Kategoriarkiv: Politikermoral

Sveriges största fara; barnpolitiker utan kunskap

Dagens barnpolitiker måste ersättas av vuxna

Denna artikel skickade signaturen ”Peter” som skriver att författaren sätter ord på det många känner.

På Med bloggen (Medborgerlig Samling) skriver medlemmen Daniel Estefors att dagens barnpolitiker måste ersättas av vuxna.

”……Istället för ansvarstagande vuxna utgörs dagens politikerskrå av barn som agerar impulsivt utifrån spelteoretiska modeller, mediala åsiktskorridorer och en personlig jakt på moralisk njutning grundad i en på Södermalm hopsnickrad moralfilosofi…..” 

Vad grundorsaken är kan diskuteras.

Skribenten tar i artikeln upp bristen på kunskap, som råder inom alla områden, som litteratur, konst, historia, religion, sociologi, psykologi ….mm, som den största orsaken till politikers blindhet och folkets oförmåga att se igenom deras lögner.

Han skriver vidare:

”…….Vi måste också träna våra barn att genomskåda makthavarnas lögner. Vi måste lära dem att det är lögn om någon säger att vi måste lära oss leva med terrorattacker, att det var lika riskfyllt att gå på musikfestival för tjugo år sedan, att vi har en vård i världsklass, att vad en människa säger är viktigare än vad hon gör, att kritik mot makten är landsförräderi, att journalister besitter unik kunskap, och att skattefinansierad media är ett måste för en demokrati…..”

https://medbloggen.se/2017/05/19/barnpolitikerna-maste-ersattas-av-vuxna/

Enögd skola

Men detta är inte lätt när skolbarn förmås demonstrera för att Amir med familj måste få stanna. Barn som lider och dör i flyktinglägren, för att vårt bistånd delas ut till de som ej är flyktingar, ger inte samma frökenengagemang. Kanske samhällsengagemang för Amirs familj också kan förbättra lönen?

Våra bildnings- och kunskapsinstitutioner är värdegrundsindoktrinerade från ett vänsterperspektiv. Att dess politiker är nickedockor till den ekonomiska eliten får aldrig Hanna och Andereas veta. De uppfostras till små miljö- och moralpoliser av lärare som svalt allt på utbildningar, där avvikande åsikter betraktatas som högerextremism.

Politikers klåfingrighet har förstört generationers förmåga till kritiskt tänkande. Skolverkets karriärtörstiga tjänstemän har inte legat på latsidan. Nya direktiv distribueras ut nästan varje månad till trötta lärare, som applåderas av deras olärde och naive skolminister Gustav Fridolin.

Vem vet, han kanske har en Koranskola som föredöme?

Grundkunskap viktigt för att googla rätt

Grunden till all kunskap är inte att bara klicka på Google, där man kan lätt kan hamna vilse, när inget eget golv finns att ta sats ifrån.

Om detta kan min äldsta dotter berätta, som arbetat som lärare i över 20 år, hur baskunskap saknas hos alltför många gymnasieelever, vilket också förskräcker universitetslärare.

Ett exempel är när de blivande studenterna presenterade sitt arbete inom religion med sång ”We shall overcame some day…” och började sedan berätta om Martin Luther King. Problemet var att uppgiften handlade om 1500-talets Martin Luther och hans teser….

Inger Engkvist kritisk

Inger Enkvist, professor i Lund, har länge varit en av dagens skola största kritiker, vilket självfallet irriterat de värdegrundsfrälsta, till vilka PPL kom som en skänk från ovan, tänk att få söka kunskap själv!

Kanon för dåligt utbildade lärare!

Katederundervisning dömdes ut, som en forntida relik, vilket gjort att det även här gått åt helvete för ungar som behöver den bäst.

Lovsången har dock dämpats en smula och boken ”Lärarens återkomst” av Jonas Linderoth rekommenderas till de som ännu tror på metodens välsignelser.

I boken ”Feltänkt” från år 2000, kritiserade Inger Enkvist skolsystemet och boken vållade stor uppståndelse, inte minst, bland många annars menlösa och fega rektorer.

Barnpolitiker följer endast lag och rätt

Men vid närmare eftertanke så följer bara dagens ”barnpolitiker” lag och rätt, som tar sin början 1975 med prop 1975:26 som en enig riksdag biföll. 

Sverige skulle bli ett mångkulturellt samhälle. Olof Palmes internationella iver för socialistiska diktatorer var inte förgäves. Dessa folkmördare gnuggade händerna av förtjusning över Sveriges generösa biståndsmiljarder till nya vapen, som kunde tysta oliktänkande.

