Kategoriarkiv: Populism

Vänstern har blivit populister i jakten på vanligt folk?

Börjar vänstern att vakna till? Är frågan inför valet.

Populism brukar betecknas som uppror mot den härskande klassen, mot etablissemanget, som alltid basunerar ut att populism hotar demokratin, dvs. deras förmåner och bekväma livsstil, när populism i själva verket utgör ett skydd för demokratin.

Utvecklingen är likartad bland demokrater i USA och våra rödgröna partier, som verkar ha förstått att utan vanligt folk vinns inga val. (Min definition på vanligt folk är alla utom politiker, ekonomer, systemmedias journalister och representanter för värdegrunds indränkta institutioner, myndigheter och akademi).

I SvD läser jag en intressant artikel om hur vänstern nu vill utmana den självgoda eliten. När de efter Trumps framgångar hos arbetarklassväljare har förstått att korrekta pekpinnar, surdegsbröd, veganbiffar, café latte drickande med inflation i skam vinns inga val.
Problemet är att de själva tillhör denna elit, som inom kultur, media och i debattforum alltid har haft ledartröjan på vad som anses som de rätta, dvs rödgröna åsikter. Så detta uppvaknande har stora svårigheter att förverkligas, även om Dadgostar (V) försökte på partistämman, vars medlemmar förstod att utan pekpinnar så var de ganska nakna.

Utgångspunkten i SvD artikeln av Göran Eriksson är vänsterförfattaren Tomas Frank med sina bästsäljande böcker ”What’s the matter with Kansas?” 2004 och ”Listen, liberal. Or what ever happened to the party of the people?” som kom ut 2016 och förklarade Donald Trumps framgång till presidentposten och den senaste ”The people, no” ger Frank rådet att gå tillbaka till arbetarklassens rötter. Alla tre böckerna är stora succéer.

Kansas väjare representerar den vanliga amerikanen, vår medel Svensson, som som tror på Gud och värnar nationens flagga, som demokraterna har tagit för givna i röstbåset. Därför blev chocken stor när republikanerna med Trump fick arbetarnas röster.

Att förtryckare aldrig ser sitt förtryck kan upprepas till leda, men demokraternas blindhet för ökade klassklyftor, minskad trygghet går igen bland verklighetsfrånvända ledare i västvärlden oavsett färg. Alla mässar de om demokrati, mångfald och mänskliga rättigheter, som endast är alibi för egen berikning.

Thomas Frank slog igenom 2004 med boken What´s the matter with Kansas?

Bild från artikeln; https://www.svd.se/populistisk-vanster-vill-utmana-den-sjalvgoda-eliten?

Åsa Linderborg och Göran Greider publicerade 2018 ”Det populistiska manifestet” efter Tomas Franks tankegångar. De skriver;

”Vi ser populismen som ett symtom på att stora grupper upplever att någonting i samhället är grundläggande fel när eliterna inte erkänner att någonting är fel överhuvudtaget. De progressiva krafterna vinner inga val om de inte får en avgörande majoritet av arbetarklassen med sig, den arbetarklass som varken europeisk socialdemokrati eller demokraterna i USA velat ha att göra med på länge, men vars stöd man tagit för givet.”

Men hur skall dessa nyvaknade vänster ikoner kunna förändra något med populism jakt på vanligt folk, när de själva utgör etablissemanget på landets alla samhälsfronter, det begriper jag inte.

Att gå tillbaka till arbetarklassens rötter, (att arbeta, göra rätt för sig, inte ligga samhället till last och kunna skilja på mitt och ditt) är svårt för dem som i sin karriärblindhet förstört dem.

När miljöpartiets sänke och januariavtalet är borta så vädrar Magdalena Andersson morgonluft med höga förtroendesiffror i ryggen. Annie Lööf har hamnat i bakvattnet, vilket är välgörande. Hennes vädjan om samverkan klingar falskt, eftersom hon insett att någon statsminister blir hon inte.

Men så länge som folket inte ser den globala elitens krafter i riktning mot världsdominans och blundar för att någon verklig förändring inte sker bakom värdegrundflosklerna, så röstar de lika fel, som förut.

Frågan är om det är för tidigt eller för sent att ge upp?

En liknande artikel har publicerats på Nya Tiders insändarsida v.9/2022.

Vänsterns trossystem är mentala virus, som förgiftar förståndet

Karl-Olof Arnstberg liknar marxismen vid ett mentalt virus, som har förökat sig i samhällets alla vrår, i hans inlägg den 4 juli på bloggen Invandring&Mörkläggning.

