Kategoriarkiv: Övrigt

Horace Engdahl om min röda ungdom

I boken ”Den sista grisen” är denna kända kulturpersonlighet härligt provocerande i sina aforismer och korta betraktelser.
Texten är enkel, klar och mycket relevant, till skillnad från alltför många andra kända kulturpersoners pennor.
Det främsta syftet med deras språkliga extravaganser verkar vara att imponera på andra upphöjda gossar i flocken.

På sid 44 skriver Horace Engdahl om min röda ungdom.

”En revolutionär situation existerade i världen under slutet av 50-talet och början av 1960-talet, när de socialistiska staterna och befrielserörelserna var som mest framgångsrika, men knappast senare.
Händelserna 1968 markerade slutet av en epok, inte början.
Studentrevolten och motkulturen (ett numera bortglömt ord!) var ett slags efterfest för västvärldens medelklassungdom, som glatt stormade på medan USA stärkte sitt grepp om världsekonomin och Sovjetunionen genomförde den mest massiva militära upprustning som någonsin förekommit i fredstid, med oförutsedda följder för systemet.
Hade det varit allvar när 68:orna föreställde upprorsmakare, hade de aldrig fått spela den rollen. Starkare män hade ryckt ifrån dem megafonerna och sagt åt dem att gå hem till mamma.”

Om vi gått hem till mamma, kanske vårt samhälle skulle ha sett annorlunda ut i dag.
För nu sitter många av dessa ”upprorsmakare” som aldrig nyktrat till, på välbetalda poster och kliar varandra på ryggen och bekräftar varandra med varandras åsikter i sann konsensusanda.
Dessa toleranta pojkar och flickor har nu blivet de mest intoleranta, mot allt och alla som avviker från den rätta läran.
Jag har sedan länge förstått att mångfald inte gäller avvikande åsikter och erfarenheter.
Jag har också förstått att det inte är jag som lämnat det röda för det blå, det är samhället och världen som har förändrats.
Att arbeta och göra rätt för sig sitter mycket fast från min barndom, det är bara Jantelagens inflytande som minskat.
Tyvärr har alltför många av 68:orna förvandlat svensk demokrati till ett tig eller tyck som vi samhälle!

Förstår vi själva vad vi menar? Om nyord och floskler.

Varför kommer det så många nya ord?
”Bitar” så vi förr, ”agenda” i går, ”verktygslåda” idag och ett ”absolut” kryddar det mesta.
En förklaring är förmodligen samhällets snabba förändringstakt där IT visar vägen, oavsett om orden kommer från gatan eller regeringskansliet.
Med tiden brukar detta ordskvättande resultera i blekning och urvattning.
Inneord kommer och går, ibland utan att vi riktigt förstår, så har det alltid varit, även om hastigheten nu ökat.
De nya orden tas genast i bruk ofta av de som har långt till praktisk verksamhet och när orden halkat ner till golvet så har ordmakarna genast hittat på nya.
Vad är ord till för egentligen?
Språket med alla ord är förutsättning för social gemenskap. Vi kan berätta med ord, om känslor, minnen och förhoppningar. Vi kan informera med ord.
Jag minns den nya centrumschefens information efter en av sjukvårdens många omorganisationer, men jag förstod inte hur jag skulle bete mig för att arbeta…” med dynamiska processer i funktionell samverkan” trots att jag då hade arbetat över 30 år.
Vi kan också innesluta och utesluta med ord, orden kan då bekräfta rangordning och revir.
Ord som brukas långt ifrån sitt ursprung riskerar att tappa precision och tydlighet.
Jag tänker på barndomens viskningslekar. De sista av oss i raden fattade ingenting för att orden hade förvandlats till nya långt ifrån de första som viskades.
När ord överanvänds förvandlas de lätt till tomma floskler utan innehåll.
Politiker är hårt drabbade av floskelsjukan. Allas lika värde och värdegrund har tappat sitt värde. De som ständigt upprepar dessa mantra vill mer visa sitt eget värde, än att försöka förstå och lyfta fram andras.
Maktmänniskor bor ofta mer i pratet än i verkligheten och tyvärr talar de så mycket att de glömmer bort att lyssna.
Att lyssna är den svåraste konsten av alla, det är att ta emot utan filter.
Språkliga dimridåer är också en flitigt använd metod när makten skall informera oss om tråkigheter.
”Vi skall genomföra en rationell bemanningsplan” låter trevligare än ” vi måste avskeda folk och försämra verksamheten”.
Tyvärr råder en farlig avhumanisering av språket som lätt kan övergå i distansering och bristande förståelse.
Ung, flexibel och ständigt förändringsbenägen skall vi vara i den nya ekonomin. De äldre, erfarna och stabila har tappat i värde.
Det kan gå fort och bli en bromskloss och hamna i bakvattnet.
Unga som vill in visar gärna att de behärskar modeorden och vi gamla som inte vill trilla ut måste med språket visa att vi inte är helt slut.
Fast ibland undrar jag….vad är det som sägs? Vad är budskapet? Förstår vi själva vad vi menar?