Leif ”blomman” Blombergs verk ”Sverige, framtiden och mångfald”

Många kanske minns Leif Blomberg (s) fd. invandrarminister som låg bakom SOU: 1996:55 vars titel löd ”Sverige, framtiden och mångfald.”

Alla samhällets områden, arbetsmarknad, social-, skol- och kulturpolitik skulle underordna sig dessa direktiv, vilka fått samma dignitet som tio Guds Bud.

Problemet var dock att medborgarna inget fick veta om denna proposition som sedan blev lag. Trots detta så har varenda arbetsplats temadagar om värdegrund och mångfald, vilka borde förses med röd varningsflagg till luttrad personal.

MSM sov eller kanske fick rådet att inte skriva om något, som kunde uppröra väljarna?

Eller var direktiven bara ett led i följsamhet till den sk. Monnet-metodens små, små tyranniska steg mot NWO??

I Leif Blombergs förslag betonades:

–  jämlikhet,

–  valfrihet

–  samverkan.

Invandrare skulle få samma rätt till välfärd som medborgarna (ibland mer, som 50.000 kr till möbelinköp, egen kommentar) och de skulle själva få välja om de ville bli integrerade till landets kultur eller om de hellre ville utveckla sin egen.

Vilket har gjorts med råge i invandrartäta no – go zoner, med moralpoliser, hedersförtryck, stenkastning, bilbränder, skottlossning och mord. 

Samverkan innebar att alla svenskar måste acceptera dessa mål, utan att få säga ett ord.

Vår historia och kultur suddas bort

Ansvariga politiker bestämde helt sonika, att det som skall hålla ihop Sverige endast var den samtida tillhörigheten. Gårdagen med vår gemensamma historia med mina och Era förfäders slit blev utan värde och hamnade på soptippen av dessa historielösa mångfaldsvurmare.

Vad värre var så glömde de bort sitt främsta uppdrag att skydda sin nation!

Desto mer värdefullt blev invandrarnas kultur, som visas i parti och minut, med förkärlek av SVT.

Inte ett uns av kärnan i all tillit finns hos dessa ” barnpolitiker,”att grunden för öppenhet för den andres förflutna, är att först få trygghet i vår egen.

Ödeläggelse av kulturarv

Rekord i förstörelse av vårt kulturarv innehas av kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp) som trycker ner unika samlingar i källaren på statens muséer och låter platsen övertas av mångkulturella expositioner.

Vi kan vara glada över den kunnige och orädde experten Ola Wong, som ständigt protesterar mot denna ödeläggelse.

”Regeringen använder museer för egna politiska mål.

Är museerna verkligen fria om politikerna bestämmer vilka åsikter de ska propagera för? Ola Wong har läst den 240 sidor långa kulturarvspropositionen och ser hur den egna åsiktsstyrningen är en blind fläck för regeringen” löd ingressen för hans debattinlägg i SVD den 17 maj.

https://www.svd.se/tank-fritt–sa-lange-du-tanker-ratt

Jag förstår att mina åsikter och era kommentarer väcker ont blod hos de renläriga, för det är ju vi som bryter mot lagen!

Det är också orsaken till nedsläckta konton från SI myndigheten, utförda av en vänsteraktivist, men denna gång fick myndigheten backa och be om ursäkt, när protesterna blev dem övermäktiga.

Kruxet är svårigheten att bli delaktig i något som beslutats över våra huvuden. Det går inte att utesluta att forna Sovjets och DDR:s politik inspirerat till dessa diktatorfasoner.

Eller minns någon av Er läsare artiklar eller någon debatt om denna mångetniska utredning som blev lag 1997???

”Vi har varit naiva”

Naiv statsminister

 Vi har varit naiva” sade statsministern till det Svenska Folket på en presskonferens under november 2015 med anledning av den förhöjda terrornivån.

Men varför ändrar han då inte beteende?

Ett allvarligt terrordåd har nu skett och rapporterna om bidragsfusk bara flödar in, några exempel på denna miljardrullning togs upp i gårdagens inlägg, men det kommer bara fler.

En insikt utan avsikt till förändring är att vilseleda medborgarna.

I söndagsskolan fick jag lära mig att det är fult att luras, att bära falsk vittnesbörd mot sin nästa, men det är vad regeringen gör hela tiden.

Att dupera och förleda väljarna verkar vara själva motorn i regerandet, med mål att skinna oss på våra pengar, så mycket det bara går.