Bildresultat för arnstberg blogg
K-O Arnstberg och Gunnar Sandelin har fått många att vakna och inse marxismens förödande virus och dess mutationskraft i samhället.

Här följer en sammanfattning från artikeln;

Arnstberg ställer följande frågor, som han kunnigt och elegant besvarar.

  • På vilka sätt har det mentala viruset marxism muterat?
  • Vilka mutationer är i dag relevanta?
  • På vilka sätt kan ett mentalt virus bekämpas?

Tro och vetande formar våra tankar, men när tron kväver vetandet, då blir förståndet förgiftat. Problemet är att drabbade inte vet om det själva, för de bekämpar de som tillfrisknat och de resistenta som har sund balans mellan kunskap och tro, som är baserat på känslor.

Karl Marx lära skapade flera mutationer, som många i dag inte vill kännas vid, som kommunism, fascism, nazism, maoism och deras gemensamma fiende blev kapitalismen.

Frankfurtskolan växte fram under 1920-30 talen vid institutet för socialforskning i Frankfurt av ett antal marxistiska samhällsteoretiker, där skolans första generation av teoretiker var t.ex. Herbert Marcuse och Max Horkheimer. De försökte förena marxistiska idéer med Freuds psykoanalys och nu kom medelklassen i centrum i stället för arbetarklassen med sin klasskamp.

När Hitler tog makten så flydde många av dem till USA, eftersom de hade judisk bakgrund. Deras lära lade grunden för 60-70-talens vänsterrörelse.

(Där jag i -68 års studentrörelse var aktiv på Andra Långgatan i Göteborg och där demonstrerade glatt mot världens orättvisor genom att ropa ”Känner Ni stanken från Enskilda banken” och ”Nicolain ska ha däng” i otaliga demonstrationer upp till Avenyn.
Det jag minns som rätt i dag från i går var slagorden ”USA ut ur Vietnam”, men vad vi varken förstod eller ville se var att de förtryckta blev de nya förtryckarna, med Pol Pots mördarregim, som Sara Lidman och Jan Myrdal, maoisternas idol vägrade inse).

Bildresultat för FNL

Tyvärr har Frankfurtskolan ännu stor påverkan på många av USA:s universitet inklusive Sveriges med postmodernismens vurm för identitet och relativism. Där det sistnämnda, relativism, nog är det mest skadliga. I ett relativistiskt tankesätt finns ingen absolut sanning, allt beror på i vilket sammanhang, i vilken tid och i vilket perspektiv ”sanningen ” torgförs.

Arnstberg skriver; Deras huvudinstrument, Kritisk Teori, var inte något verktyg för att utveckla en egen humanvetenskaplig kunskap, utan ett redskap för kunskapsdestruktion. Med kritisk teori som vapen såddes fröet till det borgerliga förnuftets självförstörelse.

Moral blev subjektiv, saknade värde, liksom sanning och rättvisa, men det som orsakade mest skada var att vetenskap, fakta med forskning undergrävdes. Perfekt gödning till dagens mutation med PK-ism där känslor och tro knuffat in fakta och förnuft i skamvrån.

Här beskriver Arnstberg vägen från marxismens virus till postmodernismens, där jämlikhet, orättvisor och offer kom i fokus.

”…….Vi vet också hur det gick till när muteringen postmodernism skapades. I sin ursprungsform var Marx slagord ”Från var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov”, det viktigaste moraliska kriteriet.
När det stod klart för alla att kapitalismen var bättre på att tillfredsställa behoven än marxismen var, muterade viruset. Postmodernismen uppstod när behov byttes ut mot jämlikhet. Det medförde att absoluta begrepp ersattes med relativa, vilket i sin tur ledde till att orättvisan hamnade i fokus. Kvinnor och etniska minoriteter var orättvist behandlade. Kvinnor hade som grupp hindrats av männen från att uppnå ekonomisk jämlikhet. Sexuella minoriteter var också ojämlikt behandlade. Med jämlikheten som utopiskt mål föds offerrollen och hbtq-viruset….

De farligaste smittohärdarna är skriver ArnstbergPolitiska ungdomsförbund, universitet och journalisthögskolor

Han tar upp vilka tecken man ska vara observant på, dels för att identifiera PK-viruset och om möjligt undvika det eller gå till motattack. Vi som befinner oss utanför åsiktskorridoren känner till de flesta, som till exempel angiveri, godhetssignalering, uthängning, utfrysning/svartmålning (cancel kultur), nyspråk, tystnadskultur och åsiktstyranni.

