en mejlvän:

”…Hultqvist & Björklund, och de andra ”Nato-agenterna”, ogillar troligen, att vanligt folk vill ha goda förbindelser med Ryssland. 
Därför ser de nog inte föreningen med blida ögon. Alltså gick jag med där, trots att Ryssland inte är snövitt.
Vilket land är det förresten?
Svensk-ryska vänskapsföreningen är nog en nagel i krigshetsens öga. En gång sa Hultqvist i teve, att den som ogillar värdlandsavtalet med Nato har sin lojalitet på annat håll, eller liknande formulering. Det skulle kanske betyda, att han kan skaffa sig verktyg för att straffa den som går med i en sådan vänskapsförening som den Svensk-ryska? Skrämseltaktik, i så fall, för skrämsel verkar vara det enda dessa Nato-vurmare har, när faktaunderbyggda argument saknas.
Kul om dockan Babusjka kan få vara med som ett smycke. Jag ångrar att jag inte köpte en sådan 1957 när jag var i Moskva. Jag köpte en balalajka istället. Men den kan jag inte traktera. Bara titta på. Vi får njuta av detta i stället”