Inflationstakten skenar beträffande kostnaden för massinvandringen, men i Rosenbad kluras det bara på, hur de ytterligare kan höja skatten, trots att Sverige går så bra.

Då måste det vara något fel på fördelningen eller räknar Magdalena Anderssons stab ständigt fel?

När man tror sig vara bäst, är det svårt att vara ödmjuk och lära av andra med mer kompetens.

All denna ansvarslöshet, mot landets och Europas medborgare, bara för att visa omvärlden vilken hög moral landet innehar, trots att det redan ramlat av sin humana piedestal.

Då måste minsta barn förstå, att andra krafter ligger bakom Sveriges öppna portar.

Men jag får inte in i min arma skalle hur man kan tro att hjälpa ett fåtal är moraliskt överlägset än att hjälpa flertalet??? 

När ett fåtal av ”fåtalet” saknar riktiga asylskäl, medan flertalet riktiga flyktingar lider nöd i flyktinglägren, då måste en annan förklaring finnas. 

Bakomliggande krafter är tabu att nämna

Jag upprepar, att det ligger helt andra krafter bakom detta mångkulturella experiment, med mångkultur följt av folkutbyte.

Svensk naivitet från lättcharmade och karriärtörstiga politiker har öppnat porten, för den globala finanselitens mål, en federal världsregering.

Vars täckmantel är humanitet och medmänsklighet, som har tillfredsställt politiker  både från vänster och höger med undantag av svartmålade, nationalistiska partier, som sätter käppar i hjulet.

Tyvärr kommer detta faktum sällan på pränt. Nu rapporteras det ändå om invandringens alla dilemman och kostnader, tidigare var det bara berikning och lönsamhet, som DN ännu klamrar sig fast vid.

Åtgärderna, som rekommenderas i utvärderingar och de rapporter, som jag har läst, handlar bara om kosmetika eller snarare verkningslös medicin.

Förbättrad samverkan, uppföljning, tillsynsverksamhet, helhetsperspektiv, kunskapsförbyggande åtgärder osv.  Bara uppräkning av vad som behövs, aldrig hur och när det konkret skall genomföras.

Aldrig ett knyst om det enda verkningsfulla; asylstopp, visumkrav och omgående utvisningar av de som saknar asylskäl. 

Tacksam för synpunkter!

 

Statsministern och hans ministrar bara ljuger

Att regeringen bara orkar fortsätta att ljuga och bortförklara  massinvandringens konsekvenser, övergår mitt förstånd.

Tror de att vi är dumma i skallen eller inbillar de sig att deras positioner inte skall framkalla förakt hos landets medborgare?

Statsministern 

Ivar Arpi ställer frågan ”Ljög Stefan Löfven om asylkrisen?” när han utfrågades i KU i april 2016 om vad regeringen visste om den annalkande krisen.

https://www.svd.se/ljog-stefan-lofven-om-asylkrisen-i-ku

Flyktingströmmen under hösten 2015 ”var omöjlig att förutse” låter det unisont från ansvariga politiker och medjamsande karriärister.

Migrationsverkets prognos i juli pekade på nedåtgående siffror, de angav en maxsiffrra på 77.000 flyktingar, i stället kom 163.000 tusen vällande in till välfärdslandet.

Men sanningen var den, att strax efter sommaren så fick Migrationsverket från olika källor besked om att stora strömmar var i rörelse från Syrien. Denna förändring meddelades regeringskansliet, men sedan hände inte ett dugg, mer än att statsministerns hälsade alla Välkomna på ett möte i Refugeees Welcomes regi och att Sverige inte byggde några murar.

Kritik framkommer nu i utredningen  ”Att ta emot människor på flykt” (SOU 2017:12)  om hanteringen av flyktingkrisen och brister i beredskap, men i vanlig ordning försvinner den i en byrålåda och sedan händer ingenting i dagens skendemokrati.

Arbetsmarknadsministern 

Arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons ”Fake News” den 22 febr i BBC är väldokumenterade och som jag tidigare skrev i ett inlägg så fick hon pudla över sina lögner om att sexualbrotten minskar i Sverige, där Stockholm har fått benämningen ”Våldtäktshuvudstad,” i utländsk press. Arbetsmarknadsdepartementets försök till bortförklaringar, gjorde det hela bara värre.

http://www.realtid.se/debatt/arbetsmarknadsministerns-alla-faktafel-om-brotten

Biståndsministern 

Isabella Lövin försvarar biståndsarbetet i Afghanistan, som under åren kostat skattebetalarna upp till 27 miljarder, trots att en statlig rapport inte kan konstatera att dess mål om minskad fattigdom och förbättrade villkor för kvinnor/barn  har uppfyllts. Men som vanligt kommer resultatet på låååång sikt.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6649786

Kulturministern 

I Söndagens Agenda den 12/3 var det dags igen, när kulturminister Alice Bah Kunkhe åter svamlade och motsade sig själv om lyckade projekt för återvändande IS-krigare. Problemet var att Umeå som fick mycket beröm, inte hade tagit emot en enda en.