Arnstberg avslutar inlägget med med att visa på att både prevention samt behandling är möjlig.

Ni som läser detta , tar del av alternativa medier och kommenterar utgör ett viktigt botemedel; ett gott vaccin mot denna förödande virussmitta.

Eftersom motståndet finns på sociala medier och inom nya politiska partier som av PK-ister alltid benämns som högernationalistiska, främlingsfientliga och populistiska. Att vara populist är att vara en del av folkets motstånd och utgå från verkligheten. Denna symbios mellan alternativ media och folket måste bli ännu starkare för att förhindra total samhällskollaps!

Beklagansvärt är att detta klargörande inlägg, om marxismens väg till PK-ismen, bojkottas på systemmedias debattsidor, eftersom läsare måste skonas från denna beska sanning.

Källa: https://morklaggning.wordpress.com/2021/07/04/mentala-virus/#more-20678

………………………………………………………………………………………………………..

Ps. För nya läsare finns här om min röda ungdom; https://word.harrietsblogg.se/2019/10/20/gastskribent-harriet-larsson-om-min-roda-ungdom-tillnyktring-och-bla-alderdom/

Jag under vad dagens woke generation kommer att skriva om 50 år? Ds.

Falskt ljud om fastighetsskatten

Ni har hört det förut, när vänsterns förespråkare motiverar ökade skatter, för att rädda vården, skolan och omsorgen.
Nu står fastighetsskatten i dörren och i vanlig ordning har socialdemokraterna en kluven tunga. Nej, säger Löfven, ja säger tunga S-distrikt (Stockholm, Skåne, Jönköping) men statsministerns nej brukar bli ett ja, eftersom den humanitära stormakten måste finansieras.

Bildresultat för fastighetsskatt

Detta inlägg från Julius Soref, gediget underbyggt med fakta, är en replik till en av förespråkarna för återinförande av landets mest avskydda skatt.

https://www.svd.se/utan-fastighetsskatt-far-vi-mer-skadliga-skatter

Om fastighetskatten, igen!

Åsa Hansson, docent i national och skatteekonomi vid Lunds universitet i SvD den 7:e  maj basunerar ” att frågan om en reform av fastighetsskatten är politisk död är olycklig”, tydligen därför att: ” alternativet till att inte beskatta fastigheter är att beskatta något annat”.

Beskattnings frågor är ett mångfacetterat ämne och har frånsett merkantila delen även en moralisk/filosofisk del. Personliga valfriheten är omvänd proportionellt till höjden av beskattning.

Att hög beskattning på arbete, så som ÅH anser kan påverka sysselsättningen är en del av situationen. Det kan påverka viljan att arbeta, men knappast ledet till, så som docenten skriver, att  ”det blir färre som har ett jobb att gå till.”

Snarare missar en arbetstagare ett jobb om han inte har råd med bostadens kostnad och utan bostad är det svårt att stå till arbetsmarknadens förfogande.  Fastighetsskatten fördrev förvisso många från hem och härd. Det tål att noteras att då förespråkare av fastighetsskatt tar till orda talas det högt om fastigheter gärna om fashionabla sådana och förtigs att skatten drabbar alla som äger en bostad.                     Inkomstskatter oavsett nivå baseras på inkomst. Fastighetsägandet för de flesta i Sverige är eget boende. Det genererar inte löpande inkomst utan kräver snarare löpande utgifter för underhåll. 

En skatt på bostadsägande är i princip förmögenhets skatt.

Dålig erfarenhet med den skatten ledde till dess avskaffande.  Liksom med kommunala skatteutjämningen betalades merparten av fastighetskatten av invånarna i vissa kommuner. Malmö som baserar stor del av sin ekonomi på inkomster från utjämningen har inte gjort betydande insatser att sanera sin ekonomi.

Pläderar Åsa Hansson indirekt för mer bidrag till Malmö?    
Å H skriver vidare att: ”Vi tar mindre ut i fastighetsskatt än andra länder”.                             Det stämmer inte ty fastighetsskatt i andra länder ersätter det som i Sverige är kommunala skatten. I Sverige betalar vi kommunal skatt och fastighetsavgift.    
Ståndpunkten att ”en skatt på fastigheter drabbar fastighetsägare som i många fall blivit rika på sina fastigheter (i många fall stenrika) ofta utan egen ansträngning” är populism.