Protesterat har många skribenter, terroforskaren Magnus Ranstorp sågar hennes påstå- enden om IS avhoppare i SVD Nyheter den 13/3.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/magnus-ranstorp

”Dags att ersätta Alice Bah Kuhnke” skriver Alexandra Boscaning i dagens GP, men statsministern har ännu fortroende för sin  okunniga minister, som fick en språngbräda in i politiken tack vare sina muslimska vänner. Dessa har hon gödslat  med skattepengar i bidrag för att underlätta det mångkulturella Sverige,  vilket har bidragit till vissa moskéers rekryteringsverksamhet till IS. Så skälen är många för att kulturministern borde få sparken.

I Agenda fick vi också lyssna till en besviken ”Malik,”en hemvändande IS krigare, som inte fått någon hjälp, han var endast ett ”offer” för Jihad. Syftet var nog att vi skulle känna medlidande, men inslaget fick mer motsatt effekt.

”IS-återvändare ska sitta i fängelse, inte i Agenda”

Skriver Expressens krigskorrespondent Magda Gard, som är stationerad i Irak, på facebook, som återges i Fria Tider.

http://www.friatider.se/terv-ndare-ska-sitta-i-f-ngelse-inte-i-agenda

 ”…….Det här är en person som har brutit mot svensk lag det vill säga gjort en terrorresa och han ska sitta i fängelse inte i Agenda”, skriver hon på sin Facebook.

”Och vad gäller att behöva prata med någon om vad man har upplevt – ja det behöver alla miljoner OFFER i hela Irak och Syrien.”.

Enligt Gad ges ”Malik” mer uppmärksamhet än de verkliga offren, till exempel de barn i Mellanöstern som utsätts för exploderande granater. Det är skamligt, menar hon.

”Barn sitter ENSAMMA där granater exploderar vid fronterna och de gör vad de kan för att överleva oftast utan att gnälla, men denna person som gjort ett medvetet val att åka TILL IS efter att ha sett deras avrättningsfilmer ska sitta i svensk tv och gnälla!”, skriver Magda Gad.

”Det här är en sådan jävla skam och sådan jävla illa behandling av barnen här att jag finner inte fler ord nu”, avslutar hon.”

Javisst är det en ”jävla skam” att vi har en regering som ständigt ljuger och daltar med förövare av utomeuropeisk identitet, men glömmer offren, som förföljs, förtrycks, misshandlas, rånas, torteras och mördas både utomlands och i landet upp och ner.

”Är våra politiker skyldiga till trolöshet mot huvudman?”

Håkan Karlberg har skrivet denna uppskattade debattartikel i ”Det Goda Samhället” 2017-03-09.

Vi är många, som önskar att den skulle ligga på varje riksdagsmans bord, men självrannsakan verkar vara en förlorad egenskap hos både politiker och allt för många journalister. 

 ”Sveriges regeringsform slår i första kapitlet paragraf 1 och 4 fast: All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare.

Svensk invandring sedan 1990 har fått en omfattning, som kraftigt överskrider EU:s övriga länders. Invandringen i Sverige har under många år varit flera gånger den sammanlagda migrationen i våra nordiska grannländer och genomsnittet för EU.

Tillämpningen av den liberala ideologin om fria rörelser över landsgränserna har i svensk tappning för migranter och anhöriga inneburit fritt uppehälle och all samhällets service livet ut utan motkrav. Svenska villkor har fungerat som en magnet på strömmarna av asylsökande.

Politikerna har motiverat Sveriges invandringspolitik med argument såsom ”invandring är berikande”, ”länder med låga födelsetal behöver tillskott utifrån”, ”invandring ger ett modernt, spännande och dynamiskt samhälle”, ”invandringen behövs för våra framtida pensioner”, m.m.

Enligt riksdagsman Staffan Danielssons (C) i vittnesmål 2013 i SvD: ”När jag har lyft upp frågor om migration bemöts jag inte i sak. Skulle jag våga diskutera en anpassning till EU-praxis på några punkter – till exempel ålderstest, anhöriginvandring – bemöts jag med personangrepp. Genom att föra fram så ’extrema’ förslag står jag till exempel inte upp ’för alla människors lika rätt och värde’, mina åsikter är ’unkna’ eller ’brunfärgade. Många som inte går lika långt markerar ändå distans och kyla.” Detta betyder att den viktiga frågan om invandringen och dess konsekvenser inte har fått diskuteras i riksdagen av folkets främsta företrädare.

Politikerna har genomfört invandringspolitiken utan risk- och konsekvensanalys, ovilliga att se de problem som stor invandring på kort tid för med sig och utan att politiken har fått debatteras som i våra grannländer. Detta trots att SOM-institutets enkäter under ett antal år visat att endast ca 30 procent av befolkningen har stött politiken. Det svenska folkhemmet har i globalismens och solidaritetens namn blivit ett hem för alla folk.

Mikael Sandström, Fredrik Reinfeldts statssekreterare, i eftertankens kranka blekhet formulerat följande ord: ”De problem vi står inför kommer att ta decennier att hantera. Ansvaret för att situationen blev så allvarlig i Sverige är vårt eget. Flera regeringar, inte minst den som jag arbetade för under åtta år, har uraktlåtit att fatta beslut som hade varit nödvändiga för att göra den svenska migrationspolitiken långsiktigt hållbar. Antalet migranter blev många gånger större än vad systemet var anpassat för och vad Sverige kan hantera.”

Detta har förorsakat de växande problem vi nu ser: omfattande och växande utanförskap, laglösa zoner, rättsväsendet som lokalt har kollapsat som följd av växande kriminalitet, bostäder som saknas för många av de som nu strömmar ut från asylboenden, i ett av världens mest teknologiserade länder saknas förutsättningar för att sysselsätta en växande kö av lågkvalificerade invandrare, skolans situation lokalt är kaotisk, vården är överbelastad, en abnorm åldersbalans i spannet 15 – 20 år med 120 pojkar på 100 flickor. Vi får svårhanterade kulturkrockar och oro.

Det är många politiker, media och andra med skygglappar, som är medskyldiga till vad vi nu bevittnar. Det var de som hade fel – inte de som varnade.

Tino Sanandaji har i sin bok ”Massutmaning” diskuterat konsekvenserna av svensk invandring och därvid använt sig av officiell statistik. Sanandaji pekar på att ”Sveriges experiment med storskalig invandring från tredje världen till en välfärdsstat har varit unik i sin omfattning och har i många avseenden misslyckats”. ”Påståendet att flyktinginvandring är nödvändigt för att hantera den åldrande befolkningen är helt enkelt en skröna, som politiker gärna upprepar för att vanligt folk inte är insatta i demografiska kalkyler och därför lätta att vilseleda.”

Tidigare har på samma sätt Karl-Olov Arnstberg/Gunnar Sandelin, första boken redan 2012, och Jan Tullberg publicerat invandringskritiska böcker med liknande underlag och slutsatser som Sanandaji. I motsats till Sanandajis bok, som har presenterats i Riksdagshuset samt recenserats av Svenska Dagbladet m.fl. tidningar, har politiker och pressen blundat för dessa.

På privat initiativ och finansiering och med utnyttjande av information ur offentliga källor har Sanandaji, Arnstberg/Sandelin och Tullberg gjort analyser och bedömningar, som borde gjorts av regering och riksdag som underlag för val av politik. ”Folkets företrädare” har istället på grundval av tyckanden och antaganden, och utan fri debatt med redovisning av kostnader och övriga konsekvenser, fattat beslut om en mycket omfattande förändring av Sverige.

Svenska politikers och de flesta journalisters självbild är att vi när det gäller demokrati är ett föredöme. Men våra grannländer har sedan länge fört en öppen debatt om invandringens konsekvenser. I Sverige har, som Staffan Danielsson vittnat, ifrågasättande av migrationspolitiken lett till personliga obehag i form av skambeläggning och mobbning – i det forum som har getts i uppdrag att företräda folket. Resultatet är att vi nu enligt Sandström står inför problem som det kommer att ta decennier att hantera.

Som frustrerad medborgare och med oro för mina barns och barnbarns framtid undrar jag hur det kan vara möjligt att våra politiker haft så dålig förståelse för vilka krav regeringsformen ställer på maktens utövande att de som folkets främsta företrädare – med vilseledande argument, utan debatt och ovanför våra huvuden – har genomfört ett irreversibelt socialt experiment med allvarliga konsekvenser och som för all framtid förändrat Sverige.