Värdet av egna boendet är ingen disponibel inkomst. Värdet på egna huset må vara i miljon klassen, men det kan ändå bli svårt att köpa mjölk till barnen om lönen är skral. Så det starkaste argumentet mot fastighetsskatten och det som gör den vidrig är att den inte tar hänsyn till betalningsförmågan.    

 Att priserna på fastigheter och bostadsrätter har ökat och på vissa hål bokstavligen exploderat är följd av politiska beslut.  

Med ändring av skattereglerna i samband med fastighetsförsäljning och ökning av vinstskattesatsen med 10 % lades en våt filt över rörligheten på bostadsmarknaden.
Med de nya skattereglerna blev det direkt helt olönsamt att byta bostad.             

Den 27 dec. 2013 skrev SvD att ”144,000 bostadsägare i Stockholm vill flytta från nuvarande, ofta större boende till mindre, men gör det inte p.g.a. sättet att beräkna vinsten”.

I februari samma år skrev ledarskribenten Maria LudvigssonBostäder finns men det lönar sig inte att flytta”. VD för Stockholm Handelskammare, Maria Rankka i samma tidning bedömde vinstskatten efter fastighetsförsäljning som ”hinder för rörligheten på bostadsmarknaden”.  

 Saken är enkel – ekonomiska lagen om utbud och efterfrågan är orubblig och existerar oavsett vad politiker eller tyckare anser.

Att medeltiden för småhus innehav i Sverige är 38 år förvärrar saken då lejonparten av vinsten efter försäljning är inflationsvinst som beskattas hårt. ( 22 % är ganska nära till ¼ del av summan). Sedan måste säljaren söka ny bostad på en inflaterad marknad. Att flytta från ett stort boende till mindre blir dålig affär. Vissa saker var bättre förut och då fanns avdrag på vinsten beroende på innehavets längd. Det underlättade bostads byten.                                                                                                    

Skatt är inte bara fråga om pengar. Det finns även en moralisk dimension. Ökad beskattning av boendet leder till att pensionärer och lägre medelklassare marginaliseras ekonomisk därför att deras bostäder kan tas som gissla för att klämma fram mer slantar som inte så sällan finansierar projekt som inte har med statens grundläggande åligganden att göra. En bättre väg att gå för att stabilisera statens ekonomi är att inkomster och utgifter balanseras.

 Våra politiker verkar vara duktiga på att lägga ekonomiska bördor på oss undersåtar och motiverar saken med mantrat om vård och omsorg.                         

Visst finns det ett samhällskontrakt och samhällsservice måste bekostas, men i dagens samhälle finns en stor obalans och slagsida mot slöseri med skattemedel.

Bildresultat för slöseriombudsmannen
Har ingen förankring hos den politiska eliten. Skattemiljarderna rullar hej vilt, för tjänstemannasvaret tycks vara borta för evig tid, till skillnad från fastighetsskatten

Sverige har en ständigt växande statsapparat. Det är lika märkligt som orimligt att skola/vård får 28 % av stats-budgeten 2020 och s.k. offentlig förvaltning 14 %!  Sverige har 448 myndigheter. Kostnaderna för lokaler, utrustning och löner är gigantiska. Istället att minska överflödet är vi på väg att skapa nya myndigheter.           Det finns 35,000 s.k. frivilliga icke statliga organisationer som uppbär ändå statliga subventioner och på så sätt är slukhål för skattepengar. Enligt statistik för offentlig upphandling fick de hisnande bidragssummorna på 21.7 miljarder sek år 2017. Regeringskansliet sysselsätter 4,700 individer. Risken att de trampar på varandra bedömer jag som stor.                                                                                                                         Explosionen av offentliga sektorn är gigantisk och åren 1950 – 2005 skapades alla arbetstillfällen inom den sektorn. Antalet chefer, handläggare, administratörer mm i sjukvården under perioden 2010 -2017 ökade med 35.8 % medan antalet läkare med 15.75 % . Endast 25 % av befolkningen har en sysselsättning som ger netto till samhället.                                                              

Arbetsförmedlingen redovisning visar att år 2019 var kostnaden för subventionerade anställningar drygt 23 miljarder. Ingen har sett att det har påverkat arbetslösheten.  I år är utanförskapet i Sverige nu så stort att det ”motsvarar cirka 800,000 personer på heltid borta från arbetsmarknaden. Den totala kostnaden för detta är drygt 270 miljarder kronor per år.  Det är en samhällskostnad som omöjliggör många andra välfärdssatsningar.”   (DN 08  05-2021).  