Håkan Karlberg är pensionär, utbildad som bergsingenjör vid KTH med anställningar vid LKAB, ASEA, Gullfiber och Uddeholm samt under 25 år konsult, huvudsakligen i egen firma.”

Läs gärna alla positiva kommentarer, där svaret på hans fråga är ett tydligt JA!

 https://detgodasamhallet.com/2017/03/09/gastskribent-hakan-karlberg-ar-vara-politiker-skyldiga-till-troloshet-mot-huvudman/

Bortförklaringar från politiker utan moral

Tyvärr verkar måttet aldrig bli rågat när det gäller politikers och medias bortförklaringar av invandringens påfrestningar för landets alla medborgare oavsett etnicitet.

Jag kan bli imponerad över deras talang för vilseledning och bortförklaring av fakta, men deprimerad över dess konsekvenser, som väljare till vänster inte vill se.

I Sydsvenskan 2016-08-18 var rubriken på en artikel ”Utrotad sjukdom tillbaka – det här behöver du veta om tuberkulos.”
Denna fruktade sjukdom, som ansågs utrotad under 70-talet, då vaccinationerna upphörde, har nu kommit tillbaka med full kraft, beräkningar finns på ca 100 nya fall/år, men mörkertalet är stort.

Orsaken är främst massinvandringen från länder där sjukdomen härjar.

Men icke, den officiella och den politiskt korrekta förklaringen är att vi nu reser mer än tidigare och får skadeinsekter med hem i våra resväskor.

Invandrarna får inte pekas ut, de tillhör ännu en grupp i minoritet och måste skyddas från allt som kan stigmatisera denna viktiga väljargrupp.

Jag undrar om svenskfödda i en framtid kommer att bemötas med samma omsorg, som dagens alla nyanlända, om vi då är en grupp i minoritet?

Sanningen skulle även här, som vid bilbränder, stenkastning, sexuella trakasserier, våldtäkter och allsköns kriminalitet, också kunna stimulera till fortsatt flykt till partiet, som alltför många väljare knyckt.

Att den nationella solidariteten vittrat ner, när den internationella har lockat allt fler av Olof Palmes efterföljare, är inget som bekommer dessa karriärpolitiker.

Jag förstår inte hur myndigheter kan ställa krav på vaccination vid resa ut till länder där allvarliga och smittsamma sjukdomar finns, men inte till resa in i landet från dessa länder??

Hälsoundersökning med screening för TBC och andra bakteriella sjukdomar borde självfallet vara obligatoriskt för alla som söker asyl.

Men icke, hälsoundersökning är i detta land frivilligt!

Detta krav anses, som integritetskränkning, eftersom alla nyanlända betraktas som en utsatt grupp.

Att medborgare, inte minst på flyktingförläggningar, dagis/förskolor har smittats har inte samma grad av utsatthet enligt dessa identitetspolitiker eller också tänker de att det är smällar vi får ta, för att vi skall må bra i våra riksdagsbänkar.

Tyvärr har de inte varit på hembesök som jag till överfulla och överbelamrade lägenheter där ofta brister finns i städ/hygienrutiner. Anticimex har fullt upp med att bekämpa skadeinsekter, som sprids med ljusets hastighet.
Ökningen av resistenta bakteriestammar beror inte enbart på penicillin som överanvänds utan också på invandringen från sjukdomsbelastade länder.

Tänk om sjukvården hade haft stigmatisering som utgångspunkt inför forskningsprojekt, då skulle inga bromsmediciner ha tagits fram, ej heller några specifika behandlingsåtgärder. Preventiva insatser som saknar målgrupp är värdelösa.

Att skillnader finns i vårt DNA hade varit tabu, för vi är alla lika, men är man indränkt i identitetspolitik med kulturrelativism då finns ingen klokskap kvar hos politiker som makten har.

Martin Hedén skrev om hur gammalt folk berättade om familjen som fick tuberkulos och hur deras hus brändes upp, som citerades i inlägget ”Om ingenting och allt” 2016-08-20.

I dag brännmärks däremot alla vi som tvivlar och protesterar mot den sanning som makthavarna befallt.

Ledarskribenter som får stå lite utanför åsiktskorridoren

Det finns faktiskt små ljus i traditionell medias mörker.
Alice Teodorescu är ett exempel, hon skriver verklighetsbaserade ledare i Göteborgsposten till skillnad från många av sina kollegor.
Anna Dahlberg i Expressen och Amanda Björkman i DN är andra skribenter, som får stå lite utanför åsiktskorridoren.

Frågan är om de skall bli inknuffade igen eller om fler ser öppningen?

Redaktörerna går visserligen i ägarnas ledband, men trots skattesubventioner så måste tidningen ha läsare, sjunker upplagan så sjunker även vinsten.

Kanske är det så även för Bonnier att när vinsten sjunker så sjunker även de ideologiska principerna?

Tänker åter på Groucho i bröderna Marx som glatt säjer…”Detta är mina principer. Men om du inte gillar dem så har jag fler.”

Här är Alice Teodorescus ledare i Göteborgsposten 2016-08-13

”Stor förlust att Hadzialic lämnar det politiska rampljuset.
Även om brottet är ringa i juridisk mening, ser det inte bra ut att en gymnasieminister agerar så omdömeslöst. Med sin lön hade hon dessutom kunnat unna sig taxi.

”Jag anser att det jag har gjort är väldigt allvarligt. Jag har uppfostrats för att ta ansvar för mina handlingar.”
Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S) meddelade vid en presskonferens under förmiddagen att hon avgår efter att ha fastnat i en poliskontroll med 0,2 promille alkohol i blodet. .Även om brottet är ringa i juridisk mening, ser det inte bra ut att en gymnasieminister agerar så omdömeslöst. Med sin lön hade hon dessutom kunnat unna sig taxi.
Stor förlust för svensk politik
Samtidigt är det en stor förlust att Hadzialic nu lämnar det politiska rampljuset. På senare tid har hon tagit strid mot den identitetspolitiska epidemi som sprider sig i Sverige och tydligt stått upp för individens skyldigheter, inte bara rättigheter. Hon har talat om vikten av att ta ansvar. Att hon nu avgår, och tar just ansvar för sina handlingar, visar att det var mer än bara tomt prat. Att mista en sådan minister är sorgligt.
Varför nolltolerans?
Samtidigt kan man fråga sig varför nolltoleransen mot den här sortens förseelser, av privat karaktär, är så etablerad i Sverige. När avgick en svensk politiker senast för att den uppvisat dåligt omdöme i sin politiska gärning?”

Svaret är mycket enkelt, skulle alla politiker som visat dåligt omdöme avgå, så blev det inte så många kvar!

”Arbetslösa ministrar skapar förtroendekris”

Amanda Björkman, skribent på DN fortsätter sitt meningsutbyte med tidigare kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth 2016-08-11.
Amandas första inlägg finns publicerat här på bloggen den 11 aug. ”Beklämmande bidragslinje bland före detta M-ministrar.”

”Lena Adelsohn Liljeroth tror att det är svårt för henne att som 60-åring få ett jobb efter åren som kulturminister. Därför lever hon i stället på statsrådspension – en tillvaro som ger över 60.000 kronor i månaden fram till dess att hon fyller 65. Det framgick av vårt meningsutbyte tidigare i veckan.

Andra har inte råd att fundera på huruvida de är attraktiva på arbetsmarknaden eller ej – de får ta reda på svaret själva. För samhället ställer krav på arbetslösa. De tvingas – som motprestation för att kronor ska trilla in på kontot – att söka jobb. Ja, förutom om de har varit ministrar då.

När jag ber Statens tjänstepensionsverk ta fram siffror på hur många som utnyttjar statsrådspensionen visar det sig att Adelsohn Liljeroth är långt ifrån ensam. Eva Björling har, precis som den förra kulturministern, hittills i år fått en pension på nästan en halv miljon kronor.

I statistiken syns också många S-ministrar som, trots att det har gått ett decennium sedan de satt vid makten, fortsätter att ta ut statsrådspension.

Bland namnen finns exempelvis Mona Sahlin, som efter skandalen där hon avsade sig jobbet som samordnare tydligen har återgått till den välavlönade pensionstillvaron.

I riksdagen har reglerna stramats åt rejält. De som väljs in i riksdagen i framtiden kommer som mest att kunna få två års omställningsstöd. Dessutom är villkoret att de ska ”stå till arbetsmarknadens förfogande”.

Men precis som för avgångna ministrar finns det för den äldre skolans riksdagsledamöter fortfarande möjlighet att få feta bidrag efter avslutat uppdrag. Lagarna infördes nämligen inte retroaktivt. Förra året betalades nästan 80 miljoner kronor ut för ledamöters inkomstgarantier.

Det är hög tid att ändra förutsättningarna för våra statsråd. Att exministrar lever på bidrag – utan att ens försöka skaffa ett jobb – är helt orimligt.