 Invandringspolitiken bedrivs utan tanke på ekonomiska konsekvenser.

Skatteuttaget får inte förvandlas från en nödvändighet för upprätthållandet av samhällskontraktet till en ok som kväver ekonomin och driver människor bort från deras hem. Balansering med renodling av statens åtaganden och besparingar i för välfärdssystemets ovidkommande verksamhet måste komma till stånd.  Här har ekonomer och politiker mycket att bita i.

 Julius Soreff, Docent. Lidingö 2021 05 09″

Populism och nationalism är arbetarnas uppror

En liten tröst i detta politiska mörker är att de lärde också börjar se vad som ligger bakom skällsorden nationalist och populist. Den gynnade eliten dekorerar oss snabbt med främlingsfientlighet och rasism. Orsaken är att vi sedan länge sett hur det mångkulturella samhället är en utopisk lögn. Att föra samman migranter från nationer med religioner och traditioner, som helt går på tvärs mot våra egna och samtidigt höra vänsterliberala godhetshycklare kalla detta för kulturell berikning, då borde varenda medborgare med ett uns av rättvisetänk bli populist och tänka om.

”Etablissemanget kan inte förstå vår tids arbetaruppror”

Skriver Matthew Goodwin professor i statsvetenskap University of Kent • Publicerad den 2 april 2019 Kvartal. https://kvartal.se/artiklar/etablissemanget-kan-inte-forsta-var-tids-arbetaruppror/

”En sammamnfattning

/ De återkommande förklaringarna till populismens framväxt, som sunkiga värderingar hos en åldrad befolkning eller ekonomisk ojämlikhet, är otillräckliga.

/ Väljarna motiveras lika mycket av en känsla av kulturell otrygghet som av ekonomisk. Men den gamla politiken vill bara erkänna den senare.

/ Den nya vänsterns fixering vid identitetspolitik slår nu tillbaka. Andra grupper börjar också utskilja sig, efter etniska skiljelinjer.

/ Liberalerna trängs ihop i ett ideologiskt tvåfrontskrig, medan desillusionerade arbetare söker sig till socialt konservativa eller nationalistiska rörelser.

/ På kort sikt kommer de politiska slitningarna i västvärlden att bli ännu mer ansträngda än nu. Det politiska skiftet är mer omvälvande än vi kan förstå i dag.”

Citat från artikeln: ”….Föreställningen att populismen enbart är sprungen ur ekonomiska tillkortakommanden har blivit ett slags snuttefilt för dem som vägrar erkänna att väljarna bryr sig precis lika mycket – och kanske rentav mer ­­­­– om nationell identitet, nationell kultur och livsstil………En demonstrerad oförmåga att erkänna att oron för ens kultur, identitet och nation är något annat än simpel rasism och främlingsfientlighet….”

Kristdemokraternas ökning och Linnéuniversitetets undersökning om att allt fler svenskar har och vill ha värderingar som vilar på kristen grund verkar inte tränga in hos regeringen.

I stället för att förstå, så ökar Europas socialistiska partier i armkrok med postmoderna nyliberaler, som Annie Lööf att hota, förfölja och brunfärga oss som vill ha nationalstaten kvar, vars fundament är tidigare generationers slit/strävan och gamla traditioner, som vilar på en kristen värdegrund.

Att hatet mot oss är så stort beror på att dessa globala ”var som helstare” har gynnats av globaliseringens förödande orättvisor. Där migrationen endast är ett medel för att Löfven och hans gelikar ute i Europa skall få nya röster genom stöld av folkets pengar till sin bidragspolitik till sina välfärdsmigranter. Sänkta löner med ökad konkurens om jobben längst ner får de på köpet. Fackföreningsrörelsen är redan vingklippt, när dess centrala ledare har allierat sig med regeringsmakten för flera år sedan

I stället för att regelera och tygla hyperkapitalismens ohämmade spekulationer på börsen, så har politikerna övergivit sitt folk och blivit finanselitens springpojkar.

De vill inte se riskkapitalisternas girighet, arrogans för medborgarna i samhället, eftersom de är likadana själva.

Jag vet att trogna följare har hört detta otaliga gånger förut, men så länge nya läsare hittar hit, så fortsätter jag med gamla upprepningar.