Vi vill inte att en minister går direkt från finansdepartementet till en bank. Ge dem därför omställningsersättning i upp till två år. Men exministrar har kontaktnät och erfarenheter som andra arbetslösa bara kan drömma om. De ska jobba, inte leva på bidrag. Precis som de har krävt av andra.”

Trist att Jimmie Åkesson inte kunde tala förstånd med sin svärmor, som också kvitterar ut 62.000 kr i månaden för att göra ingenting efter ha blivet sur på hans kompisar i partistyrelsen, riksdagsplatsen behöll hon dock.
Pengar verkar ha samma attraktionskraft oavsett om adressaten står till vänster eller höger om oss.

Att leva som man lär

På DN.se 2016-08-09 skriver Amanda Björkman i en ledare följande insiktsfulla inlägg.

”Moderaterna vill se ett bidragstak – på så sätt ska man stärka arbetslinjen. Budskapet på partiets hemsida är tydligt.

Synd bara att partitoppen från regeringsåren inte lever som den lär.

Fredrik Reinfeldts företag frodas, berättade Dagens Opinion på måndagen. En snabb kalkyl visar att det första räkenskapsåret ger en vinstmarginal på drygt 75 procent.

Men gratulationerna för framgångarna – lönsamheten är ju fantastisk – fastnar i halsen. För Arbetslinjens fader valde visserligen att starta företaget omgående efter att han avsagt sig sin post. Men han nöjde sig inte med det: samtidigt har han tagit ut avgångsvederlag. I höstas kunde SVT berätta att Reinfeldt valde att ta ut full ersättning: 156.000 kronor i månaden.

Var tog de gamla argumenten vägen, de om att alla ska göra rätt för sig och att det är ohållbart att arbetsföra människor lever på bidrag?

Bidragslinjen bland före detta M-ministrar börjar bli beklämmande. För det är inte bara Reinfeldt som tar ut ersättning av det här slaget. Carl Bildt valde även han att använda ersättningar som ett starta eget-bidrag i sin verksamhet.

Och Lena Adelsohn Liljeroth, som avskaffade inkomstgarantin för konstnärer under sin tid som kulturminister, lever nu själv på inkomstgaranti, berättar Aftonbladet (4/7).

Det olämpliga är inte bara att bidragstagarna är personer som uppenbarligen är kapabla att skaffa sig nya arbeten. Både Bildt och Reinfeldt har gjort det parallellt. Till saken hör också att det är personer som byggt sina karriärer på att predika arbetslinjens moral.

För det är som Adelsohn Liljeroth konstaterade, då gällande kulturarbetare, i SR 11/1 2010: ”Det är ju bättre att man arbetar än att man inte arbetar – om det inte finns någon efterfrågan är det ju bättre att ta något annat jobb”.

Detsamma borde rimligen även gälla exministrar?

Varken Reinfeldt eller Bildt och Adelsohn Liljeroth bryter mot reglerna. Men nog solkar det ner alliansens arv att fullt arbetsföra personer väljer att leva på andras skattekronor.”

Våra politiker skall representera folket och självklart har vi alla fel och brister, men hos de som väljer att bli politiker tycks fallenheten för girighet vara betydligt större än hos gemene man.

Vi har fått vänja oss vid fusk, fiffel och båg, sanningshalten i deras vallöften är dessutom mycket skral, för det verkar också som flertalet har tappat sin moral. De säjer ett, för att sedan handla tvärtemot…..under rådande omständigheter så tvingas vi att….

Min erfarenhet av både politiker och fackliga toppar är att de inte tillhört de rappaste på golvet, men detta har de kompenserat med duperande svada. De använder gärna retoriska, till intet förpliktigande floskler, deras skyltfönster är vackert draperat, men i verkstaden ekar det tomt, om det inte gäller att höja våra skatter.

Så här skrev ”Lars” i fältet för kommentarer efter inlägget ”Vem bryr sig om Greta Simonsson idag?”

”De flesta politiker har ju aldrig levt som ”vanliga” människor utan redan från början haft ett politiskt engagemang, men de få som kommer från arbetarklassen har ju fullständigt glömt sitt ursprung i samma ögonblick, som de inträder i maktens korridorer. Samma gäller för arbetare som får en chefsposition, många glömmer efter en vecka hur det var på golvet. Varför det är så har jag fortfarande efter 30 år inte funnit någon annan förklaring på än att det handlar om makt.”

Jag vill tacka alla Er som tar er tid att läsa mina inlägg och jag är mycket glad över era kloka kommentarer.